• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Titta: David Urwitz – Om nya skivan och turnén

12 februari, 2018 by Rosemari Södergren

David Urwitz är på väg ut på turné och släpper snart ett nytt album. Han berättar i ett pressmail:
Bara jag. Och så låtarna. Några nya och några gamla. Den här gången ska jag ut på turné helt själv.

Flera spår från den nya skivan kommer jag förstås att spela. En skiva som kom till efter att jag av en händelse fick ett piano av Pär och hans bror. Ett brunt, tyskt piano från 60-talet med namnet Schimmel. Pianot hade under alla år stått i brödernas föräldrahem för att nu hamna hemma hos mig. Bröderna sa att dom ville att någon som spelade mycket skulle få det. Och då var ju jag högst lämplig. Jag var så glad för pianot att det gjorde mig själv förvånad. Flera gånger under första natten gick jag upp och bara tittade på det.

På det där pianot skrev jag sedan en massa låtar. Så många så att det räckte till en hel skiva. När vi väl skulle spela in albumet så ville jag skala bort allt som brukar vara självklart vid en inspelning. Alla hookar och extra-refränger. Även vissa trum-, gitarr- och körpålägg som per automatik brukar få komma med kändes plötsligt onödiga. Det var som om jag ville få bort allt som jag tyckte stal uppmärksamheten från det relevanta.

Vi spelade in skivan under två år i tre olika studios i Göteborg. Det fanns ingen deadline och inspelningarna fick göras om och göras om igen så länge vi tyckte det blev bättre. Ingenting behövde stressas fram. Kanske på gott och ont, men det var så jag ville ha det. Allt piano spelades in hemma hos mig. På samma piano som jag fått av bröderna och skrivit låtarna på. I bland hörs 60-bussen i bakgrunden och nästan jämt ena pedalens biljud.

Och nu ska jag ut på turné igen. På grund av skivans karaktär har jag valt att göra det helt själv den här gången. Bara jag. Ett piano och en gitarr. Och så låtarna.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: David Urwitz, indie, Musik, Popmusik

Filmrecension: Innan vintern kommer – en gripande sorgesång över mänskligheten

12 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Innan vintern kommer
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 februari 2018

Stefan Jarls nya film, ”Innan vintern kommer”, är en sorgesång över mänskligheten. I centrum för filmen står en liten familj på den svenska landsbygden i ett land som är i krig. Familjen som består av mamma, pappa och en pojke (som verkar vara i elvaårsåldern) och hans älskade vita häst Poco, försöker leva vidare i ett krigsdrabbat land utan att blanda sig i konflikten.

Familjen försöker överleva i skuggan av en statskupp och hotet är ständigt närvarande. Det finns dåligt med mat att köpa i butikerna i staden och det är riskabelt att ta sig dig. Vägspärrar är upprättade och begränsar befolkningens rörlighet. En dag får familjen besök av några av kuppmakarna.

Stefan Jarl, en av vår tids unika svenska filmkonstnärer, står både för manus och regi. När han skildrar Sverige mitt i ett inbördeskrig har han barnets upplevelse i centrum. Hotfullt dundrar stridsflygplanen över landskapet.

På sin hemsida beskriver Stefan Jarl själv filmen mycket bra:
En pojke trär smultron på ett strå. Strax därefter faller en bomb borta vid ängens horisont. I ”Innan vintern kommer” utgör en svensk sommaridyll kulissen till ett krig. Det är morgonkaffe, skira pelargoner och en barnteckning på köksväggen. Och så pojken och hans häst, som rider genom landsbygden med stridsflygplanen dånandes någonstans i periferin. Innan vintern kommer” tar även med tittarna in i den stund när allt vänder, det ögonblick då några av kuppmakarna knackar på familjens dörr.

