Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Top Girls på Stockholms stadsteater ställer aktuella frågor

by

Top Girls
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär den 17 augusti 2012

Top Girls av Caryl Churchill räknas som en feministisk kultpjäs. När den hade premiär i London 1982 hade Margret Thatcher nyligen kommit till makten och samhällsandan svängde mot individualism och vinnarfilosofi. Kollektivet, solidariteten och systerskapet som vuxit sig starkt under 70-talet minskade i betydelse och feminismen blev aldrig mer densamma.

I fokus i Top Girl står framgångsrika Marlene, som gjort en klassresa och just blivit utnämnd till vd för ett rekryteringsföretag. Pjäsen är uppdelad i fyra akter som är sinsemellan väldigt olika. I den första akten har Marlene bjudit in fem kvinnor ur historien och mytologin, som alla får representera kvinnans villkor i olika tider och kulturer.

Vi får möta flera starka kvinnor med fascinerande öden: påven Johanna, som förklätt sig till man men avslöjades då hon födde barn under en procession; upptäcktsresanden Isabella Bird, som egentligen ville vara mild och nöjd som sin sjuka syster; den japanska kejsarens konkubin Lady Nijo som blev buddhistisk nunna sedan hon fallit i onåd. Dessutom två mytiska gestalter: Griselda som lyder sin man i allt och Dulle Griet som leder en här av kvinnor i en kamp mot jävlar.

Marlene själv fungerar som moderator och tar inte så stor plats. Kvällen slutar med att hon ensam dricker upp det sista vinet. Andra akten är en ganska obehaglig skildring av en ung flicka som har en destruktiv relation till en yngre kamrat och fantiserar om att döda sin mamma. Handlingen knyts ihop efter pausen.

I den tredje akten får vi besöka Marlene på hennes arbetsplats. Det är en träffande parodi över näringslivet och arbetsmarknaden där det ”inte behöver vara ett handikapp” att vara över 45 och mantrat är att lyfta fram sig själv.

I sista akten blir tonen mörkare och stämningen tyngre. Vi bevittnar en uppgörelse mellan Marlene och hennes syster Joyce – som stannat kvar där de växt upp och nu har fyra städjobb för att försörja sig och sin dotter. Joyce är bitter, men samtidigt solidarisk med föräldrarna och den arbetsklass de föds in i. Marlene har tagit avstånd från sin bakgrund och med hull och hår köpt den individualistiska drömmen där framgång nås med hjälp av vassa armbågar.

Katarina Ewerlöf gör en imponerande rollprestation som Marlene, med en sårbarhet som skymtar genom den tuffa och effektiva ytan. Kajsa Ernst gestaltar skickligt Joyce med ett kroppsspråk som lyser av resignation och undertryckt ilska. Alla de sju (kvinnliga) skådespelarna är övertygande där de växlar mellan helt olika roller.

Pjäsen ställer fler frågor än vad den ger svar, men det är Churchills avsikt. ”Vi måste finna nya frågor, som kanske kan hjälpa oss med svar på de gamla…”, citeras hon i programmet. Även om det har hänt mycket i samhället de senaste 30 åren så känns Top Girls fortfarande aktuell. 80-talets fokus på den egna lyckan har nu rotat sig starkt inom alla områden och frågan om vad som hände med solidariteten kan behöva belysas på nya sätt.

Medverkande
Marlene: Katarina Ewerlöf
Tålmodiga Griselda m fl roller: Kajsa Ernst
Servitris m fl roller: Rakel Wärmländer
Isabella Bird m fl roller: Lilian Johansson
Lady Nijo m fl roller: Louise Peterhoff
Dull Griet m fl roller: Sofi Helleday
Påven Johanna m fl roller: Sara Jangfeldt

Av: Caryl Churchill
Översättning: Sun Axelsson, Stig Björkman
Regi: Olof Hanson
Scenografi: Sven Haraldsson
Kostym: Elin Hallberg
Ljus: Irmeli Strand
Ljud: Michael Breschi, Håkan Åslund
Mask: Frida Johansson

Foto: Petra Hellberg

Relaterat: Teatermagasinet, intervju med Katarina Ewerlöf i i DN, recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Premiär på August Strindbergs Ockulta Dagboken

by

Ockulta Dagboken av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater / Stockholms stadsteater
Premiär den 15 augusti 2012

Ockulta dagboken är en av de Strindbergspjäser som Stockholms stadsteater framför under Kulturfestivalen. På Strindbergs Intima Teater spelas Ockulta dagboken. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

August Strindbergs Ockulta dagboken blir nu för första gången en teaterföreställning. Ole Anders Tandberg har dramatiserat för teaterscenen. Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet, förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken från högre makter. Det har blivit hans egen version av kärlekens omöjlighet.

