• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Bokrecension: Väktarna av John Grisham

25 november, 2021 by Rosemari Södergren

Väktarna
Författare John Grisham
Utgivningsdatum 2021-11-02
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Guardians
ISBN 9789100181369

Ännu en roman där John Grisham visar på de skrämmande baksidorna av det amerikanska rättssystemet. Romanen skildrar några män och kvinnor som vigt sina liv åt att hjälpa människor som dömts för långa fängelsestraff och ibland också dödsstraff, trots att det är oskyldiga. Denna grupp kämpar och envist, de gräver i handlingar och dokument och reser landet runt för att träffa vittnen och andra som kan hjälpa dem att få fram sanningen.

John Grisham är en fantastisk berättare och han är som bäst när han skildrar rättsrötan i USA juridiska system. Jag blir nästan mörkrädd när jag läser berättelserna hur det kan gå till på landsbygden med sheriffer som antingen är korrumperade eller lata, eller helt inte hellre vill fälla en svart man än söka sanningen. För tyvärr verkar det i majoriteten av fallen oskyldigt dömda vara svarta män som döms.

Jag är fascinerad av denna form av juridiskt arbete. Det blir spännande trots att det inte är biljakter och traditionell action. Det uppskattar jag verkligen. Det är skickligt berättat. Men om du vill ha deckare med mycket skjutande och slagsmål är det inte rätt bok för dig. Men om du liksom kan fångas in av det envisa arbetet med att samla in fakta för att befria oskyldiga och avslöja falskhet, då har du hittat rätt bok.

Denna roman bygger till viss del på verkliga händelser och personer. James McCloskey var en fängelsepräst som grundade Centurion Ministries som arbetar för att hjälpa oskyldigt dömda. Då denna roman skrevs hade Centurion Ministries lyckats få sextiotre män och kvinnor friade, samtliga var oskyldigt dömda.

Vi får följa ett par olika fall men huvuddelen handlar om ett fall där en ung advokat hittas skjuten till döds på sitt kontor. Trots att polisen egentligen inte hittar några bindande bevis blir en ung svart man Quincy Miller dömd till ett tjugotvåårigt fängelsestraff. Hela tiden bedyrar Miller att han är oskyldig. Från sin cell försöker Miller få någon att intressera sig för hans fall. Till slut får han kontakt med Guardian Ministries, en liten byrå som drivs av Cullen Post och som enbart tar sig an ett begränsat antal fall åt gången. När Post börjar engagera sig i Quincy Miller märker han snabbt att mäktiga människor såg till att sätta Miller i fängelse för tjugotvå år sedan, och mäktiga krafter är fortfarande aktiva.

Det är spännande och mycket avslöjande av hur människor med makt förhindrar rättvisan och sanningen, ibland för egen vinnings skull, ibland på grund av lathet eller fördomar, ibland för att hålla skenet uppe.

Bakgrundsfakta om författaren:
John Grisham, bosatt i amerikanska södern och med ett förflutet som advokat, debuterade 1988 med Juryn och fick sitt genombrott tre år senare med Firman. Sedan dess har han skrivit ett trettiotal böcker, som utspelar sig i den juridiska sfären, bland advokater, åklagare och domare, och ofta skildrar den lilla människans kamp mot hänsynslösa myndigheter. Han är en av världens mest lästa författare och hans böcker har översatts till mer än fyrtio språk. Nio av hans böcker har även adapterats till film (Firman, Pelikanfallet, Klienten, Juryn, Regnmakaren, Dödscellen, Det målade huset, De utvalda och Julfritt).

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: John Grisham

Filmrecension: The Magnettes – om drömmar och musikbranschens mörka baksida

25 november, 2021 by Rosemari Södergren

The Magnettes
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 november 2021
Regi Frida Tuneström, Martin Åhlin

En film om musikbranschen mörka baksida, som vi alltför sällan för en inblick i. Filmen är en dokumentär som känns som det ärligaste skildring på länge om hur det är att satsa på sin dröm men samtidigt börja bli vuxen och det börjar bli dags att få övriga delen av livet att fungera också. Filmen handlar om popgruppen The Magnettes och följer dem under två år, från att haft släppt ett hyllat debutalbum och nu ska turnera runt om i världen samtidigt som de ska få ihop ett uppföljande album och det ska fungera med övriga livet.

The Magnettes består av Rebecka Digervall, Sanna Kalla och Tomas Bäcklund Thuneström men till gruppen räknas i filmen också deras alltiallo Frida Thuneström som hjälper dem med det mesta bakom scenen. Frida är sambo med Tomas och i filmens början har de en dotter tillsammans. I slutet av filmen har de fått fler barn.

