• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Dirty Three – Toward the Low Sun

8 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Dirty Three
Titel: Toward the Low Sun
Betyg: 3

Förbered dig inför en instrumental resa där förföriska fioler över underliggande plockande gitarrer och progressivt uppbyggande rytmsektioner skapar en luftig ljudbild som stundtals blir nästintill jazzigt experimentell.

Den smutsiga trion från Melbourne har efter tjugo år som band bemästrat konsten att göra instrumental musik som på grund av sin energi påminner om rock’n’roll men som även innehåller inslag av såväl jazz och folk som experimentell konstmusik. Trots att intervallen mellan släppen har ökat succesivt sedan 90-talet visar bandet inga tecken på att bli avslagna.

Toward the Low Sun inger en känsla av spontanitet – som att fokalpunkten är själva skapandeprocessen – vilket resulterar i att låtarna på gott och ont ofta blir något av berg- och dalbanor. I vissa låtar (exempelvis Sometimes I Forget You’ve Gone) tar tyvärr de något för experimentella trumkompen fokus från den känslomässiga kärnan – skivans höjdpunkter är snarare låtar som Moon on the Land, The Pier och avslutande You Greet Her Ghost där trummorna lägger sig lite i bakgrunden utan att bli desto mindre uppbyggande.

När de slår på distpedalerna i That Was Was lyfter taket. En härlig utlösning som kontrasterar mot albumets för övrigt rätt så tillbakahållna attityd.

Bästa spår: Moon on the Land

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Dirty Three, Toward the Low Sun

Sagor från de döda: Tre makabra berättelser av Edgar Allan Poe, nyutgiven på dvd

7 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Sagor från de döda: Tre makabra berättelser av Edgar Allan Poe
Betyg 4
Nyutgivning på dvd 22 februari 2012

Tre av filmkonstens giganter: Roger Vadim, Louis Malle och Federico Fellini har tolkat var sin spöklik novell av Edgar Allan Poe.
Filmen med de tre spännande, mystiska, rysliga historierna kom första gången 1967 och i rollerna ser vi stjärnor som Birgitte Bardot, Jane Fonda, Terence Stamp, Peter Fonda, Alain Delon och James Robertson Justice.

Höjdpunkten för mig var inte oväntat den tredje kortfilmen, ”Toby Dammit”, som regisserats av Fellini. Den har allt det jag älskar med denna italienske mästarregissör: vimlet av udda personligheter, makabra scener, absurda dialoger.

Terence Stamp spelar Toby Dammit, en megastor filmstjärna som blir galen av droger, alkohol, storhetsvansinne, fans och paparazzifotografer som öser sina blixtar på honom.
Det sägs att Peter O’Toole var utvald för att spela Toby Dammit, men drog sig ur. Fellini bad filmbolaget i London att skicka deras mest dekadenta skådisar. Filmbolaget skickade då James Fox och Terence Stamp. Fellini fastnade för Terence Stamp.

Den första filmen, ”Metzengerstein” spelar Jane Fonda helt utflippad, genomegoistisk, jagcentrerad, jätterik och vacker ung grevinna som äger massor av slott. Hon har samlat ett stort gäng uppvaktande män och kvinnor omkring sig och alla måste följa hennes minsta vink och de lever med orgier i sex, våld och förtryck. Alla lyder hennes minsta vink och är uppfyllda av beundran och rädsla för henne, utom hennes granne, hennes kusin. Grevinnan blir fixerad vid sin kusin, men när han inte vill springa i hennes ledband blir hon bitter och ska hämnas.
Filmen är inspelad som i en dröm- och sagovärld, men trots det känns det väldigt mycket som sextiotalet.
Kanske är det färgerna på de medeltida kläderna som ger den känslan, kanske är det håret på skådespelarna, jag vet inte riktigt.

Den andra filmen ”William Wilson” (regi Louis Malle) handlar om en sadistisk man som får en dubbelgångare som dyker upp och ställer till rätta när han gör sina värsta övergrepp.
Snyggt filmad och fylld av möjligheter till olika tolkningar.

