• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

”En hederlig jul med Knyckertz” – julkalender med varm och mysig touch

29 november, 2021 by Martin Moberg

En hederlig jul med Knyckertz
Betyg: 4
Start 1 December 2021 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Anders Sparring

Regi: Leif Lindblom

Medverkande skådespelare: Axel Adelöw, Paloma Grandin, Gizem Erdogan, David Sundin, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Gunnel Fred, Julia Dufvenius, Nova Tiwana, Peter Apelgren, David Nzinga och Elisabeth Wernesjö m fl

”En hederlig jul med Knyckertz” SVT:s julkalender 2021. Gizem Erdogan och David Sundin samt Axel Adelöw och Paloma Grandin spelar huvudrollerna. Bild: Martin Moberg, Kulturbloggen

Julkalendern anno 2021 ”En hederlig jul med Knyckertz”, som sänds i SVT både i tablå-TV och på SVT Play fr o m i övermorgon och hela vägen fram till julafton 24 december, utspelar sig i en kan man lugnt konstatera knasig tvärtomvärld med en varm och mysig touch.

Årets julkalender bygger på böckerna om familjen Knyckertz, som är skrivna av Anders Sparring, som också står för manus och böckerna är illustrerade av Per Gustavsson. Hur blir det då, håller berättelsen när den byter format? Ja, det får man säga ändå.

För Mormor Stulia ska ju få komma ut ur finkan dagen före julafton och Ture (Axel Adelöw) är överlycklig över att hela familjen äntligen kan fira jul tillsammans. Men det är det där med att vandra den smala vägen, det är inte det som gäller som man kan förstå av namnen.

Pappa Bove (David Sundin), mamma Fia (Gizem Erdogan) och lillasyster Kriminellen (Paloma Grandin) har ju annat än ett laglydigt liv i tankarna. Och 11-årige Ture har bara 24 dagar på sig att få dem med på att ärlighet varar längst och till jul ska man dessutom vara snäll.

Men det är ytterst ovisst om det ska gå. Det ser inte bra ut, då det inom familjen planeras en stöld av en mycket värdefull julstjärna, Rosen från Sinai, som återfunnits efter att ha varit försvunnen i över 100 år. Mamma Fia ser här sin chans att göra århundradets kupp.

På något sätt måste Ture försöka stoppa sin familj från att stjäla stjärnan. För en jul i finkan är verkligen inget han önskar sig i julklapp. Där startar årets handling i julkalendern, så hur kommer det att gå? Klarar Ture av att stå upp för den han är och till slut kunna stoppa sin tjuvaktiga familj? Och får de en mysig familjejul tillsammans precis som Ture så mycket önskar sig?

För i grund och botten finns faktiskt förutsättningar för Ture ska uppnå sitt mål då det finns en värme i familjen Knyckertz, både pappa Bove och mamma Fia är både kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. Men som sig bör är det först den 24 december får vi se upplösningen, den 1 december sänds första delen på en sevärd julkalender för hela familjen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Axel Adelöw, David Sundin, En hederlig jul med Knyckertz, Gizem Erdogan, Jul2021, julkalender, Kulturbloggen, SVT, tv, TV-recension

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

4 november, 2021 by Rosemari Södergren

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Mordet på Olof Palme, Netflix, Recension av tv-serie, Robert Gustafsson, TV-serie

Recension av tv-serie: Furia på Viaplay – ruskigt spännande

11 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Furia
Betyg 4
Premiär på Viaplay 26 september 2021
Skapad av Gjermund Stenberg Eriksen
Regi Magnus Martens

Furia är en högexplosivt spännande thriller, en slags politisk thriller med mycket action, inspirerad av den ameriska tv-serie-succén Homeland. Furia utspelas i Norge och i Tyskland. Den är riktigt, riktigt actionladdad, både med fart och långsam smygande spänning. Däremot har jag svårt att tro på karaktärerna, i alla fall de som ska vara bovarna.

De två huvudkaraktärerna är Ragna (spelas av Ine Marie Wilmann) och polisen Asgeir (spelas av Pål Sverre Hagen). Ragna arbetar på det vackra turistmålet Romsdalen i Ådalsness men i hemlighet är hon en norsk säkerhetsagent som infiltration en högerextrem cell som misstänks planera ett terrorbrott. Polisen Asgeir anländer till denna förväntade lugna norska bygd tillsammans med sin dotter. Asgeir och hans dotter förväntas hålla en låg profil eftersom han är eftersökt av den ryska maffian. Men Asgeir lyckas inte hålla sig särskild dold utan drar blickarna tillsäg rätt snabbt. Ragna och Asgeir dras in i hotfulla miljöer för att försöka förhindra en hemsk terrorattack.