Frida och Tomas försöker skapa en familj samtidigt som de kämpar för The Magnettes framgång. Det är en utmaning att ständigt behöva prioritera. Det är intressant skildrat hur Tomas växer i sin roll som pappa men samtidigt ger sig själv tid att skapa musik.

Jag tror att filmen talar till många som själva håller på med musik eller annat kreativt. Om de inte blir världsstjärnor utan måste få ekonomin att fungera genom att ha andra arbeten vid sidan om möter de samma utmaningar som Tomas, Rebecka och Sanna möter.

Det är klart att det sliter att åka på turné runt om i världen. I filmen får vi bland annat se när de spelar i Austin, Taipei, Liverpool och Mannheim. De är filmade på scen och i loger, hotellkorridorer, tågvagnar, krogkök och förlossningssalar. De flesta konserter får de inte ens betalt för.

Filmen tar upp hur flera baksidor inom musikbranschen och visar hur kreativa människor som kämpar hårt går in i väggen, blir utbrända. På olika sätt drabbas gruppens alla medlemmar av psykiska besvär då turnéer, skivor, förväntningar och krav tar energi. För att få ekonomin att gå ihop måste de ha andra jobb också.

Gruppen manager Peter Åstedt berättar i dokumentären hur han i sitt jobb måste pressa artisterna mot den berömda väggen och samtidigt gäller det att förhindra att de går in i väggen.

Filmen ställer frågor som: Har ens barndomsdrömmar ett pris? Vad är man villig att offra för framgången och vad gör man när det inte räcker till?

För den älskar deras musik är filmen The Magnettes en tidig julklapp förstås men massor av deras unika musik. De har ett alldeles eget sound som fått namnet 21 century Fuck Pop av skivbolaget Digsins chef Jay Frank.

Tomas, Rebecka och Sanna, tre ungdomar från Pajala som lyckades få musikbranschens uppmärksamhet, berättar öppet och ärligt om utmaningarna kring att satsa på sitt popband, om motgångar och vänskap, om ångest och glädje. Men berättelsen handlar om mycket mer än The Magnettes, den blir en berättelse om många band som kämpar för att kunna fortsätta satsa på sin ungdoms dröm. Och vi får också en inblick i musikbranschen mörka skrymslen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Popmusik, The Magnettes, The Magnetts

Möt Manuel Concha, regissören bakom Suedi

24 november, 2021 by Rosemari Södergren

Manuel Concha är en erfaren svensk filmregissör. Han har en enastående bakgrund av serier, filmer och musikvideo i sin portfolio men är själv en doldis och har inte helt klivit ut i rampljuset.
Först med filmen Suedi som släpptes i höstas berättar han mer om sin bakgrund. Suede är baserad på hans egen bakgrund och tidigare livserfarenhet. Kulturbloggen fick möjligheten att ställa frågor till Manuel Concha.

Manuel Concha är själv född och uppvuxen i Malmö men hans föräldrar kom från militärdiktaturen i Chile. Hans intresse för att skapa film började tidigt och han vann sin första filmfestival redan vid 16 års ålder. Han fortsatte att göra kortfilmer tillsammans med sina vänner, varav filmerna blev hyllade och kom att vinna ett flertal priser. Han hann också att studera film i en filmskola i Los Angeles i två år och hade gästlärare som Christopher Nolan och Oliver Stone.

I Manuel Conchas portfölj som har skrivit, regisserat samt producerat finns tv-serien ”ALEX” för Viaplay (säsong 1) med Dragomir Mrsic som blev den mest sedda tv-serien under 2017, långfilmen “Den Enda Vägen” som är inspirerad av en sann historia berättar Manuel, då hans dåvarande flickväns lillebror blev skjuten av Peter Mangs.

Kulturbloggen: Du har hunnit skapa ett brett spektrum med filmer och tv-serier, både mer spännande och djuplodande och andra mer humorfyllda, men ändå finns det alltid ett allvar i botten. Tänker jag. Håller du med?
– Ja, jag håller med. Jag kan göra olika genre men det är alltid viktigt att historien har något att säga, ett allvarligare djup.

Du har fått en hel del priser och redan som tonåring. Vad betyder det att få pris och som så ung?
– Det var avgörande för min utveckling inom film och för mig som människa. Det gav mig ett förtroende och en insikt att jag var bra på något. Var jag växte upp fanns det inte mycket framtidshopp, och att jobba med film var ett privilegium, något som en övre medelklass kunde hålla på med för det fanns inga pengar inom film sa de.

Varför blev du filmskapare? Vad fick in dig på den banan?
– Mina föräldrar. Vi gick på alternativ bio en gång i månaden. Det fanns det en gammal videokamera på fritidsgården och jag började göra kortfilmer med mina kompisar från gården. När jag var 16 år vann jag min. Första filmfestival och det gav mig just det självförtroende att jag kunde jobba med film.

