• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Älska mig igen – en trevlig film

23 april, 2012 by Redaktionen

Älska mig igen
Betyg: 3
Svensk premiär: 4 maj. 2012

Liksom många andra romantiska filmer är The Vow med den svenska titeln ”Älska mig igen” en enkel film där jag känner igen både upplägget och historien. Dock uppfyller romantiska filmer en funktion för oss vuxna på samma sätt som sagor gör för barn. Vi får ta del av en magisk värld där allt slutar lyckligt. Och det är ju inget fel med det.

I ”Älska mig igen” får vi följa ett ungt par som råkar ut för en bilolycka. Efter olyckan förlorar hustrun, Paige, minnet av de senaste fem åren. Hon kommer inte längre ihåg sin man Leo. Det sista hon kommer ihåg är det liv hon levde innan hon träffade Leo, ett överklassliv hon sedan lämnade i förakt för att flytta in till staden och frigöra sig. Leo känner inte igen sin hustrus nya/gamla personlighet och hon vet inte ens vem han är. Men de har lovat att älska varandra för alltid.

Filmen är helt klart en trevlig film. Upplägget och hur historien kommer att utvecklas förstår man rätt så tidigt men det betyder inte att man ändå inte kan njuta av resan. Det är en klassiskt romantisk film som hanterar ämnet kring att kämpa för eller ge upp kärleken.

Inspirationen för filmen är hämtad från en verklig händelse vilket förankrar filmen. Det är även roligt att se Sam Neill och Jessica Lange i två av rollerna, även om deras roller inte kräver speciellt mycket talang. Det är Channing Tatum, som Leo, som står för den bästa skådespelarprestationen i filmen, som mannen som helt osjälviskt kämpar för sin frus bästa.

Det finns många romantiska filmer som denna, The Vow har inget nytt eller banbrytande för att särskilja sig från någon annan film i samma genre. Men gillar man denna genre och vill se en lättsam och tidvis lite rörande romantisk film så varför inte.

Text: Lisa Pousette Blomé

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Vera – en medelålders grinig tuff tant får vara hjälten i en stark nutidsdeckare

20 april, 2012 by Rosemari Södergren

Vera
Betyg 3
Släppt på dvd 4 april 2012

Från filmens baksidestext:
En ny deckardrottning gör entré. Brenda Blethyn, Oscarnominerad och Golden Globe-vinnare som vi bland annat känner igen från Stolthet & Fördom, Saving Grace och Försoning, gör rollen som DCI Vera Stanhope i denna nyproducerade ITV-serie. Baseras på böckerna skrivna av Anne Cleeves. Serien har visats i TV4.

Kriminalinspektör Vera Stanhope på Newcastlepolisen är en erfaren, för att inte säga lysande, morddetektiv som drivs lika mycket av sin vilja att lösa mordfall som av sina egna demoner. Hon är en ensamvarg med en vass tunga, skarp slutledningsförmåga och ett stort mod. Tillsammans med vapendragaren Joe Ashworth (David Leon) kämpar hon för att fånga mördarna.

Nu har första säsongen släppts på dvd.

Det är roligt att en medelålders, något överviktig, grinig kvinna får vara huvudpersonen, för en gångs skull. Men seriens styrka är för mig ändå annat:
Det är de karga miljöerna i Newcastle, helt andra miljöer än de småputtriga mysiga husområdena som annars dominerar i brittiska deckare. Här är det kalt och brunt – ensligt och ensamt, långt bort från Midsumer.

Vera har en intressant samspel med sin unge assistent Joe Ashworth som är gift, har barn och försöker hinna med familjeliv. Regissören speglar ofta varje avsnitt huvudtema i Veras eller Joes situation för tillfället, vilket görs på ett bra sätt utan att bli övertydligt.

Bilderna är långsamma och vi får gå på djupet med varje fall, det här är en deckare så långt bort från de amerikanska snabbskott-produktionerna där handlingen pendlar mellan tio fall samtidigt. I ”Vera” vågar filmaren tro på att vi kan koncentrera oss på samma sak i mer än tre minuter i taget.

Jag längtar efter nästa säsong.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, tv-serie, Vera

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Deckare, Recension, TV-serie, Vera

Five Daughters – en resa som tar oss bakom löpsedlarna och vi får se att offren är människor

20 april, 2012 by Rosemari Södergren

Five Daughters
Betyg 3
Släppt på dvd 4 april 2012

Five Daughters bygger på verkliga händelser i staden Ipswich 2006, i Storbritannien. Fem unga kvinnor som var drogmissbrukare och fick pengar till missbruket genom att sälja sex blev mördade.

