Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Parkteaterns premiär: Musikalen “Stoppa världen”

by


Foto: Matilda Rahm

Parkteatern i Stockholm har premiär för sommarens program 2018 den 1 juni i Vitabergsparken med musikalen “Stoppa världen”. Huvudrollen har Albin Flinkas.

Albin Flinkas är en av Stockholms stadsteaterns skickliga skådespelare som också är en duktig musikalartist och har medverkat i flera musikaler. Han är dessutom chef för Soppteatern. Nästa år tar han över chefskapet över Parkteatern efter Sissela Kyle.

Musikalen “Stoppa världen” skapades av Leslie Bricusse och Anthony Newley. I originalversionen hette den “Stop the World – I Want to Get Off”. Den hade premiär i London 1961 och har sedan dess spelats runt om i världen. På Broadway spelades den 555 gångern år 1962.

I Sverige hade den premiär 1963 på Scalateatern med Jan Malmsjö i huvudrollen.

Musikalen beskrivs på dess hemsida:
Lilleman är fången i vår samtid, i en värld som tycks snurra allt snabbare. I ett desperat försök att passa in, rycks opportunisten Lilleman med i jakten på genvägar till ett perfekt liv – till minsta möjliga ansträngning. Men tänk om det fanns något som kunde stoppa världen?

Att tiden snurrar allt snabbare torde de flesta i dagens samhälle känna igen sig i.

Här kan du hitta Parkteaterns sommarprogram 2018.

Bildgalleri: Gogol Bordello på Pustervik

by

Gogol Bordello på Pustervik, Göteborg
16 maj 2018

Gogol Bordello, Pustervik, onsdag. Egentligen gillar jag det här bandet och deras “gypsy punk”. Men live, när merparten av publiken bara vill ha ös, ös och mera ös, då försvinner nyanserna i musiken all världens vägt och Eugene Hütz och gänget bara – öser. Friskt och frejdigt till att börja med, visst, men efter en dryg timme blev det lite väl jämtjockt. I alla fall för den här sure gubben. Merparten av publiken verkade älska det.

Foto: Peter Birgerstam

Bokrecension: München av Robert Harris – En stark politisk thriller som bygger på verkliga händelser

by

München
Författare Robert Harris
Utgiven: 2018-03
Översättare: Svante Skoglund
ISBN: 9789188545527
Förlag: Bookmark Förlag

En stark politisk thriller som bygger på verkliga händelser. München-överenskommelsen var ett avtal mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien som gav Tyskland rätt till ett området i dåvarande Tjeckoslovakien. Om avtalet inte hade slutits hade Hitler-Tyskland gått in med militära styrkor och tagit över området ändå. Genom avtalet förhindrades ett krig. Nu bröt ju andra världskriget ut året därpå, istället.

Robert Harris fångar in atmosfären i Tyskland med Hitler vid makten och spelat i maktens korridorer på ett så träffande sätt, med så väl valda detaljer, att det känns som att jag är med där då jag läser.

Vi får följa två män, en britt och en tysk, som båda arbetar nära sitt lands makthavare. Dessa två män, Legat och Hartmann, försöker hindra Hitler att ta över Europa. Hugh Legat arbetar i regeringskansliet hos Chamberlain, en brittiske premiärministern och Paul Hartmann är en tysk diplomat och medlem av anti-Hitler-rörelsen, en grupp som måste arbeta mycket försiktigt för att inte avslöjas. Ett avslöjande skulle innebära dödsstraff, utan tvekan.

De två unga männen studerade i Oxford samtidigt och var nära vänner några år. Nu träffas de igen och måste hantera vänskapen i smyg.

Skildringarna av stämningarna i Tyskland är starka och skrämmande. Hitlers män delar in världen i vi-och-dom och det är hemskt att se paralleller med hur fundamentalistiska islamistiska stater idag dödar oliktänkande. Vi-och-dom-tänkandet har vuxit sig starkare i världen under senare tid, känns det som. Det finns på flera håll – eller så är det att det märks och hörs mer på grund av webben och sociala medier. Och allra mest skrämmande är det när detta vi-och-dom precis som i Hitler-Tyskland gör att människor anser sig ha rätt att döda den som inte är som de själva.

När jag läser denna roman funderar jag på dagens värld och funderar på om vi kommer att kunna förhindra att något liknande sker? Kanske blir det inte på samma sätt. Nazismen växer i Europa men kommer den att kunna växa och få makt någonsin igen eller kommer det att vara i andra sammanhang, andra grupper som dödar på grund av sin indelning av världen i vi-och-dom?