Hotet kommer från högerextrema krafter som växer sig allt starkare i Europa. I jakten på att avslöja terroristerna och förhindra attacken får vi följa Ragna och Asgeir till Berlin där attacken planeras att genomföras.

Seriens regissör Magnus Martens säger:
– Extremister lever som vanliga människor och ser ut som vanliga människor, de rakar inte huvudet och går inte på gatorna i uniform. Det här är ett oerhört viktigt tema som präglar Norge, Europa och hela världen. Vi använder spänningselement för att berätta en mycket viktig historia med Furia. Det kan ibland uppfattas som brutalt, men genom allt vi har gjort har vi velat förmedla något viktigt och verkligt.

Nja, jag håller inte riktigt med om att jag upplever terroristerna som särskilt verkliga eller trovärdiga. Det är sant att Norge har en av världens hemskaste högerextrema terrorist, Breivik, så att det finns högerextrema fundamentalister som är beredda att begå vidriga brott, det är en sant. Men att de skulle bete sig så hemskt mot varandra som de gör i denna serie, det är långt ifrån vad jag uppfattar som realistiskt. Jag undrar lite varför det är viktigt att framställa islamistiska fundamentalister som offer. Det är rätt svårt att tro på att dessa högerextrema terrorister är så tekniskt avancerade också. Men det gör inte serien sämre. Den är väldigt spännande i vilket fall som helst.

Vad jag förstått är en säsong två redan planerad och jag ser fram emot att återse denna norska skådespelar-duo, Ine Marie Wilmann och Pål Sverre Hagen, kända från succéserien Exit, som har huvudrollerna i Furia.

Bakgrundsfakta om serien:
Furia är Viaplays nästa norska produktion efter tittarfavoriterna Delete Me, Pørni, Wisting och Maskineriet. Furia har spelats in i Åndalsnes, Oslo och Berlin. Redan innan premiär är Furia hyllad och har utsetts till en av åtta finalister i The Series Mania Festival, en av Europas viktigaste och ledande festivaler för dramaserier.

Martens och Erikson är passionerade i projektet och har höga ambitioner men betonar att budskapet är ännu viktigare. Som självutnämnda ”bybor” vill de skildra att farliga ideologier kan växa på vackra platser, osynliga för alla omkring dem.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt Taggad som: Furia, högerextremism, Norsk tv-serie, Recension av tv-serie, terrorister, TV-serie

Recension av Tv-serie: Squid Game -koreanskt, bloddrypande Hungerspel som engagerar

7 oktober, 2021 by Petter Stjernstedt



Squid Game 

Betyg 4
Premiär på Netflix 17 september
Skapare Dong-hyuk Hwang
Medverkande Lee Jung-jae, Greg Chu, Stephen Fu

Som en sydkoreansk Hungespelen, med blod och naket som självklara element, där barnlekar görs om till mordisk teater med livet som insats.

Det är offer för systemet, utsatta skuldsatta och desperata. De är människor i nöd som gör allt som står i deras makt för att göra sig skuldfria. Notera: Absolut allt, något som utnyttjas till fullo av maskerade män i rött. Huvudpersonen Seong Gi-hun har skulder upp till knäna och som frånskild pappa med en tioårig dotter kämpar han för fullt med att få vardagen att gå runt.

Minsta chans till arbete tjabblar han bort och de få kronor han lyckas skrapa ihop går oavkortat till giriga våldsamma män i kostym som inte tvekar att höja skuldräntan för en desperat arbetslös utan rättigheter eller makt att förändra ett hopplöst läge. De är alla slavar under kapitalismens klor. Seong ser bara mörker på sin väg framåt, tills en dag då en inbjudan skjuts under dörrfarstun. Det blir början på ett mastigt äventyr, en lek på blodigt allvar där ens smarthet och styrka sätts på prov.

