• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Körverket ”Existens” – nyskrivet verk har premiär på GöteborgsOperan

18 maj, 2022 by Redaktionen

Lördag den 28 maj ges körverket ”Existens”, som skapats i skuggan av pandemin, med GöteborgsOperans Ungdomskör och Arctic Light från Norrbotten. Foto: Sören Håkanlind

Körverket Existens – ett samarbete mellan en kör i Göteborg och en i Norrbotten – tar upp frågor som rör livets stora frågor och har skapats i skuggan av pandemin. Urpremiär med 40 unga sångare på GöteborgsOperans Stora scen lördag den 28 maj.

Ett pressmeddelande berättar:
ad betyder det att vara en människa med vilja och drömmar? Finns det utrymme i livet för sånger? Betyder det något att ha en vilja, en dröm?
Det är några av frågorna i det sceniska körverket Existens, där stora dramatiska teman vävs samman med personliga tankar.
Existens är skapat av och för GöteborgsOperans Ungdomskör äldre och de unga sångarna i vokalensemblen Arctic Light från Norrbottensmusiken, och väver samman livets stora frågor med ungdomarnas egna, mer personliga reflektioner. Det är de båda körernas största projekt någonsin.

– Temat kring titelordet Existens är enormt brett och vi har frågat oss vad som formar en människa. Kärnan i samarbetet är delaktighet och hade någon sagt att vi skulle drabbas av en pandemi som gjorde det omöjligt att träffas, så hade jag aldrig trott att vi skulle kunna genomföra körprojektet. Men genom pandemins begränsningar, när vår existens kändes hotad, blev det så mycket tydligare hur beroende vi är av andra människor för att bli till och utvecklas, säger Ida Rosén Hamrå, körledare för GöteborgsOperans Ungdomskör, som utlovar en starkt berörande konsert.

De båda körerna skulle precis genomföra sin första träff, våren 2020, när pandemin plötsligt omöjliggjorde fysiska möten. Existens har därför till stor del arbetats fram på distans via digitala workshops mellan de båda körernas medlemmar innan de kunde träffas fysiskt för att repetera tillsammans. Resultatet är berörande texter och musik framförda av 40 unga sångare.

Tonsättaren John Barber och librettisten Hazel Gould är en brittisk duo som gjort sig kända för sitt arbete att ta fram materialet nära de som ska framföra det. Duon har arbetat med GöteborgsOperans Barn- och Ungdomskörer vid flera tillfällen, senast i operan Euridice’s song som gavs under körernas tioårsjubileum 2019. Denna gång har de skapat ett nytt verk i nära samarbete med de två ungdomskörerna, körledaren Ida Rosén Hamrå och Arctic Lights konstnärliga ledare Susanna Lindmark. Konserten innehåller också ett nytt körverk av Susanna Lindmark. För regin står Kjell-Peder Johanson.

Existens är ett samarbete med Arctic Light (Norrbottensmusiken). Den 5 juni ges Existens i konserthuset Studio Acusticum i Piteå.

Lördag 28 maj kl 18:00, Stora scenen.

Arkiverad under: Opera, Scen

Operarecension: Karin Boye i ny kontext på Teaterverket

5 maj, 2022 by Redaktionen

Foto: Pär Fridberg

Bål
Bygger på texter av Karin Boye
Regi Helena Röhr
Scenografi, kostym och rekvisita Anne Hellandsjö
Kompositör, librettist, sångare och producent Helena Martinsson
Sångare:
Sopran Paulina Pfeiffer
Mezzosopran Hedvig Hasselström
Sopran Helena Martinsson
Musiker:
Flöjter Madeleine Johansson
Klarinetter Filip Alffram
Viola Andreas Forsman
Vibrafon och slagverk Magdalena Meitzner
Musikalisk ledare Dan Tillberg
Uruppförande den 4 maj 2022 på Teaterverket Svea i Stockholm

Karin Boye är en av våra stora poeter och för de allra flesta är nog strofen ”ja visst gör det ont när knoppar brister” välkänd. Nu har ensemblen Opera Astarte, i samarbete med Farsta församling, Musikverket, SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd) och Suicide Zero satt upp enaktsoperan Bål, som baseras på Karin Boyes texter. Operan vill uppmärksamma dagsaktuella teman som ungas psykiska ohälsa, sexualitet och identitet.

