Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Stockholm feministiska filmfestival vill öka jämlikheten i filmbranschen

by


Stockholm femnistiska filmfestival är i full gång. Under fyra dagar visas ett trettiotal filmer från hela världen av kvinnliga filmskapare med fokus kvinnliga erfarenheter och berättelser. Under långhelgen visas bland annat Nadine Labakis Oscarsnominerade Kapernaum om dålig uppfostran och mod i ett fattigt Libanon.

Filmen som är på allas läppar är Tuva Novotnys Blind Spot, dramat om familjetragedier som gjorts i en enda tagning. Skamligt nog visas inte Blind Spot på svensk biograf. Men Kulturbloggen är på plats för att recensera filmen.


Övriga av festivalens höjdpunkter är danska Hjärtelandet om thailändskor på Jylland, den femnistiska western-thrillern Little Woods och post-fängelsedramat Night Comes On.

Stockholm femnistiska filmfestival visas mellan 28 februari och 3 mars och har filmvisningar på Skandiabiografen, Zita Folkets bio, Bio Rio samt Moderna Museet.

Filmrecension: Kapernaum – en film du inte kan glömma

by

Kapernaum
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 mars 2019

En film som inte går att glömma, inte går att skaka av sig. Den som ser Kapernaum utan att bli berörd måste vara gjord av sten.

Filmen är ett drama men skulle kunna vara en verklig händelse. Nadine Labaki använde amatörer i de flesta rollerna och inga statister; människorna vi ser är de som råkade finnas där hon filmade, och dialogen i filmen är delvis improviserad.

Zain Al Rafeea, som är huvudkaraktären, bär sitt riktiga förnamn i filmen. Zain är syriansk flykting, medan Yordanos Shiferaw är flykting från Eritrea. Idag bor Zain med sin familj i norska Hammerfest genom UNCHRs försorg.

I filmen får vi följa tolvårige Zain (Zain Al Rafeea), som vill stämma sina föräldrar för att de satt honom till en värld som är alldeles för hård.

Zain är hemlös i Beirut efter att ha rymt från sin familj då han försökte rädda sin syster Sahar (Cedra Izam) från barnäktenskap. På gatorna träffar han flyktingen Rahil (Yordanos Shiferaw) och hennes baby Yonas (Boluwatife Treasure Bankole). Zain hjälper Rahil med Yonas när hon är på städjobb. En natt blir Rahil gripen av polis för att hon inte har rätt papper. Zain som inte har någon aning om vad som hänt tvingas nu att ta hand om den lille pojken. Frågan är om de kan klara sig på egen hand i Beiruts slumkvarter.

Vi får en ohygglig inblick i det liv så många av världens migranter och hemlösa tar sig fram. Jag blir dock väldigt kluven, vad kan jag göra för att förändra situationen?

Nadine Labakis Kapernaum nominerades till en Oscar, en Golden Globe och en BAFTA för bästa icke engelskspråkiga film, bland en lång rad nomineringar och vinster vid galor och festivaler. Filmen tog hem jurypriset i Cannes, och vann manuspriset vid Stockholms filmfestival där den också utsågs till publikens favoritfilm.

Ett pressmeddelande berättar att Labakis research bland flyktingbarn gav henne idén att låta filmens Zain stämma föräldrarna. Kanske är den delen av filmen mer symbolisk än realistisk, men känslan bakom den fanns hos många av barnen som frågade mig ’Varför är jag här? Varför gav de mig liv om de inte kan ta hand om mig’, berättar hon.

Originaltitel: Capharnaüm
Regi: Nadine Labaki
Manus: Nadine Labaki, Jihad Hojeily, Michelle Keserwany och Khaled Mouzanar
I rollerna: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole, Kawthar Al Haddad, Fadi Kamel Youssef
Speltid: 2 timmar och 6 minuter
Censur: 11 år

Skivrecension: Honungsvägen – äntligen kommer debutalbumet

by


Artist: Honungsvägen
Titel: Honungsvägen
Betyg: 5

Debutalbum på Hi-hat Music
Betyg: 5
Släpps den 1 mars

ÄNTLIGEN, blir mitt spontana utrop när jag får länken till Honungsvägens nya album. Trots att det skrivits om bandet i rätt många år nu, så är det först nu som du kan få njuta av deras musik i albumformat. Fredag den 1 mars släpps Honungsvägens första skiva och det är en skiva som gör mig jublande glad. 

Det är tio underbara pärlor, som faktiskt skulle kunna bli tio hits. Så bra är skivan. Honungsvägen idag består av Christina Karlsson (Invsn), Henrik Oja (Säkert) och Daniel Berglund (Säkert, Isolation Years). Henrik Oja har skrivit musiken, och Christina Karlsson, Annika Norlin, Martin Abrahamsson och Mattias Alkberg har skrivit texterna, och vilka texter sen. Ta bort musiken så har du ofta lyrik, lyrik som vill få dig att sjunga, så det är bra att det ändå är musik till. Honungsvägen brukar kallas för en supergrupp från Umeå och ser man på erfarenheten från varje av bandets medlemmar så förstår man epitetet. 