Du har utbildat dig i självaste filmstaden. Hur var det? Hur tänker du att det har påverkat ditt filmskapande?
– Jag sålde ett trumset och köpte en flygbiljett till Los Angeles när jag var 17 år för att besöka skolan som jag hade läst i nån tidning och ville gå på. Jag blev kär i Los Angeles och allt som tillhör den. Jag kom till skolan och till min besvikelse hade skolan väldigt låga tekniska resurser så jag fick liksom tänka om. Det extremt positiva med den perioden var att jag fick se människan i dess olika skepnader, lära känna mig själv, växa och mogna. Sedan hade skolan väldigt bra gästlärare som Oliver Stone, Sidney Portier och Christopher Nolan. Jag var under 21 så jag kom inte in på några nattklubbar, så jag satt hemma och skrev manus och drömde om att en dag arbeta med film.

Vad skulle du vilja ge för råd åt unga som vill jobba med film?
– Ta en kamera/ mobiltelefon och börja filma. Finns en massa filmskolor i världen som är fantastiska men dom kommer aldrig göra dig till filmskapare, det är bara du som kan göra det. Man lär sig bäst film genom att göra film, att misslyckas och göra om, göra annorlunda. Träffa människor som inspirerar dig och ett team som har samma vision som du. Bara kör!

Vad är ditt nästa projekt?
– Jag har projekt som jag dragit i gång och skriver tillsammans med andra manusförfattare, något jag ser så fram emot att bli en verklighet. Det är just dom här möten som jag är tacksam till filmen. Filmen har tagit mig världen över och jag har träffat så många talangfulla människor.

Vad är ditt drömprojekt?
– Det finns ett som jag bär inom mig 🙂

Det är lite kul att Mahmoud i Suedi är uppväxt på Malmvägen i Sollentuna. Jag bor på en gata bredvid och promenerar förbi Malmvägen med mina hundar dagligen. Tidigare var Malmvägen gatan med White trash, den misstänkte Palmemördaren Christer Pettersson bodde där till exempel och gatan var rätt farlig att gå på. Jag känner människor som blev rånade på den tiden. Men sedan Malmvägen blev mer ett område med människor från andra länder har det blivit mycket lugnare och tryggare. På somrarna sitter gamla muslimska damer utomhus och det är liksom mycket lugnare än på den tiden när det var White trash.
Hur kom det sig att ni valde just Malmvägen som hans uppväxt?
– För att jag baserade filmen rätt mycket på mitt eget liv och skrev Mahmod först som Chilenare som växte upp i Sollentuna. När jag växte upp i Malmö att Sollentuna kallades för ”Chilentuna” för att så många med chilenskt bakgrund tydligen bodde där. Så det blev rätt enkelt att placera huvudkaraktären i Sollentuna. Jag ville att familjen skulle ändå bo tillräckligt nära Lidingö eller Täby som det var tidigare tänkt, så det var ett konstant hot att bli avslöjad.

Suedi är underhållande, humoristisk, men också med ett djupt allvar. Jag kunde nästan inte andas ett tag när Mahmoud/Sebastian sprang rätt in i katastrofen.
På ett sätt kan filmens sensmoral föras över till alla: som en varning för att inte vara sig själv. Vad tänker du om det?
– Det var exakt det som jag ville lyfta fram och att alla skulle kunna ta till sig. Idag tänker jag väldigt mycket på att första alltid vara mig själv och säga vad jag tycker och tänker. Förut ville jag vara en del av något och försökte vara en version av mig själv som inte var kanske direkt jag.

Vad tänker du om framtiden i Sverige: växer misstänksamheten mellan människor eller är vi på väg åt rätt håll? Kommer unga om tio år att känna igen sig lika mycket i Suedi som många gör idag?
– Jag ser ett land där ekonomiska olikheterna växer och klyftorna växer. Vi är inte på väg åt rätt håll i min mening, tyvärr. Jag tror det krävs politiska åtgärder för att nå en förändring, men rent kulturmässigt så behövs filmer som SUEDI. Filmer vi kan skratta åt varandra och hitta varandra genom varandras fördomar. Ja, jag tror definitivt att unga kommer känna igen sig om 10 år. Gör dom inte det så är det extremt positivt, då lyckades vi förändra den negativa utveckling vi ser idag.

Arkiverad under: Film, Intervju, Scen, Toppnytt

Dramaten hyllar traditionsenligt årets Nobelpristagare i litteratur med ett evenemang 12 december

24 november, 2021 by Redaktionen

Den 12 december arrangerar Dramaten traditionsenligt en hyllningskväll för Abdulrazak Gurnah, årets Nobelpristagare i litteratur.