Filmen har många styrkor. Händelserna är mycket trovärdiga. Skräcken och hotet är smygande och känns långt in i magen. Jag tror ingen kan se filmen och förbli oberörd. Den har en lång rad duktiga skådespelare i rollerna – och deras reaktioner är precis som om det vore verkligheten. Mamman som kommer hem när pappan sitter med kuppmakarnas vapen mot sitt huvud i köket och den lilla pojken har lyckats gömma sig i stallet med hästen. Pojken varnar mamman för att gå in, han har tjuvlyssnat och vet att pappan sagt att han lever ensam i huset. Mamman envisas med att inte lyssna på pojken och går in ändå i huset. Och därmed förstör hon mycket. Det är väldigt irriterande att sitta stilla och se hur dum hon är som inte lyssnar på barnet. Det är en av filmens styrkor att jag som tittare engagerar mig i handlingen, att jag inte kan sitta som en objektiv okänslig publik.

En annan av filmens styrkor är dess enastående och starka foto av Philip Øgaard. Nära bilder på blommor, havets vågor, hästen med pojken på ryggen (fast rider han verkligen utan hjälp?).

Att filmen inte får ännu högre betyg beror på att den har en hel del förutsägbara händelser – och dess bildspråk ibland är lite för klichéartat. Som att mamman plockar upp en vacker blomma i förbifarten när hon hastar till bilen för att köra till staden för inköp. Eller som när pojken är ute på ridtur med den vackra hästen och stannar för att hjälpa en söt liten grön larv över stigen. Lite övertydliga bilder.

Att Stefan Jarls syfte med filmen är att visa på krigets ondska. Det är helt klart en film som tar ställning, en anti-krigsfilm. Stefan Jarl uttrycker det så här:
I en låda hittar jag en gammal badge med texten ”Stoppa kriget”, en sådan där knapp att fästa på kläderna. Hur länge har den legat där? Vilket krig avsåg den? Jag sätter den på min tröja. Innan vintern kommer är en anti-krigsfilm. Sverige är idag förskonat från de levnadsvillkor under vilka många människor runt om i världen lever. Hur länge?

”Innan vintern kommer” är tredje delen i en trilogi, där ”Goda människor” och ”Jag är din krigare” utgör första och andra delen.

I rollerna:
Eva Röse, Henrik Norlén, Peter Andersson, Joel Spira, Valter Skarsgård och Wilhelm Abraham

Lite fakta om Stefan Jarl från Wikipedia:
Stefan Jarl, född 18 mars 1941 i Skara, är en svensk dokumentärfilmare, filmregissör, författare och debattör. Han är fil. kand. i estetik och utbildade sig vid Svenska Filminstitutets filmskola 1965-1967.

Sin filmbana började han som elev och assistent åt regissören Arne Sucksdorff i bland annat i Pojken i trädet (1961). Genom samarbetet med Sucksdorff väcktes hans intresse för sambandet människa och natur, ett ämne han återkommit till i filmer som Naturens hämnd (1983), Samernas land (1994) och Jag är din krigare (1997). Senare gjorde han också filmen Skönheten ska rädda världen (2001) om Arne Sucksdorff.

Jarl är mest känd som dokumentärfilmare, men har också gjort spelfilm med starkt socialt engagemang; Goda människor (1990) och Jag är din krigare (1997). Som centralperson i den alternativa filmrörelsen i Sverige är han en stridbar debattör som fört en envis kamp mot kommersialismen i filmbranschen. Tillsammans med Ulf Berggren grundade han 1973 kulturföreningen och biografkedjan Folkets Bio. Jarl har även arbetat som produktionsledare, bl.a åt Bo Widerberg. Om den senare gjorde han dokumentärfilmen Liv till varje pris (1998).

