Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Lyssna: Amanda Jerlov – Thinking bout you

by

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Artist Amanda Jerlov
Titel Thinking bout you
Release 22 oktober

Här kommer hon – Zara larsson 2.0 eller Sveriges nya retropopstjärnan Amanda Jerlov. Funkiga Thinking bout you är retropop med doft av 90-tal, som självskriven för P3s popcharts.

Med en sådan självklarhet framför hon sitt kärleksbrev till popmusiken. ”Thinking bout you” är funkig Zara Larsson-doftande retropop som viskar om en stor talang. Amanda Jerlov är artist och låtskrivare från Göteborg som gör popmusik för 20-talet med tydlig 90-tals vibe. Singeln ”Thinking bout you” handlar om ånger och skuld, om brokiga relationer som tar slut allt för abrupt och impulsivt. 

Tidigare släpp : Onenottwo – Zara Larsson-doftande tugummipop om missförstånd och självvald ensamhet.

Filmrecension: Stardust – hur David Jones blev David Bowie

by

Stardust
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 oktober 2021
Regi Gabriel Range

David Bowie var en stor stjärna, en fascinerande personlighet och en av världens största artister om du frågar mig. Varför har det inte gjorts en riktigt bra och påkostad film om honom? Kanske för att det är omöjligt att hitta någon som trovärdigt kan vara Bowie? Denna film utspelar sig 1971-1972 och handlar om Bowies turné i USA. Han hade släppt några album men var inget stort namn än. Som film om David Bowie tycker jag inte den håller måttet, Bowie framställs nästan som en parodi på sig själv – men som film om en ung man som vill skapa stor musik och som har en djup oro inom sig för en svårt psykiskt sjuk bror som står honom nära är den godkänd.

Johnny Flynn, som spelar David Bowie, har varit bra i flera roller jag sett honom i, bland i tv-serien Vanity Fair, men jag tycker inte han fungerar i rollen som David Bowie. Det känns för mycket att han spelar Bowie och inte är Bowie. Förmodligen är det väldigt svårt att efterlikna David Bowie som ju hade en högst unik karaktär.

Filmen utspelas framför allt 1971 då David Bowie inte släppt många album än och hans största merit var en hitsingel. För att få fart karriären skickas han på pr-turné till USA. När han landade i Washington DC visade det sig att han bara hade turistvisum och därför inte hade tillstånd att ge några konserter vilket mynnade ut i en slags roadtrip tillsammans med PR-mannen Ron Oberman (spelas av komikern Marc Maron). Bowie fick mest spela på privata tillställningar och gjorde ingen större succé. Han var retlig och sur. Men enligt filmkritikern Peter bradshaw på The Guardian gick det inte alls till så i verkligheten:
The movie shows this, but where in reality the tour saw Bowie fly to major cities, meeting with Oberman a few times and doing interviews.

I filmens berättelse får vi se hur David Bowie brottas med oro och tankar på sin halvbror Terry som har fått diagnosen svår schizofreni. David Bowie tyngs både av oro för brodern och rädsla för att han själv ska ha psykisk sjukdom. Genom att sakta öppna sig för Ron och så småningom våga berätta om sin oro tycks något släppa inom Bowie. Från att ha varit en av många singer songwriter tar han steget och blir den ikoniska rockmusiker som blev en världsartist på scen med fantastisk musik och färgstarka personas som Ziggy Stardust. Filmen vill visa hur David Jones blev David Bowie.

David Bowie är värd att gestaltas i en rejält påkostad produktion där också hans musik har en framträdande roll. Nu får vi nöja oss med att Johnny Flynn sjunger och även om han kan sjunga blir det aldrig som den äkta David Bowie.

Om filmen inte handlade om David Bowie utan om en ung man som brottas med oro för sin bror och sin själv, då skulle jag uppskatta filmen mer.

Filmrecension: Call Me Madame Maestro – helt underbar film som ger oändligt mycket

by

Call Me Madame Maestro
Betyg 5
Svensk biopremiär 22 oktober 2021
Regi Christina Olofson

En av de bästa dokumentärfilmer jag sett på länge, med massor av underbar musik, med både hopp och varningar. Denna film lyfter fram och låter oss möta några kvinnor som är dirigenter. Dirigenternas värld är helt klart ett område där kvinnor haft svårt att bli accepterade. I filmen får vi möta några av de kvinnor som trots allt motstånd tagit plats på dirigentens plats och fått leda orkestrar. Men motståndet är inte övervunnit.