Den driftiga Helena Martinsson står för idén till uppsättningen, men har också skrivit librettot, tonsatt musiken och spelar själv rollen som Karins stora kärlek Anita Nathorst. Operan handlar om Karins tankevärld och relationer, och djupdyker rakt ner i hennes livs mest dramatiska skede. Karin brottades med sin sexuella läggning i en tid då homosexualitet fortfarande betraktades som en sjukdom. Samtidigt försökte hon hantera sina starka känslor för den äldre uppsalastudenten Anita Nathorst, men den romantiska kärleken förblev obesvarad. Istället skulle Karin leva resten av sitt liv med Margot Hanel som hon träffade under sin tid i Berlin, men aldrig utan att sluta tänka på Anita.
Operan börjar med den händelse som ska bli början av slutet på Karins liv. Hon tar emot ett brev från Anita, som har fått cancer och uppmanar Karin att leva lyckligt utan henne. Av sorgen och kärleken för Anita och skuldkänslorna för Margot, som utgör huvudtemat i operan, avslutar Karin Boye sitt liv, 41 år gammal.

På teaterverkets intima scen skrider Karin, Anita och Margot långsamt in, iförda blå pageklippta peruker och tidstypiska 40-talsdräkter. En ensemble bestående av flöjt, klarinett, viola och vibrafon står för musiken, som gränsar till det atonala. Stundvis är den suggestiv. Särskilt spännande är de plötsliga inslagen av vibrafonen och slagverken. Det som däremot verkligen bär upp musiken är sången. Det är tre mycket bra röster som låter fantastiskt ihop! När de sjunger tillsammans, som de bland annat gör i början och i avslutningen, blir musiken som intressantast. För det mesta framförs dikterna däremot som solopartier, vilket stundvis blir lite långdraget då musiken är ganska likartad i de styckena.

Jag har också lite svårt att tro på den starka kärlekshistorien som operan handlar om. Det är en ganska stor kontrast mellan dikternas intensiva känslor och hur sångarna förmedlar dem på scenen. Ibland skulle det kanske behövas mer inlevelse för att få det helt trovärdigt.
Men som helhet har operan ändå fångat den mystiska, ångestladdade och poetiska stämningen i flera av Karin Boyes dikter. Något som bidrar till det är de svartvita rörliga bilderna som spelas i bakgrunden och som illustrerar dikterna. Kameran är i rörelse genom skogen och visar en närbild av knoppar som brister.

Operan är ett fint initiativ. Kanske kan den ibland uppfattas som ”svår”, men intresserar man sig för Karin Boye och vill ta del av hennes verk i en ny kontext kan man gott ta sig till Teaterverket för att se denna opera.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Karin Boye, Opera, Teaterverket Svea

Operarecension: Musiken sätter tonen för Ålevangeliet på Folkoperan

28 april, 2022 by Ulrika Sandhill

Foto: Sören Vilks

Ålevangeliet
Musikalisk ledning Marit Strindlund
Dirigenter Marit Strindlund/Emil Eliasson
Regi Tobias Theorell
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Video Johannes Ferm Winkler
Ljus Åsa Frankenberg
Mask och peruk Therésia Frisk
Ensemble:
Baryton Olle Persson
Tenor Wiktor Sundqvist
Mezzosopran Linnea Andreassen
Instrumentalist på EWI Emil Jonason
Gästande körer Mikaeli kammarkör/Lilla kören, Folkoperans orkester
Urpremiär på Folkoperan 27 april 2022

Boken Ålevangeliet, som Patrik Svensson, kulturjournalist på Sydsvenskan, skrev för ett par år sedan, fick ett varmt mottagande och blev en storsäljare i flera länder. Inte konstigt det. Boken är en liten pärla, som genom att beskriva relationen mellan far och son, ålfisket som knyter dem samman och redogöra för ålens gåtfulla väsen, lyckas skapa en berättelse om själva livsgåtan, vår existens.

Boken har nu blivit till en opera som uruppfördes på Folkoperan den 27 april. Och hur kommer man då på att göra en opera på boken i fråga? Ja säg det. Jag går dit utan några speciella förväntningar. Musiken är nyskriven av den unga kompositören Emmy Lindström, som jag inte tidigare känner till. Librettot står Stina Oscarsson för, som jag uppskattar som en djup och reflekterande fritänkare. Det bådar i alla fall gott.

Inne på scenen sitter orkestern iklädd gula reflexvästar och kören uppställd i orangea fiskarbyxor som en passning till pappan i boken som förutom ålfiskare är asfaltsläggare.
Orkestern börjar spela, och hör och häpna, musiken är förvånansvärt vacker!

