• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Teaterkritik: K – Provocerande och hypnotiskt om kändisskapets backsida

23 november, 2018 by Petter Stjernstedt



K
Regi: Åsa Lindholm
Manus: Dimen Abdulla
Scenografi och kostym: Julia Herskovits Mask Patricia Svajger Ljus Olle Axén
Komposition: Foad Arbabi
Medverkande på scenen: Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi
Premiär: 15 november

Vilket nyckelhål skulle du helst kolla in? Till vilket pris kan du tänka dig behålla  kändisskapet?
Vad tycker du om Dr.Alban, Robyn, Madonna? Hur är det att som invandrartjej i Sverige syssla med något så osvensk som hiphop? Journalisternas korkade frågor strilar över henne likt ett regn av hagel och stenkross. Hon är Lolita figuren kombinerat med skolflickan. Hon är förortsungen, nattbarnet, provokatören, the game changer. Svenska hiphopens motsvarighet till Pippi långstrump eller landets svar på soullegenden Prince. Men Leila går inte att placera i något fack. Hon är hon, kvinnan som vägrar att förminskas till en specifik sak. Men giriga journalister och enträgna, cyniska fans stämplat henne gärna och ofta.

K är Soppteaterns nya kvällsföreställning om kvinnlighet, utseendefixering, berömmelse, och om stressen, pressen och ohälsan som kommer i och med stor uppmärksamhet. Manusförfattaren Dimen Abdulla har skrivit en djärv och utmanande pjäs om kvinnors, och då framförallt invandrarkvinnors, hårda krav och omänskliga behandling från samhället. Många är de tjejer som stått framför spegeln, filmkameran eller mobiltelefonen , som poserat, tagit selfies eller filmat ett anlete dränkt i skönhetsprodukter och läppglans, som mimat till Madonna eller Donna Summer och drömt om att en dag få bli precis som hon. Hur ser vi på oss själva? Och hur ser andra på oss? K är löst baserat på eurodance-drottningen Leila K, den Göteborgsfödda kvinnan med marockanskt ursprung som på 90-talet var en av de verkligt stora. Hennes leverne kantades av såväl kändisskap, som rasism och utsatthet, droger och misär.

På scengolvet står hon med mikrofonen framför sig. Publiken i Åkersbergas folkets hus jublar. Hon darrar till, känner pulsen slå i 180 och hjärtat pumpa utan stoppklocka. Vissa pallar bara inte med trycket och hoppar från en bro. Andra lever på fast de inte är byggda för den typen av liv. Få personer är.

K tematiserar den inneboende rasism och mobbning som många invandrarkvinnor får deala med. “Allah allah gå hem och ät chokla” hör tonårstjejen från Rinkeby likt ett eko ljuda hela vägen hem. “Jag vill va svensk och fri”, säger hon.

Vi ser två självsäkra brudar, Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi , proppade med likväl självhat som attityd. De sminkar sig, klär upp sig i i high fashion-betonad silvertejpklänningar. I röd-vit randig träningsoverall och keps dansar de till Donna Summers. De är top of the world, samtidigt befinner de sig på den absoluta botten. Pjäsen pendlar mellan känslolägen – eufori, självhat och missunnsamhet. De två vill bort från hemmet – bort från betongen, flugorna och de nedrivna affischerna. Misären. Drömmen om något annat. Leila får allt hon önskat sig, men plötsligt bestämmer någon annan över primiserna. Fansen, journalisterna och managern har alla starka åsikter kring hur hon bör klä sig, föra sig och hur hon ska bete sig.

Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi skakar rumpa till Sophies dansanta Immaterial och den ständigt aktuelle Prince. Plötsligt upphör musiken. De ser ut mot publiken som skönt sitter runt sina små bord och sippar röd vin. Vi är bekväma, alldeles för bekväma. En av dem klampar in på vårt revir. Hon skriker och gormar- “Ni är i vägen”. K provocerar. Leila är arg. Arg för allt det där hon fick på köpet – buropen, utsattheten och journalisternas ständiga gormande. Här spelar föreställningen en stroff i moll, en dyster Leonard Cohensk visa.

Men K är framförallt en popdänga, en hitlåt som varar långt efter att du lämnat Stadsteaterns lokaler. Det är en käftsmäll som träffar rakt i nyllet och ger blodad tand. Regin av Åsa Lindholm är dynamit. Hon ger oss häftiga scenlösningar, oförutsägbarhet med en ständig fokus på de två kvinnorna, som både har modet och dumdristigheten att ställa sig i rampljuset och bli bländade av strålkastarljuset. Det krävs djärvhet att göra en pjäs som K. Det har Soppteatern och det har teamet Dimen Abdulla och Åsa Lindholm tillsammans med ensemblen. För dig som älskar provocerande, normbrytande teater med attityd är K ett absolut måste.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Bokrecension: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg – mörk, mörk, mörk

21 november, 2018 by Rosemari Södergren

Kärlekens Antarktis
Författare: Sara Stridsberg
Utgiven: 2018-09
ISBN: 9789100177140
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.