BBC ligger bakom tv-serien som skildrar händelserna framför allt genom att vi får träffa de unga kvinnorna hos sina familjer, ofta när de träffar sina mammor. En av filmens styrkor är att dessa kvinnor blir verkliga personer för oss, de är inte bara prostituerade utan de har var och en sin bakgrund och har en gång i tiden varit söta småflickor. En av dessa missbrukande unga kvinnor har själv tre små barn som tagits från henne, eftersom hennes kärlek till heroinet gjort att hon inte klarar ta hand om sina barn. En av dessa unga kvinnor hade slutat med droger och var på väg att rätta till sitt liv när mordet på en av hennes väninnor gjorde att hon föll tillbaka i missbruket.

Det måste vara en helt ofattbar smärta som drabbar mammorna till dessa unga kvinnor. Att se sitt barn gå mot sin undergång, att hoppas på att de verkligen ska lägga av när de säger att de vill lägga av, fast det kanske är för tionde gången de säger något sådant. Det går knappt att föreställa sig att ha en dotter som prostituerar sig för att få 20 pund till en sil.

Filmen är inspelad delvis som om det var en dokumentär med duktiga brittiska skådespelare. Brittiska film- och tv-producenter måste vara bland de skickligaste på att besätta rollerna med skådespelare som ser ut som vanliga människor. Speciellt mammorna känns mycket äkta.

Det är hemskt att se hur handfallet samhället står inför drogproblem. Att det inte finns tillräcklig hjälp utan att missbrukarna skickas hem med en lapp med tid för nästa möte – och de förväntas klara av att passa den tiden och hålla sig från drogerna utan mer hjälp än så.

Five Daughters är hyllad i Storbritannien och har fått flera priser. Dess styrka är att den känns väldigt genuin, äkta, som tittare kommer jag nära fem unga kvinnor och deras olika bakgrund. Samtidigt är den dokumentära tekniken också tv-seriens lilla svaghet, den blir aldrig spännande utan den är mer rapporterande.

Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd-release, droger, missbruk, prostitution

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Droger, dvd-release, Missbruk, prostitution, Scen

The woman in black – spöklik rysare där Daniel Radcliffe spelar en karaktär som är väldigt mycket Harry Potter

19 april, 2012 by Rosemari Södergren

The woman in black
Betyg 3
Regi James Watkins
Sverigepremiär 27 april 2012

”The woman in black” med Daniel Radcliffe i huvudrollen är hans första film sedan Harry Potter. Regissören James Watkins är mest känd för filmen ”Eden Lake”. Jane Goldman har skrivit manus på filmen som bygger på Susan Hills roman med samma namn.

”The Woman in Black” är en spöklig rysare. Daniel Radcliffe spelar en ung advokat, Arthur Kips, som är änkling med en son på några år. Barnets mor och Arthurs fru dog i barnsäng när barnet föddes. Handlingen utspelar sig i början av 1900-talet och allt är filmat i brunmörka murriga bilder som direkt ger en kusligt känsla av att något skrämmande är på väg att hända.

En av frågorna som jag förmodar många ställer sig om filmen är: Hur gör Daniel Radcliffe ifrån när han nu lämnat rollen som Harry Potter? Tyvärr tycker jag inte att han lämnar Harry Potter i och med den här rollen. Han ser väldigt mycket ut som en något äldre, vuxen Harry Potter – och när filmen nu har en hel del övernaturliga, ockulta inslag med spöken så ger det ännu mer känslan av att det fortfarande är Harry Potter som är med om äventyr. Att Daniel Radcliffe inte heller växlar sina uttryck särskilt ger honom inte heller några kvalitetspoäng som skådespelare. Han går mest omkring med samma trubbiga ansiktsutryck i hela filmen.

Advokaten Arthur Kips är djupt nedstämd av sorg efter sin hustru, även om det gått några år. Han har svårt att utföra sitt arbete och får en sista chans att få behålla jobbet, med ett uppdrag att ta hand om en mängd röriga papper efter en äldre kvinna som avlidit och vars hus advokatfirman fått i uppdrag att sköta försäljningen av. Huset ligger ute på landsbygden och Arthur reser dit.

Allt är spöklikt inspelat. Varenda människa han möter i byn känns som om det är något mystiskt med dem och som åskådare undrar jag vad som är filmens verklighet och vad som är spöken. När Arthus sitter på tåget dit, exempelvis, sitter han djupt försjunken i sorg och tankar på sin döda hustru då han vaknar till och där sitter en knubbig, stor man med en hund i famnen mitt emot honom. Är mannen verklig, eller finns hans bara i Arthurs drömmar, eller är han ett spöke? På det sättet är allt inspelat på ett sätt som väcker oro och osäkerhet, som spelar på skräckkänslan.

Mannen som Arthur möter på tåget är Sam, som spelas av underbare skådespelaren Ciarán Hinds. Sam är en av byns rikaste män och den ende som har en bil och han skjutas Arthur till hotellet. Det är hela tiden något mystiskt, ingen människa vill att Arthur ska vara där, alla försöker hindra honom från att ta sig till huset han ska ordna upp pappren för – och samtidigt är det läskigt för alla människor tycks ha något barn som dött på mystiskt sätt.