Ouvertyren framförs av blåsinstrument och är inte en typisk ouvertyr utan nedtonad men tonal och stämningsfull. Scenen är sparsmakad men effektfull. En ljusramp längst fram projicerar en vattenyta, där en ål emellanåt simmar fram. En ål har också en huvudroll i uppsättningen. Det är klarinettisten Emil Jonason, tillika kompositörens man, som pantomimlikt och svartklädd rör sig i och mellan scenerna och spelar instrumentet EWI, ett slags elklarinett.

De andra två huvudkaraktärerna på scenen är fadern, asfaltsläggaren och ålfiskaren, framförd av Olle Persson, baryton, och sonen, gestaltad av Wiktor Sundqvist, tenor. Och för att få in en kvinnlig sångsolist finns också ytterligare en huvudroll i form av en vetenskapskvinna, spelad av mezzosopranen Linnea Andreassen, som i sina sångnummer framför den ålfakta som det finns gott om i boken.

Verket är gåtfullt och stämningsfullt. Emmy Lindströms musik utgår från berättelsen och vågar vara vacker. Hon vågar göra bakåtblickar och låna av både barocken, romantiken, folkmusiken och filmmusikgenren för att nämna några, utan att det på något sätt blir kitschigt. I stället har hon en alldeles egen touch, där hon också väver in intressanta elektroniska ljudspel i orkesterklangen. Inte minst genom det alldeles magiskt mångsidiga instrumentet EWI som kastar sig mellan det lättsamma och det avgrundsdjupa.

I ett pressmeddelande läser jag att Stina Oscarsson ville ”försöka skriva ett verk som med samma lätthet som Hjalmar Gullbergs Förklädd gud skildrar existensens allra största frågor”.
Jag är inte säker på att hon har lyckats. Nu är det visserligen svårt att uppfatta orden som sjungs, och det är inte heller orden som gör föreställningen. Men när jag läser librettot tycker jag att det bitvis är förvånansvärt platt. Men stycket nr 10 fångar väl egentligen in vad det hela handlar om: Man föds och man dör.

Man föds och man gör allt för att frigöra sig från sitt ursprung
Bara för att en dag vakna upp och inse att man måste göra hela den långa resan tillbaka
Men man hinner aldrig riktigt fram
För oavsett hur långsamt sekunderna går så är livet över på ett ögonblick

Detta skildras på scenen genom det lågmälda men varma relationen mellan den åldrande fadern och sonen – ännu mitt i livet. Och parallellt genom ålens liv – som enskilt exemplar och som djurart som om den försvinner tar med sig dess ännu olösta gåtor i djupet.

Essensen i berättelsen är väl just den, att somt glider oss ur händerna och att allt inte går att förklara – men att det kanske är just det som skänker livet poesi.

Om dessa poänger verkligen framkommer av att se operan utan att man läst boken, vill jag dock ha osagt. Men det är ändå en vacker och intressant uppsättning – inte minst tack vare den begåvade Emmy Lindströms musik. Så den är definitivt värt att gå och se – och höra!

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Operarecension

Operarecension: Cosi fan tutte – så nära originalet man kan komma?

10 mars, 2022 by Ulrika Sandhill

Foto: Mats Bäcker & Nadja Sjöström

Cosi fan tutte
Team
Dirigent Henrik Schaefer/Gunvald Ottesen
Regi Ulrike Schwab
Scenografi och kostym Rebekka Dornhege Reyes
Ljus Åsa Frankenberg
Mask och Peruk Therésia Frisk
Dramaturg Jürgen Otten
Upphovsmakare Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Lorenzo da Ponte
Svensk översättning Carin Bartosch Edström
Musikaliskt arrangemang Henrik Schaefer, Fredrik Högberg

Det är något med Mozarts opera Cosi fan tutte som regissörer ständigt tycks stångas med. Hur mycket man än älskar musiken så kommer på köpet librettot om kvinnans nyckfullhet och ack så bristande karaktär. På det pryda 1800-talet ansågs librettot för omoraliskt, idag är det förstås för politiskt inkorrekt.

