Bancroft
Betyg 3
Säsong 1, en miniserie om fyra avsnitt, finns på SVT Play
I rollerna: Sarah Parish, Faye Marsay, Amara Karan, Steve Evets, Adam Long m.fl.
Brittiska polisserier är ofta mycket välgjorda men intressanta karaktärsskildringar, enastående skådespelare och fängslande miljöer. Det finns en lång rad sådana brittiska serier.
Bancroft passar in i den raden. Säsong 1 är en miniserie på fyra avsnitt. Men … Ja det finns en men som sänker dess betyg från toppenbetygen. Jag inte riktigt berätta varför betyget inte blir högre, för om jag ska gå in på det måste jag berätta mer om seriens handling och dess avslutning. Serien fick också många besvikna tittare efter sista avsnittet. Men som helhet kan serien säkert bli bra för säsong två är under inspelning. Bancroft behöver verkligen en andra säsong för att räta ut en hel del frågetecken.
I centrum för handlingen står den kvinnliga kriminalkommissarien Elizabeth Bancroft. Hon är en hårdför polis. Hon leder en insats mot ett hänsynslöst gäng, och använder tvivelaktiga metoder för att få fast de två bröder som leder gänget. Den ena av de två kriminella bröderna är en rent vålds-psykopat. Bancroft försöker få den andra brodern att gå med på att sätta dit den psykopatiske brodern mot ett löfte om att få fortsätta med den kriminella verksamheten. Bancroft lovar att inte störa den kriminella verksamheten så länge den inte blir för våldsam. Hon vill ha ett balanserat förhållande mellan polis och kriminella, säger hon.
Ja det påminner om den korrumperade poliserna vi möter i den enastående tv-serien Line of Duty.
Ovanpå detta kommer en gammal utredning av ett 27 år gammalt mord som den unge kriminalinspektören Katherine Stevens får i uppdrag att utreda. Katherine Stevens hittar egendomligheter och slarv i den gamla utredningen och spår som leder till Bancroft. Kan Bancroft haft med mordet att göra?
Serien är bra, absolut. Och skådespelarna skickliga. Men det finns något djupt otillfredsställande i hur berättelsen flyter på, som jag inte kan säga mer om utan att avslöja för mycket.
En sak som skaver är också att karaktärsskildringarna inte håller den klass som de bästa brittiska serierna. Den kommer inte alls upp i nivå med exempelvis Saknad, men inte glömd med Nicola Walker.
Shulem har sex barn. Tre av dem lever i samma stadsdel och vi får följa deras liv. Shulem lägger stor energi på att få Akiva, yngste sonen gift. Shulem går till områdets judiske äktenskapsförmedlare och arrangerar dejter för sonen och lämpliga unga kvinnor.
Akiva har konstnärlig talang och är duktig på att teckna och måla. Det är inget som hans pappa uppmuntrar. Pappas ambition är att Akiva ska arbeta som lärare på samma skola som pappan jobbar på. Det är till och med så att pappan motarbetar sonens framgångar som konstnär.
Så duktiga skådespelare. Vi får börja och följa flickorna när de är små och sedan som tonåringar och som unga kvinnor. Det är en stark och berörande och fascinerande berättelse om två unga kvinnors uppväxt. Att säga att en bok eller en film, eller tv-serie, är viktig, kan låta dumt och kan låta som om det inte har konstnärlig kvalitet. Denna tv-serie är viktig men samtidigt enastående och har högt konstnärligt värde.
En koloni kaniner de möter och blir välkomnade av att bo hos ser på ytan ut att vara mycket välmående. Kolonin har tillgång till mat i massor: morötter, sallader, ja allt som en kanin vill knapra. Där är dock något son inte stämmer. Femman, kaninen med stark intuition, vägrar att bosätta sig i den kolonin. Snart märker de andra i flykt-gruppen att det finns en stor fara att bo där. Det stora överflödet beror på närheten till människan. Människor är en varelse som alltid för med sig katastrof och förstörelse, i det här fallet farliga snaror och fällor i människors kaninjakt.