Kärlekens Antarktis är en av de mest berörande romanerna som getts under i Sverige under 2018. Många hade väntat sig att Sara Stridsberg skulle bli Augustpris-nominerad för den. Det var dock ett konstigt år när det gäller nomineringar till Augustpriset. Det var flera av de stora författarna som gett ut fantastiska romaner under året och som förbigicks av Augustpris-juryn.

Foto: Irmelie Krekin
Kärlekens Antarktis är en slags spegelvänd deckarhistoria. Deckare är fel ord, jag vet. Roman om ett brott är väl mer träffande. Vi får höra berättelsen om en ung kvinna som styckmördas. Hon är mördad, styckad, redan i första raden i romanen.

Det är en hemsk berättelse. Den går inte att värja sig emot. Och jag måste tvinga mig att läsa vidare. Inte för att det är dåligt skrivet. Tvärtom. Sara Stridsberg behärskar ett mästerligt språk. Det är bilderna, berättelserna, exaktheten, detaljerna kring detta hemska öde. Det är en grym berättelse, mörkt, utan hopp och så kärlekslöst och så ensamt och så helt förfärligt.

Jag blir ledsen, sorgsen, ångestfylld av denna övergivna unga kvinna. Hon hade två barn. Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan.

Vi får följa allt genom den dödas ögon, den döda som far genom luften och ser allt. Hon irrar genom både de dödas värld och de levandes värld.

På förlagets hemsida står det om romanen:
Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.

Romanen är mästerligt skriven. Utan tvekan. Och det finns väl absolut skäl att höra en berättelse från den skändande, styck-mördade, utsatta, övergivna unga kvinnas synvinkel. Jag blir bara alltför berörd och vet inte riktigt varför jag läser den. Jag märken bland andra recensioner att många är djupt imponerade.

Expressens recension: I Sara Stridsbergs nya roman förs talan av en styckmördad och skändad kvinna.
Annina Rabe läser en störande vacker bok.

Ingrid Elam, svt:
Livet är som det är, barn tar det för givet även när föräldrar saknar begåvning för föräldraskap, även om de försvinner eller försummar. Återstår att se och höra, använda sina sinnen och navigera i tillvarons mörka vatten. Kärlekens Antarktis är Stridsbergs hittills starkaste och mörkaste roman, här finns ingen romantisering av utanförskapet som någon gång har skymtat i hennes tidigare romaner. Här är allt intensiv närvaro och nerv, ända in i döden.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Böcker, Bok, Bokrecension, Recension, Skönlitteratur

Sverigepremiär för ny pjäs av Tracy Letts (från Homeland)

21 november, 2018 by Redaktionen

Karin Franz Körlof, Mia Benson, Melinda Kinnaman, Nina Rashid. Foto Sören Vilks.

Tracy Letts nyskrivna pjäs Mary Page Marlowe skildrar en kvinnas liv i olika åldrar där viktiga och oviktiga händelser väver ett porträtt av en människa – här gestaltad av åtta olika skådespelare. För regi står Alexander Mørk-Eidem. Sverigepremiär den 6 december på Stora scenen under närvaro av pjäsförfattaren och skådespelaren Tracy Letts, bland annat känd från tv-serien Homeland.

Ett pressmeddelande:
Mary Page Marlowe som nu får Sverigepremiär är skriven 2016 av Pulitzerprisbelönade Tracy Letts. Hans pjäs En familj – August: Osage County spelades på Dramaten 2010 med stor framgång och har även filmatiserats 2014, med Meryl Streep i huvudrollen. Tracy Letts är själv verksam som skådespelare och har bland annat spelat i tv-serien Homeland, Lady Bird (2017), The Big Short (2015) och The Post (2017).

Jag heter Mary Page. Jag har haft ett bra liv. Jag var ingen jättebra mamma. Vem skulle inte göra vissa saker annorlunda om man fick chansen?

Mary Page Marlowe jobbar som revisor. Hon har två barn. Hon är gift. Hon är skild. Hon är arg och hon är glad. En alldeles vanlig ovanlig människa. Handlingen hoppar fram och tillbaka i tid, som om den bläddrades fram ur ett fotoalbum. Viktiga och oviktiga händelser väver ett porträtt av en människa som funderar på vem hon egentligen är. Och varför det blev som det blev.

För regi står Alexander Mørk-Eidem, känd för en rad succéer på Kulturhuset Stadsteatern och senast för Häxorna och Swede Hollow på Dramaten.

–Det blir en vanlig människas livsepos på Dramatens stora scen. Det är fint att sätta henne där, istället för en klassisk hjältinna eller kung, en vanlig människa bland allt guldet, säger Alexander Mørk-Eidem om föreställningen.

