• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Into the Night – säsong 2 – en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller

13 september, 2021 by Rosemari Södergren

Into the Night – säsong 2
Betyg 4
Hela säsongen, sex avsnitt, premiär på Netflix 10 september 2021
Skapad av Jason George
Medverkande Pauline Etienne, Laurent Capelluto, Mehmet Kurtuluş

Den första säsongen av Into the Night var en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller. Serien var en av de Netflix-serier med flest tittare och högsta betyg på betygsättande webbplatser. Säsong två är inte sämre, förutom ett slut som öppnar för alldeles för många frågor. Säsong två är delvis också grymmare, råare.

Passagerare och besättning på ett flygplan som lyfter från Moskva märker under färden att de måste hålla sig till natten och mörkret. En kosmisk händelse har gjort att solen har blivit förfärande livsfarligt. Allt som solen lyser på dör. Den som får sol på sig har inte en chans att överleva. Besättning och passagerare måste samarbeta i desperat kamp för att undvika solens strålar.

Den första säsongen var suveränt bra. Vi fick följa olika karaktärer men inblickar i deras bakgrund och spelat mellan människorna, intrigerna och missförstånd, egoism och solidaritet – allt så skickligt berättat med en lång rad duktiga skådespelare.

I slutet av första säsongen lyckades de överlevande att hitta en bunker under jord där Nato-soldater höll till, ett ställe där de kunde överleva i mörker. I andra säsongen får vi följa hur militärer och civila försöker överleva tillsammans. De har ont om mat och försöker hitta metoder att odla, de fångar in råttor och försöker hitta sätt att få råttor att överleva solen som ett steg för att hitta ett sätt för människor att kunna vistas i solen.

Människor är människor, så givetvis uppkommer konflikter och intriger. Spänningen stiger och situationen blir farlig. Den andra säsongen är spännande och människorna hetsas och måste strida mot tiden ännu en gång. Men det är tydligt att säsong två är en mellansäsong. Den lägger ut vinkningar om saker som vi inte får svar på. Ja slutet är oerhört öppet. Om inte en säsong tre kommer blir många, många besvikna. Om slutet inte varit fullt så öppet hade den andra säsongen fått högre betyg. Den är lika välgjord dramaturgiskt som den första men som tittare vill jag inte behöva vänta ett år på svar som ställs i slutminuterna. När och om en tredje säsong kommer går inte att få bekräftat ännu, men med tanke på hur populär serien är vore det konstigt om det inte kommer en tredje säsong. Att det skulle kunna ta ett år innan en tredje säsong kommer är ganska realistiskt. Det är klart att det förstås kan vara svårt att samla samma skådespelare ännu en gång. Skådespelarna kommer från olika länder och talar olika språk, vilket ju är trovärdigt på ett flygplan. Dessa olika språk som talas är en del av seriens charm.

Hur som helst: jag hoppas på en tredje säsong. Därefter hoppas jag dock att serien inte fortsätter, det är sällan serier blir bra i oändlighet.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Into the Night, Netflix, Recension av tv-serie, Science Fiction-film, TV-serie

Recension av tv-serie: The White Lotus

24 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The White Lotus
Betyg 4
Alla sex avsnitt från säsong 1 finns på HBO Norden från 13 augusti 2021

The White Lotus är en helt fantastiskt välgjord absurd skildring av kolonialismen, i symbolisk form skildrad genom stenrika vita amerikaner som lägger sin semestervistelse på ett hotell i Hawaii. En rakt-på-beskrivning av de vita privilegierade med alla sina nojor.

Tv-serien är unik, jag har inte sett någon liknande serie som varit lika välgjord. Den är en slags komedi men samtidigt ett drama och en bakvänd kriminalhistoria och framför allt en underbar träffsäker skildring av hur dessa stenrika vita amerikaner ljuger för allt och alla och mest av allt för sig själva. Den visar temat direkt då hotellpersonal står uppradade och välkomnar den nya gruppen av gäster och en av kvinnorna i personal, som är från ortsbefolkningen, är höggravid men inte vågat berätta det för hotellets manager av rädsla för att förlora jobbet – och hon föder på hotellgolvet.