I Teatermagasinet skriver jag från premiären:

Scenens fem Augustar i grå kostym och ljusa skjortor ömsom trånar efter och ömsom fördömer Harriet för att hon inte kan lämna honom i fred. De fem skådespelarna fyller i varandras tal och var och en av dem ger sin specifika del av Strindbergs-karaktären. Samuel Fröler är till exempel den som alltid frågar sig ”vad betyder det” om alla tecken och varsel som de andra tar upp. Tillsammans genererar de en stark bild av en man i själslig obalans. Thérèse Svensson i ceriserosa klänning gestaltar Strindbergs bild av Harriet, flickaktig och svårgreppbar.

Av August Strindberg
Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg
Scenografi och kostym: Maria Geber
Ljus: Miriam Helleday
Mask Susanne Von Platen

Medverkande:
Thérèse Svensson
Sven Ahlström
Samuel Fröler
Michael Jonsson
Åke Lundqvist
Robert Panzenböck

Foto: Carl Thorborg

Relaterat: recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om

‎Trettondagsafton på Café Lyran – lättsam komedi av Shakespeare

by

‎Trettondagsafton
Av Shakespeare
Regi Patrik Bergner
Kostymör Jenny Linhart
Producenter Stefan Wall och Anna Wall
Teater Iris på Café Lyran, Stockholm
Premiär 2 augusti 2012

Att ta på sig en roll och låtsas vara någon annan – det kan ställa till en hel del. Det får Viola uppleva när hon efter ett skeppsbrott hamnat i land Illyrien och för att överleva klär ut sig till ung man. En ensam kvinna är för utsatt.

Shakespeares pjäs Trettondagsafton är en av hans mer lättsamma komedier och Teater Iris har lagt betoning på det komiska och gjort det till en skrattfest och fars.

Shakespeare kan spelas på många sätt och en av svårigheterna är att språket är på vers – vilket kan vara väldigt svårt att presentera med naturligt flyt. Regissören har valt att blanda det äldre språket med ett mer nutida språk – och pjäsen fungerar bäst när skådespelarna lämnar det alltför högtravande verserna.

Trettondagsafton är en lättsam komedi och även om den har ett slags budskap där den driver med mans- och kvinnoroller är det ändå en pjäs som inte ger några djupare spår i själen. Den är rolig och underhållande men inte särskilt överraskande. Teater Iris flyttar ut teatern från teaterhusen och spelar i lokaler som Café Lyran i Bredäng – och med en föreställning som Trettondagsafton kan de visa också den som inte brukar gå på teater att Shakespeare är väldigt rolig och inte särskilt svår.

Frida Liljevall spelar Viola men också hennes tvillingbror Sebastian. Hon hade lite problem i början av föreställningen när Sebastians mustasch inte vill sitta fast ordentligt – men förutom det tycker jag bytena mellan de två syskonen fungerade bra. I rollen som Sebastian var stegen något tyngre och bredare, något säkrare och mer rättfram – och rösten var något djupare. Det var lagom skillnad mellan de två syskonen.

Shakespeares pjäser innehåller alltid någon eller några roller som är som narrar, de är fåniga och skrattretande, löjeväckande personer. Trettondagsafton har två sådana: överhovmästare Malvolio som är en uppblåst figur och den dumma men innerst inne snälla Andreas Blek af Nosen. Det kan bli lite för mycket och för överdrivet med två sådana riktiga pajaser men det är bara att ge sig hän och inse att det här är så löjliga som många människor egentligen är.

‎Trettondagsafton på Café Lyran av Teater Iris är en lättsam version och det är lätt att redan tidigt förstå hur allt ska gå. Syften med föreställningen är nog inte heller att någon ska undra hur allt ska lösas. Behållningen ligger i att flytta ut klassiska verk av exempelvis Shakespeare från teaterhusen ut till en förhoppningsvis ny publik som kan upptäcka hur roliga en del gamla klassiker är.

Här kan du läsa Kulturbloggens intervju med Frida Liljevall, som har huvudrollen som Viola.

I rollerna:
Frida Liljevall: Viola
Bo G Lyckman: Tobias Raap
Dick Eriksson: Andreas Blek af Nosen
Anders Menzinsky: Orsino, hertig av Illyrien
Ellen Bredefeldt: Olivia, en rik grevinna
Erika Blix: Maria, kammarjungfru
Björn Holmér: Malvolio, överhovmästare

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bastard – Tragik blandas med humor och ingen kommer oskadd ur den slutliga uppgörelsen

by

Bastard – en familjesaga
Av Richard LaGravenese
Översättning Marie Parker Shaw
Regi Gísli Örn Gardarsson
Premiär på Mölleplatsen i Malmö 28 juli 2012
Malmö stadsteater

Bastard är en saga om en familj, men definitivt ingen familjeföreställning. Tänk er snarare Fanny & Alexander på steroider.

Parallellen med Bergman är inte långsökt. Vi har den dysfunktionella familjen, komplett med den despotiska fadern, barnen med respektive och en manlig trotjänare med dotter. Barnen återvänder till faderns ö för första gången på många år i tron att fadern äntligen ska begravas, men finner att fadern ska gifta sig med äldste sonens första kärlek.