Medverkande:
Mary Page: Mia Benson
Mary Page/Connie: Emma Broomé
Mary Page: Kajsa Ernst
Mary Page/Roberta Marlowe: Karin Franz Körlof
Mary Page: Melinda Kinnaman
Mary Page/Lorna/sjukskötare: Ellen Nyman
Mary Page/psykolog: Cilla Thorell
Mary Page: Sigrid Johnson/Rebecca Stagh (barnstatister)

Wendy Gilbert: Nina Rashid
Dan: Shanti Roney
Ed Marlowe/Ben: Alexander Salzberger
Andy: Reine Brynolfsson
Ray: Torkel Petersson
Louis Gilberg: Olle af Klercker/ Samy Karlsson Fariat/Love Ehn (barnstatister)

Av: Tracy Letts
Översättning: Rebecca Alsberg
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Christian Friedländer

Kostym: Jenny Ljungberg
Ljusdesign: Ellen Ruge
Peruk och mask: Barbro Forsgårdh

Mary Page Marlowe, Sverigepremiär den 6 december 2018 på Stora scenen.

Arkiverad under: Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Scenkonst, Teater

15 författare klara för Internationell författarscen i Stockholm våren 2019

21 november, 2018 by Redaktionen

Den 21 november släpps vårens program för Internationell författarscen på Kulturhuset Stadsteatern. Bland de bokade författarna märks dels välkända namn som Eileen Myles och David Sedaris, dels kritikerhyllade debutanter som Maria Stepanova och Tommy Orange.

Ett pressmeddelande berättar:
Internationell författarscen ska vara en plats för minnesvärda och tänkvärda samtal med författare från hela världen om aktuella böcker. Vårsäsongen, med teman som familj, minne och krig, invigs den 16 januari. Då kommer publiken möta den tyska poeten Durs Grünbein, unisont hyllad bland annat för sitt diktverk Om snön, som kom på svenska 2018.

– Familjen, minnet, krigen. Vår författarscen är en plattform för författare från vår omvärld som är oerhört viktig i dessa kylslagna tider av mullrande nationalism. Världen vidgas, vårt medvetande vidgas, genom denna polyfoni av röster bortom vår nationsgräns, säger Ingemar Fasth, konstnärlig ledare för litteraturscenen.

Författarsamtalen går alltid att lyssna på i efterhand i podcasten Författarscenen.

INTERNATIONELL FÖRFATTARSCEN VÅREN 2019
16 januari: Durs Grünbein (Tyskland)
I samtal med Aris Fioretos
Läsning av Ulrika Wallenström
Tolkas från tyska till svenska av Elisabeth Geiger Poignant

29 januari: Nils Fredrik Dahl (Norge)
I samtal med Ida Linde

14 februari: Suzanne Brøgger (Danmark)
I samtal med Johanna Ekström

19 februari:Tommy Orange (USA)
I samtal med Hans Olav Brenner, NRK

14 mars: Nathacha Appanah (Mauritius)
I samtal med Ingrid Elam
Tolkas från franska till svenska av Maria Bodner Gröön

18 mars: David Sedaris (USA)
I samtal med Ika Johannesson

25 mars: Deborah Levy (England)
I samtal med Agnes Lidbeck

9 april: Chigozie Obioma (Nigeria)
I samtal med Yukiko Duke

11 april: Kristen Roupenian (USA)
I samtal med Madelaine Levy, SvD

16 april: Michael Ondaatje (Kanada)
I samtal med Sofia Nyblom

25 april: Maria Stepanova (Ryssland)
I samtal med Ida Börjel

Maj: Claire Messud (USA)
I samtal med Linn Ullmann

7 maj: Alice Zeniter (Frankrike)
I samtal med Athena Farrokzhad

9 maj: Eileen Myles (USA)
I samtal med Tone Schunnesson

3 juni: Chris Kraus (USA)
I samtal med Jenny Tunedal

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt

Bildgalleri: Tremonti på Fryshuset

20 november, 2018 by Rosemari Södergren

Tremonti på Fryshuset, Stockholm
19 november 2018

Det amerikanska hårdrockbandet Tremonti spelade på Fryshuset på måndagskvällen, 19 november.
Bandets frontfigur är sångaren och gitarristen Mark Tremonti, känd från rockbanden Creed och Alter Bridge.

Bandets första album, All I Was, släpptes i juli 2012. 2015 släpptes bandets andra album,Cauterize, och i april 2016 släppte bandet albumet Dust. Det fjärde albumet, A Dying Machine, släpptes i juni 2018.

Foto: Desiree Woltze


Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Foto, Fryshuset, Rockmusik, Stockholm

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 204
  • Gå till sida 205
  • Gå till sida 206
  • Gå till sida 207
  • Gå till sida 208
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 313
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

”Den franske löjtnantens kvinna” av John Fowles, en viktoriansk lek

Den franske löjtnantens … Läs mer om ”Den franske löjtnantens kvinna” av John Fowles, en viktoriansk lek

Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Lars Bygdén och Anna Stadling hyllar … Läs mer om Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Premiären av dansverket Continuim kunde … Läs mer om Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in