Filmen bygger på två tidsepoker. För 30 år sedan mötte regissören Christina Olofson dirigenter från Sverige, Norge, Ryssland och USA. Nu har regissören träffat dessa dirigenter igen. Hur har det gått för dem och vad tänker de om att vara kvinna i dirigenternas värld nu? Vi får också möta några av dagens dirigenter som är mitt uppe i sina karriärer.

Dessa kvinnor har skapat historia och jag är imponerad av deras mod och skicklighet. Som en av dem påpekar: en medelmåttig manlig dirigent kan fortfarande få uppdrag men en kvinna som är dirigent måste vara på topp för att accepteras. Det är samtidigt sorgligt att det fortfarande är stor skillnad på mäns möjligheter och kvinnors. För även om det idag finns fler kvinnor som är dirigenter är det långt ifrån jämställt. När Kungliga Operans VD får frågan i filmen om de har engagerat någon kvinnlig dirigent för säsongen kan han inte nämna någon.

Det var skrämmande att inse hur konservativt allt är, in i minsta detalj, inom den klassiska musiken. Dirigenter förväntas vara klädda i svart – och i början av sin karriär fick flera av dessa kvinnor som var dirigenter höra att de inte fick ha långbyxor för det kunde då se ut som att de försökte vara män.

Pandemin och hur den satte stopp för de flesta kulturevenemang påverkade de kvinnor som är dirigenter oerhört. Givetvis. När nästan allt ställdes in fick inte de några uppdrag. En kvinna som är amerikansk dirigent berättade att de fortfarande kunde göra en del konserter som sändes online och de fick uppföra konserterna med plexiglas emellan varandra och med munskydd.

Filmen handlar om kvinnors möjligheter att ta plats i en typiskt manlig sfär som dirigenternas och det är samtidigt en symbol för alla de områden i samhället dit kvinnor inte är lika välkomna som män är. Men filmen är också en bedårande resa in i att upptäcka den klassiska musiken. Genom filmen öppnas mina ögon för många detaljer av hur en operaföreställning och en konsert byggs upp.

Även om filmen som dokumentär pekar på flera svårigheter för kvinnor att bli dirigenter och är tydlig i att formulera problem lämnar den ändå kvar en del för mig som tittare att själv tänka och fundera på. Vilket är ett stort plus.

Denna film är ett måste att se för alla som är intresserade av musik – men den ger också mig som inte är kunnig inom klassisk musik oändligt mycket.

Lite bakgrundsfakta om dirigenterna som medverkar i filmen:
Kerstin Nerbe är en av våra första svenska kvinnliga dirigenter, en efterföljare till Ortrud Mann. Båda medverkade i filmen Dirigenterna. Kerstin utformade sin egen plattform i skapandet av Folkoperan i Stockholm, tillsammans med Claes Fellbom.
JoAnn Falletta medverkade också i Dirigenterna. I dag är hon chefdirigent för två amerikanska stora orkestrar i USA: Buffalo Philharmonic Orchestra i New York och Virginia Symphony Orchestra i sydöstra Norfolk.
Victoria Bond var vid tiden för förra filmen verksam som dirigent i New York och hade påbörjat en karriär som kompositör. Idag möter vi henne i Baden-Baden, där hennes nyskrivna opera ”Clara” om Clara Schumann repeteras.
Marit Strindlund efterträdde Kerstin Nerbe 2013, som chefsdirigent och musikalisk ledare på Folkoperan. Hon är sedan hösten 2020 konstnärlig chef för musiken vid Kulturhuset Spira i Jönköping.
Anna-Maria Helsing är opera- och symfoniorkesterdirigent med utbildning från Sibeliusakademin i Finland. Helsing har dirigerat alla ledande finska orkestrar och en rad kända internationella orkestrar.
Stina Widén är en ung tidigare jazzsaxofonist som utbildar sig till dirigent i Norge, vilket hon anser ger henne bättre möjligheter att göra det hon brinner för.
Cayenna Ponchione-Bailey är dirigent i Oxford och forskare inom genusvetenskap och musik. Cayenna är uppvuxen i Fairbanks, Alaska, i ett enkelt hem utan musikbakgrund, till skillnad mot sina kollegor som oftast kommer från välbeställda hem.
Julia Jones är operadirigent och efterfrågad på Stockholmsoperan. ”Utan musiker har jag inget jobb”, säger hon. Genom att påpeka och understryka att det är en kvinna som står framför orkestern skapas problem – där de inte finns, enligt henne.

