I am not a Witch
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 mars 2018
Regi Rungano Nyoni
En absurd, komisk tragedi – eller en tragisk komedi. En film som med en stora stänk av svart humor tar itu med både zambisk tradition som västerländsk exotifiering. Fast skrattet kommer av sig rätt ofta, det är tår-blandade skratt. Det är så sorgligt att se hur människor kan skada varandra så mycket och framför allt hur barn kommer i kläm och människor oavsett kulturell bakgrund är lika aningslösa
En nioårig flicka dyker upp från ingenstans i en by ute på landsbygden i Zambia. Byinvånarna hävdar att flickan sätter igång onda krafter. Olyckor har hänt sedan flickan dök upp. En kvinna snubblade när hon hämtade vatten, en man drömde att flickan förstörde hans åker. Flickan blir beskylld för att vara en häxa och en kvinnlig polis får komma dit och hämta flickan.
En häxdoktor skär halsen av en fågel och beroende på var fågeln trillar när den dör avgörs om flickan är en häxa eller inte. Flickan blir förd till en grupp häxor och där får hon välja mellan att vara en häxa eller förvandlas till en get. Häxorna är kvinnor som blivit beskyllda för att vara häxor och de får bara vistas i ett litet område – och där får de sitta och vara attraktion för turister. Ibland får någon häxa följa med någon myndighetsperson till domstolar för att avgöra fall och ibland får någon häxa komma till någon by för att få igång regn. Häxorna är alla fastbundna vid var sitt rep som gör att de inte kan ta sig vart som helst.
Den lilla flickan får namnet Shula av häxorna och bland dem får hon en slags gemenskap. En dag dyker en statstjänsteman upp och tar med sig Shula till en domstol där ett tiotal män är misstänkta för att ha stulit en hemgift av en gammal man. Shula måste bestämma vem av männen som är tjuven. Hon lyckas så bra att statstjänstemannen gör henne till sin egen lilla häxa. Hon blir som en liten maskot och hon får till och med komma med i en tv, i en talkshow. Fast det är inte hon som säger något, hon kan ju inte engelska utan det är statstjänstemannen som får tala för henne. Och det vet vi ju hur det blir när feta män ska tjäna på småflickor.
Det kommer krav från en del tittare att Shula ska gå till skolan. Det är lag att alla barn ska gå till skolan. Shula vill inget hellre än att få gå i skolan och få vara ett vanligt barn. Men alla ser inte med blida ögon på att hon börjar i skolan.
Det är en hemsk skildring av hur utsatta barn är i en värld där människor agerar med vidskepelse eller ägnar sig åt ytlig underhållning. Flickan säger inte så mycket och vi får inte vet varifrån hon kommer från början men ett ensamt barn som dyker upp bör med största säkerhet ha förlorat sina anhöriga. Så utsatta de övergivna barnen är i vår värld. Maggie Mulubwa som spelar Shula hoppas jag att vi får se mer av i fler filmer.
Filmen är fotograferad och klippt på ett sätt som gör att det känns dokumentärt. Vissa scener är starkt satiriska och vi får se en mix av nutid och gammal vidskepelse. Jag kan tänka att någon kan reagera och tycka att en del byonåvnara skildras väldgit elakt, som oerhört skrockfulla. Men människor kan vara sådana oavsett kulturell bakgrund finns det dumhet. Hur mycket filmens handling på verklighet vet jag inte. Men regissören Rungano Nyoni besökte och bodde i verkliga häxgrupper då hon förberedde inför filminspelningen. Rungano Nyoni son är född i Zambia och uppvuxen i Wales var den första utlänningen som fick bo i ett häxläger i Ghana.