Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Tjechov-drama i nutid på Stockholms stadsteater skildrar jakten på Lycka

by

Lycka – Efter Anton Tjechovs Pjäs Platonov
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär 6 januari 2012

Stockholms stadsteaters populära regissör Alexander Mørk-Eidem har placerat Anton Tjechovs ungdomsdrama Platonov i nutid. En överdådig fest är platsen för hela första akten. Den unga änkan Tove har bjudit in grannar och vänner till sitt gods, som hon har belånat upp över öronen. Det är en brokig samling personligheter som festar som om slutet vore nära.

Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Lycka är en fri bearbetning av Anton Tjechovs relativt okända ungdomspjäs. Den saknade titel när den hittades i ett bankfack efter hans död och har spelats under namn som Platonov och Pjäs utan titel.

– Det är inte en traditionell Tjechov-pjäs utan mer ett råmaterial. Det märks att den är skriven i ett slags ungdomligt övermod. Den har ett enormt persongalleri med många intressanta karaktärer som hanterar både vardagsbekymmer, finanskris och existentiella frågor. Det går att känna igen i vår tid helt enkelt, berättar Alexander Mørk-Eidem.

I Lycka möter vi en grupp människor på en rejäl fest med palmer, skum och konfetti. Alla på scenen
har komplicerade relationer till varandra som ska avhandlas under kvällen.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Pjäsen kan tolkas på flera plan, allt från som en skildring av ett samhälle i upplösning till på ett personligt, psykologiskt plan. En röd tråd är rollpersonernas jakt på det som ska göra dem lyckliga, framför allt pengar och kärlek. Kärleken personifieras för kvinnorna av Fredrik, trots – eller kanske just tack vare – att han själv förlorat förmågan att leva och älska. Därigenom får de chansen att själva projicera sin bild av möjlig lycka på honom. Men eftersom de inte får någon bekräftelse tillbaka och Fredrik är oförmögen att ta några avgörande beslut går handlingen oundvikligen mot katastrof.

Läs vidare i Teatermagasinet och i recensioner i Expressen, Svenska Dagbladet, Nummer.

Alexander Mørk-Eidem har hyllats för sina lekfulla scenversioner av klassiska verk. 2007 blev han
utsedd till en av Stockholms hjältar och 2009 blev han nominerad till kulturpriset, båda av DN. 2009 vann han Svenska Dagbladets Thalia-pris och nu i december 2011 har han fått motta Expressens
teaterpris, En bit av Georgs hatt. På Stockholms stadsteater har han tidigare satt upp bland annat
Djungelboken, Tre Systrar, De tre musketörerna, Sommargäster samt senast Paraplyerna i
Cherbourg.

Bild: Fredrik Lycke i Lycka. Foto ovan: Carl Thorborg

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Teatervinden på Lisebergsteatern ger en kväll fylld med skratt och fantasi för både stora och små

by

Teatervinden
Lisebergsteatern, Göteborg
Premiär 15 december 2011

Astrid Lindgren-kavalkaden Teatervinden har flyttat till Lisebergsteatern i Göteborg. Uruppförandet var på Göta Lejon, Stockholm, i början av 1990-rtalen.

Teatervinden är en Astrid Lindgren-kavalkad med alla barnfavoriter från Pippi Långstrump, Madicken, Karlsson på Taket, Bröderna Lejonhjärta, Rasmus på luffen, Emil i Lönneberga.

Vi får verkligen en kväll fylld av skratt, dans, sång, fantasi och spänning för både små och stora. Föreställningen är rolig. Den handlar om Astrid Lindgren och hennes sagor. Jag är uppvuxen med sagorna och speciellt Pippi Långstrump (Astrid skrev den på 1940-talet) slår an en sträng i mitt sinne. Ronja Rövardotter (rumpnissen) var min dotters favorit. Den skrev hon på 1980-talet.

Vaktmästaren Tiljan (Kålle Gunnarsson) håller på att städa teaterns vind där gammal rekvisita och scenografi från gångna föreställningar väcker minnen till liv. Från Emils ”bösse” till Ronjas rumpnisse som säger ”Varför då, då, Varför då, då, Varför gör de på detta viset”, till spökena som hjälper Tiljan att städa.

Barnen (och för all del en och annan förälder) svarar på Tiljans frågor. Gustafsson är teaterns hyresvärd och han vill slå igen teatern och göra om till kontor. Fruktansvärt. Göra om en teater till kontor. Gillar du kultur så gör du. Barnsligheten i mig kommer till uttryck och jag förstår verkligen att teaterfolket i sin kamp mot byråkraten Gustafsson revolterar och vill göra räfst och rättarting med honom.

