Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Eclipse – bäst hitintills i Twilight-sagan

by

Detta är den tredje delen i filmatiseringen av Twilight-sagan. Det är ett klassiskt triangelrama, där två killar är kära i samma tjej.

Att Bella och Edvard är ett par vet vi ju redan, men i denna film medger även Jacob att han är kär i Bella. Det förekommer en hel del kyssar som innebär att spänningarna mellan Team Jacob och Team Edvard intensifieras, ändock  är det inte själva relationsdramat som gör att man sitter som på nålar ibland, utan den armé av nyfödda vampyrser som styrs av Victoria.

Victoria, spelas i denna film spelas av Bryce Dallas Howard istället för Rachelle Lefevre. Vi störs dock inte av detta byte, i motsats till många andra fans som upprörs över just detta. Vi anser att man istället kan uppröras över konflikten mellan Volturi, varulvar och vampyrklanen.

Repliken The Volturi doesn’t give second chances, riktas gentemot unga Bree, som sammanlagt syns på bioskärmen i fyra minuter. Författaren Stephenie Meyer däremot valde att skriva en hel bok om denna Bree. Boken tillför absolut ingenting till Twilight-sagan, så vår rekommendation är att inte köpa boken, utan spara pengarna till nästa film istället.

Den som har läst böckerna, kommer inte att bli besviken av filmatiseringen, men kan räkna med en mycket tamare version än den som skapas i fantasin, när man läser boken. I Eclipse faller mycket på sin plats och vi får uppleva ett mycket mer avslappnat Forks med dess invånare. Förutom Leah, som genomgått förvandlingen varulv, så har både Edvard och Jacob blivit mer vuxna och vågar satsa på sina känslor.

Det stora känslodramat som Bella går igenom, visas i filmen med mer humor och lätthet, än i själva boken. Det är dock inget negativt, då det handlar om en tonårskris, som vi lätt kan känna igen oss i.

Filmen bjuder på två timmar bra underhållning, men med ett ljummet slut. Slutet gör att van vill se nästa film direkt. Vi har väntat tillräckligt länge på bröllopet och vill att det ska bli av!

Miryam Danielsson

Alexandra Einerstam

Relaterade recensioner:
Betyg 3 av 5 hos SVT, SVD, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension av Shrek – nu och för alltid

by

När vi för fjärde gången får besöka vårt favorittroll Shrek har han blivit något av en idol i sagolandet. Hans hus har blivit en turistattraktion och han får motvilligt skriva autografer på högafflar.

Efter att i en tidigare film befriat sin sanna kärlek Fiona från en förbannelse, och därmed räddat kungariket, har Shrek stadgat sig. Han har tre underbara barn. Vänner som avgudar honom och en fru som älskar honom.

Ändå saknar han något. Tiden då han var ett fruktat träskmonster. Tiden då han kunde göra precis vad han ville utan att någon brydde sig.

I sin förtvivlan skriver han på ett avtal med lurendrejaren Bullerskaft. Plötsligt hamnar Shrek i den värld han önskade sig men det är något som inte riktigt stämmer. Vänner blir till främlingar när Bullerskaft tar över tronen.

Snart inser Shrek ångerfullt hur mycket han älskade sitt tidigare liv och det enda som kan bryta avtalet är den sanna kärlekens kyss…

Precis som de tidigare filmerna i serien vänder sig Shrek – nu och för alltid till såväl vuxna som barn. Sagoreferenserna är sig lika och humorn är stundtals fläckfri. XL-versionen av mästerkatten i stövlar är klockren.

Jag försöker sätta fingret på vad som fattas för även om Shrek – nu och för alltid är en helt okej film så fångar den inte riktigt den sagolika magin från den första filmen.

Kanske är det helt enkelt så att vi börjar få nog av det gröna träskmonster. Jag vet inte riktigt om jag saknar eller ifrågasätter innovationen. Hur många gånger kan man förnya, och förhoppningsvis förbättra, samtidigt som själva grundidén är den samma?

Frågan är om Shrek – nu och för alltid inte är något annat än ett tappert försök att kapitalisera på den aktuella 3d-vågen.

Hursomhelst är Shrek – nu och för alltid sevärd. Når den upp till de högt ställda förväntningarna? Tveksamt.

Här kan du se trailern:

Shrek – nu och för alltid har biopremiär den 7 juli.