Filmen är spöklik och fotot är skickligt arrangerat. Men någonstans i mitten börjar den tappa lite, eftersom jag som tittare redan förstått sammanhanget och när till slut Arthur också gör det känns det lite för sent. Det är en svår konst att spela på att tittaren ska veta mer än karaktärerna i filmen.

Älskar du riktigt hemska filmer med spöken och vålnader är det här säkert filmen för dig. Den är snyggt filmad och har flera överraskande moment, men ändå väl mycket jag som tittare listade ut lite för tidigt i filmen. Att jag dessutom hatar slutet på filmen, drar också ned betyget. Men betyg 3 är trots allt mer än godkänt och betyder en bra film, fast med minus för Daniel Radcliffes stela spel.

I rollerna: Daniel Radcliffe, Ciarán Hinds, Janet McTeer, Liz White

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, Daniel Radcliffe, spöken, rysare, skräck, ockult, övernaturligt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Daniel Radcliffe, Filmrecension, ockult, Övernaturligt, rysare, Scen, Skräck, spöken

Kill List – brittisk skräckfilm springer förbi amerikansk

18 april, 2012 by Redaktionen

Kill List
Betyg 4
DVD och VOD-premiär 18:e april 2012

Till skillnad från vad titeln antyder är ”Kill List” inte någon regelrätt action-film i stil med ”The Transporter” eller valfri annan film med Jason Statham i huvudrollen (som förövrigt är en mycket överskattad skådespelare, och oftast mest bara ett varningsmärke för undermålig actionfilm man helst ser en regnig söndag då man ändå inte har någonting bättre för sig och inte orkar grotta ned sig mer tänkvärda filmer) utan dras mer åt spänningsthrillern med blandade influenser från klassiska skräckfilmer med splatterinslag. Introduktionen är, rent berättartekniskt, välanvänd men ändå personlig. Ett par som bråkar över sina ekonomiska problem, där barnet helt ofrivilligt kommer i kläm, men som tur är dyker det upp ett gyllene tillfälle just då i form av ”jobberbjudande” som kommer lösa allt. Det är alltså inget kapitalistkritiskt budskap som har kunnat ursköljas i senare tidens filmutbud utan enkom en språngbräda in i berättelse om en före detta soldat som ska använda sina kunskaper i hur man bäst dödar andra människor för att själv kunna klara sig.

Filmen, som är välproducerad och ser väldigt bra ut, är också den perfekta länken mellan klassiska skräckfilmer som Motorsågsmassakern och moderna våldsfilmer likt Drive eftersom man först är väldigt grafiskt återhållsam med de blodiga scenerna utan överlåter dessa scenarion till tittarna själva som får fylla våldshandlingarna med sin egna fantasi i klassisk maner och sedan helt släpper på tyglarna för vad som är ok att visa på film. Även om våldshandlingarna faktiskt har bäring i handlingen och de båda huvudkaraktärernas existens framstår de – rent filmhistoriska – våldsamma tendenserna som ytterst meningsfulla till skillnad från mycket annan skit som pressas ur moderna ”skräckfilmer” som mest bara vill splasha på oavsett meningsfullhet.

Givet är ändå att det poängfyllda våldet ändå är otroligt meningslöst, och inte hör hemma i ett modernt samhälle, vilket ger det dubbelt så stor sprängkraft: eftersom det lyckas belysa ett samhällsproblem som i sig inte uppstod på grund utav videovåld utan snarare tvärtom; konstnärligt laddade filmer likt denna [Kill List] är om än inte tvunget att skildra ett samhälle utan starka ramar mot meningslöst våld ändå intresserade av att göra just en sådan skildring.

Utöver att rent handlingsmässigt vara en knytpunkt för gammal och ny film används denna ram för att skildra den forna soldatens svaga psyke, och för varje minut som går ramlar han längre och längre ned i spiralen som aldrig slutar snurra åt fel håll; och som heller inte tvekar att dra ned tittaren tack vare sin anrika konstruktion. Men filmen består inte bara i obehagliga våldsscener utan även stämningshöjande användande utav musik och ljudeffekter som aldrig blir plumpt utan endast en välsmord kugge i skräckmaskineriet.

På amerikansk mark har förövrigt samma maskiner börjat gnissla obehagligt för länge sedan, och fått se sig omsprungna av speciellt spanska skräckregissörer, och i väntan på att det ska komma igång på allvar igen fungerar Kill List som ett ypperligt komplement. Eller mer än så. Ett startskott, ett optimistiskt frö som nu såtts och antagligen kommer mynna ut i en isande skörd framöver …

Text: Fredrik Gertz

Filmen finns bland annat hos Voddler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 430
  • Sida 431
  • Sida 432
  • Sida 433
  • Sida 434
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in