Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Från premiären av Rövare på Unga Dramaten/Elverket

by

Rövare
Unga Dramaten/Elverket
Premiär den 4 februari 2012

Intrigen i Friedrich Schillers klassiker Rövare (Die Räuber) kretsar kring motsättningen hos de två aristokratiska bröderna Karl och Franz von Moor. Den äldre brodern, Karl, är en något rebellisk student men mycket vacker och charmig, samt oerhört älskad av sin far och den som en dag ska ta över dennes imperium. Karls yngre bror Franz saknar sin brors karisma och har alltid behandlas som luft av fadern. Driven av sin djupa avundsjuka mot Karl inleder han en komplott för att knycka till sig arvet samt lägga beslag på Karls älskade, Amalia, som också är föremål för Franz kärlek.

Unga Dramatens uppsättning av Rövare inleds med ett förhör av Karl (Danilo Bejarano) och hans tre vänner Spiegelberg (Emma Mehonic), Grimm (Christoffer Svensson) och Schwarz (Eva Melander). De har, under ledning av Karl, rikemansbarnet som genomgår en fas av upproriskhet mot sin pappa (Per Mattson) och hans omoraliskt tjänade pengar, bränt läroböcker på bål och blir som straff relegerade från sin skola. I ett ögonblick av rådlöshet väljer Karl ändå att skriva ett brev till sin far där han ber om hans hjälp i denna besvärliga situation. Den åldrade fadern, som varje gång han hör sin sons namn nämnas yttrar repliken ”Karl, Karl min älsklingsson?”, beordrar genast sin andre son Franz (Hannes Meidal) att svara på brevet, men Franz har en egen agenda. Med lite manipulation och ett egenkomponerat nekande svar på broderns brev får han Karl att helt vända sig emot fadern och tillsammans med sina vänner leva som rövare vilkas brott med tiden blir mer och mer hänsynslösa.

Jens Ohlin och Hannes Meidal, som även tidigare gjort nyskapande uppsättningar klassiker tillsammans, står denna gång för bearbetningen av Schillers pjäs. Deras tolkning spelas framför en knallblå scen, och kontrasten mellan Karls rövarband och Franz och faderns överklasstillvaro visas i två parallella historier där den ena tycks vara mer eller mindre nutid, medan den andra är förlagd till 1700-talet (då originalpjäsen är skriven).

Rövare är ett smart stycke om uppror, makt och moral. Den är fyndig och fylld av humor och diverse musikaliska inslag, samtidigt som den är mycket allvarlig, hemsk och tragisk. Scenografin och kostymen är väldigt läcker, och det bjuds på utmärkta skådespelarprestationer i denna intressanta tolkning av en klassiker om att ta rätten, rätten till makten, i egna händer och får en onekligen att tänka efter.

I rollerna: Christoffer Svensson, Danilo Bejarano, Hannes Meidal, Emma Mehonic, Eva Melander, Per Mattsson
Översättning: Magnus Lindman
Bearbetning: Hannes Meidal, Jens Ohlin
Regi: Jens Ohlin
Scenografi och ljus: Sutoda
Peruk och mask: Anne-Charlotte Reinhold
Kostym: Jenny Linhart, Inger Elvira Persson

Text: Mikaela Gustin

Bild: Emma Mehonic. Foto:Emily Laye

Läs även recension i Svenska Dagbladet.

Dramalabbets Den stora efterfesten visar på obalansen i Sverige och världen

by

Den stora efterfesten
Dramalabbet, Stockholm
Premiär den 3 februari 2012

Dramalabbets scen är fylld av fyrkantiga burar. På golvet ligger Gertrude (Kudzai Chimbaira) och sover när Mirjam (Sannamari Patjas) kommer tillbaka från en sväng ut i kylrummet. Mirjam blir upprörd över att Gertrude låtit de andra som arbetar i köket gå hem för kvällen. Nu är de bara de två kvinnorna som måste stanna kvar och städa upp efter den stora festen.