Hans mest kända filmer är den dokumentära Modstrilogin, Dom kallar oss mods (1968), Ett anständigt liv (1979) och Det sociala arvet (1993). Han följer där under några decennier människor i samhällets utkanter och avslutar med att se hur deras barn i sin tur gör sina livsval. Modstrilogin avrundas med kortfilmen Epilog (2006).
..
Jarl är fortfarande en i högsta grad kontroversiell filmare. Hans film Godheten från 2013, som SVT köpte visningsrättigheten till, fick inte som planerat visas före riksdagsvalet 2014. Detta trots att filmen inte tar någon partipolitisk ställning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Kulturpolitik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, kulturpolitk, Recension, Scen, Stefan Jarl

Maj Wechselmann intervjuas om filmprojektet Moa

11 februari, 2018 by Mats Hallberg

Foto från kommande film om Moa Martinsson

Skriver nästan aldrig om film, ett  känslostarkt uttrycksmedel jag tyvärr i hög grad måste bortprioritera av tidsskäl.  I samband med årets filmfestival i Göteborg – en tilldragelse som jag tog semester för att uppleva på 90-talet – kom en förfrågan jag ville tillmötesgå.  Önskemålet kom från en PR-ansvarig person, med anledning av ett seminarium 28/1  med fokus på kommande dramadokumentär om Moa Martinsson.  Ett 18 minuter långt klipp visades. Ebba Witt Brattström och Maj Wechselmann som skrivit manus,  berättade om ett Work in progress.  Eftersom jag hade bokat in annan aktivitet och höll på med  andra skrivjobb, har jag först nu möjlighet att publicera, den intervju som via mejl genomförts med den ytterst produktiva Wechselmann. Minns dokumentärfilmaren från ett livligt panelsamtal på Hagabion under en festival för omkring tjugo år sedan. Och när hennes omskakande  Det är upp till dig visades på Bio Roy för några år sedan, köpte jag en kopia på dvd.  I den långa raden av verk från en uppmärksammad filmare och debattör, vill jag lyfta fram Barn av sin tid. Den är ett porträtt på författaren Aino Trosell, en kvinna numera bosatt i Göteborg som var min hedersgäst när jag hade 50-års kalas.

För att återgå till intervjuns ämne har jag sett spelfilmen Moa (1986), den berättande musikföreställningen Moa som turnerat hos Riksteatern samt läst fyra av Moa Martinssons romaner.  Två trailers, eller snarare oklippt råmaterial, uppladdat på Youtube, har fungerat som underlag för mina frågor och mitt intresse Som bonus har jag dessutom haft tillgång till en skiss över en planerad biografi om Moa Martinsson.  Filmen om Moa Landsmodern innehåller hela femhundra statister. Den berättande rösten tillhör Gunilla Nyroos. Att hon fått uppdraget som speaker passar perfekt, inte minst för att hon hade huvudrollen i ovan nämnda spelfilm. Har läst mig till att Wechselmann låtit sig inspireras av Witt Brattströms avhandling om Moa Martinsson, den som har titeln Skrift och drift på trettiotalet.

Varför behövs en sådan här film om Moa? Därför att Moa var den första som skrev realistiskt om våldtäkter i hemmen, den första #metoo

Hur ska hon värderas litterärt? Hon fick genom Folket i Bild en jättepublik- upp till 130 000 per bok. Bara Vilhelm Moberg nådde upp till jämförbara siffror. Detta skedde i en tid då tv inte fanns. Litteraturkritikerna och hennes egen generation av författare var snåla och ogenerösa mot henne.  Hennes, ofta självbiografiska, böcker är ännu viktigare idag. Det finns väldigt få vittnesmål om fabriksarbeterskornas och pigornas liv. Litterärt finns det få som skildrat de små i samhället så empatiskt, så humoristiskt och sarkastiskt. I visa böcker blir hon profetiskt poetisk. Idag kan hon också läsas som ett av de enda vittnesbörden ur socialantropologiskt perspektiv, om de nedersta. (Wechselmann exemplifierar med det myller av människor på olika nivåer av samhällsstegen som beskrivs i i Martinssons Östgötaepos  Vägen under stjärnorna. Av utrymmesskäl har jag valt att inte ta med denna passage.)

Varifrån hämtade hon sin energi och obändiga livsvilja? Jag tror att hennes stora kärlek till modern (Kristina) bar henne. Moas ogifta mamma hade just värme och empati för de som hade det ännu värre ställt.