Originalhandlingen för den som inte känner till den är i korthet: Två systrar är förlovade med varsin tjusig officer. Soldaterna träffar en äldre, luttrad man, Alfonso, som talar om för dem att alla kvinnor kan frestas till otrohet, även deras fästmör. Mannen och officerarna ingår ett vad som officerarna är säkra på att vinna, de vet ju att deras fästmör bara älskar dem! Ett villkor är att officerarna måste lyda Alfonsos order under det närmaste dygnet. Alfonso lurar kvinnorna att deras fästmän måste dra ut i krig, och strax efter att de tagit ett smäktande avsked, dyker det upp två män (misstänkt lika fästmännen, fast med stora mustascher) som gör allt för att charma och förföra de bägge systrarna. Systrarna är ståndaktiga, men efter träget uppvaktande faller först den ena och till slut den andra (och de faller till råga på allt för den andras fästman in disguise). När de är i färd att skriva äktenskapskontrakt hörs plötsligt trumvirvlar, kriget är slut, officerarna kommer lägligt tillbaka (samtidigt som de två friarna jagas iväg) och ser med förskräckelse vad som är på gång. Men som den opera buffa den nu är, försonas de alla ändå, även om slutet är ovisst. Ingen vet om det blir några giftermål eller inte.

Foto: Mats Bäcker & Nadja Sjöström

Sensmoralen är att kvinnorna är nyckfulla och svaga, men att man ändå kan välja försoning och till och med kärlek.

När den tyska, prisbelönta regissören Ulrike Schwab nu sätter upp Cosi fan tutte på Folkoperan, tacklar hon det förmenta librettoproblemet genom att helt enkelt att skriva om handlingen. Ulrike skippar den här delen med förvecklingarna och gör Alfonsos vad till ett slags experiment som alla fyra medvetet går in i och som handlar om att vrida och vända på konceptet evig trohet och kärlek genom att prova nya roller och partners.

Foto: Mats Bäcker & Nadja Sjöström

Det hela utspelar sig i nutid, ibland på en drömsk, bedagad lekplats med symboliska element som ett gigantiskt clounhuvud och en 1800-talsgunghäst, ibland på ett sjavigt fiskeläger där stora plastsjok och diverse skrot flutit i land. Det är i de här miljöerna som Despina, Alfonsos kvinnliga motsvarighet och partner in crime regerar, hon som i originaluppsättningen är en piga, men som här är något slags slug trixter-fe. Slutet är även här oklart, men överraskande nog är att det är de dessa båda cyniker som går till altaret på slutet. Lärdomen, i alla fall enligt programbladet, är att kärlek alltid är ett beslut.

Librettot i all ära, men det är ju musiken som är huvudpoängen. Och hur lät nu den? Bra, generellt. Sångarna var gjorde mycket fina insatser var för sig och de lät ljuvligt tillsammans. Det jag saknade var orkesterklangen. Orkestern var decimerad till det yttersta och bestod faktiskt bara av 15 personer, en på varje instrument, och det var tyvärr för lite. Men uppvägde gjorde den lek med främmande instrument som ackordeon och vibrafon som suggestiv stämningsförmedlare.
Och helheten? Bra! Själva handlingen vet jag ärligt talat inte om den funkar i den här tappningen heller. Man det gör faktiskt ingenting. Jag tror att Ulrike Schwab har lyckats fånga själva nerven i operan med sin uppsättning. Föreställningen är en härlig och upplyftande happening med en slags apokalyptisk skönhet som hon lyckas kombinera med humor, charm, nerv, närhet och folklighet. Sångarna är med oss i publiken. Rummet utnyttjas maximalt och de kommunicerar direkt med oss. Vi har roligt och vi ser att de har roligt. Kanske är det precis så som man upplevde opera på Mozarts dagar när den var underhållning för folket och inte hade stelnat till finkultur. Så även om handlingen har glidit långt från Lorenzo da Pontes originallibretto, är ligger den nog den här uppsättningen närmare originalet i själva känslan än många andra uppsättningar lyckats med.
Bra jobbat, gå och se den! säger jag.

Ensemble
Fiordiligi: Sanna Gibbs
Dorabella: Ann-Kristin Jones
Ferrando: Wiktor Sundqvist
Guglielmo: Richard Hamrin
Don Alfonso: Joa Helgesson
Despina: Micaela Sjöstedt
Orkester: Folkoperans orkester

Foto: Mats Bäcker & Nadja Sjöström

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Operarecension

Tyska regissören Ulrike Schwab gör Sverigedebut med Così fan tutte på Folkoperan

24 februari, 2022 by Redaktionen

Tyska regissören Ulrike Schwab är känd för sina nytänkande och kreativa läsningar av klassiska verk; nu gör hon sin sverigedebut med W. A. Mozarts Così fan tutte på Folkoperan. Med premiär 9 mars kan publiken förvänta sig en lek- och kärleksfull uppsättning där Mozarts musik flirtar med mer samtida klanger som dansband och avant garde.

