5
Sally Wiola & MTA Production
Release februari 2017
32:40
Producent: Sofia Karlsson
Inspelning och mixning: Sven Lindvall
Vågar påstå att det är ytterst sällan Kulturbloggen tipsar om svensk nydanande folkmusik, en god anledning därför att göra ett undantag fast vi är sena på bollen. För att ta det från början läste jag antagligen några av de lovord som ackompanjerade Lisa Rydberg och Lisa Eriksson Långbackas skivdebut i vintras. Konstepidemins dag i Göteborg förra månaden sammanföll med en spelmansstämma. Då fick jag chansen att höra Lisas live. Snappade upp att en av de båda uttryckte viss ängslan inför spelningen, vilket föreföll märkligt med tanke på hur enormt rutinerade duon är. Utan överdrift kan fastslås att de som frilansare medverkat i väldigt många prestigefyllda internationella sammanhang, samarbetat med åtskilliga populära artister och renommerade orkestrar. Naturligtvis rönte de stort bifall, även hos denna möjligen kräsna publik. Hur som helst missades möjligheten att tacka dem efteråt, då annat evenemang var i sikte. Tog istället kontakt via internet och erbjöd mig att recensera. Begår troligen min premiär vad beträffar genre.
Har inte ofta lyssnat på akustisk folkmusik. Erinrar mig på rak arm konserter med Chieftains, 3 Mustaphas 3 ( möjligtvis elförstärkta instrument?), Filarfolket, Frifot samt en folkmusikfestival i Edinburgh tidigt 80-tal. Blandar inte in det som numera kallas World Music i min uppräkning. Fiddle & Accordion Conversations utgör del II i en trilogi betitlad slow music, vars första utgivning var ett album med klaviaturspelaren Martin Hederos. Sofia Karlsson ska som producent ha stor eloge för detta projekt. Skivan består av tolv låtar, varav några är traditionella från Dalarna, Hälsingland och Norge, medan andra är skrivna av Rydberg (främst tre stycken ur en stråkkvartett) respektive dragspelande Eriksson Långbacka.
Varför jag vill ”missionera” och reflektera om skivan har att göra med dess sound. Förutsättningar för att kunna uppskatta den till fullo är öppenhet och tålamod med slingrande avskalade melodier som saknar beat. Fram tills sjätte-sjunde genomlyssningen tänkte jag på skivan som ett flöde som rinner i olika riktningar. Nu är jag mer benägen att tänka på den som ett meditativt tillstånd med sensibla utskott. Avslutande spröda valsen Till Moa sammanfattar livet, det sköna och sorgliga där orden inte räcker till. Jämförelsen haltar något, vill ändå dra paralleller till instrumentalmusik av Brian Eno, Michael Nyman, J:son Lindh/ Scheja samt Ralph Lundsten.
Det är graciöst och rytmiskt, vackert och vemodigt och en total behärskning av instrumentens register. Att samspelet känns fjäderlätt intuitivt är inte att förvånas över, eftersom de spelat ihop sedan 2011 när någon upplyste Lisa x 2 om att de passade tillsammans. Diskant och bas harmonierar förträffligt. Musiken har genomgående en dröjande eftertänksam karaktär, fast framförd med osviklig pondus och dynamik. Att Ad meridiem har en markant taktfast tempostegring gör att jag hajar till. Vore intressant att få veta hur lång tid det tog att ge låtarna dess färdiga utformning. Skapades de i ett kreativt rus eller genom mödosam process? Allt går inte i moll och influenserna är mångskiftande: Enligt dem själva har de hämtat från exempelvis barock och keltisk musik. Om aftonen och Himmelen i trapphuset associerar jag till den argentinska varianten av tango. Exakt hur raffinerat det låter om dragspelets bastoner saknar jag adekvat språk för. Lyssna och låt er förföras av tekniken och tonerna.
Riksspelmannen Lisa Rydberg och årets dragspelare (2016) Lisa Eriksson Långbacka har åstadkommit ett sällsamt konstverk, med för mottagliga öron konsekvent mästerligt innehåll. En motsvarighet till teatervärldens katarsis! Självständig solitär musik i samklang med livet, naturen och människors glädjeämnen och sorger. Fiddle & Accordion Conversations rekommenderas alldeles särskilt jäktade, ständigt uppkopplade, kicksökande individer. Rundar av med en krystad göteborgare: Duons underbara debut är en Lisa(s) för själen.