Att belysa gigantiska klassklyftor och ojämställdhet mellan könen, har det varit drivkrafter i ert arbete? Ja! Lägg därtill den töntiga och oseriösa behandlingen av Moa från akademikerna, inte minst Svenska Akademien som gav pris till en tokig tant. I sin iver att höja Harry Martinsson till skyarna, gjorde Sonja Ehrfurt sig skyldig till ett nidporträtt och karaktärsmord på Moa.

När och var är det tänkt att filmen ska ha premiär? K-special på SVT ska ha den, men jag hoppas på biopremiär hos Folkets Hus och Parker. 

Hur har den finansierats? Av Film i Öst plus institutioner som Arbetets museum i Norrköping, Östgötateatern, Örebro Länsteater, ett antal småteatrar i Östergötland, ”Hallarna” i Norrköping, ABF Östergötland, Hembygdsföreningarna i Bersbo och Finnspång, Norrköpings Stadsmuseum och Stadsarkiv, Gruvmuseet i Åtvidaberg samt Kalmar Museum. Vidare har ett stort antal kulturpersonligheter i Norrköping jobbat gratis. Varken jag eller Ebba har fått betalt. Produktionsgruppen Wechselmann har till dags datum lagt ut 250 000:- kontant. Nu ska ansökan skickas in till SFI (Svenska Filminstitutet).

Hur hittades alla medverkande? Folk har anmält sig till scenerna. Vi har haft casting. Överraskande många har till och med sytt sina kostymer. Jag tror de gjort det, därför att Moa i sin tid satte fart på så många. För de äldre är det helt klart så att hon finns i deras hjärtan. Detta projekt har fått mer stöd än jag någonsin fått tidigare under mina femtio år som filmare.

OBS Intervjun publiceras 11/2 2018 i något redigerad form

Foto från kommande film om Moa Martinsson – Work in progress

 

 

Arkiverad under: Film, Intervju, Toppnytt

Teaterkritik: Gyllene draken på Uppsala stadsteater – starkt, berörande, träffande, absurt, komiskt och existentiellt

11 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Gyllene draken
Av Roland Schimmelpfennig
Översättning: Ulf Peter Hallberg
Regi: Viktor Tjerneld
Scenografi & kostym: Christian Albrechtsen
Ljus: Anders Ekman
Mask: Ella Carlefalk
Premiär på Uppsala stadsteater, Lilla scenen 10 februari 2018

En starkt, berörande, träffande, absurd, komisk och existentiell skröna om västvärlden – där världen skildras genom en Kina-Thai-Vietnam-take-away-restaurang. En skrämmande, mörk aktuell skildring om utsatta migranter, om västvärldens stora skuggsida, framförd med enastående skådespelare, helt underbar koreografi och ljussättning i en något för experimentell uppsättning.

Regissören har valt att låta skådespelarna, samtliga klädda i helvitt, pendla mellan att berätta handlingen och gå in i scenerna. Ibland berättar de med jag-perspektiv ibland som utanförstående berättare. Dessutom får kvinnor ofta ta rollerna som män medan män spelar kvinnor. Det kan ha sin poäng att betrakta vår förmåga att leva oss in i situationer: I vårt inre ser vi den unga kvinnan trots att det är en kraftfull man som framför rollen. De äldre spelar yngre och yngre spelar äldre. Jag tycker det blir lite för mycket experimenterande. Schimmelpfennigs drama är så starkt i sig själv att det behöver inte experimenteras med.

Genom att skådespelarna går ut och in i scenerna – att de berättar delar och går in och agerar i karaktärerna är en form av Brechts Verfremdungseffekt, som kan användas för att publiken istället för att helt leva sig in i karaktärerna ska fundera på handlingens kopplingar till samhället och politiken. Jodå, det fungerar oftast mycket väl i den här föreställningen, mycket på grund av skådespelarnas starka insatser. Fast jag tycker att Schimmelpfennigs pjäs är så tydlig ändå.

