• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: The Handmaid´s Tale säsong 1 – allt in i minsta detalj mästerligt

27 april, 2017 by Rosemari Södergren

The Handmaid´s Tale säsong 1
Betyg 5
Finns för streaming på HBO Nordic

Ett totalitärt samhälle som upprätthålls med våld och dödsstraff och där kvinnor behandlas som egendom. Tv-serien The Handmaid´s Tale bygger på Margaret Atwoods prisbelönta, bästsäljande roman och handlar om livet i det dystopiska Gilead, ett totalitärt samhälle i en tidigare del av USA.

Gilead står inför miljökatastrofer och ett snabbt sjunkande födelsetal och leds av en galen, fundamentalistisk regim som behandlar kvinnor som statlig egendom. De flesta kvinnor kan inte längre föda barn. För att mänskligheten ska kunna fortsätta att finnas till görs defå återstående fertila kvinnorna till sexuella slavar och de kallas tjänarinnor. En av dessa är seriens huvudperson Offred (spelas av Elisabeth Moss) och hon är tjänarinna i överbefälhavarens hushåll.

I detta skrämmande samhälle, där ett enda ord kan innebära döden, rör sig Offred mellan överbefälhavare, deras elaka fruar, Martor, och andra tjänarinnor – där alla kan vara spioner för Gilead. Offred har ett enda mål: Att överleva och hitta sin dotter som har tagits ifrån henne då hon och hennes man försökte fly från diktaruren. Hennes man sköts ihjäl och dottern togs ifrån henne.

Serien är välgjord, stark, spännande och berör mig som tittare på flera plan. Givetvis går det inte att låta bli att dra paralleller med vad som händer i världen idag. Detta totalitära samhälle som skildras skulle kunna vara det samhälle som radikala islamister vill bygga, förutom att personerna inte skulle citera bibeln utan koranen istället. Även extrema fundamentalistiska högerkristna skulle kunna bygga ett sådant samhälle. En tydlig signal är att kvinnor värderas lägre än män. Ett annat kännetecken är att alla dessa totalitära samhällen har makthavare som anser sig ha rätt att döda oliktänkande. Det är alltid en varningssignal när yttrandefrihet dras in. Makthavare som bygger sin makt på våld och att döda oliktänkande och förtrycker kvinnor: det är sorgliga delar ur mänsklighetens historia.

I serien får vi också se händelser från den tid när diktaturen tog över mer och mer: kvinnor förbjöds att förvärvsarbeta, kvinnor förbjöds att äga egna bankkonton. Ja det är sådant som vi känner igen. Det finns redan nu länder som har sådana regler. Det går också att känna igen vad som skedde i Iran efter att shahen störtats och islamisterna tog över och kvinnors frihet genast skars ned och kvinnor fick regler för hur de skulle klä sig och dölja sitt hår och sin kropp.

Kläderna används i Gilead för att ha koll på människorna. Tjänarinnorna bär kläder som påminner både om muslimska kvinnornas kläder och de kläder som en del extrema kristna grupper befaller sina kvinnor att bära.

Allt är så in i minsta detalj välgjort: kläder, miljöer, foto, musik, skådespelarnas spel. Serien är oerhört stark och det går inte att värja sig, jag sugs in i handlingen och väntar febrilt på att nästa avsnitt ska komma.

De diktatoriska makthavare som tagit över förklarar sitt maktövertagande med att de vill rädda mänskligheten. Ett steg på vägen till den totalitära makten var att de mäktiga fick möjlighet att mer och mer övervaka medborgarna, på grund av hotet från terrorister. Det är en kamp som pågår i världen nu där många länder ökar övervakningen av sina medborgare för att kunna bekämpa terrorism. Men vad händer den dagen när de som styr går över gränsen?

Det är så skickligt skildrat hur människor överlever i diktaturrn, hur rädsla och skräck får människor att göra sådant de aldrig skulle gjort om de levt i frihet.

Ett litet extra plus för skådespelarna och Samira Wiley (känd från Orange is the new Black) i rollen som Moira.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Recension av tv-serie, The Handmaid´s tale

Recension av tv-serie: Leftovers säsong 3 – som fenomenet Kejsarens nya kläder

27 april, 2017 by Rosemari Södergren

The Leftovers säsong 3
Betyg 1
Visas på HBO Nordic

Bakom dramaserien The Leftovers ligger Damon Lindelof, en av skaparna bakom den legendariska kultserien Lost. Det som förenar båda serierna är att där finns en lek med mystik – men om Lost hade hög kvalitet i de första säsongerna har jag aldrig tyckt att The Leftovers nått upp till samma nivå.