Astrid Lindgrens sagor har alltid haft något att säga till myndigheterna. Jag kommer t ex ihåg att hon vände sig emot Gunnar Emanuel Sträng, socialdemokratisk finansminister under lång tid och ifrågasatte det som kallades Pomperipossaskatten. En annan gång omvände hon en nynazist i Stockholm. Hennes sagor är en del av henne och kampen mot orättvisor finns som symbol i föreställningen. Pippi Långstrump inte minst när hon revolterar mot Prusseluskan och inte vill till hennes barnhem. När kapten Långstrump (Kålle Gunnarsson) gör entré efter att ha gömt sig fullkomligt dånar Prusseluskan, uppenbarligen tycker hon att kapten Långstrump är mycket stilig.

I övrigt är skådespelarnas kostymering väldigt tidsenlig, färgrik, välgjord. Koreografin är ypperlig och scenografin enkel med teatervinden och rekvisita med Emils bössa, rumpnissen i kistan. Föreställningen är en nostalgitripp för mig och för barnen är den spänning och glädje. Vi människor, vilken biologisk ålder vi än befinner oss i, behöver kultur i form av teater för att förströ oss, för att berika oss och Astrid Lindgrens kulturella skatt gör det lätt för oss.

Text: Katarina Bredberg

Teatervinden
Janne Andersson (producent)
2Entertain (Tobias Widgren), Stage Fantasy (produktion)
Astrid Lindgren, Staffan Götestam (manus)
Bengt Blomgren, Staffan Götestam, Georg Riedel, Anders Berglund, Gösta Linderholm, Lillebror Söderlund (musik & sångtexter) – bl.a. Idas sommarvisa, Kalle Teodor, Du käre lille snickebo.

Ensemble:
Kålle Gunnarsson (regi, medproducent, kapten Långstrump, vaktmästare Tiljan m fl. roller)
Robin Rösehag (bl.a Emils pappa)
Sonny Enell (delar rollen som Tiljan med Kålle Gunnarsson fr.o.m. 16 december)
Pontus Liedberg
Susanna Björninger
Anna Gunnarsson
Katarina Isaksson
Ofelia Pettersson
Emma Karlsson
Amanda Andersson
Alvin Andersson
Benjamin Alinder
Nicolina Alinder
Ebba Mård Andersson
Erik Warefelt
Johan Grimbeck
Julia Grimbeck
Albin Herkestam
Ludvig Björninge

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den största av dom största: underhållande om teaterns maktstrukturer

by

Den största av dom största
Dramalabbet
Premiär 13 december 2011

Den största av dom största är en av två föreställningar på Dramalabbet som undersöker inarbetade maktstrukturer inom scenkonsten och humorbranschen. Så här skriver Dramalabbet om pjäsen:

En regissör och en skådespelare. Två stora män möts i ett spel om kärlek, gemenskap, status och makt. Dramalabbet bjuder in till ett möte med scenkonstens mäktiga män där vi ser dem som de inte är vana vid att bli sedda.

Eva Johansson och Louise Löwenberg har efter publik- och kritikersuccén Kusiner skapat en ny föreställning om relationer, maskuliniteter och makt.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Eva Johansson och Louise Löwenberg är lysande i sina roller. Att skådespelarna är kvinnor gör maktspelet och machomaneren ännu tydligare. Samtidigt lyser de båda stora männens sårbarhet och osäkerhet igenom.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Scenografi Jenny André
Kostym Åsa Norman
Regiöga Fijona Jonuzi
Mask Angelica Ekeberg
Ljus Sanna Strokirk-Lilja
Musik/ljud Tobias Hylander
Affisch Matilda Flodmark
Producent Sara Bergsmark

Foto José Figueroa

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Strindbergs Intima Teater har tjuvstartat Strindbergsåret med Lycko-Pers resa

by

Lycko-Pers resa av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater, Stockholm
Premiär: 10 december 2011

Strindbergs Intima Teater tjuvstartar Strindbergsåret med en uppsättning av den annorlunda Strindbergspjäsen Lycko-Pers resa. På hemsidan skriver teatern:

