Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Författaren till boken Spöket berättar om sin bok

by

Anders Persson är journalist och jobbar på en tidning i Karlskoga. Han har skrivit boken Spöket som släpptes i början av januari 2018. Här berättar han själv om bakgrunden till sin roman:

I dag står vi vid ett vägskäl. De kommande åren blir viktiga; vi har ett val att göra i hur vår framtid ska bli. Ska demokrati, allas lika värde, bli vår framtid? Eller ska ett mörkt täcke läggas över vårt samhälle?

Min bok Spöket visar hur det kan gå om man inte stannar upp och ställer frågan, vilket samhälle vill vi leva i?

Spöket är en politisk thriller om ett nazistiskt parti som bildas och försöker ta makten i Sverige. Ett aktuellt ämne, speciellt då det är val i år och SD står still, men NMR växer. Den är skriven så att berättelsen skulle kunna ske i dag.

Sverige 2018 har många likheter med Tyskland 1928. I Tyskland på 20-talet bredde en nationalism ut sig. Man hade haft några tuffa år och det fanns krafter som ville ena folket runt en stark nation. Pratade om ett etniskt homogent samhälle. Förde fram idén om att en nationell kultur binder folket samman, om att landet stod inför ett hot utifrån. Anklagade de stora tidningarna för att de ljög för folket och hade en dold agenda. Hur det gick för Tyskland vet alla idag.

Alla de här krafterna växer i Sverige idag. Asylförläggningar brinner, förtroendet för våra medier sjunker, hatet ute på nätet växer och de fascistiska partierna och organisationerna växer. SD har runt 20 procent av rösterna och den nazistiska kamporganisationen Nordiska motståndsrörelsen har blivit ett politiskt parti som ställer upp i val och marscherar på våra gator. För varje dag flyttar fascismen fram sina positioner.

Jag och många andra har undrat över hur Hitler kunde få med sig folket och få dem att bli så hatiska. I dag kan jag se ett extremt hat växa på de sociala medierna och de som utövar det är allt från småbarnsföräldrar till enstöringar. Ett extremt hat.

Grunden till min bok Spöket började 1998 i en lägenhet i Stockholm. Jag hade skrivit i tidskriften Expo och vi satt och diskuterade ifall nazismen skulle kunna ta makten i Sverige. Svaret då; nej. Det var ett annat Sverige då. Kvinnan som slog en nazist med sin handväska hyllades som en hjälte, SD fick 0,37 procent i valet och nazisterna fanns i små oorganiserade grupper.

Jag funderade mycket över den kvällen, skulle det vara möjligt?
Några år senare läste jag en bok om fascismens historia och där fanns en röd tråd som följt den genom historien, hatet mot socialism och kapitalism. Kapitalismen har de alltid fått förhålla sig till och oftast har de gått hand i hand.
Samtidigt hade drevet mot Laila Freivald och hennes lägenhetsaffär dragit förbi. Det var ett av de första ordentliga mediala dreven i Sverige.
Jag tänkte, vad händer om man skapar ett parallellsamhälle där Socialdemokraterna tar ett steg mot vänster och lägger fram ett förslag om att beskatta aktiehandeln, samtidigt som ett stort drev mot statsministern rullar genom Sverige? I kölvattnet skapas ett nytt parti.

Med de utgångspunkterna har jag skrivit den här boken. Jag har skrivit mycket om fascismen i Sverige och åkt runt och föreläst på skolor om ämnet, så ja, fascismen kan jag. Mycket av det som händer i boken har även hänt i verkligheten.

Ett problem som den fascistiska rörelsen alltid haft är att de inte kan ena sig. Men vad händer den dagen de kan? I boken Spöket enar de sig, får ekonomiskt bistånd och så börjar de arbeta.

Jag vill visa hur ett nazistiskt parti byggs upp, ge läsaren en inblick i deras värld.
I boken får vi följa personerna kring det nazistiska partiet, den socialdemokratiska statsministern, en journalist, polisen plus många fler.
Andemeningen med boken är att folk måste stanna upp och fundera över vad det är för samhälle man vill ha. Att inte tro på allt som sägs utan att själv ta reda på vad partierna vill.
I dag står vi vid ett vägskäl, men vi kan påverka det.

