Foto Kitty Lingmerth
Fick en förfrågan om att uppmärksamma en 32-årig skivdebutant som befinner sig i den breda jazzfåran, vilket inkluderar såväl arrty pop som fusion. Kände till Alexander Lövmark sedan tidigare, då jag hört honom live, accepterade därför utan tvekan att utföra uppdraget. Han trivs med att vara lärare på deltid på Kulturskolan på Hisingen, vilket stagar upp hans vecka. Efter fem-sex år av slit av och till är Perfect Storm ute till försäljning. Som underlag för mitt allt-i-ett-reportage finns ett antal lyssningar, utförlig intervju på Clarion Post i Göteborg samt releasespelningen på jazzklubben Unity i samma stad.
OM ATT ÄNTLIGEN HA BLIVIT FÄRDIG säger han att det känts upp och ner. Har ett ansvar för musiken, vilket kan göra det svårt att njuta. Just idag med skivsläppet bara en dag bort ser jag det ändå som en rolig grej. Man vill göra musiken rättvisa, nå lyssnare och en publik. Hur ska det ske? Skivan är så klart ett karriärsteg, en dröm jag burit på i många år. Releasespelningen ser sångaren som en fest och för egen del som ett firande. Folk kommer för att jag släppt en skiva, en anledning för dem och mig att fira. Den utdragna processen har bidragit till oklara förväntningar. Han uttalar sig om framtiden: Hade varit roligt att på heltid syssla med musik, men tror inte det är realistiskt.
RELEASEN blev föga förvånande en lyckad tillställning. I innersta rummet på Unity där scenen är belägen var det fullsatt. Bandet i princip identiskt med det på skivan är ett kanongäng. De består av mångårige spelkamraten Viktor Skokic (bas) som träffade Alexander på Musikhögskolan, Simon Westman på piano och från Malmö Per-Oscar Nilsson (gitarr) och trumslagaren Olle Dernevik. Under två generösa set framfördes så gott som samtliga låtar från Perfect Storm, jämte några väl valda standards och covers på Tony Bennett och Nina Simone. Var en skön mix av ljuva nyanser och öppna spjäll. Enda version som kändes lite halvljummen var Feeling Good. Ljudet var starkt, men inte för starkt. Sången excellent och instrumenten i perfekt samklang. Varma applåder utdelades efter stimulerande solon. En ynnest att för första gången få lyssna live, när välavvägda ackord från Per-Oskar Nilsson gifter sig med de från elegant spelande Simon Westman. Och jag gillade verkligen Derneviks sätt att spela trummor. Fick ett givande snack med flera av musikerna i pausen. Deras raffinerade temposkiftningar och fina melodiska handlag avrundas med extranumret Skylark, som Alexander sjöng i den prestigefyllda tävling han vann i Montreux. Huvudpersonen pressar gärna ihop många stavelser för att därpå sträcka ut i ordlösa toner. Scatsång behärskas till fullo. Påstår att han låter som ingen annan i Sverige, vilket enbart ska uppfattas positivt. Den intrikata musiken och rösten har vissa likheter med mjukt sjungande Michael Franks (sågs på festival i Holland 1990). Efter spelningen hyllade mannen, som till slut hade fått utlopp för sin långvariga satsning, skivans producent som fanns närvarande.
Foto från Releasespelningen Jonathan Gustavsson
FRÅGAR OM PROCESSEN MED PLATTAN vars dröjsmål beror på flera faktorer. En avgörande orsak är att det inte funnits något tydligt mål för hur musiken ska bli. Vad gäller resultatet tycker Alexander, om han får klappa sig på axeln, att han åstadkommit något som inte kan höras någon annanstans. På ett övergripande plan har det handlat om att få åtta låtar att funka. Hur hitta metoder att möta musiken? Vi har jobbat med låtarna som man lägger ett pussel Hittas bitarna som passar, kan lösningen leda till en ketchupeffekt. Hade jag kunnat skulle jag ändrat en del, men i stort är jag väldigt stolt över att vi tog låtarna i mål, tycker att vi har lyckats. Att Vanessa Liftig (hört henne innerligt sjunga Joni Mitchell och dylikt vid ett par tillfällen) varit förlösaren i egenskap av producent och medarrangör, måste betraktas som en anmärkningsvärd omständighet, eftersom hon och Alexander lever ihop. Hennes roll kan inte överdrivas, hade inte gjort färdigt skivan annars. Hon har, får jag veta, varit pådrivare, idéspruta och arbetsledare. Skivdebutanten menar att det är svårt att förklara hur finkänsligt kompetent hans käresta är, anser därtill att tekniska förmågan och färdigheter i att arrangera, gjort det uppenbart hur mycket hon kan. Paret har jobbat mycket med roliga effekter som dubbar och vokala arrangemang, med ambitionen att skapa ett modernare tilltal, något som är vanligt förekommande i andra populära genrer. Har varit kul att utforska! Fyra av låtarna är uppbyggda enligt modellen vers -refräng, något som inte heller ofta hörs i jazz.