Regissören
Christina Olofson är en av Sveriges mest uppmärksammade filmare. Hon är utbildad filmklippare och har regisserat och producerat ett 30-tal filmer – både spelfilm, dokumentär och kortfilm. Bland titlarna kan nämnas: Sanning eller konsekvens, I rollerna tre, Happy End, Hannah med H, Kropparnas arkiv, Anna Lindh – Människan, ministern, mordet och många fler.

Skivrecension: Atmosphere – Word?

by

Artist Atmosphere
Album Word?
Betyg 3
Release 8 oktober

Trött och oinspirerande. En haltande produktion och stillastående ljudbild gör att Atmospheres senaste alster Word? aldrig lyfter. Räddningen blir de tyngre bitarna där etablerade artister som Aesop Rock och MF DOOM står för soundet. 

De har funnits med sedan urminnes tider. Vännerna Slug och Ant slog igenom med buller och bom år 1997 med Overcast! Sedan dess har det varit tyst. Eller tyst är fel ordval. Skivorna har rullat in, en efter en, men något lyft har vi aldrig fått se från den nordamerikanska duon från Minneapolis Atmosphere. . 

“Vännerna är jante, vill inte vara förmer än någon annan..saknar en kaxigare Atmosphere som vågar sticka ut hakan” Så lät det 2016 när Kulturbloggen recenserade  bandets fullängdare, Fishing Blues. Lite har förändrats, även om ljudbilden i Word? är mer back to basic. Det är mer avskalat och kärnfullt. Mindre krims, krams. Mera rakt på sak. Bristen ligger i både genvägar i skrivandet och i produktionen. “Im not your mommy, I dont care about your money” ..Bättre kan ni Atmosphere. 

Trots ett skönt gung med Public Enemy-axlande 90-tals hip hop kan jag inte skaka av mig känslan av ett lunkande framåt i väntan på ett crescendo som aldrig kommer. Jag kanske låter brysk.  Anledningen är enkel. Här finns potentialen till nåt större, men försiktighet och devisen Keep-follow-the-safe-road gör att duon aldrig tar sig vidare ett steg ytterligare upp i verkshöjdstrappan.

Istället trippar vi framåt. Här finns flera ljuspunkter. Woes pianoplinkande och filmiska Clocked är exempel på när Atmosphere vågar undersöka den lite skitigare, mörkare sidan av bandets så ängalika sminkning. Texterna talar om mörka tider, om miljonärer som vägrar dela med sig, om poliser som skjuter svarta och tuffa tider där rasifierade missgynnas i ett förtryckande system. Men duon skriver ofta lyssnaren på näsan. Det räcker liksom inte med att ha textrader om självhat. Det måste kännas hos lyssnaren ända in i märgen att kniven mot handleden inte är långt borta.

Det som lyfter skivan från föregångaren Fishing Blues är lekfullheten och ett visst mörker som återfinns inte minst i Barcade, albumets avslutande bit. Här slår legendaren Aesop Rock och nyligen avlidne MF DOOM sina huvuden ihop med duon. Ut kommer med sina tunga beats och mörkerseende ett mästerligt musikbygge som tar oss djupt ner i Dantes Inferno. Word är uppenbarligen inte något nytt Outcast!, men ett steg i rätt riktning. Att ett band med ett CV från 90-talet och framåt inte lyckats ta sig vidare och utmana är knappast ett överbetyg för duon .

Petter Stjernstedt

Årets nomineringar av Augustpriset – hmm?

by

Bakre raden från vänster: Maxim Grigoriev, Ellen Mattson, Carl Henrik Carlsson, Ellen Svedjeland, Anneli Rogeman, Elin Johansson, Anders Cullhed, Johan Rundberg, Sara Martinsson. Mellersta raden från vänster: Elin Cullhed, Lisen Adbåge, Moa Backe Åstot, Linda Bondestam, Emma Virke. Främre raden från vänster: Magnus Västerbro, Balsam Karam, Mats Jonsson, Nils Håkansson, Joanna Hellgren. Ej i bild: Kjell Espmark, Emma AdBåge, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup. Foto: Andreas Sundbom.

Årets 18 Augustpris-nominerade titlar har presenterades under ett dirketsänt evenemang på Södra Teatern i Stockholm. Det prestigefyllda Augustpriset instiftades 1989. Priset är en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare och 100.000 kronor vardera i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok. De sex texter som nominerats till Lilla Augustpriset har också presenterats.
Det är, givetvis, böcker av god kvalitet som nominerats. Men det känns ändå lite konstigt att Kerstin Ekmans mästerverk Löpa varg inte är nominerad. Det känns lite som att förläggarföreningen har bestämt att de som tidigare uppmärksammats flera gånger ska väljas bort.