Honungsvägen är den där sköna vårvintern som det finns så få dagar av. Jätteskönt i solen men när solen inte når dig så är det igentligen ganska ruggigt. Det är energi, gitarrer och lyrik. En helt oslagbar kombination som nockar mig. Erkänner att skivan gått på daglig rotation och den sätter sig som en kär gammal vän. En vän man gärna kommer tillbaka till. Det är så begåvat att jag blir tårögd, och det är utan tvekan en av årets bästa skivor som släpps den första mars. 

Låtlistan
Inga skor
Istid
Sakta fatta
Reservationer
Nattmusik
Kalla mig för satan
Hjärta ditt
Kom ihåg 
Nån sa nått om nått misstag
Tänk

Vilsamt och vildsint med fenomenal trio – Svenska låtar av Willemark/ Knutsson/ Öberg

by

Foto Aron Mattsson

Artist: Willemark/ Knutsson/ Öberg

Titel: Svenska låtar

Betyg: 5

Inspelad i Atlantisstudion Stockholm av Janne Hansson

Mixning: Petter Berndalen

Mastring: Claes Persson

Skivbolag: Playing with music (distr. Border Music AB)

67:30

Release 8/2 2019

Trions föregående skiva Alla drömmars sång (2013) skickades till mig från etiketten Country & Eastern. Live har jag hört dem ett flertal gånger var för sig, dessutom porträtterat och recenserat Jonas Knutsson. I höstas hade jag lyckligtvis förmånen att recensera deras konsert på Sthlm Jazzfestival, vilket renderade i toppbetyg. Baxnade då av deras musikaliska utstrålning. Att Willemark – som jag såg med Frifot i Mölnlycke innan Kulturhuset var byggt – ännu inte ingår i Swedish Music Hall of Fame, måste betecknas som en skandal. Mångsysslande saxmannen Jonas Knutsson behärskar det mesta varför han förärades pris nyligen. Spelmannen Mats Öberg vill jag påstå är ett geni, likt Stevie Wonder. Det norrländska kynnet förenar, även om Willemark har sina rötter i Dalarna. Sättningen hos dem är märkvärdig: saxofoner, klaviatur, fioler och munspel. Således inga kompinstrument och heller ingen pulserande bas, något som genererar ett friare, mer obundet tonspråk.

Melodierna befinner sig naturligtvis ständigt i förgrunden. Av albumets låtar, ett dussin jämnt, är de allra flesta präglade av Willemarks magnifika sångkonst. 3x Taube och 3x Cornelis är förutsägbara val. Mer oväntade covers har hämtats från Ola Magnell och inte minst Eva Dahlgren. Några gånger har ett instrument en dominerande ställning, ibland avlöser instrumenten varandra. Mycket raffinerat! De svenska visorna är skrudade i en dräkt av folkton, kompletterat med några jazziga utskott. Somliga låtar är tämligen konventionella, trogna originalen, medan andra förlänats en pråligare infattning. Merparten låtar tillåts att utvecklas, eftersom de pågår i sex-sju minuter och därmed uppmuntrar till improvisatoriska språng. Det är en bidragande orsak till att albumet blivit sådan äventyrlig fullträff. En undrar onekligen över deras synnerligen intuitiva samspel. Hur mycket är planerat i detalj och hur mycket är endast skissat vid inspelningarna?

Signifikativ inledning! Det hurtfriska i den forna landsplågan Gärdebylåten  (text Nils Ferlin) är bortrensat, istället framhävs det innerliga i den taktfasta fiollåten. Birger Sjöbergs enda ”slagdänga” görs finstämt, tämligen rakt av. Hänförande sång svävar fram. Lena Willemark textar magnifikt. I allt hon företar sig vokalt, hörs den rytmiska skärpan jämte hennes imponerande omfång. Varje stavelse ljudas med omsorg. Den kristallklara rösten sjunger älvdalsmål (översättning Gunnar Nyström) på två spår. Lena Willemark är en fullfjädrad vokalist, vars fulländning blir som mest uppenbar i exempelvis Ung och stolt med sina höjningar och charmerande, framvällande utbrott. Musiken går inte att slölyssna på, utan den tar en i besittning, på ett sätt som kan definieras som motsatsen till mello-tramset i SVT.

