Arrangören Heroes, en subdivision för Easyfair, har sedan de lanserade spelmässan GameX år 2010 gjort ett gediget – men försiktigt arbete, med att hjälpa mässan att växa och expandera. Ett antal år efter premiären anammades det världskända namnet Comic Con. Detta innebar att mässan kunde expandera och fånga in fler målgrupper. Ambitionen att bredda har gett avkastning, trots risig hushållsekonomi och färre utställare var förra årets upplaga av Comic Con Stockholm en publiksuccé med 30 000 besökare.
Framgångarna har gett mersmak för Heroes. Nu lanseras Made In Asia, en mässa som fortfarande har en fot planterad i populärkulturen men som – i sin marknadsföring, vill fokusera på Asien. Precis som de flesta nördiga fenomen har intresset också ökat för anime, framförallt med serier som Attack On Titan och Spy X Family. Att skapa en specialiserad mässa, som också inkluderar den fantastiska österländska gastronomin, känns därför som en spännande avstickare som kan ha en mer distinkt och säregen profil än Comic Con.
Men ambitionerna visar sig vara alltför storslagna, framförallt för ett så relativt litet land som Sverige. Stjärnkocken Erik Videgård himlade med ögonen i ett reportage då han skulle summera vad indisk mat var för något. Videgård menade att detta var en omöjlighet då detta är ett land med nästan 1 miljard invånare och ett multum av olika regioner med mycket individuell matkultur. Begreppet asiatisk mat är därmed lika diffust och menlöst som att säga europeisk mat. Och exakt samma luddiga identitetsdefinition drabbar Made In Asia. Det här är ett event som vill inkludera allt som har någon helst anknytning till Östasien – Indien är frånvarande vad gäller exponering, men i sina storslagna ambitioner blir slutresultatet ofta förvirrande.
Trots att Kistamässan är en solid utställningshall, är den för liten för ett event med målet att appellera till en bred skara. Det finns ett antal scener som huserar paneler om matlagning, K-Pop och kimonodesign. Det här hade inte varit något större problem om presentationerna hade skett i separata hallar eller auditorium, faciliteter som Kistamässan faktiskt har och som använts då Comic Con ägt rum. Men nu har samtliga dessa evenemang flyttats ut på mässgolvet. Detta skapar en kakafoni som jag inte ens upplevt på de mest stökiga rockkonserter. Den karismatiske och talangfulla Jimmy Guo från Sveriges Mästerkock står vid en scen och lagar mat, några meter därifrån pågår en K-pop-konsert där ljudkvalitén är så undermålig att man kan undra om spelningen utförs under vatten, en bit därifrån ringlar lunchköer till de food trucks som ställts upp i mässans bortre hörn. Kaoset är många gånger så intensivt att även jag – med relativt god vana för evenemang med tusentals besökare, snabbt blir utmattad.
Förhoppningen att skapa en mässa som tilltalar alla leder också till det klassiska resultatet att ingenting känns riktigt gediget. Flera försäljare och utställare, som vanligtvis går att hitta på Comic Con, har inte sortiment som är fullt kompatibla med denna – än mer, nischade tillställning. Det gör att många säljer mer produkter från Star Wars än från de mest populära mangaserierna. Därför känns flera sektioner av Made In Asia som en sorts generalrepetition inför novembers Comic Con.
En stor del av mässans marknadsföring har legat på varierad mat som skall kunna erbjuda smakupplevelser från hela Asien. Men tyvärr är även detta utbud snålt och aningen ensidigt, det är vårrullar, friterad kyckling och bowls, förvisso av hög kvalitet och välsmakande men den utlovade jättepaletten uteblir.
Men allting är inte halvmesyrer eller logistiskt kaos. Som alltid har Heroes en otrolig förmåga att lyckas bjuda in artister, mer specifikt serietecknare och kreatörer som kan klassas som de sanna hantverkarna bakom mycket av det vi får uppleva på bio eller TV. Animatörer och designers roll inom animation blir än mer framträdande då det visuella kan formas ned till minsta detalj. Futoshi Higashide och Takahiro Yoshimatsu är båda erfarna animatörer som jobbat på några av de mest populära och älskade animeserierna som finns, däribland Hunter X Hunter och Bleach. Båda herrarna deltar båda dagarna och är generösa mot fansen och bjuder utan extra kostnad på autografer. Och det är artisterna – kända som okända, som gör varje mässa individuell och personlig. Fler begåvade tecknare och skapare går att hitta i det som kallas Artist Alley, en sektion där aspirerande och ambitiösa artister kan sälja sina alster. Tyvärr har mässan tagit det obegripliga beslutet att denna gång placera Artist Alley längs med en vägg bredvid ett skralt bås för grossisten Costco, något som gör att den försvinner i mängden. Men det är i dessa skapare som mässans själ finns, där inspirationen och hängivenheten kanaliseras genom hyllningar och tolkningar av populära karaktärer från spel, serier och filmer.
Och som brukligt är stämningen god och alla besökare artiga, trevliga och öppna, något som måste applåderas i dagens samhälle.
Då dagen väl är slut lämnar jag med blandade känslor, idén med en nischad mässa är välkommen och med tanke på att vi – till skillnad mot US inte direkt är bortskämda med.
Automatonen redigerades och reviderades tillsammans med en duktig redaktör. Vi stötte och blötte texten, men glädjande nog var det inte så hemskt mycket att skruva på. Han var nöjd, han hade bra synpunkter, och manuset blev lite bättre.
Automatonen är den första fantasyromanen i en bokserie där skogens magi möter stadens industrialism – och den glömda civilisationen som hotar sluka dem alla.
Ni är aktuella med Mind Control. Kan ni berätta lite om vad låten handlar om och vad ni hämtat inspiration från?