Ett pressmeddelande berättar:

– Vi har förflyttat Alfonso, Despina, Fiordiligi, Dorabella, Guglielmo och Fernando till ett Escape Room eller ett retreat för älskande. En lekplats helt enkelt. Där deras förväntningar på livet och kärleken utmanas. Vi växer upp med bilder av hur ett perfekt liv ska vara, här erbjuds de möjligheten att ifrågasätta, att acceptera att de är människor. Med all osäkerhet och tvivel det innebär, säger Ulrike Schwab, regissör.

Hyllad regissör utmanar
Ulrike Schwab är operasångerska i botten och har ett personligt och lekfullt förhållande till musiken i de verk hon tar sig an. Hon utmanar såväl sångares som musikers invanda sätt att sjunga och spela vilket demokratiserar processen och leder till nya sceniska och musikaliska uttryck.

Orkesterarrangemanget utgår från Mozarts fantastiska och lekfulla musik men klangen hamnar även i det nutida med toner av dansband och avant gardemusik. I orkestern hittar vi också instrument som saxofon, vibrafon och ackordeon.

Går det att leka en sista gång?
Così fan tutte är Mozarts kanske mest briljanta opera musikaliskt. Samtidigt sätter handlingen myror i huvudet på en nutida publik: vad handlar den egentligen om?

Två unga par planerar sina bröllop men börjar samtidigt att tvivla. Är det nu bara ”all work and no play” som återstår? Betyder ”lyckliga i alla sina dagar” att vi måste ge upp alla våra egna drömmar? Går det att leka en sista gång och samtidigt utsätta kärleken för ett stresstest?

-För mig kretsar Così fan tutte kring frågan om hur förväntningar och självpålagda begränsningar sätter käppar i hjulen i nära relationer. I den här uppsättningen möter vi två unga par som bestämmer sig för att på allvar lära sig något i ”skolan för de älskande”. De utsätter sig för ett experiment och kastar sig in i en känslomässig labyrint av sanning och lögner, fiktion och verklighet, kärlek och begär, säger Ulrike Schwab, regissör.

Così fan tutte är en samproduktion med Uppsala stadsteater. Den har premiär på Folkoperan den 9 mars 2022 och kommer att spelas på Uppsala stadsteater från den 27 augusti.

Ensemble
Fiordiligi: Sanna Gibbs
Dorabella: Ann-Kristin Jones
Ferrando: Wiktor Sundqvist
Guglielmo: Richard Hamrin
Don Alfonso: Joa Helgesson
Despina: Micaela Sjöstedt
Orkester: Folkoperans orkester

Team
Dirigent: Henrik Schaefer/Gunvald Ottesen
Regi: Ulrike Schwab
Scenografi och kostym: Rebekka Dornhege Reyes
Ljus: Åsa Frankenberg
Mask och Peruk: Therésia Frisk
Dramaturg: Jürgen Otten

Upphovsmakare
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Lorenzo da Ponte
Svensk översättning: Carin Bartosch Edström
Musikaliskt arrangemang: Henrik Schaefer, Fredrik Högberg

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Gå till sida 5
  • Gå till sida 6
  • Gå till sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 16
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Foto: Mel Butler The Jesus and Mary … Läs mer om Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Förstklassiga psykedeliska resor bör värderas som ett krön i modern svensk musikhistoria – Bossebandet på Valand

25/11 2023 Valand i Göteborg … Läs mer om Förstklassiga psykedeliska resor bör värderas som ett krön i modern svensk musikhistoria – Bossebandet på Valand

Eldkvarn gör en ny och större avskedsturné

Sommarens två avskedskonserter med … Läs mer om Eldkvarn gör en ny och större avskedsturné

Flickor som försvinner kommer till Dramaten

Flickor som försvinner av Malin Axelsson … Läs mer om Flickor som försvinner kommer till Dramaten

Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Andrev Walden får Augustipriset för … Läs mer om Grattis årets vinnare av Augustpriset: Andrev Walden, Per Svensson, Oskar Kroon och Hanna Klinthage

Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Together For A Better Day på Avicii … Läs mer om Together For A Better Day – en musikalisk manifestation för unga människors psykiska hälsa och en hyllning till Avicii

Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

En helt vanlig familj Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: En helt vanlig familj – trovärdig och mycket berörande

TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Titel: Trolltider - legenden om … Läs mer om TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Syndabocken Betyg 1 Svensk biopremiär 24 … Läs mer om Filmrecension: Syndabocken – hopplös film

Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Squid Games: The Challenge Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Squid Games – the Challenge – mer spännande än jag väntat mig

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in