Recension av Micmacs

by

Excentriska skådespelare i underlig fransk komedi.

Två händelser, som båda kan härledas till stadens vapentillverkare, förstör Bazils liv.

Som liten trampar hans pappa på en mina i Algeriet. En natt när han är vuxen och jobbar i en videobutik träffas han av misstag i huvudet av en pistolkula.

Eftersom han riskerar att förlora förståndet om kulan plockas bort bestämmer sig läkarna för att låta den sitta kvar. Det leder dock till att han kan falla ihop och dö när som helst. Inte nog med det. Under sjukhusvistelsen förlorar Bazil både sin lägenhet och sitt jobb.

Utblottad lär Bazil känna stadens andra hemlösa som bor ihop på en soptipp. Ett gäng udda individer. Samtidigt klurar Bazil ut sin hämnd. Tillsammans med sina nyvunna vänner genomförs planen för att störta vapenhandlarna.

Här kan du se trailern:

Recension: Scrubs säsong 8

by

I en artikel i DN för inte så länge sedan stod det att ”boxen är den nya romanen”.

Är det så?

Har tv-serierna tagit de tjocka böckerna som vi brukade köpa på antikvariatets plats i våra bokhyllor?

Den andra juni släpptes säsong åtta av sjukhuskomediserien Scrubs på dvd. Hade jag fått en krona för varje person som orkat ta sig igenom sex timmar och tolv minuter Scrubs men inte öppnat en bok hittills i sommar hade jag säkert varit miljonär vid det här laget.

Det är visserligen inte svårt att förstå varför försäljningen av dvd-boxar växer i takt med att intresset för litteratur minskar.

Till exempel:
Hur många har laddat ner säsong åtta (eller alla säsonger) av Scrubs i förhållande till hur många som laddat ner en bok av Charles Dickens?

Antagligen beror det nog på att serieformatet är så vänligt, även jämfört med långfilmer. Vill du se en film är du låst i två timmar av ditt liv. Ser du en tv-serie kan du välja mellan att se ett avsnitt på tjugo minuter eller att svepa en hel säsong på flera timmar.

Jag hade inte direkt följt Scrubs innan jag började se på dvd-boxen. De två första avsnitten kändes en aning flummiga men när jag hade vant mig vid upplägget var det ett såpass enkelt tidsfördriv. Det gick förvånansvärt snabbt att ta sig igenom hela säsongen.

”Succéserien Scrubs är tillbaka i en helgalen, åttonde säsong! Det är en helt ny värld som öppnar sig för J.D., Turk och Elliot när de får sina egna läkarkandidater att vilseleda och förvirra. Dessutom inträffar en omskakande händelse som gör att Dr. Kelso och Dr. Cox äntligen måste börja samarbeta. Missa inte en ny dos av TV’s sjukaste komediserie med massor av spännande gästskådespelare bland annat Courteney Cox från Vänner.”

Recension av Killers

by

Efter att ha gjort slut med sin kille åker Jen (Katherine Heigl) på familjesemester till franska Rivieran. Där träffar hon sina drömmars man Spencer (Ashton Kutcher). Tre år senare är de gifta och njuter av livet i en lugn villaidyll.

Problemet är bara att Ashton Kutchers rollfigur är en före detta spion. När hans gamla liv kommer ikapp honom förvandlas de snälla grannarna till galna yrkesmördare…

Filmen hoppar fram och tillbaka mellan genrer. Det är som att Ashton Kutcher försöker spela James Bond medan Katherine Heigl vill göra en romantisk komedi.

Jag håller inte riktigt med om den överdrivet hårda kritiken i New York Daily News.

Visst Katherine Heigl är irriterande, på gränsen till pinsam, i rollen som Jen och manuset kunde genomgått vissa förändringar; om de till exempel dragit ned på actionscenerna och utvecklat slutet lite så hade det definitivt förbättrat en film som trots allt redan är underhållande.

Höjdpunkten är Jens föräldrar!

Hennes alkoholiserade mamma spelas av Catherine O’Hara, som gått upp i vikt sedan hon spelade mamman i Ensam Hemma, och i rollen som överbeskyddande far ser vi Tom Selleck med en klassisk mustasch.

Här kan du se trailern:

Killers har biopremiär den 16 juni.