Foto Kitty LingmerthURVALET AV MUSIKER grundas i att Lövmark, haft en connection till de som spelar. Man vill oftast spela med ens vänner. Med basisten hade han ett Taube-band. I övrigt är det mycket slumpfaktorn som haft inverkan. Bandet är en samling duktiga musiker, som enligt uppgift fått hitta sina utmejslade roller. Blir upplyst om att gitarristen Per-Oscar är oerhört kompetent med ett solistiskt driv, vars sound balanseras av pianisten Simon som gärna intar en stöttande funktion. Den mogne singer songwriter jag intervjuar, säger att han musikaliskt förhåller sig olika till sina musiker. Motsatserna kaos – ordning formar en helhet. Hans hit The Next Trip har en groovy karaktär, som förstärks av att saxofonisten Melissa Aldana gästar. Väcker uppmärksamhet, ett namn folk känner igen. Kul att hon ville vara med för att hon gillar musiken, fast det egentligen inte är hennes genre. Annars sysslar hon mest med uppdaterad bebop rotad i New York.
FAVORITER OCH FÖREBILDER Alexander hävdar att förebilder kan höras jättetydligt på somliga spår. I ett pressutskick inför vårens gig på Fasching listas fyra delvis oväntade namn: Pat Metheny, Art Blakey, Alan Holdsworth och Kurt Elling. Den sist nämnde kommer först av alla, när jag ber honom ranka favoritsångare. Andra som inspirerat, även om Alexander aldrig roats av att apa efter: Michael Mc Donald( håller förvisso inte på med jazz), helheten hos Mel Tormé, Claudia Acuna från Chile, Claes Jansson, Tony Bennett samt Frank Sinatra (tog tid innan jag fattade hans storhet). En annan svensk vokalist och låtskrivare som kompletterar detta spektrum av referenser är Jeanette Lindström.
Foto Jonathan Gustavsson – In action på Unity
OM PERSONLIGT UTTRYCK handlar några av mina frågor. Lövmark är tenor i etablerade vokalkvartetten Stockholm Voices, en konstellation som redan existerade när han kom med. Märkligt hur snabbt allt (intonation, frasering med mera) klaffade. Kul att ingå i ett projekt som gör det lätt att komma ut och spela. Vi är alla “gamla” körmänniskor som sökt sig till jazzvärlden. 32-åringen påpekar att Sverige har en fin körtradition, att folk älskar jazzstämsång, att arren är fantastiska och musikerna härliga. Reaktionen gåshud nämns i sammanhanget. Alexander var förr instrumentalist i form av utbildad basist och självlärd pianist (bra vid instudering). Han har tagit sånglektionen och gått på Musikhögskolan med improvisation som inriktning., finner ett stort nöje i att sjunga ordlöst. Jag undrar hur man odlar sin personlighet. Alexander anser att sångare har lite lättare än andra. Fast man kan göra mycket, så har du fått din klang och röst. Gäller att ha något eget som folk uppskattar. Gör din grej och låt dig inte styras, lyssna mycket på musik. Planka solon kan vara en del i ett framgångsrecept, pröva dig fram. Han ser sig inte huvudsakligen som textförfattare, inte där passionen ligger, fast han i intervju i Lira berättar att han hängt upp The Next Trip på tematik kring missbruk. När går man över gränsen? Och till ett par av texterna får vi på releasen ledtrådar. Måste finnas substans, kan inte göra bra musik utan vettiga texter, utgår från mig själv.
SEGERN I SÅNGTÄVLINGEN i Montreux är så klart meriterande för en debutant. Ber vinnaren berätta och filosofera. Att kunna titulera sig awardwinning singer, kan, enligt Alexander, locka mottagare att öppna mejl. Tycker jag GP ska skriva om mig, bra att ha segern i bagaget. Behövs alltid pr! Håller man på med smal genre, varför inte ta chansen om man kan? Visst kan man ha dubbla känslor inför tävlingsmomentet, men i efterhand ett event som kan vara jättebra att vara med i. Han konstaterar att det sällan tävlas inom jazzen i motsats till den västerländska konstmusiken. (Alexander menar att dessa världar är på väg att glida samman.) På den festival han tog hem sitt pris, vann också en svensk gitarrist. Hundra ansökningar godkändes. Sju ansökande från hela världen fick sjunga live. De som bjöds in skulle framföra ett original plus en cover. Evenemanget i Schweiz hade stor publik, då det är ett av få gratisevent.
INFO OCH INTRYCK – PERFECT STORM Har lyssnat ungefär ett halvdussin gånger och kan sammanfattningsvis rekommendera ett inköp. Anser att 75 % av materialet håller hög, eller väldigt hög klass. Verket är avancerat och lekfullt, innehåller så pass skiftande stilar med stegringar och vilsamma stunder, att det inte är helt lätt att greppa. Händer att i samma låt hittas element från easy listening och avantgardistiska uttryck. En häpnadsväckande spännvidd! Lövmarks imponerande sångkonst exponeras på bästa möjliga sätt, ibland genom användandet av teknisk apparatur. Ett tajt och dynamiskt band förverkligar sinnrika arrangemang , vars skiftningar är en utmanande behållning. Hör med välbehag hur delikat kompet fyller i och lägger till, hur inspirerat Nilsson hanterar sin elgitarr och pianisten Simon Westman i helformat innebär odelad njutning. Ansvar för mix och master är David Carlsson som har Gula studion i Malmö. (När han inte spelar med Timbuktu, håller han igång genreöverskridande David´s Angels som jag recenserade i fjol.) Ett annat känt namn som bidragit till den höga inspelningskvaliteten är Pål Svenre. Hade detta varit en separat recension skulle betyget landat på 4/5. Skivan är utgiven på Black Sheep Productions.