Augustpriset och Lilla Augustpriset delas ut av Svenska Förläggareföreningen i samarbete med Elite Hotels och Swedbank. Nedan följer nomineringarna och juryernas motiveringar.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
Eufori. En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, Wahlström & Widstrand
I sin litterära fantasi låter Elin Cullhed läsaren komma den skapande, levande människan Sylvia Plath alldeles nära. På livsbejakande och rasande prosa skildras hur ett poetiskt geni brottas med en hemmafrutillvaro där drömmar och desperation föder varandra. Med Eufori tar en författarikon plats i vår tid – i textens bultande hjärta får läsaren också syn på sig själv.

Återliv. Med Skapelsen och Kvällens frihet, Kjell Espmark, Norstedts
När Kjell Espmark ställer samman sina tre senaste verk är skapelsen pågående och ingenting slutgiltigt avgjort. Läsaren ledsagas genom sekler och kontinenter i en dikt vars klang fortsätter ringa. Bilderna är skarpa, porträtten levande och musiken i språket en orkester som ledigt rör sig mellan de stora uttrycken och de hudnära. Återliv är något så ovanligt som en dikt alla kan hitta hem i.

Europa, Maxim Grigoriev, Albert Bonniers Förlag
Med emigrantens känsla av inte höra till vandrar Nikita genom städer där exilen tycks ha blivit ett permanent tillstånd. Så får Paris, Bryssel, Nice och Moskva utgöra fonden för en mångbottnad idéroman om att vara vilse i världen och i sig själv. I Maxim Grigorievs Europa är det alltid höst, och av själva kontinentens undanglidande väsen bygger han storslagen litteratur.

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago
Mitt i livet återtar Mats Jonsson sin glömda släkthistoria i serieromanens form. Med stilsäker tecknarhand vävs skogssamernas glömda och undanträngda historia samman med den självbiografiska jakten på författarens egen identitet. När vi var samer är expressiv och personlig folkbildning där torra fakta får liv i kraftfull dialog med det grafiska uttrycket.

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts
Vid centrum av ett svart hål råder singularitet, en gravitation utan slut. I en tät och lyrisk roman skriver Balsam Karam fram både förlustens oändliga tyngd och världens stora brutalitet, och ur tre olika livsöden framträder en gemensam mänsklighet. Singulariteten är ett litterärt sorgearbete präglat av språklig täthet och formmässig elegans, med blick för skönheten i livets mörka materia.

Den svarta månens år, Ellen Mattson, Albert Bonniers Förlag
En man har blivit avstängd från sin tjänst på universitet, halkar på en isfläck – och hela universum kantrar. I en säregen och gäckande roman, med ett språk fullt av mening och musikalitet skildrar Ellen Mattson en människa som tappat greppet om tillvaron. Med absurd humor och sjudande dramatik rör sig Den svarta månens år mot existensens avgrunder. En sömlös och böljande prosa låter läsaren kasta sig in i berättelsen, helt utan förbehåll.

Nominerade till Årets svenska fackbok
Judarnas historia i Sverige, Carl Henrik Carlsson, Natur & Kultur
En myllrande berättelse som sträcker sig från Gustav Vasas läkare på 1500-talet till Georg Riedel och Idas sommarvisa. Carl Henrik Carlsson ger oss inte bara en fängslande skildring av en av Sveriges fem nationella minoriteter, som skapat mycket av det vi betraktar som ”typiskt svenskt”, utan tar också upp den svåra balansgången mellan assimilering och det egna, under det ständiga trycket av antisemitismens olika skepnader. Ett imponerande pionjärarbete om judisk kultur och historia i Sverige.

Dante – den förste författaren, Anders Cullhed, Natur & Kultur
Lagom till 700-årsjubileet av Dante Alighieris bortgång har Anders Cullhed levererat en lika vitter som koncis framställning av den världsberömde poetens liv och den värld han levde i. Mot bakgrund av de sociala, politiska och religiösa omständigheterna i högmedeltidens Italien, och i respektfull dialog med aktuell forskning, introduceras läsaren inte bara till (den gudomliga) Komedin utan också till florentinarens övriga verk och förehavanden – som autodidakt, folkspråksförespråkare, kommunalpolitiker och slutligen landsflykting – liksom till hur synen på författaren Dante har förändrats över tid. En smakfullt illustrerad biografi med potential att bli ett standardverk.

Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning, Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur
Fjodor Dostojevskij, Jane Austen, Karl Marx och Toni Morrison har alla gemensamt att de har översatts från andra språk till svenska. Det har även Harlequinböcker och Bibeln. I Dolda gudar tar Nils Håkanson oss på en svindlande tur i översättningarnas landskap och sätter översättaren i centrum. Med finess, humor och ett smittande intresse för språk och stil visar han hur synen på översättning och översättarens roll förändrats genom historien, men att en sak är konstant – översättningen är en omistlig del av textens väg till läsaren, rent av en egen form av litteratur.

Knäböj, Sara Martinsson, Weyler förlag
Kvinnor som styrketränar har länge betraktats med misstänksamhet. De har motarbetats och kallats för okvinnliga. Varför? Den frågan vänder och vrider Sara Martinsson på genom att lätt och smidigt växla mellan idéer och teorier om träning, kön och klass och sin egen erfarenhet av att som kvinna upptäcka den styrka – både fysiskt och mentalt – som den traditionellt manliga träningsformen tyngdlyftning kan ge. En inspirerande och upplyftande berättelse om den kraft och glädje som starka muskler kan ge oss alla, men som ofta förnekats just kvinnor.

Mönstersamhället, Anneli Rogeman, Natur & Kultur
Mönstersamhället är ett tankeväckande reportage om den västerbottniska bruksorten Boliden. Boliden designades av gruvbolaget med samma namn som ett ”framtidssamhälle” – modernt, välplanerat och hygieniskt, och samtidigt präglat av en klassbaserad geografi. Men när gruvan sinade och ansvaret överläts till det allmänna började mönstret krackelera. Utifrån minnen, besök och intervjuer frilägger Annelie Rogeman ingående och inkännande transformationen, som inbegriper flyktingförläggningar och suspekta fastighetsaffärer likväl som förhoppningar om en ny guldålder tack vare den mäktiga industrialiseringsvåg som åter sveper genom övre Norrland.

Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII, Magnus Västerbro, Albert Bonniers Förlag
Hur drabbas människor av tyranni och krig och vad krävs för att upprätthålla makten i ett samhälle på ruinens brant? I Tyrannens tid visar Magnus Västerbro upp Karl XII:s diktatoriska regim som ett svenskt urtrauma. Med stor kunskap och på gripande prosa skildrar Västerbro hur enväldet växte fram och vilka oerhörda konsekvenser det utdragna och utsiktslösa krigandet hade för det svenska samhället. Ur dagböcker, brev och protokoll framträder en kuvad befolkning som trots svår missväxt tvingades fortsätta att mata den frånvarande kungens arméer med soldater, pengar och spannmål.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok
Furan, Lisen Adbåge, Rabén & Sjögren
Vad är natur och vad är människa? Med sin djärva berättelse Furan flyttar Lisen Adbåge gränserna för vad en bilderbok kan vara. Genom hisnande skräckeffekter och avsaknad av sensmoral möter Bröderna Grimm Tyst vår i en skarp replik till klimatkris och samhällsklimat. Då en familj bygger sitt drömboende på landet avverkar de brutalt alla träd, men naturen slår tillbaka. Kompromisslöst berättad i oroande svavelgult och brunt är boken helgjuten och suggestiv på ett kaxigt, läskigt sätt.

Himlabrand, Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren
I Moa Backe Åstots ungdomsroman Himlabrand konfronteras sextonåriga samen Ánte med både historiskt och mer närliggande förtryck. Måste han offra en stor del av sig själv, lämna renskötseln och bli ”trottoarsame”? Berättelsens epicentrum är en berörande, sinnligt framskriven inre slitning kring hur kärlek killar emellan är möjlig. Förälskelsens toppar och dalar smälter samman med en levande naturskildring, där kyla och snö möter pulserande, dröjande het förälskelse. Spår av unken rasbiologi och förtryck sopas undan av en varm gemenskap inom och mellan generationer.

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren
Det dallrar av känslor i Ett rum till Lisen, där nyblivna grannarna Naima och Lisen provsover sig genom husets alla rum för att hitta rätt. Elin Johanssons och Ellen Svedjelands träffsäkra text lämnar rikligt med rum för Emma AdBåges känsliga illustrationer som med värme varsamt mejslar fram huvud- och bipersonerna. Den spirande kärleken flickor emellan skildras lyhört och intensivt. Genom mörkare stråk understryks samspelet mellan vuxenvärldens förmodade tolerans och barnens blossande upptäckter av sig själva och varandra.

