Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Bastard – Tragik blandas med humor och ingen kommer oskadd ur den slutliga uppgörelsen

by

Bastard – en familjesaga
Av Richard LaGravenese
Översättning Marie Parker Shaw
Regi Gísli Örn Gardarsson
Premiär på Mölleplatsen i Malmö 28 juli 2012
Malmö stadsteater

Bastard är en saga om en familj, men definitivt ingen familjeföreställning. Tänk er snarare Fanny & Alexander på steroider.

Parallellen med Bergman är inte långsökt. Vi har den dysfunktionella familjen, komplett med den despotiska fadern, barnen med respektive och en manlig trotjänare med dotter. Barnen återvänder till faderns ö för första gången på många år i tron att fadern äntligen ska begravas, men finner att fadern ska gifta sig med äldste sonens första kärlek.

Tragik blandas med humor och ingen kommer oskadd ur den slutliga uppgörelsen. Vissa påstår att sanningen ska göra oss fria, men Bastard pekar på att djävulens mest förödande vapen är den nakna osminkade sanningen, helt befriad från vardagens ständiga små vita lögner.

Det är dock inte Bergman som skrivit manus utan Richard Lagravenese, manusförfattare till bl a The Fisher King, Broarna i Madison County och Water for Elephants.

Scenen är kvadratisk och byggd i flera våningar. Fyra läktare är placerade runt scenen, vilket gör att jag får känslan av att se en filminspelning utan omtag i direktsändning snarare än en pjäs. Det är kreativt, spännande och ställer stora krav på skådespelarnas gymnastiska förmåga.

Föreställningen är ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Teater Får302, Rekjavik City Theatre och isländska Vesturport. Språket är svenska, danska och isländska. Pjäsen textas på skärmar eller i en gratisapp i smartphonen.

Text: Peter Johansson

I rollerna Víkingur Kristjánsson , Jóhanna Vigdís Arnardóttir, Ellen Fosti, Fredrik Gunnarson, Charlotte E. Munksgaard, Ólafur Darri Ólafsson, Håkan Paaske, Birgitte Prins, Pauli Ryberg, Waage Sandø, Jóhannes Níels Sigurðsson, Pia Örjansdotter

Scenografi Börkur Jónsson
Kostym Maria Gyllenhoff
Ljusdesign Carina Persson
Musik Lars Danielsson, Cæcilie Norby
Mask Mona Jensen
Längd: 2 timmar 15 minuter (med paus)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du stavar ditt namn med R – tankeväckande om ord och kommunikation som jag hoppas återkommer på en teaterscen

by

Du stavar ditt namn med R
Text och regi: Elin Skärstrand
Puma Scenkonst
Spelades på Festival Scensommar på Teater Galeasen
20 juli 2012

Om någon förstår dig – är det dig han eller hon förstår – eller är det sig själv personen förstår och därigenom tror sig förstå dig?
Puma Scenkonsts föreställning ”Du stavar ditt namn med R” undersöker ord och kommunikation.
Fem personer sitter på var sin stol, i en lång rad på scenen, med anteckningspapper i händerna. De läser därur och de berättar om erfarenheter när de försökt prata med någon eller undvikit att prata, om kärlek och vänskap, om längtan och rädsla och om ord.
De leker med och undersöker ord och dess betydelser och de berättar om olika öden utifrån det egna perspektivet. De berättar med både ord och kropp.

Föreställningen är mäktig och ger många infallsvinklar på kärlek, vänskap och över huvudtaget relationer mellan människor. Jag tror att alla känner igen sig då och då under föreställningen.

De fem skådespelarna är skickliga och säger mycket med kroppsspråk, miner och tonfall.

På Puma Scenkonsts hemsida kan jag tyvärr inte hitta någon information om när och var föreställningen spelas fler gånger, men jag hoppas verkligen att den återkommer. Den är värd att ses av många – och värd att diskutera kring. Den ger många tankar värda att reflektera kring.

I presentationen av föreställningen står:

Den här pjäsen handlar om dig. Men den handlar också om mig. Allt det där som borde vara lätt, men som gång på gång visar sig vara så svårt. Den handlar om att mötas. Att våga släppa taget om sin egen osäkerhet och sina tvivel och i stället kasta sig ut med huvudet före, även om man inte har den minsta aning om vart, eller om, man kommer att landa.