Anders Persson sida på förlaget: http://www.faunforlag.se/?page_id=7354
Boken Spökets sida på FB: https://www.facebook.com/bokenspoket/

Filmrecension: Ghostland – alltför mycket effekter och våld

by

Ghostland
Betyg 2
Svensk biopremiär 4 maj 2018
Regissör. Pascal Laugier

Filmen börjar bra med en mor och hennes två döttrar på väg till ett ärvt hus på landet. Döttrarna, Beth och Vera, smågnabbas på syskons vis om vem som är mest älskad av modern.

När en stor mystisk bil dundrar förbi och dyker upp flera gånger under färden vinkar de och ger sedan fingret. När färden slutar vid det ärvda huset är det allt annat än vanligt hem de kommer till. Rummen är fyllda av dockor, uppstoppade djurhuvuden, mystiska kinesiska skåp och mycket underlig inredning. När mörkret har lagt sig kommer den mystiska bilen och två udda personer bryter sig in. Sedan börjar skräcken.

Sexton år senare återvänder Beth (Crystal Reed) till huset på landet efter ett telefonsamtal. Hon har bildat familj med man och barn och blivit en berömd skräckboksförfattare. Hennes mor (Mylène Farmer) och systern Vera (Anastasia Phillips) bor kvar i huset. Vera som är paranoid av skräckupplevelsen vårdas av modern. Än en gång upprepas historien och Beth blir indragen. Så börjar skräcken igen och mardrömmen fortsätter.

Det är en bra historia och den börjar bra med krypande obehag. Men filmen övergår snabbt till en film med alltför mycket effekter och våld. Det är ett dragande och släpande av kroppar runt hela huset, huvuden som dunsar i trappsteg och en jätte som kastar alla i väggen. Man hinner inte bli rädd för allt sker alldeles för mycket hela tiden.

De som gör alla onda saker ser ut som en utvecklingsstörd jätte och en transvestit. Det stör mig att man har valt två sådana personer som onda. De flesta livsfarliga personer ser ju faktiskt helt normala ut. Nu blir det som diskriminering av två redan utsatta grupper. Jag tycker hela filmen känns overklig och saknar något att identifiera mig med som kan göra att jag n lever mig in i filmen och därmed och också uppleva skräcken. Trots att filmen är 90 minuter tycker jag att den känns lång.

På filmens plussida är Crystal Reeds och Anastasia Phillips insatser. Fina skådespelare som gör bra insatser. Dessutom kan säkert många som spelar spel uppskatta tempot och
att mycket händer. Filmen har fått flera filmpriser.

Skådespelare: Crystal Reed, Anastasia Phillips, Myléne Farmer, Taylor Hicks med flera.

Den iranske regissören Jafar Panahis nya film Three Faces tävlar i år om Guldpalmen

by

Den iranske regissören Jafar Panahis nya film Three Faces tävlar i år om Guldpalmen.

Ett pressmeddelande berättar:

I Three Faces har den kända skådespelerskan Behnaz personligen drabbats av en ung flickas vädjan på video. Flickans familj förbjuder henne att studera på teaterhögskolan i Tehehran. Behnaz lämnar filminspelningen hon är mitt uppe i och kontaktar filmregissören Jafar Panahi. Tillsammans ger de sig av på en bilresa till flickans by i hopp om att kunna ändra föräldrarnas beslut.

Det är fortfarande oklart om de iranska myndighterna kommer att ge Panahi utresetillstånd. Klart är att skådespelerskan Behnaz Jafari och ytterligare en av skådespelarna i filmen kommer att vara på plats i Cannes.

Filmrecension: Det var en gång i Tyskland – om att överleva att ha överlevt

by

Det var en gång i Tyskland
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 maj 2018

En varm, tragisk och komisk, berättelse om att hantera livet efter att ha överlevt en tragedi. En hyllning till fantasin och till mänsklighetens rätt att vara just mänsklig. En film jag inte kan glömma, inte kan skaka av mig. Jag går omkring och tänker på den flera gånger om dagen.

