De har koreograferat för vår tids stora popstjärnor, varumärken och arenor. Nu skapar Emma Portner och Yoann Bourgeois varsitt nytt dansverk i Göteborg.
Världspremiär för dansdubbeln Vaults of heaven fredag 12 april 2024, berättar ett pressmeddelande:
Vårens dubbla världspremiär med GöteborgsOperans Danskompani involverar två populärkulturella fenomen: koreograferna Yoann Bourgeois och Emma Portner. De arbetar med artister som Pink och Harry Styles, framträder på unika arenor och anlitas av internationellt ledande varumärken. Med varsitt nytt verk i danskvällen Vaults of heaven förenas de kring naturkrafter och flödande kämpaglöd.
Kanadensiska Emma Portner är just nu ett av de mest omtalade namnen inom dansvärlden. På bara några år har hon gjort raketkarriär med koreografi för Netflix, Guggenheimmuseet, popstjärnor och danskompanier som norska Nationalbaletten. I en ”stjärnparad” på Dansens hus med ikonerna Mats Ek och Jirí Kylián var det Portners verk som hyllades mest. Hennes stil är ett synkroniserat flöde av rörelser som har förmåga att beröra på djupet.
– Forever, maybe slingrar sig genom portaler av förlust, glimtar av hopp, intima pseudo-rum och iscensatt tillgivenhet. Det hyllar landskapen som formar våra identiteter. Till musik av den unge amerikanske musikern ”Dijon” speglas influenser av koreografers gör-det-själv-anda. Koreografin strävar efter att väcka albumets beståndsdelar: förvrängda röster, gräsfläckar, sensommarens fuktiga hetta och överkonsumtionens töcken när natten glider iväg mot tre på morgonen. Även om det kan paradera som ett explosivt slag mot det ytliga, är verket en långsam dans med livets djupa komplexiteter. En kollektiv utforskning av livets stora mysterier och ett handskrivet kärleksbrev till det obesvarade, säger Emma Portner.
Koreografen och akrobaten Yoann Bourgeois fascineras av fysik, naturkrafter och upplevelsen av svindel, vilken han anser återspeglar civilisationens omvälvningar. Ofta använder han sig av nyuppfunna fysiska anordningar för att skapa sin danspoesi. På GöteborgsOperans scener har han tidigare gjort Hurricane, Fugue/Trampolineoch Our music. I Hurricane använde Bourgeois ett snurrande golv för att förstärka krafter som gravitation och centrifugalkraft. Rörelsespråket i nya We loved each other so much är en hybrid av cirkus, kampsport och dans. Men uttrycken existerar inte bara bredvid varandra. Yoann Bourgeois strävar efter ”juxtaposition”: genom att placera idéer, bilder, rörelser bredvid varandra betonas kontraster eller likheter och möjliggör en spänning eller förstärkning av teman och idéer.
– I det här verket finns ingen berättelse, inget narrativ. Det handlar bara om livsviktig rörelse. Om livets intensitet i sin allra renaste form. En desperat vitalitet, säger Yoann Bourgeois.
Världspremiär fredag 12 april kl. 19.00. Danskvällen Vaults of heaven består av de båda verken We loved each other so much av Yoann Bourgeois och Forever, maybe av Emma Portner.
Premiärpubliken blir denna kväll visade in till Orionteaterns lilla ”bakficka”. Framför ett rått liknande stengolv i mindre format vid höga mörka träväggar – får vi sitta tillsammans i en liten fåradig båge fåtöljer. Under tiden spelar Jonas Nordberg diskret svartklädd på ett vackert instrument som vi senare får veta tillhör familjen luta. Hans musik sprider lågmält harmoni och stillhet i mörkret. Den uppmärksamme ser att han växlar lite då och då bland de stolar som är utplacerade på scenen.
En bit in i verket blir jag helt absorberad av den muskelkontroll och vackra precision o musikaliska lyhördhet som Kvarnström har. Med endast överkroppen – sittandes – lyckas han gestalta allt från just en stol. Nordbergs toner leder, Kvarnström följer och förstärker. Det sprider sig ett lugn – en arbetsro – som i ett bondkök mellan piga och husmor som rytmiskt kardar garn, vant tillsammans. Det är bara att njuta.