Lite fakta om andra världskriget från wikipedia
Andra världskriget var en väpnad konflikt som pågick från år 1939 till 1945 och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter, vilka till slut bildade två motsatta militära allianser: de allierade med Storbritannien som ledande mot axelmakterna med Tyskland som huvudrepresentant. Det var det mest utbredda kriget i historien med mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter.

Bokförlaget beskriver romanen München som en stämningsfull och fartfylld skildring av Münchenöverenskommelsen. Det är en fascinerande roman med välavvägd prosa som sprakar av träffsäkra historiska detaljer.
Jag skriver under på vartenda ord där.

Filmrecension: Tully

by


Tully
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 maj
Regi: Jason Reitman                         

Manus: Diablo Cody

“Tully” är Diablo Codys och Jason Reitmans tredje skötebarn -efter succen med “Juno”, som påbörjade temat kring graviditet och moderskap, och “Young Adult”, där Jason för första gången introduceras till briljanta Charlize Theron. “Tully” fokar på systraskapet. Marlo är en två-barns mamma som väntar sin tredje unge.  Livet som mamma är stressfyllt. Marlo har en son med koncentrationssvårigheter som ständigt förbryllar skolledningen och kallar Marlo till krismöte efter krismöte. Och den självmedvetna 13-åriga dottern som blir allt hårdare mot sig själv skapar orosmoln på moderns himmel. Att få en tredje outvecklad individ till hemmet kommer som ni förstår inte utan problem.

Lösningen är nattnannyn. Hen kan avlasta Marlo på nätterna och se till att hon får sin skönhetssömn. Nattnannyn, spelad av Mackenzie Davis, är en fri spirituell varelse som kan det mesta. Som en bok med roliga fakta för fjärdeklassare beskriver Marlo henne. Tully förenklar Marlos vardag och hjälper henne att hitta sig själv i mammarollen. “Tully” är en fin film om graviditet, moderskap och systerskap. Här finns mycket girl power att hämta. Två kvinnor med udda personlighet finner varandra. De speglar sig i den andres erfarenheter och egenheter. Varning för ” En oväntad vänskap”-syndromet när nattnannyn får Marlos värld att öppna  sig. Den vandrande schablonen Tully symboliserar den perfekta kompisen som alltid har svar på tal och trots ynka 26 vårar fyllda vet allt. Det är ett tröttsamt narrativ. Samtidigt är “Tully” som film rå och ocensurerad. Charlize Theron som Marlo är härligt bitter. Hennes kropp med jättemage och osminkat anlete visas utan retuscheringar. Det är en triumf att se en icke-normativ kropp porträtteras på film. Tully framhäver den osminkade sanningen om småbarnslivet – en nyanserad skildring som varken skön- eller svartmålar.  

Marlo gör allt för barnen. Hon läser godnattsagor, fixar mat och skjutsar dem till träningen. Hon finns där jämt  – både före och efter Tully. Här i ligger filmens grundproblem. Det är först när nannyn kommer in i bilden som Marlo börjar ta ansvar. Eller så antyder filmen. Efter många dagars sömn är hon piggast i kvarteret. Hon bakar bröd och minions-formade muffins till alla i skolklassen. Hon accepterar att sonen inte passar in i den kommunala skolan och tar saken i egna händer. Hon är den “perfekta” mamman. Och Marlos tidigare så bittra men sköna jag får representera “den misslyckade mamman”. Det känns unket. Även mans-porträttet – den fine fadern som bäddar ner barnen och därefter tar på sig hörlurarna för att via dumburken lira sitt favo-zombieröj – känns som rena stenåldern. Ur ett jämställdhets-perspektiv hamnar Tully långt ner på skalan. Trots kompetenta skapare och ett Girl power-laddat budskap når den inte hela vägen. Manuset är välskrivet. Diablo Cody och Jason Reitman sköter sina filmkaraktärer med varsam hand. Med framgång har de gett oss människor av kött och blod att bry oss om. Ta Juno och Paulie som klockrena exempel. “Tully” är inget undantag.  

Det finns onekligen goda intentioner här. Men med ett överflöd av klyschor och en mellanmjölks-kvamlig feminism charmar Cody och Jason i sin tredje akt bara i lagom dos. 

Petter Stjernstedt