I bakgrunden hörs festsorlet. Där ute festar alla de betydelsefulla; politikerna, affärsmännen, kändisarna. Under kvinnornas samtal i köket får vi glimtar från deras oglamorösa liv. Gertrude, som läser svenska för invandrare och har en astmasjuk son som väntar på henne därhemma, läser i migrationsverkets broschyrer där hon uppmanas att samarbeta. Mirjam kommer från Finland och har ett äktenskap med en alkoholist bakom sig. Den kända sångerskan Judit (Ann-Charlotte Franzén), som får scenskräck och lämnar festen, dyker också upp i köket.

Den stora efterfesten handlar om den nya underklassen – de som diskar rent och städar undan efter dem som klättrar på framgångsstegen. Klasskamp är ett tema som är hett just nu, med överklassafari till Solsidan och uppmärksammade romaner med klasstema, som Tomas Bannerheds Korparna och Susanna Alakoskis Svinalängorna. Klasskampstanken bygger på att det alltid är någon måste betala för den ekonomiska framgången. När tårtan är uppäten och Mirjam och Gertrud tror att festen äntligen är slut och de ska få gå hem fortsätter efterfesten. Snart övergår festsorlet till krigsljud.

Den unga prisbelönta pjäsförfattaren Johanna Emanuelsson säger i programmet:

Det handlar inte om själva festen. Det handlar om efterfesten, om det som följer när festen är över och resurserna börjar ta slut. Någon måste alltid städa upp, och för det mesta är det kvinnorna. Den stora frågan är om vi kommer att hinna förändra något, innan resurserna oåterkalleligen är slut.

Den stora efterfesten ger en tydlig bild av detta, både i lokalt och globalt perspektiv. Lika mycket som pjäsen visar på ojämlikhet mellan olika samhällsklasser visar den på obalansen mellan rika och fattiga delar av världen. Och kanske också mellan dagens generationer och de kommande. Festen är över, naturtillgångarna börjar tryta, men vi fortsätter att festa. Vem är det som får betala?

Samtidigt får vi lära känna tre kvinnor, som alla på ett personligt sätt drabbas av den stora efterfesten. Sannamari Patjas som den karga Mirjam, Kudzai Chimbaira som den uttrycksfulla Gertrude och Ann-Charlotte Franzén som den neurotiska Judit presenterar den mänskliga sidan av de samhälleliga problemen. Något som de gör med humor och värme för sina rollpersoner.

Foto: José Figueroa

Läs mer på Dramalabbet, Integrationsteatern och i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Idol – med musikteatergruppen ”Jag är är nu”, om att vara sitt eget bästa fan

by

Idol – en föreställning med musikteatergruppen JAG ÄR HÄR NU
Folkteaterns foajé i Stockholm
Premiär 31 augusti 2012

Det är tisdagen den 31 januari och premiär på Idol – musikteaterföreställningen från gruppen Jag är här nu!

Den handlar om hjältar, idoler och om att vara sitt eget bästa fan. De gör en inte besviken: Nadina, Harriet, Lotta. Det är lätt att förstå att de vunnit Barnteaterakademiens Manuspris 2008. Sedan 2008 – när de drog igång på Folkteatern – har de turnerat Sverige runt och uppträtt för 50 000 barn (8-13 år), 350 föreställningar, under två och ett halvt år. Föreställningen gjordes också i avsnitt för SR Barnradion. Publiken; Hovåsskolan, undertecknad; bjuds in och följer med. Harriett är grym på saxofonen, liksom Nadina på trumsetet och Lisa på elbasen/elgitarren.

Vi lever oss in i musiken: ”kom igen, kom igen”. Scenografin består av pruttkuddar som används mycket , snigel (som påminner rätt mycket om snigeln i barnprogrammet Björnes Magasin som gick på 1990-talet), saxofon, elbas/elgitarr, konstnärligt förevigade av Harriet och Lisa och Nadina.
Politiskt tema är att vi måste hjälpas åt, vara sjyssta, inte dra ner varandra. Klyftorna växer, vi duger som vi är. Inspireras hellre än imponeras är nyckelordet.