Handlingen i The Leftovers startar utifrån att 140 miljoner människor – två procent av världens befolkning – försvann utan ett spår, en händelse som kallas The Departure. Men hur och varför dessa miljoner människor försvunnit får vi aldrig reda på och det är inte heller något som seriens skapare tänkt att serien ska handla om. Serien handlar om hur människor hanterar livet efter att ha varit med om en stor katastrof eller tragedi, hur människor lever vidare då de bär på en stor sorg. Människorna i hela världen är påverkade, givetvis.

Största delen av handlingen utspelar sig i ett amerikanskt förortssamhälle och polischefen Kevin Garvey. Han spelas av Justin Theroux och han är inte särskilt intressant och inte trovärdig heller. Skådespelarna är väldigt konturlösa i serien de har i princip samma uttryck och beteende hela tiden.

Eftersom jag själv upplevt stor sorg är jag väldigt krävande när kultur tar upp sorg och människor som lever med sorg och tragedier i sitt livsbagage. Visserligen är varje människa unik och hur vi hanterar livet efter en tragedi är individuellt, men en sak är säker: få människor är så ensidiga som karaktärerna i The Leftovers är skildrade. I serien visas hur många karaktärer flyr in i olika slags sekter och religiösa sammanhang för att hantera det obegripliga. Den delen är inte särskilt svår att ta till som serieskapare. Det är bara det att det inte görs trovärdigt. Det är så ytligt hanterad.

För mig går det inte att uppbåda någon sympati för någon av karaktärerna. Polischefen Kevin är ointressant och hans fru som överger honom känns flera steg för egotrippad, hans son Tom är minst lika egofixerad. Grannarna och Kevins nya flickvän Nora går inte heller att känna något engagemang för.

I denna tredje säsong närmar sig 14 oktober och sjuårs-jubileet för The Departure, dagen då miljontals människor försvann. Siffran sju har stort symbolvärden inom kristendomen och närliggande religioner. Världen spekuleras kring om något ska hända den dagen.

Första säsongen stod jag ut med, den andra; nja – men den tredje har inte känts kul att lägga tid på alls. Det är svårt att engagera sig i en serie där ingen karaktär är sympatisk och ingen är trovärdig. Alla har sitt ansikte och sitt beteende och det är likadant hela tiden.

Att många hyllar denna serie känns för mig som fenomenet Kejsarens nya kläder. Lost var legendarisk och därför måste det Damon Lindelöf gör vara bra. Men egentligen är kejsaren naken, ju.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: The Leftovers

Recension av tv-serie: Bosch säsong 3

26 april, 2017 by Rosemari Södergren

Bosch säsong 3
Betyg 4
Visas på HBO Nordic

Harry Bosch är en envis polis i soliga Los Angeles. Men ett soldränkt Hollywood må synas glamoröst på ytan men under ytligheten vibrerar det av mörker och människor som inte bangar för att mörda eller beställa mord på människor som på något sätt står i vägen för deras ambitioner.

Harry Bosch är på sätt och vis urtypen för huvudpersonen i kriminalhistorier från 1900-talets slut och 2000-talets första år: en tjockskallig medelålders man som gör vad som faller honom in, envis som synden och ger sig inte en tum och anser sig alltid ha rätt. En typ som många av oss tröttnat på i dagens värld och samhälle där en helt annan typ fått ta plats i deckarserier: såväl kvinnor som mer känsliga personligheter. Men Bosch är inte så stenhård som han ser ut som och han lurar nog mest sig själv.

Tv-serien Bosch bygger på Michael Connellys internationella bästsäljare. Titus Welliver spelar huvudrollen och serien utvecklades av Eric Overmyer, en av genierna i ”The Wire”-gänget. Overmyer är också exekutiv producent tillsammans med bland andra Henrik Bastin, svensken som nu bor i Los Angeles och är en av de drivande krafterna bakom Fabrik Entertainment. Liksom de tidigare två säsongerna av serien bygger den nya säsongen på flera av böckerna. Det är bra, det gör att serien har flera handlingar som löper parallellt och fördjupar berättelsen.

Harry Bosch drivs av en envis kamp för vad han kallar rättvisa. Han är rätt tjurskallig vad gäller detta och han bedriver egen spaning vid sidan av sitt jobb, han till och med har satt upp några kameror för att kunna filma en man som begått mord på prostituerade, men aldrig ställts inför rätta. Harry förlorade sin mamma när han var tolv år. Hans mamma mördades och hon var prostituerad. Detta trauma sitter djupt i honom, som alla som sett de två tidigare säsongerna och/eller läst böckerna vet. Återigen kommer detta trauma upp, på flera sätt. Traumat driver honom förstås i sin jakt på att få fast alla män som begår brott på kvinnor och i synnerhet mot prostituerade.