Människan har ett behov av att mötas och kommunicera. Till hjälp har vi verktyg så som språk och uttryck, men även om vi talar samma språk kan ord enkelt förvrängas och missförstås. Ord, och hur vi väljer att säga dem, har en obehaglig makt över våra liv med tanke på hur lätta de är att ta i sin mun. Men varför är vissa ord så svåra att säga när de egentligen bara består av slumpmässigt ihopsatta konsonanter och vokaler?

”Du stavar ditt namn med R” handlar också om paradoxer. Vi vill alla vara fria självständiga individer, men kan man vara verkligt fri om man samtidigt är beroende av någon annan? Hur kan jag skilja min egen fria vilja från någon annans förväntningar och krav på mig? Hur vet man att rädslan att förlora någon egentligen inte handlar om rädslan för att bli lämnad ensam kvar?

Väl formulerat. ”Du stavar ditt namn med R” är en underhållande och tankeväckande readingföreställning som jag hoppas återkommer på någon teaterscen.

På scen: Nadja Sjöström, Saskia Oljelund, Murat Ekici, Kalle Windén, Karolina Hyllner

”Du stavar ditt namn med R” är en del av PUMA scenkonst PILOT. Publika readings har tidigare framförts på Hemliga Trädgården och Teater Tribunalens scenkonstfestival ”Två veckor i maj”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Zorro på Scenkonstfestivalen – resa med samhällskritisk udd med rebellen Zorro i nutid och dåtid

by

Zorro
Teater Galeasen, Scensommar
Av Ruben Lopez
Premiär 18 juli 2012

Zorro, en resa i tid och rum, betraktad utifrån rättvisans rebell Zorros synvinkel, är ett äventyr som är en blandning av standupkomedi, teatet och performance där alla roller görs av Ruben Lopez, som också skrivit föreställning.

Ruben Lopez är oerhört skicklig att berätta med hela kroppen. Han växlar mellan de olika karaktärernas kroppsuttryck snabbt och elegant, han är till och med Zorros häst Tornado i några scener.

Vi får träffa Zorro både på 1700-talet och i nutid, som ung och som gammal och vi får se när han blir arresterad i Europa, misstänkt för att vara terrorist. Ruben Lopez har en tydlig samhällspolitisk udd i de tragikomiska scenerna och han tar upp olika frågor som jag tror att vi som ser föreställningen går hem efteråt och funderar vidare på. Han hanterar växlingarna skickligt mellan de olika karaktärerna, eftersom han är mycket tydlig i kroppsspråket blir det inte rörigt.

Även om Ruben Lopez växlar mellan olika karaktärer är det ändå en form av monolog. Gitarristen spelar musik och deltar bara lite kort i en dialog. En monolog ska inte vara längre än en timme, det är sällan en monolog håller publikens engagemang levande längre än så. Zorro har en precis lagom längd av 40 minuter.

Föreställningen hade urpremiär under Scenkonstfestivalen Scensommar som pågår i Teater Galeasens lokaler 14 – 21 juli.

Musik: Iván Landiez och Ruben Lopez
Scenografi: Emma Mierse
Kostym: Sofi Gregersdotter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

127 – träffsäker monolog på Parkteatern

by

127
Parkteatern, Stockholms stadsteater
Premiär den 14 juli 2012

Parkteatern har inte riktigt haft vädret på sin sida den här sommaren. Lördagens premiär av 127 genomfördes dock trots osäkert väder och även söndagens föreställnig började lovande. Eftermiddagens regn avtog och under nära en timme av monologföreställningen var det mer eller mindre uppehåll. Sedan tog regnet fart igen och arrangörerna blev tyvärr tvungna att bryta.

Pablo Leiva Wenger är ensam skådespelare i denna monolog som är skriven av brodern Alejandro Leiva Wenger. Bröderna har rötter från Chile och är liksom huvudpersonen Carlos uppväxta i Skärholmen. I 127 får vi följa Carlos från 6-årsåldern då han kom till Skärholmen till Södertörns tingsrätt där han nu sitter ting efter avslutad juristutbildning.