Tragik blandas med humor och ingen kommer oskadd ur den slutliga uppgörelsen. Vissa påstår att sanningen ska göra oss fria, men Bastard pekar på att djävulens mest förödande vapen är den nakna osminkade sanningen, helt befriad från vardagens ständiga små vita lögner.

Det är dock inte Bergman som skrivit manus utan Richard Lagravenese, manusförfattare till bl a The Fisher King, Broarna i Madison County och Water for Elephants.

Scenen är kvadratisk och byggd i flera våningar. Fyra läktare är placerade runt scenen, vilket gör att jag får känslan av att se en filminspelning utan omtag i direktsändning snarare än en pjäs. Det är kreativt, spännande och ställer stora krav på skådespelarnas gymnastiska förmåga.

Föreställningen är ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Teater Får302, Rekjavik City Theatre och isländska Vesturport. Språket är svenska, danska och isländska. Pjäsen textas på skärmar eller i en gratisapp i smartphonen.

Text: Peter Johansson

I rollerna Víkingur Kristjánsson , Jóhanna Vigdís Arnardóttir, Ellen Fosti, Fredrik Gunnarson, Charlotte E. Munksgaard, Ólafur Darri Ólafsson, Håkan Paaske, Birgitte Prins, Pauli Ryberg, Waage Sandø, Jóhannes Níels Sigurðsson, Pia Örjansdotter

Scenografi Börkur Jónsson
Kostym Maria Gyllenhoff
Ljusdesign Carina Persson
Musik Lars Danielsson, Cæcilie Norby
Mask Mona Jensen
Längd: 2 timmar 15 minuter (med paus)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du stavar ditt namn med R – tankeväckande om ord och kommunikation som jag hoppas återkommer på en teaterscen

by

Du stavar ditt namn med R
Text och regi: Elin Skärstrand
Puma Scenkonst
Spelades på Festival Scensommar på Teater Galeasen
20 juli 2012

Om någon förstår dig – är det dig han eller hon förstår – eller är det sig själv personen förstår och därigenom tror sig förstå dig?
Puma Scenkonsts föreställning ”Du stavar ditt namn med R” undersöker ord och kommunikation.
Fem personer sitter på var sin stol, i en lång rad på scenen, med anteckningspapper i händerna. De läser därur och de berättar om erfarenheter när de försökt prata med någon eller undvikit att prata, om kärlek och vänskap, om längtan och rädsla och om ord.
De leker med och undersöker ord och dess betydelser och de berättar om olika öden utifrån det egna perspektivet. De berättar med både ord och kropp.

Föreställningen är mäktig och ger många infallsvinklar på kärlek, vänskap och över huvudtaget relationer mellan människor. Jag tror att alla känner igen sig då och då under föreställningen.

De fem skådespelarna är skickliga och säger mycket med kroppsspråk, miner och tonfall.

På Puma Scenkonsts hemsida kan jag tyvärr inte hitta någon information om när och var föreställningen spelas fler gånger, men jag hoppas verkligen att den återkommer. Den är värd att ses av många – och värd att diskutera kring. Den ger många tankar värda att reflektera kring.

I presentationen av föreställningen står:

Den här pjäsen handlar om dig. Men den handlar också om mig. Allt det där som borde vara lätt, men som gång på gång visar sig vara så svårt. Den handlar om att mötas. Att våga släppa taget om sin egen osäkerhet och sina tvivel och i stället kasta sig ut med huvudet före, även om man inte har den minsta aning om vart, eller om, man kommer att landa.

Människan har ett behov av att mötas och kommunicera. Till hjälp har vi verktyg så som språk och uttryck, men även om vi talar samma språk kan ord enkelt förvrängas och missförstås. Ord, och hur vi väljer att säga dem, har en obehaglig makt över våra liv med tanke på hur lätta de är att ta i sin mun. Men varför är vissa ord så svåra att säga när de egentligen bara består av slumpmässigt ihopsatta konsonanter och vokaler?

”Du stavar ditt namn med R” handlar också om paradoxer. Vi vill alla vara fria självständiga individer, men kan man vara verkligt fri om man samtidigt är beroende av någon annan? Hur kan jag skilja min egen fria vilja från någon annans förväntningar och krav på mig? Hur vet man att rädslan att förlora någon egentligen inte handlar om rädslan för att bli lämnad ensam kvar?

Väl formulerat. ”Du stavar ditt namn med R” är en underhållande och tankeväckande readingföreställning som jag hoppas återkommer på någon teaterscen.

På scen: Nadja Sjöström, Saskia Oljelund, Murat Ekici, Kalle Windén, Karolina Hyllner

”Du stavar ditt namn med R” är en del av PUMA scenkonst PILOT. Publika readings har tidigare framförts på Hemliga Trädgården och Teater Tribunalens scenkonstfestival ”Två veckor i maj”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,