Den ena karaktären mer egotrippad än den andra. Den stenrika kvinnan som gjort en förmögenhet på kvinnokampen men som inte tänker på sin man förrän han ingriper med våld i en våldsam situation. Pappan som bara tänker på sig själv och när han ska göra något med sin son blir det helt på pappas villkor, de ska göra det pappan skulle tyckt vara kul när han själv var tonåring. Dessutom när pappan vill stärka bilden av sig som en modern man berättar han saker för sonen som sonen inte alls vill veta. Där finns den stenrika småfeta kvinnan som rest till Hawaii för att slänga sin mammas aska i havet och som gått på alla alternativa behandlingar som finns. Hon är helt innesluten i sin egobubbla, till och med när hon tror att hon vill hjälpa en av de lokala kvinnorna att starta eget företag, så är det ändå bara för att stärka sitt eget ego.

Serien börjar med att vi får veta att under vistelsen på hotellet kommer ett mord att ske. Det spännande blir då att försöka lista ut vem som blir mördad och vem som är mördaren. Också där gör seriens skapare en tvist som stryker under temat.

De sex avsnitten är precis perfekt format. Men det är en avslutat berättelse och när nu besked kommer att en säsong två kommer skriker jag: NEJ. Det kan aldrig fungera och bli lika bra. Aldrig någonsin kan det bli lika bra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: McCartney 3,2,1 – en underbar resa bland minnen

22 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

McCartney 3,2,1
Betyg 4
Premiär på Disney+ 25 augusti 2021
Regi Zachary Heinzerling

Tänk att få sitta och lyssna på när Beatles-legendaren Paul McCartney samtalar och sjunger och spelar musik tillsammans med den berömda musikproducenten Rick Rubin. I sex avsnitt. Det är helt fantastiskt, underbart.

Denna dokumentär-serie med sex avsnitt känns så avslappnad, så nära. Det känns som att jag är inbjuden och finns där i studion och hör dem samtala. Paul McCartney berättar om sin uppväxt, i en trygg familj där hans pappa brukade samla släkt vänner för att sjunga runt pianot där fadern spelade. När Paul växte upp fick han börja spela pianot till de sjungande vännerna och grannarna.

Paul McCartney berättar om vänskapen med de andra i Beatles och hur de som tonåringar gick på bio tillsammans och liftade tillsammans. Han berättar hur de lärde varandra nya ackord.

Det är en underbar serie med mycket musik också. Paul McCartney berättar om flera av sångerna, hur de kom till. Varför de fastnade för viss text och viss rytm och hur de valde ackord. Serien är en guldgruva för alla som är älskar popmusik. För oss som är uppväxta med The Beatles är denna tv-serie en nostalgisk underbar resa i våra minnen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beatles, Disney+, Musikdokumentär, Paul McCartney, Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: The White Lotus – så bra

2 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The White Lotus
Betyg 4
Premiär på HBO Nordic 11 juli 2021
Regi och manus Mike White
I rollerna Steva Zahn, Alexandra Daddario, Sydney Sweeney, Jennifer Coolidge, Connie Britton

En serie som verkligen sticker ut. Den är så snyggt producerad och både rolig, skrämmande, spännande och realistisk trots att den är absurd. Det är en miniserie med sex avsnitt som utspelas på ett lyxhotell för stenrika amerikaner på Hawaii. Vi får följa intriger mellan både hotellgäster och personal. Manusförfattaren och regissören Mike White har valt att vända på steken från hur deckare brukar fungera. Redan i första scenen i första avsnittet får vi reda på att någon kommer att mördas. Spänningen ökar i avsnitt efter avsnitt: vem är det som ska flippa ut och begå ett mord och vem blir offret?

Runt om på framför allt tv-serie-inriktade hemsidor spekuleras det när detta skrivs för fullt om vem som kommer att bli mordoffret. Denna recension görs efter att fem avsnitt visats. Jag är medveten om att det sista avsnittet kan vara så bra och knyta ihop säcken på ett så fenomenalt sätt att betyget borde bli ännu högre än 4.