Pjäsen handlar Carlos och barndomsvännen Timmys uppväxt i förorten, om hur Timmys boxardrömmar krossades abrupt och om hur Carlos tar framtiden i sina egna händer och trotsar de osynliga murar som håller tillbaka förortsungdomarna.

Pablo Leiva Wenger skildrar lika träffsäkert förortskillarna med sina olika brytningar som förnumstiga gymnasielärare, tjockskalliga poliser och pretentiösa universitetsstudenter. Han lyckas få med sig den småfrusna publiken och bygger på ett skickligt sätt upp stämningen och det känns snopet att missa sista halvtimmen av pjäsen. Förhoppningsvis kan jag se det på någon av Parkteaterns kommande föreställningar på Vårbergstoppen den 17 och 18 juli eller under eken i Galärparken den 19 och 20 juli. I värsta fall finns en chans till: 127, som har uppförts på Stockholms stadsteater Skärholmen under våren kommer också att spelas där igen i höst.

Av: Alejandro Leiva Wenger
Medverkande: Pablo Leiva Wenger

Foto: Jonas Jörneberg

Relaterat: Teatermagasinet.

Läs i Teatermagasinet om nypremiären i september 2012 på Stockholms stadsteater i Skärholmen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bojor – en rolig, absurd och träffande beskrivning av politikens falskspel

by

Bojor
Regi: Ruben Lopez
Manus: Ensemblen
Premiär 14 juli 2012
Föreställningen invigde festivalen Scensommar på Teater Galeasen

Finns det något bakom alla fina ord av politiker? Vill makthavare egentigen förändra något?
Är inte politiker mest ute efter egen framgång? Finns det politiker som menar något med alla sina ord? Bygger frihet och framgång på att några är utanför och lider brist?

Föreställningen ”Bojor” ställer frågor om politik, frihet och solidaritet. Scenkonstfestivalen Scensommar på Teater Galeasen invigdes av föreställningen ”Bojor”, en rolig och absurd enaktare som skapats av ensemblen tillsammans.

En man iklädd grå kavaj står på knä med ryggen mot oss, händerna i bojor, på ryggen. Scenrummet är kalt,b bara en klädhängare skymtar vid sidan och en enkel stol längre bak och på golvet är stora bomullsstussar utspridda, kanske är det snö, kanske damm. När spelet börjar träder ytterligare en man in på scen, han är barfota och klädd i jeans, t-shirt och keps och tar snabbt på sig bojor som kedjar fast honom i väggen.

Två män i bojor och de är tysta. En kvinna kommer in i rummet. Hon blir nyfiken på mannen i kostym. Hon kikar försiktigt på honom, kittlar honom, leker med honom, men håller distans i början. Efter ett tag plockar hon fram en nyckel och befriar honom från bojor och pushar fram honom till en mikrofon och tvingar honom hålla ett förskrivet tal. Han talar om att han är den politiker som till skillnad från alla andra står för handling, han vill och ska ena landet som söndrats av många olika grupper som strider.

När han blivit statsminister och sedan möter den man som fortfarande är i bojor blir det intressant. Kvinnan vid hans sida, kvinnan som är anledningen till att han står där han står, tar fram en flaska champagne och glas. Han öppnar, häller upp och sig själv och skålar – håller kvar flaskan och glömmer totalt bort att hälla upp åt kvinnan. Han har inte ens en tanke på det. Det är flera sådana detaljer som säger massor. Skickligt, helt enkelt.

Föreställningen har drag av Beckets draman men också av flera teaterstilar. Det är clowneri och absurt och samtidigt väldigt tydligt och till och med realistiskt. Föreställningen är 45 minuter och det är alldeles lagom. Jag hade jätteroligt och samtidigt ställde den frågor som är viktiga – men jag tror inte det hade hållit att dra ut på det mer heller. Det är en konst att kunna sätta stopp också och inte göra föreställningar längre än de behöver vara.

Det ska bli intressant att följa dessa scenskapare framöver, det finns stor potential i ensemblen.

Av: Ensemblen
På scen: Binyam Haile, Ruben Lopez och Sandra Backman
Scenbild: Emma Mierse.
Kostym: Sofi Gregersdotter.

Mer om teaterfestivalen i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,