Om du möter en björn, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup & Linda Bondestam, Förlaget
Med utsökt bildrytm presenteras en skruvat humoristisk varningsberättelse, där ett barn vandrar ut i vildmarken och drabbar samman med en björn. Mötet med det vilda sker genom faktabokens informativa blick, snillrikt underminerad av minspel, fartfyllda farosituationer och tempoväxlingar. Proportionerna är monumentala då björnen ryter och skogen tecknas fram. Om du möter en björn tar vara på bilderboksformatets fulla potential. Skickligt utmanar Malin Kiveläs och Martin Glaz Serups text i samspel med Linda Bondestams illustrationer vår syn på det vilda, och på oss själva.

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur
Johan Rundbergs historiska spänningsroman Nattkorpen, i serien om deckarduon Månvind och Hoff, förflyttar läsaren till ett stinkande, sjaskigt Stockholm. Boken leker med deckargenrens element och ger den blottställda barnhemsflickan Mika rörelsefrihet och öga för att lösa brott just för att hon är ingen. En förtätad gestaltning ger en drabbande och berörande bild av 1880-talets hårda livsvillkor för utsatta, oönskade barn. De mustiga, myllrande Stockholmsskildringarna levandegör en svunnen tid och väcker pockande frågor om personligt ansvar och begränsande samhällsstrukturer.

Min mamma är snabbare än din!, Emma Virke & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget
Från förskolans fönster blickar två barn ut. I en gemensam tankelek tävlar deras mammor om vem som hämtar snabbast på dagis. Mammorna tar sig fram på allt mer fantasifulla sätt i en raffinerad kärleksförklaring till staden, där elsparkcyklar står i vägen och bipersoner får pricksäkra porträtt. De förbipasserande borde få varsin Guldbagge för bästa biroll vilket år som helst. Barnens dialog löper längs bilderbokens nedre kant och boksidorna expanderar genom överrumplande utvik. I Emma Virkes och Joanna Hellgrens kongeniala bilderbok Min mamma är snabbare än din! flödar allt: de fylliga färgerna, fantasin och finessen.

Nominerade till Lilla Augustpriset
Stelnat vatten, Daniella Ahlbin Berg, Ängelholm
Avskalat gestaltas två sjuåriga pojkars olika yttre livssituation och inre världar, och hur de möts i den mänskliga instinkten att rädda liv. Livets och dödens orättvisa prövas i en spänningsnovell kring den existentiellt obehagliga frågan varför just jag får leva när andra dör.

Min ursäkt, Mirja Flodin, Nästansjö
Att slitas mellan traditioner, andras förväntningar och sina egna förhoppningar. Om viljan att passa in, drömmen att sticka ut och livet som pågår däremellan. Allt ställs på sin spets en sommarkväll när barndomsgänget ses och framtiden känns så nära och ändå så långt borta. Inkännande, finstämt och levande skildrat, med en perfekt dramatisk båge.

Bykefloa, Matilda Modig, Lund
Här kliver författaren ur sin egen samtid för att skildra en historisk urscen – kvinnor som tvättar vid en strandkant. Trots att livsvillkoren har ändrats känner vi ändå väl igen oss i det allmänmänskliga, i skam och vanära, i omsorg och gemenskap, vilket gestaltas både elegant och gripande.

Tystnadens tankar, Mary Pope, Johanneshov
Tankarna rusar och virvlar i huvudpersonens huvud under ett besök hos psykologen. I monologen ges en inblick i psykisk ohälsa, bland annat i svårigheten att säga vad man tänker. Det är klarsynt och insatt skildrat, med en fint flödande text.

Det lovas inte vackert väder, Vilja Slagbrand, Årsta
Långsamt förvrider författaren verkligheten så att det som börjar i grå realism slutar i övernaturlig skräck, utan att läsaren lyckas sätta fingret på ögonblicket när vansinnet tar över. När vi förstår vad som är på gång är det redan för sent. Stämningsfullt, obehagligt och mästerligt byggt.

Gråten i halsen och jag ler, Vilma Strandvik, Stockholm
Träffande och insiktsfullt om de trauman som övergrepp inom en relation ger upphov till. Med absolut gehör för mänskliga känslor får författaren oss att uppleva huvudpersonens självtvivel och känslostormar som om de drabbade oss själva.