Det är en i högsta grad post-modernistisk handling med den amerikanska familjen Mossbacher där mamma Nicole är den som försörjer familjen med sin gigantiska framgång som konsult åt kvinnor i affärslivet och med dottern Olivia som tror sig vara solidarisk men är värsta egoistiska självcentrerade personen. Vi får möta stenrika, ensamma amerikanskan Tanya McQuoid som är på Hawaii för att slänga askan efter sin mamma i havet och som inbillar sig själv att hon ska hjälpa en kvinna från Hawaii att starta eget företag, men allt Tanya vill är egentligen att göra saker åt sig själv. Kolonialismen beskrivs på så många sätt i de olika karaktärerna. Det är både sorgligt, tankeväckande och komiskt ironiskt.

Antalet streamingtjänster som erbjuder filmer och tv-serier har exploderat i antal under senare år: HBO, Netflix, Amazon Prime, Disney +, TriArt Play, Drakenfilm, Paramount, Discovery +, ComHem + med flera. Frågan är: vilka familjekassor kan i längden ha råd med alla streamingtjänster? Någon gång måste människor som inte är stenrika välja. Jag ska vara ärlig att HBO har legat i riskzonen att väljas bort av mig. Serien är slarvig med en hel del. Svenska undertexter kan dröja flera dagar innan de kommer och nya avsnitt som utlovats komma en särskild dag kommer inte alltid på dagen – och om man planerat att titta på ett nytt avsnitt samtidigt med frukosten innan man ska iväg på jobb, då kan vara säker på att just den dagen kommer det nya avsnittet inte förrän många timmar senare. Men genom att HBO lyckas ha en fingertoppskänsla i sitt val av intressanta serier så hänger tjänsten kvar i mitt utbud. The White Lotus är ett sådant lyckat val av HBO.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Bosch, säsong 7 – bästa säsongen hittills

4 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Bosch – säsong 7
Betyg 5
Premiär på HBO nordic 25 juni 2021

Om du gillar tv-serien Bosch som bygger på Michael Connellys deckarserie om mordutredaren Harry Bosch som jobbar hos Los Angeles-polis är den här säsongen något du inte bör missa. Jag har läst alla böckerna och också de spin-off-böcker som finns och har sett de tidigare sex säsongerna av tv-serien och jag gillar både böckerna och serien – men det otroliga är att jag tycker denna säsong 7 är ännu bättre än de tidigare. Det är rätt sällan en serie håller så så många säsongen som sju säsonger. Jag tror att ett stort skäl till att serien håller hög klass fortfarande är att de bygger på böcker som inte från början var skrivna för att bli en tv-serie. Att tv-serien på streamingtjänster exploderat i antal och innehåll under senare år var nog inte vad deckarförfattare som Michael Connelly siktade på då det började skriva sina blivande bästsäljare.

I säsong 7 slänger några gängmedlemmar in en brandbomb i en fastighet med lägenheter för fattigare människor och några kvinnor och en tioårig flicka dör i mordbranden. Bosch utreder och stöter på hinder då FBI gömmer undan en av de misstänkta. Bosch får slå sitt huvud mot poliser och myndigheter högre upp i hierarkin. Serien ställer viktiga frågor om människors lika värde.

Serien känns högst aktuell på flera sätt och skildrar det amerikanska polis- och rättssystemet. En intressant sidohistoria är den kvinnliga polischefen Billets kamp mot kvinnoföraktande poliser. Den ger skildring av korruption på låg och hög nivå, beslut som tas av maktinnehavare inom poliskår och FBI och en del trådar som pekar ännu högre upp. Där finns också en hel del att nysta upp i kommande serier.

Bosch dotter Maddie har vuxit in i serien och slutet på säsong 7 öppnar upp för en möjlig säsong åtta där Maddie kommer att ha en ännu viktigare roll. Ett ytterligare plus för serien är att den bygger på Connellys böcker men ändå är fristående, så även om man läst böckerna är det spännande och oväntade vändningar i handlingen.

Efter sju säsonger har flera av karaktärerna mejslats ut så jag känner det som att jag känner dem, som om jag vore med på polisstationen. Det kändes tråkigt att säsongen tog slut efter åtta avsnitt, jag ville hänga där ett tag till med Bosch, Jimmy Robertson, Jerry Edgar, Grace Billets, Johnson, Pierce, Moore med flera. Säsong 7 är spännande och engagerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in