Med Squid Game ser vi hur icke-amerikanska serier idag från ingenstans kan via portaler som Netflix segla upp och bli de största hitar. Just nu ligger Squid Game på topp 1 på Netflix lista över mest sedda serier/filmer på streamingsajten. Det är inte svårt att förstå fascinationen. Spoiler-varning! Att ta etablerade Hungerspelet-konceptet där män och kvinnor tävlar mot varandra och låta barnlekar få vara det centrala stoffet är i sig ett mycket smart upplägg. Psykologin och de moraliska dilemman som uppstår. Band som binds för att sedan fullständigt krossas, kniven som ständigt huggs i ryggen på bästa vännen. Fängslande är Dong hyuk-Hwangs Bläckfiskspel, hans motsvarighet till den amerikanska Hungerspelen. Men Squid Game står stadigt på egna ben och överraskar ständigt i sitt berättande . Det är oförutsägbart, snyggt och mystiskt. Seriens politiska dimension som utgår från klass, pengar och ekonomiska hierarkier ger extra tyngd till berättelsen.

Lee Jung-jae som vår huvudman Seong är utmärkt i rollen. Han kan konsten att spela på mannens desperation och vilsenhet. Möjligen är karaktären i sin utformning väl änglalik och klipsk mot övriga i gänget. Oh Young-soo gestaltar med bravur Ill Nam, den gamle mannen. Ill Nam som spelar på sin sista vers vågar satsa allt då han inte har något att förlora. Hans rädsla och bräcklighet syns i varje sekvens där Oh Young-soos skapelse närvarar.

Jag hänförs av Bläckfiskens luriga spel ända fram till sluttampen. Förutsägbar och fantasilös är slutknorren på denna saga. Men det förtar inte den upplevelse som är Squid Game, årets stora TV-händelse. Trotsa dina fördomar om sydkoreansk vålds-romanisticism och galenpanna-tendenser och sträckse alla nio avsnitt redan ikväll. Tro mig – du kommer inte att ångra dig.





Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Recension av TV-serier, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Kastanjemannen

28 september, 2021 by Rosemari Södergren

Kastanjemannen
Betyg 3
Premiär på Netflix 29 september 2021
Skapare Søren Sveistrup, Dorte W. Høgh, David Sandreuter, Mikkel Serup
Medverkande David Dencik, Danica Curcic, Mikkel Boe Følsgaard, Iben Dorner

En dansk kriminalserie som det surrats en del kring inför premiären. Den är absolut välgjord med duktiga skådespelare och spännande, in i minsta detalj. Men jag svårt att tro på lösningen, svårt att tro på orsaken bakom morden. Jag tycker kriminalhistorier kan vara ett effektivt sätt att berätta om samhället, orättvisor eller om psykologiska och mentala processer inom människor. För att en kriminalserie ska bli riktigt mästerlig måste den berätta något som jag kan tro på eller relatera till, den måste berätta något som är intressant att det blir berättat. Enbart spänning och välgjorda klipp och skickligt arbete med ljud och ljus räcker inte. Kastanjemannen är skickligt gjord men jag kan upplever deckarhistorien i sig som oerhört orealistisk även om det förstås finns delar av hur människor agerar och ljuger och döljer saker som berättar en del om hur människor fungerar.

Vid ett bestialiskt kvinnomord hittar en utredare en liten figur gjord av kastanjer på mordplatsen. Det mystiska är att fingeravtrycken på figuren passar in på ett försvunnet barn, som förmodas vara mördat. En person sitter fängslad och har erkänt mordet på barnet, även om kroppen inte hittats.

Krafter inom polisen motarbetar utredningen kring kastanjefigurer och hävdar bestämt att det måste vara en ren slump. När ytterligare en kastanjefigur med fingeravtryck från samma försvunna barn hittas vid ytterligare ett hemskt kvinnomord hårdnar kampen mellan de poliser som vill utreda barnets försvinnande och de poliser som anser försvinnandet vara löst i och med att en man erkänt mordet.

Det är intressant med maktspelet mellan olika grupper inom polisväsendet. Frågan tar sig ända till regeringen, eftersom det försvunna barnets mor är en populär minister. Spelet mellan det försvunna barnets föräldrar och deras olika sätt att hantera sorgen och försvinnandet och det förmodade mordet är en av de intressanta delarna i serien. Mamman vill inte få tillbaka hoppet om att barnet är vid liv medan pappan menar att han känner på sig att barnet lever. Bådas reaktioner går att begripa och känna med. Jag tänker att den delen av berättelsen är den som mest berör mig.

Kastanjemannen bygger på romanen med samma namn och skapad av Søren Sveistrup (The Killing/Brottet). Jag har inte läst den så jag kan inte säga huruvida boken är bättre. Serien är absolut värd att ägna tid åt att se, även om den inte är årets bästa kriminalserie är den ändå i hög grad godkänd.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: David Dencik, Deckare, Netflix, Recension av tv-serie, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in