Alla visor är som antytts inte medhårsstrykande, istället har trion stundtals tillfört egensinniga arrangemang. De märks lite varstans, inte minst i Somliga gå i trasiga skor och i versionerna av Eva Dahlgrens mäktiga låtar. Ett annat paradexempel är Dans på Sunnanö, vars omdaning är häpnadsväckande. Aldrig har väl Taube blivit så här lekfullt, omilt behandlad. Klanger från elpiano och tenorsax umgås ledigt, flätar ihop sig i ett intrikat mönster. Så skimrande var aldrig havet  har en naken framtoning med sopransax i fokus, vilket ger den stillsamma visan ett vassare, knottrigare tilltal. Betagande och stimulerande!

De överväldigande tolkningarna, är ömsom vackra, ömsom spännande. Detta är en ofattbart samspelt trio som fullkomligt behärskar vad de gör. Dynamik, skicklighet, ömsesidiga förtroenden och upptäckarglädje är beundransvärda beståndsdelar. De verkar vara artister som alltid hittar rätt, hittar glädjen och det bestående i sitt värv. Willemark/ Knutsson/ Öberg avrundar i moll, fast lämnar ändå lyssnaren i en slags bitterljuv förtröstan. Jag tar andäktigt till mig elegiskt färgade visor av Marie Bergman och Ola Magnell. Magnells alltför sällan hörda klassiker Nu faller mörkret framkallar gåshud, en varsam och värdig final på en gränsöverskridande produktion. Ljudet är förstås förstklassigt. Skaffa albumet omgående och ta reda på var ni kan se trion musicera live.

Ettore Scolas genombrottsfilm ”En alldeles särskild dag” sätts upp som musikal i Helsingborg

by

Stefan Clarin och Anki Albertsson spelar huvudrollerna i ”En alldeles särskild dag”. Foto: Emmalisa Pauly

En alldeles särskild dag är en vacker och omtumlande berättelse om ett oväntat och innerligt möte mellan två människor. Den 2 mars är det premiär för den nyskrivna musikalen, baserad på Ettore Scolas hyllade genombrottsfilm från 1977.

Ett pressmeddelande:
– Det är en historia om vad ett möte kan göra med oss. När vi hamnar i ett tillfälle i livet när ögonen öppnas och vi förändras som människor, säger Annika Kofoed, föreställningens regissör.

I centrum står hemmafrun Antonietta (Anki Albertsson) som utåt sett lever det perfekta livet med man och många barn mitt i Rom. Året är 1938 och nationalismen präglar allt större delar av Europa. Berättelsen tar avstamp i dagen när Adolf Hitler besöker Benito Mussolini i det fascistiska Italien och folk samlas på Roms gator för att fira. Det är en historiskt viktig händelse som alla vill uppleva på plats. Men Antonietta, som älskar Mussolini, kan inte vara med. Det kan inte heller hennes granne Gabriele (Stefan Clarin), tidigare firad radiojournalist som nu bannlysts eftersom han är antifascist och homosexuell.

Av en slump träffas de båda och i humanisten Gabrieles närhet blir Antonietta smärtsamt medveten om sin ensamma och kärlekslösa vardag. Trots att de är varandras motsatser öppnar deras möte en helt ny värld.

– Det är en viktig berättelse just nu när man ser vad som händer runt om i Europa, de här ultranationalistiska strömningarna som kan skapa väldigt totalitära samhällen och vad det gör med människorna, säger Annika Kofoed.

Annika Kofoeds regisserar uruppförandet och har även bearbetat manuset. Bim Wikström står för sångtexterna och musiken är skriven av tonsättaren P-O Nilsson som också är turnéns kapellmästare. Annika Kofoed har tidigare regisserat egna dramatiseringarna till Martin Andersen Nexøs Pelle Erövraren (2014) och Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa (2012) på Helsingborg stadsteater, båda med musik av P-O Nilsson och libretto av Bim Wikström.

Föreställningen sätts upp i samarbete med Malmö Opera.

Spelas på Storan 2 mars – 18 maj 2019 samt på turné.
I rollerna: Anki Albertsson, Sophie Binder, Axel Birgander, Evamaria Björk, Tobias Borvin, Stefan Clarin, Torun Grandin, Aron Jalamo, Ludwig Olrog, Filip Modig, Åsa Sjöblom, Vilhelm Widjer, Joel Wisti.

Kapellmästare: P-O Nilsson
Violin: Stina Jansson
Klarinett/sax: Natalie Eriksson
Slagverk: Peter Fältskog
Elbas: Maciej Szymczynski

Översättning: Tomas Kinding
Libretto: Bim Wikström
Komposition: PO Nilsson
Regi och bearbetning: Annika Kofoed
Scenografi: Karin Lind
Kostym och mask: Anna Ardelius
Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson
Ljusdesign: William Wenner
Ljuddesign: Ådi Lindborg

Musikalen är baserad på Ettore Scolas film Una giornata particolare 1977 skriven av Ettore Scola, Maurizio Costanzo, Ruggero Maccari och bearbetad till pjäs av Gigliola Fantoni.