På olika sätt gör alla tre regissörerna rättvisa åt Edgar Allan Poes berättelser.

Om Edgar Allan Poe från Wikipedia:
Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809 i Boston, Massachusetts, död 7 oktober 1849 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sina berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Han anses även ha bidragit till den framväxande science fiction-genren.

De tre filmerna är lite av filmhistoria, eller filmkunskap. De tre regissörerna har sinsemellan väldigt olika sätt att filma på samtidigt som de alla lyckas fånga det mystiska i berättelserna.

Läs även andra bloggares åsikter om Edgar Allan Poe, Fellini, Jane Fonda, Birgitte Bardot, Louis Malle

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Birgitte Bardot, Edgar Allan Poe, Fellini, Jane Fonda, Louis Malle

Kylesa + Circle takes the square på Lava

7 februari, 2012 by Redaktionen

Måndagen den 6e februari bjöd Stockholm straight edge in på helkväll med Kylesa och Circle takes the square med support av svenska Suis la lune och kanadensiska Ken MODE. Tillställningen hölls på Lava.
Kvällen inledes med ett stabilt set från stockholms/göteborska Suis la Lune som bjöd på både nya och gamla låtar. Spelningen från deras sida var grym, men publikens stelhet gjorde helhetsintrycket rätt tråkigt. Den extremt tråkiga belysningen var också en faktor som drar ner betyget. Tråkigt, för musiken var riktigt bra.

Band nummer två ut var KEN Mode från kanada. Bandet hade en bra låt, nackdelen var att det var den enda låten de hade, för det kändes verkligen som att de stog och spelade samma låt om och om igen. Hårda grabbar, bredbenta, men ack så otroligt tråkiga. De flesta i publiken verkade reagera likadant och det kändes som att det var mer folk i rökrutan än vad det var i publiken framför scenen.

Efter det halvkassa gigget från KEN Mode var det dags för, enligt mig, kvällens höjdpunkt, Circle takes the square. Trion kommer från Savannah, Georgia, och slog igenom runt 2000. Bandet har både en manlig sångare och en kvinnlig vilket gör dem unika i sin genre. Tyvärr så saknade dom en gitarrist vilket gjorde att ljudet blev lite tunnt, vilket var tråkigt. Även publiken var extremt seg bortsett från en fistpump här och där. Bästa låten var magnifika Crowquill.

Sist men inte minst blev det dags för kvällens huvudakt, Kylesa, som sist skådades i Stockholm i Juli 2010 då de stod för en mäktig och minnesvärd spelning. Bandet framför material från sin senaste och möjligen bästa skiva hittills, Spiral Shadow, och lyckas till och med toppa sitt senaste besök. Att stora delar av publiken inte riktigt hänger med och många redan börjat lämna lokalen när Kylesa äntligen går på scen är inget som hindrar bandet från att ge allt och visa vad de går för. Superhäftiga Laura Pleasants drar gitarrsolo efter gitarrsolo ackompanjerad av sina Härligheten avslutas med klassiker som Hollow Severer och Skapegoats.

Kvällen som helhet var jäkligt bra, trotts det uteblivna röjjet. Jag ser fram emot att få se vad straight edgarna kommer upp med för nya spelningar, håll utkik.

Arkiverad under: Recension

August Strindberg: En dåres försvarstal, menar han allvar?

7 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: En dåres försvarstal
Författare: August Strindberg
Översättare: Hans Levander
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Pocket
Språk: Svenska
Utgiven: 201201
ISBN10: 9113040235
ISBN13: 9789113040233

”En dåres försvarstal”, August Strindbergs självbiografiska skildring av vägen till skilsmässa med Siri von Essen har getts ut i behändigt pocketformat lagom till firandet av Strindbergsåret, som firas 2012, till minne av att det var hundra år sedan Strindberg dog.