Blivande publik, i rätt ålder (fysiskt och psykiskt), kommer inte bli besvikna. I januari och februari 2012 spelar de på Foajéscenen.

Text: Katarina Bredberg

Manus, text, musik av de medverkande: Nadina Pundins, Harriet Ohlsson, Lisa Pedersen – i samarbete med Lars-Eric Brossner som ingår i Folkteatern Artists in residence
Scenografi/foto: Anna Hallberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Premiär för Den Flygande Handläggaren på Uppsala Stadsteater

by

 

Den flygande handläggaren på Uppsala Stadsteater

Premiär: 28 januari 2012

Regi: Olle Törnqvist

 

Den flygande handläggaren är en pjäs som handlar om den stora omorganisationen av Försäkringskassan som genomfördes 2005 till 2008.

Curt Malmborg lovade guld och gröna skogar men 2008 var kaoset ett faktum och resten är så att säga historia.

Pjäsen är en vass satir av Getrud Larsson, stundtals riktigt rolig, ibland nattsvart. Beskrivningen av det kafkaeska ”Programmet” som styr omorganistationen är klockren men också skrämmande när vi får klart för oss att det var så här det var.

Vi får följa handläggaren Marianne genom omorganisationens berg- och dalbana tills hon konfronteras med yttersta konsekvenserna av politikens misslyckande. Hon förvandlas då till Den flygande handläggaren och konfronterar de ansvariga i tur och ordning.

Kul detalj är att vi får möta TV 4s nyhetsankare Bengt Magnusson och reporter Ulf Lundin som sig själva.

Den här pjäsen tar vid där media slutar skriva och förhoppningsvis får det någon att reflektera över organisationen och sin yrkesroll. Det är ju inte slut på omorganisationerna, konsulterna och ”Programmen” i våra skattefinasierade verksamheter.

Info om pjäsen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dansbandsdramat Fem kända musiker döda i seriekrock innehåller både humor och spänning

by

Fem kända musiker döda i seriekrock
Dramaten, Målarsalen
Premiär: den 28 januari 2012

Det är den svenska vampyrförfattaren John Ajvide Lindqvist som har skrivit dansbandsdramat Fem kända musiker döda i seriekrock, som nu spelas i Målarsalen på Dramaten.

Dramaten skriver:

Efter 35 år på vägarna ska dansbandet Tropicos sammanfatta karriären i ett direktsänt tv-program. Men i logen börjar minnena från åren tillsammans bubbla upp till ytan. Blev allt verkligen som de hade tänkt sig? Vad hände med alla drömmar? Och hade det inte varit bättre om de faktiskt hade frontalkrockat med den där lastbilen för 20 år sen när bandet låg på topp?

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Fem kända musiker döda i seriekrock rymmer många stora livsfrågor i ett ganska litet format, fyllt av både humor och spänning. Vi får glimtar av sviken kärlek, av en grupp människor som fastnat i destruktiva roller och av drömmar om ett liv som kunde ha varit på något annat sätt. Manuset, regin och skådespelarinsatserna samverkar för att få fram de djupa frågorna i en ganska ytlig miljö.

I rollerna:
Tommy: Jan Waldekranz
Roland: Reuben Sallmander
Max: Pierre Wilkner
Allan: Magnus Ehrner
Gregory: Olle Jansson
Reporter och grävling: Omid Khansari

Manus: John Ajvide Lindqvist
Regi, scenografi och kostym: Carina Reich, Bogdan Szyber
Ljus: Emma Westerberg
Peruk och mask: Lena Strandmark

Foto: Roger Stenberg

Författaren John Ajvide Lindqvist slog igenom 2004 med sin debutroman Låt den rätte komma in, som filmatiserats både i Sverige och USA och även satts upp som pjäs.

Carina Reich och Bogdan Szyber har arbetat ihop med olika hybridformer inom scen- och bildkonst sedan 1983. Deras senaste projekt var operan Wozzeck av Alban Berg på NorrlandsOperan, där de stod för regi, scenografi och kostym.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,