Säsong 3 är intressant på flera sätt. Dels skildrar den mörka sidor av det amerikanska samhället och Los Angeles. Den visar också att de fulaste fiskarna finns på många nivåer i samhället. Frågan är också vad Bosch är på väg att utvecklas till. Denna tredje säsong är välgjord, spännande och berättar inte allt utan har flera nivåer av berättelsen där jag som tittare kan dra mina egna slutsatser.

En intressant del i säsongen är samspelet mellan honom och hans tonårsdotter, som är en av få som kan komma under huden på honom.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Bosch, Deckare, tv, TV-serie

Recension av TV-serie: Poldark

20 april, 2017 by Rosemari Södergren

Poldark
Betyg 3
Brittisk-amerikansk tv-serie som visas på SVT
Första säsongen finns i sin helhet på SVT Play och från säsong 2 visas/släpps ett avsnitt i taget

Året är 1783 och Ross Poldark återvänder från det amerikanska frihetskriget till sitt älskade Cornwall, bara för att upptäcka att hans gamla värld är i ruiner. Hans far är död, den familjeägda gruvan stängd sedan länge, huset fallfärdigt och till råga på allt ska kärestan Elizabeth gifta sig med hans kusin.

Poldark är en brittisk-amerikansk dramaserie som hade premiär på BBC 1 den 8 mars 2015. Den första säsongens åtta delar bygger på två romaner av Winston Graham, som gjorts om till tv-serie-format av Debbie Horsfield och regisserats av Edward Bazalgette och Will McGregor. Romanerna har gjorts om till tv-serie tidigare och då också sänts av BBC 1 mellan 1975 och 1977.

Brittiska tv-serier som kommer till Sverige har oftast mycket hög kvalitet med duktiga skådespelare. Det har Poldark också, det är en serie som det är svårt att inte dras in i. Huvudkaraktären Ross Poldark är en intressant karaktär som vågar bryta med den brittiska klassindelningen. Ross står ofta på arbetarnas och de sämre lottades sida. Arbetarklassen hade det svårt under den tid. Många arbetade inom gruvnäringen och det var vanskligt och oförutsägbart, många gruvor började bli tömda på sitt innehåll.

Varför jag ändå inte ger serien ännu högre betyg än 3 av 5 möjliga beror på dess skiftande kvalitet och att vissa avsnitt är för smöriga, för övertydliga. Som tittare märker jag alltför väl vad regissör vill att vi ska känna inför de olika karaktärerna, det märks för tydligt hur regissören vill påverka oss.

Avsnitten har haft flera olika regissörer:
Edward Bazalgette, fyra avsnitt 2015
William McGregor, fyra avsnitt 2015
Charlie Palmer, fyra avsnitt 2016
William Sinclair, fyra avsnitt 2016
Joss Agnew, tre avsnitt 2017
Stephen Woolfenden, tre avsnitt 2017
Richard Senior, två avsnitt 2016

Jag tror att serier ofta håller högre långsiktig kvalitet om regissörerna inte byts för ofta. I fallet Poldark tror jag det påverkat en del.

Men det är ändå en bra brittisk-amerikansk serie och det är svårt att låta bli att vilja se varje avsnitt, svårt att inte bli engagerad i händelserna. Det är välgjort, med fina foton och fantastiskt arbete med miljöerna från den tiden och skickliga skådespelare som Aidan Turner, Eleanor Tomlinson och Jack Farthing. I andra säsongen dyker John Nettles upp, känd som kommissarie Barnaby i Morden i Midsomer.

BBC har meddelat att en tredje säsong också kommer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Poldark, SVT Play, TV-serie

Recension av tv-serie: Big Little Lies

17 april, 2017 by Rosemari Södergren

Big Little Lies
Betyg 4
TV-serie som visas på HBO Nordic med Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley och Alexander Skarsgård.

Shailene Woodley spelar Jane, en ensamstående ung mamma som flyttar till kuststaden Monterey. På väg till den första skoldagen med sin son Ziggy träffar hon Madeline (spelas av Reese Witherspoon) som är på väg dit med sin dotter. Madeline tar Jane under sitt beskydd. Hon har alltid en massa projekt där hon får visa sig duktig och omtänksam. Det händer

Serien skildrar livet i en amerikansk ort där fortfarande en majoritet av kvinnorna är hemma med barnen. Bara några få kvinnor har ett yrkesliv och det orsakar en av de många konflikter som bubblar under ytan.