”Lycko-Pers resa” är en av de märkligaste pjäser som Strindberg skrivit. Han är i högform. Han är rolig, finurlig och gravallvarlig. Han är stollig och klok som en pudel. Här finns tomtar på loftet och råttor i trossbotten, talande statyer och kvastar. Det bjuds på ung kärlek och brustna illusioner. ”Lycko-Per” är ett sagospel om pojken Per som vandrar ut i världen för att söka lyckan. Det är äventyr på julafton som har allt. En önskering. Ett kyrktorn som öppnas mot friheten. Så börjar Strindbergs vandringsdrama.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Tillsammans med rollfigurernas kostymer och masker är scenografin det mest fascinerande med pjäsen. Fem akter och sju scenbilder skapas med hjälp av snillrik mekanik, fantasifullt snickeri och detaljer som ett blått tyghav som läggs ut över publiken – med hål för våra huvuden.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Medverkande:
Henrik Dahl, Nina Jeppsson, Mattias Lech, Jonas Nilsson, Lotta Ramel, Janne Tavares, Oskar Thunberg, Sara Turpin.
Regi: Richard Turpin. Musik: Janne Tavares.
Scenografi: Sören Brunes.
Kostym: Ulrika van Gelder.
Mask: Siv Molin Glans.
Ljus: William Wenner.
Regiassistent: Johanna Holmström.
Föreställningstekniker: Charlotta Halleröd.

På bild: Nina Jeppson, Sara Turpin. Foto: Bengt Wanselius

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Teaterrecension – kompromisslös Hedda Gabler på Dramaten

by

Hedda Gabler av Henrik Ibsen
Dramaten, Stora scenen
Premiär 10 december 2011

Hedda Gabler från 1890 är ett av Henrik Ibsens mest spelade verk och rollen som Hedda har tolkats på många olika sätt. I Dramatens uppsättning av pjäsen gör Maria Bonnevie en Hedda fylld av återhållen vrede, helt fylld av sin egen vingklippta tillvaro och utan empati för sina medmänniskor. Hedda visar med stor tydlighet att hon tycker att omvärlden är löjlig. Allra löjligast är Jörgen Tesman, mannen hon gift sig med. Det är en värld som hon vägrar att anpassa sig till. Den svarta skinntorso som Hedda har på sig i inledningsscenen blir en symbol för hennes egenskapade fängelse.

Föreställningen öppnar med stor dramatik: hög musik, mörker, Hedda som framträder bakom glasväggar som täcker scenen, mimande ”hjälp mig”. Sedan öppnas glasväggarna och blottar Hedda och Jörgens vardagsrum, helt i rött. Paret har precis kommit tillbaka från en halvårslång bröllopsresa och flyttat in i sitt drömhus. Mycket pengar har gått åt men Jörgen förväntar sig en professur och är inte orolig.

Snart får de reda på att Jörgen Tesmans akademiska rival, tillika Hedda Gabler gamla förälskelse, ryckt upp sig från sitt superi och hotar Jörgens tillsättning. Med hjälp av den tillgivna väninnan Thea har Eilert Lövborg nu skrivit ett revolutionerande manuskript. När de båda kommer på besök lockar Hedda Eilert att följa med Jörgen och parets advokat på en herrmiddag och med alkohol i kroppen går det som det går.

Hedda, som vill ha makt över någon annan människas öde, griper chansen men resultatet blir inte så vackert som hon föreställt sig. Till slut ser Hedda ingen annan utväg än att ta sitt liv. Hon hatar svaghet och kan absolut inte acceptera det hos sig själv. Ropet på hjälp har hon aldrig lyckats förmedla till någon annan människa.

Regissören Eva Dahlbom har enligt programmet fokuserat mer på vad som händer än på varför det sker. Ändå väcker pjäsen ofrånkomligen frågan om varför Hedda Gabler är som hon är. Är det äktenskapet i sig som driver Hedda att agera som hon gör? Är det förra sekelskiftets maktlösa kvinnoroll? Är Heddas dilemma en historisk kvinnofråga eller är skildringen allmänmänsklig? Visst kan även män som känner sig maktlösa utveckla samma manipulativa beteenden som Hedda. En fråga är också om Hedda verkligen är fången i sin situation eller om hon har ett val. Denna fråga belystes på ett intressant sätt i lilla Sharikompaniets egen tolkning av Hedda Gablers öde i pjäsen Hedda på Teater Giljotin i våras.

Maria Bonnevie briljerar i rollen som Hedda Gabler. I övrigt känns skådespelet ibland lite stelt, men föreställningen är fylld av energi och väcker som sagt många frågor.

I rollerna:

Hedda Gabler: Maria Bonnevie
Jörgen Tesman: Christopher Wagelin
Advokat Brack: Peter Andersson
Faster Juliana Tesman: Lotta Tejle
Thea Elvsted: Sofia Pekkari
Eilert Lövborg: Peter Engman

Översättning: Klas Östergren
Regi: Eva Dahlman
Scenografi och kostym: Lehna Edwall
Ljus: Torkel Blomquist
Peruk och mask: Peter Westerberg, Linda Hyllengren

Fotograf: Sören Vilks

Läs mer på Teatermagasinet och i Expressens recension.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,