Ett pressmeddelande berättar om hyllningskvällen som kommer att innehålla samtal, läsningar och musik. Yukiko Duke, författare, kritiker och översättare, guidar publiken genom kvällen som gästas av bland andra Erik Falk, fil dr i engelskspråkig litteratur vid Södertörns högskola och Helena Hansson, som bland annat har översatt böcker av Abdulrazak Gurnah. Akademiledamoten och poeten Jila Mossaed närvarar för att introducera oss till valet av årets nobelpristagare.

Medverkande skådespelare: Stina Ekblad, Johan Holmberg, Irene Lindh, Alexander Salzberger och Siham Shurafa.

Dramatens traditionella Nobelläsning har tidigare besökts av Nobelprisvinnare som Tomas Tranströmer, Mo Yan, Patrick Modiano, Svetlana Aleksijevitj och Kazuo Ishiguro.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Abdulrazak Gurnah, Dramaten, hyllningskväll, Litteratur, Nobelpristagare

Filmrecension: Kören – en film om Tensta Gospel Choir – om en härligt medryckande kör i sorg och glädje

24 november, 2021 by Birgitta Komaki

Kören – en film om Tensta Gospel Choir
Betyg 3
Svensk premiär den 26 november 2021
Regi Amanda Pesikan

En kör kan vara nästan som en familj och här är det en mycket brokig familj.
Med många olika personligheter och med olika bakgrund. Kören har funnits i
25 år och utstrålar mycket glädje och energi. När man ska åka på turné till gospelns hemstad Chicago har kören mycket förväntningar.

Ledaren är Cedwin Sandeman. Han vill att resan ska ge inspiration till kören. Men under resan dyker också problem upp. Problem mellan kör och dess ledare. Skillnaden mellan församlingarna i USA där alla i en gospelkör är troende och den svenska kören där alla inte är troende. I USA väcker det förvåning att man kan sjunga gospel utan att vara kristen. Många förväntningar kommer upp till ytan

Genom att belysa relation mellan grupp och ledare och betydelsen av visioner och tro sätter filmen fokus på gruppdynamik. Hur viktigt är det att alla har gemensam tro
eller finns det plats för oliktänkande?

Filmen ger inget svar på de frågor den ställer. Däremot skildrar den värmen och gemenskapen i kören. Att man ställer upp för varandra och accepterar varandras olikheter. Jag tycker också att man visar den utsatthet ledarens roll innebär.
Han är den enda vi lär känna i filmen, övriga blir mer statister runt honom.

En film om en härligt medryckande kör i sorg och glädje.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Kören, Tensta Gospel Choir

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 487
  • Sida 488
  • Sida 489
  • Sida 490
  • Sida 491
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 877
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Brassaï – Paris hemliga … Läs mer om Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Den hårt arbetande … Läs mer om Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Filmkonsten slutar sig samman för att förbättra dess villkor

Den 19 maj 2026 samlas filmskapare, … Läs mer om Filmkonsten slutar sig samman för att förbättra dess villkor

Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Sebastian Murphy och Svenska … Läs mer om Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

12/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

10/5 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

Filmrecension: Strejkarna – en symbol för alla rörelser som till slut ändå besegras av de som har makten

Strejkarna Betyg 4 Svensk biopremiär 15 … Läs mer om Filmrecension: Strejkarna – en symbol för alla rörelser som till slut ändå besegras av de som har makten

Helan och Halvan-vibbar när dyster klassiker ska repeteras – Soloshowen Långdagsfärd mot natt som Lunchteater

12-13/5 2026 Lunchteatern - Göteborgs … Läs mer om Helan och Halvan-vibbar när dyster klassiker ska repeteras – Soloshowen Långdagsfärd mot natt som Lunchteater

Filmrecension: Broken English – mer en skildring av kvinnors situation i rockvärlden

Broken English Betyg 3 Svensk bioprmiäer … Läs mer om Filmrecension: Broken English – mer en skildring av kvinnors situation i rockvärlden

Recension: Earth to Eve gjorde Debaser Nova till sitt eget rum

Earth to Eve på Debaser Nova - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Earth to Eve gjorde Debaser Nova till sitt eget rum

Sköna skeva stilen och slagkraftiga sången känns igen – Vem é det som bestämmer med Lars Demian

Lars Demian Vem é det som … Läs mer om Sköna skeva stilen och slagkraftiga sången känns igen – Vem é det som bestämmer med Lars Demian

Annika Norlins låtar blir teater av Ada Berger hos Riksteatern

Från vänster: Annika Norlin, Johanna … Läs mer om Annika Norlins låtar blir teater av Ada Berger hos Riksteatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in