Serien bygger på en roman av Liane Moriarty. Ett stort plus med serien är att regissören inte dragit ut på den utan förpackat den i precis så många avsnitt (sju avsnitt) att innehållet går ihop på ett bra sätt. Det skulle säkert vara frestande annars att dra ut på säsongen med fler avsnitt med så många superstjärnor i roll-listan.

Varje roll är noggrant besatt. Reese Witherspoon är perfekt i rollen som Madeline, frustrerad hemmafru som egentligen är jättetrött på sin situation och sin nuvarande man, Nicole Kidman är lika rätt i rollen som den både psykiskt och fysiskt misshandlade hustrun och som inte vill erkänna ens för sig själv att hon är misshandlad, Alexander Skarsgård är så äcklig i sin roll som den misshandlande maken att jag nästan mår illa och Shailene Woodley spelar Jane infernaliskt träffsäkert (det ligger mycket under ytan där och allt får vi inte veta i den här säsongen) – och Laura Dern träffar på pricken den amerikanska karriärkvinnan Renata Klein som i sitt undermedvetna plågas av dåligt samvete för att hon inte är hemma med dottern.

När närmare 20.000 hade röstat på Internationella filmdatabasens sajt IMDB hade serien fått betyg 8,8 av 10 möjliga. Det är högt betyg och serien håller hög klass. Den är spännande och den har mycket svart humor. Den känns väldigt amerikansk dock, det liv som skildras i Monterey kan nog inte riktigt många känna igen sig i Sverige och i svenska förhållanden. Här kan mycket få kvinnor vara hemma med barn i så många år. Däremot finns det män som misshandlar kvinnor i alla världens länder och skildringen av paret Celeste och Perry Wright (Nicole Kidman och Alexander Skarsgård) är, tyvärr, en träffsäker universell berättelse.

Också hur Madeline och hennes nya man agerar och har det i förhållande till barnen och Madelines före detta man och hans nya fru är något som många i svenska hem kan associera till. Succén för SVT:s serie bonusfamiljen visar på behovet av skildringar av dessa nya former av familjebildningar som är så vanliga i vårt samhälle idag.

Vi får redan första avsnittet reda på att ett mord ska begås, för handlingen pendlar lite mellan slutet och det pågående skeendet. I slutet är polis på plats och utreder ett dödsfall och flera invånare i bygden uttalar sig om händelserna som ledde fram till dödsfallet.

Miljöerna och fotona är fantastiska, musiken jättebra, handlingen spännande och engagerande och skickliga storstjärna i rollerna – det enda negativa är att det är inte för perfekt gjort in i minsta detalj, det kan kännas lite oäkta då.

Det kommer troligen en uppföljare till den första säsongen, uppger Aftonbladet:
Författaren till serien, Liane Moriarty, har fått flera förfrågningar på en fortsättning. Nu arbetar hon för fullt på att planera en andra säsong, skriver The Sydney Morning Herald.
– Jag har börjat fundera på hur detta kan fortsätta, säger hon till tidningen.
– Producenterna har bett mig att fundera på idéer. Jag skulle inte skriva en ny bok, men kanske en berättelse och sedan får vi se vad som händer. Jag är helt öppen för det, eftersom när jag började tänka så kändes det kul att återse karaktärerna och se vad jag kan göra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 18
  • Gå till sida 19
  • Gå till sida 20
  • Gå till sida 21
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Romantiken Av Johanna Malm och Olof … Läs mer om Teaterkritik: Romantiken – träffsäker och uppdaterad med ödesmättade frågor

Filmrecension: Expend4bles

Expend4bles Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Expend4bles

Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lars Winnerbäck har släppt ett nytt … Läs mer om Lyssna: Lars Winnerbäck i samarbete med Joakim Berg och Martik Sköld – Neutronstjärnan

Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Ane Brun har släppt samlingen ”Rarities … Läs mer om Lyssna: Ane Brun – Rarities 2

Filmrecension: Fritt Fall

Fritt Fall Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Fritt Fall

Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Askungen Musik Gioacchino … Läs mer om Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Taelgia Betyg 4 Premiär 22 september … Läs mer om Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vid en pressträff i Filmhuset i … Läs mer om Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Anna Lundqvist Lisboa Cinco Sou … Läs mer om Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Past Lives Betyg 4 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in