Det är svårt att ta det Strindberg skriver på allvar. Han tycks övertygad om att kvinnor har lägre intelligens än män. Han upprepar det många gånger i berättelsen. Han delar också in kvinnor i två grupper, de som är fina kvinnor: mödrar, vackra och ganska sexuellt ointresserade. Kvinnor som däremot är kraftigt byggda och som är maskulina har han bara förakt för. Kvinnor som flirtar med män och kvinnor som har intresse för sex ser han som slinkor.

Det är inte konstigt att många ser honom som kvinnohatare, efter att ha läst ”En dåres försvarstal”. Det är lätt att stämpla honom som värsta mansgrisen.

Visst, det går att tänka att han är ett barn av sin tid. Den kvinnosyn har visar upp kanske var allmän då. Fast å andra sidan fanns det män som inte stod för den inställningen, exempelvis Henrik Ibsen (som också får sina slängar av Strindberg i ”En dåres försvarstal”).

Jag läser trots det med stor behållning. Dels är det fascinerande med hur modig han är som visar upp sitt innersta, att han berättar så öppet hur han tänker och hur han upplevde tiden då han blev förälskad och tiden då de var gifta och tiden då de gled isär, med alla bråk och alla försoningar.

Berättelsens styrka är dess fantastiska språk och hur naket hela förhållandet skildras, det är helt enkelt en kärleksroman skildrat utifrån en mans synvinkel. Kanske, som sagt, ett vittnersbörd av hur många män tänkte då.

Till August Strindbergs försvar ska sägas att han troligen skrev en mest för sin egen skull. Han skrev en imponerande nog på franska, 1887–1888. Den översattes och gavs ut på tyska som ”Die Beichte eines Thoren”, ”en dåres bikt”, 1893, för vilket Strindberg blev åtalad i Tyskland.

1895 gavs den ut på franska med titeln ”Le plaidoyer d’un fou”. På svenska gavs den ut först 1914, efter Strinbergs död och i en starkt förmildrad översättning.

Jag hade i alla fall väldigt roligt när jag läste boken. Av och till undrar jag om Strindberg inte tog i och överdrev en del.

Framför allt njöt jag av språket, av Strindbergs (och översättarens) ordrikedom. Men jag kan tänka mig att om Siri von Essen skulle skriva en bok om samma tid och om allt som hände skulle det bli en helt annorlunda version.

Bokhora skrev om den nya pocketupplagan:

Läs även andra bloggares åsikter om En dåres försvarstal, bokblogg, August Strindberg, Strindbergsåret, bokrecension, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: August Strindberg, Bok, Bokblogg, Bokrecension, En dåres försvarstal, Strindbergsåret

Skivrecension: John Talabot – ƒIN

7 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: John Talabot
Titel: ƒIN
Betyg: 4

Spanjoren John Talabots debutskiva låter inledningsvis som ett technoproducerat och aningen mer rytmiskt The xx men snart inser du att han har betydligt fler strängar på sin lyra. Han lyckas föra samman element från en rad olika genrer, jag tycker mig bland annat kunna urskilja såväl house som indiepop, vilket resulterar i en minst sagt intressant debut.

De långsamt uppbyggande låtstrukturerna fylls upp av blomstrande syntar, exotiska beats och spöklikt samplade röster. Det är organiskt, lättillgängligt och sträcker sig över flera olika sinnesstämningar. I sina bästa stunder påminner det om en fullständigt euforisk psykedelisk dimma.

Öppningsspåret Depak Ine – vars titel är misstänkt likt den engelska benämningen på en viss medicin – sträcker sig över sju-minuters-sträcket och bygger sakta men säkert upp den känsla av ljuvlig elektronisk kakofoni som kommer prägla resten av skivan. Att femte spåret – Journeys – innehåller gästsång från Delorean-sångaren Ekhi Lopetegi känns bara helt naturligt.

ƒIN är ett nyskapande och fräscht album för sig som gillar elektroniskt flirtande indie-akter så som Delorean, The xx och Animal Collective.

Bästa spår: Oro y Sangre

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Fin, ƒIN, John Talabot

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1259
  • Sida 1260
  • Sida 1261
  • Sida 1262
  • Sida 1263
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in