Foto samtliga tre bilder: Micke Sandström

En liten störande detalj är när en skådespelare går in i rollen i en person, säger något och sedan säger orden: ”Lång paus”. och sedan säger vad som kommer därnäst. Ja det är roligt första gången, ja upp till sju gånger är det roligt men sedan blir det vara tröttsamt. Nå nu är det som sagt bara en detalj. I helhet är dramat så starkt att det känns långt in i märgen och dramat är mycket snyggt framfört, även om jag tycker att just den här pjäsen inte direkt behöver något experimenterande.

Handlingen utspelar sig i en Kina-Thai-Vietnam-restaurnag där fem papperslösa asiater arbetar och vi får pendla mellan händelserna på restaurangen och livet som pågår i några av lägenheterna i samma hus. Schimmelpfennig väver samman de olika människornas livsöden på ett brutalt, roligt, poetiskt och fantasifullt sätt.

Roland Schimmelpfennig har fått enorm framgång med sin pjäs ”Gyllene draken”. Bokförlaget som har pjäsen berättar  om draman: Han beskriver globalisering, stereotypa könsroller, traffficking, livet som ålderstrappa, ett latent samhälleligt våld och en hierarkisk ordning byggd på rasism och inkomststorlek. Dramat berättas via korta scener med snabb rytm. Rytmen stryks under med ständiga matbeställningar där de olika maträtterna beskrivs snabbt och effektivt.

Handlingen startar i köket där den senaste anställde kocken har fruktansvärd tandvärk. Eftersom han är papperslös kan han inte gå till tandläkare. Han skriver i högan sky och de andra kockarna försöker få tyst på honom så inte kunderna ska störas. I en lägenhet försöker en ung kvinna berätta för sin farfar att hon väntar barn – men farfar är mest fylld av sin egen ångest för att tiden går och att han vill vara ung och stark igen. En berusad man får besök av sin före detta fru som klätt sig i den röda klänningen hon fick av honom och som klär henne mycket väl. Två flygvärdinnor har gått av sina pass efter en långflygning och beställer soppa på restaurangen. De olika livsödena vävs samman på ett tankeväckande sätt. Det är ett starkt drama, mycket snyggt framförd – och det var länge sedan tiden flög iväg så snabbt på en teaterföreställning.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Recension, Scenkonst. Teater, Teaterkritik, Uppsala Stadsteater

Grattis: Ni vann biobiljetter till filmen The Disaster Artist

9 februari, 2018 by Redaktionen

The Disaster Artist är en komedi som tar oss med bakom kulisserna av ”The Room” – filmen som uppmärksammades stort över hela världen när den kom, då den anses vara den bästa sämsta filmen någonsin gjorts.
Här får vi följa den excentriske Hollywood-outsidern Tommy Wiseau (James Franco) vars passion för sitt filmskapande är lika stor som hans metoder är ifrågasatta. The Disaster Artist påminner oss om att det finns mer än ett sätt att bli en legend, samt om att det finns ingen begränsning i vad man kan åstadkomma – om man inte har någon som helst aning om vad man håller på med…
I övriga roller ser vi bl a Dave Franco, Seth Rogen, Kristen Bell och Zac Efron.

The Disaster Artist har biopremiär 9 februari 2018. Kulturbloggen har fått sex biobiljetter som våra besökare kan vara med och tävla om. Tre vinnare får två biljetter var.

Tävlingen är nu avgjord. Vinnare som får två biobiljetter var med posten är:
Rune Vallentin Klüft, Bunkeflostrand
Christoffer von Essen, Stockholm
Angelica Lind, Tyringe

Vill du vara med och tävla om biobiljetter? Gör så här:
Berätta varför just du borde vinna en sådan biljetter.
Skicka din motivering – och din postadress (hur ska vi annars kunna posta biljetterna till dig?) med epost till
tavling snabel-a kulturbloggen punkt com
Om du inte skickar med din postadress har du ingen chans att vinna.
Vi måste ha ditt tävlingsbidrag senast den 10 februari kl 15.

Arkiverad under: Film, Toppnytt Taggad som: biobiljetter, Scen, Tävlingar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 773
  • Sida 774
  • Sida 775
  • Sida 776
  • Sida 777
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 782
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Mission Impossible: The Final … Läs mer om Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in