Handlingen utspelar sig i Frankfurt i Västtyskland 1946 strax efter andra världskriget. Huvudkaraktären David Bermann (spelas av Moritz Bleibtreu) vill liksom hans vänner ta sig till Amerika. Men resan dit är dyr. Bermann är en duktig försäljare och har en lysande idé: att sälja sängkläder och handdukar till uttråkade hemmafruar. Bermann har ett problem med att få gång affärsverksamheten. Han får inte tillstånd att driva affärsverksamhet. Han är nämligen misstänkt för att ha samarbetat med nazisterna.

Bermann lyckas övertala en nybliven vän att stå för företaget och de drar igång att sälja sänglinnet. Deras metoder är raffinerade och de tangerar gränsen för vad som är etiskt. De söker upp änkor och låtsas att deras avlidna make har beställt varorna, de söker upp järnvägsanställda och påstår att de har ett avtal med ledningen som gör att de anställda får köpa med rabatt. Men Bermann försvinner med jämna mellanrum, vilket hans kollegor i affärsverksamheten blir mer och mer misstänksamma.

Vad gör Bermann alla de dagar han inte är i butiken? Han är på förhör hos en utredare. När han var i koncentrationsläger fick han bo  i en VIP-förvaring, vilket innebar att han fick bättre mat och bättre behandling än övriga judiska fångar. Hur kom det sig? Samarbetade han med nazisterna? En skeptisk förhörsledare får höra hans otroliga historia om när han blev uttagen att lära Hitler att vara komisk.

Det är en fantastisk historia och med välkomponerat snyggt foto och en berättelse om de judiska överlevarna ur en annan synvinkel är vi är vara vid. På flera sätt får vi följa olika individers sätt att hantera att just de överlevde Hitlers förföljelse.

Regissören Sam Garbarski har tidigare gjort bland annat Irina Palm (med Marianne Faithfull i den lysande huvudrollen).

Martin Kellerman lägger ner den tecknade serien Rocky

by

Efter 20 år väljer Martin Kellerman nu att lägga ner den tecknade serien Rocky. Den 28 mars 1998 publicerades den första strippen i gratistidningen Metro. Sedan dess har serien, bortsett från ett kortare uppehåll, gått att läsa dagligen i nämnda tidning, Aftonbladet eller Dagens Nyheter. Den sista seriestrippen publiceras lördag 28 april 2018 i DN.

Ett pressmeddelande berättar:
Serien, som har fungerat som Martin Kellermans offentliga dagbok, började ges ut i albumform 1999. Kartago har samlat serien i bokform, halvårsvis, och släpper i år den 34:e och sista samlingen, Rocky loggar ut. Den sista strippen avslutar även samlingsvolymen Rocky – samlade serier 2013–2018. Båda böckerna kommer ut i juni 2018.

Rocky har även bearbetats till teaterpjäs och animerad film. Martin Kellerman har bland annat tilldelats Urhunden, Bernspriset och Stockholm stads Bellmanpris.

I DN Söndag 29/4 kan man läsa en intervju med Martin där han berättar om sitt beslut:

– Inte ens jag, som är en väldigt framgångsrik serietecknare, kommer att kunna fortsätta. Om fyra-fem år skulle jag ändå fått sparken från DN. Det var ett ålderdomligt medium redan 1998 när jag började så det är inte konstigt att det är på väg ut. […] I höstas slog det mig att jag kan ju faktiskt lägga ner serien. Det finns ingen som tvingar mig att fortsätta. Jag trodde att jag hade ett halvårs uppsägningstid, men det var bara tre månader. Genast räknade jag ut att jag måste jobba till den 28 april och insåg, fan, då är det ju exakt 20 år sedan jag började. […] Det här måste ju betyda något! Så jag ringde och sade upp mig direkt. Men jag räknade ju tyvärr fel då, för det var i mars jag började. Så det blir tjugo år och en månad, säger Martin.

– Det har varit en stor glädje och ynnest för oss på Kartago att få jobba med Rocky under så många år, och det känns vemodigt att ta farväl. Samtidigt ser vi fram emot att se vad Martin tar för väg framöver, och vi önskar honom all lycka, säger Thomas Olsson, förläggare.