• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: End of the f***ing world – en brittisk dramakomedi

24 januari, 2018 by Redaktionen

End of the f***ing world
Betyg: 4
Premiär hos Netflix: 5 januari 2018
Skapad av: Jonathan Entwistle

I End of the f***ing world möter vi de två tonåringarna James och Alyssa. De är båda 17 år och övertygande om att de inte har någon plats i samhället. Skillnaden mellan dem är däremot att James är övertygad om att han är psykopat och letar efter en människa att mörda. Alyssa är däremot bara uttråkad och osäker på sin historia. Med tiden fattar de tycke för varandra och James börjar tvivla på sina egna känslor. Som huvudrollsinnehavare finner vi Alex Lawther, som även dykt upp i välrenommerade TV-serien Black Mirror, och nykomlingen Jessica Barden. Överraskande nog får vi även möta brittiske skådespelaren Geoff Bell i rollen som Martin. Som ärrad arméveteran bjuder han på ovälkomna sanningar. Bell har även nyligen dykt upp i svenska TV-rutor i en reklam för PlayOJO där han visar på sin unika bredd som karaktärsskådespelare.

Många kanske frågar sig varför man bör välja denna serie framför andra. För det första så är det både en lättsam komedi och en mörk insikt i vår samtid ur ett par unga vuxnas perspektiv. De två huvudkaraktärerna står i unik kontrast till varandra då den ena känner för lite och den andra känner för mycket. Tillsammans lyckas de däremot på något sätt balansera ut varandra. Anledningen att serien fungerar så bra som den faktiskt gör har mycket att göra med rollprestationerna. Alex Lawther och Jessica Barden lyckas både med att presentera förtryckt tonårsilska och samtidigt skildra osäkerhet.

Trots att karaktärerna till ytan framstår som ganska råbarkade och osympatiska så är det något i dem som väcker sympati. Detta förvandlar serien till en klassisk road trip som de flesta kan ryckas med i. Även om mycket av stämningen ligger i dialogen mellan de två huvudkaraktärerna så kan man som tittare fylla i många tomrum i de outtalade implikationerna. Att som tittare behöva förlita sig på sina egna intuitioner gör det till en serie som helt enkelt är lite mer intelligent än vad vi har blivit vana med. Är James verkligen en psykopat? Eller är han egentligen bara rädd för sina egna känslor? Det är något du som tittare måste ta ställning till.

Detta är det första vi har fått uppleva från seriens skapare. Då han i stor utsträckning fick fria händer behöver vi knappast oroa oss för att End of the f***ing world kommer att vara en typisk serie som man snabbt glömmer bort. Tvärt om har vi att förvänta oss en riktigt spännande upplevelse från karaktärer vars känslospektrum inte nödvändigtvis motsvarar vårt eget. Recensenter världen över har redan berömt serien för att vara särdeles vågad och med skådespelarprestationer som är riktigt unika. Netflix har på senare tid kommit att stå för verkligt särpräglade serier med riktigt ovanliga karaktärer. När vi kastas in i James och Alyssas liv så får vi uppleva ett förortsdrama som är lika oväntat som det är igenkännbart.

Text: Johan Nilsson

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Netflix, Recension, TV-serie

Recension av tv-serie: Dark – en tysk Twin Peaks möter Stranger Things

26 december, 2017 by Rosemari Södergren

Dark
Betyg 3
Premiär på Netflix i Sverige 1 december 2017
Av Baran bo Odar och Jantje Friese

Twin Peaks möter Stranger Things i denna tyska tv-serie som utspelar sig i den fiktiva tyska staden Winden som har ett kärnkraftverk som spelar vis roll i mystiken. Övernaturliga inslag blandas med mörka hemligheter i framför allt fyra tyska familjer: Kahnwald, Nielsen, Doppler och Tiedemann.

Handlingen startar 2019 då en tonåring försvunnit från Winden och strax efteråt försvinner en elvaårig pojke. Snart blir vi varse att för exakt 33 år sedan försvann också en pojke från Winden. Några avsnitt längre in i serien blandas också årtalet 1953 in, då två döda pojkar hittades på den plats där kärnkraftverket precis ska anläggas.

Bitvis är Dark en mästerlig serie – bra musik och välgjorda ljudeffekter blandas med och förhöjer den mystiska, magiska stämningen som blandas med skildringar av människans kluvna karaktär, alla har både gott och ont i sig. Allt detta kryddas med filosofiska djupsinnigheter och funderingar. Vad är tid? Vad är rum? Vad är ondska, vad är godhet? Varför kan resultatet av godhet bli smärstamt? Spelar det någon roll varför någon gör det som är bra? Varför är livet så orättvist? Vem är vi? Vad driver oss? Vad får oss att bete oss illa mot andra människor? Religion och filosofi från både kristna värderingar, buddhism och grekiska filosofer blandas i en fascinerande dekokt.

Hoppen mellan de tre tidsepokerna är tyvärr rörigt sammanfogat. Ibland anges årtalet och ibland inte. Det tog nästan tio avsnitt att förstå vem som var vem och under vilken tid, det var rörigare än vad handlingen borde vara, trots mystiken.

Rörigheten är en anledning till att jag inte ger den ännu högre betyg. Ett annat skäl är att serien är  lite för ofta  övertydlig trots mystiken, trots att dramat är uppbyggt så att vi som tittare bara sakta får reda på mer och mer. Regissören vet hela sanningen men öppnar Pandoras ask lite i taget. Den metoden kan ha mycket högt skaparvärde men lite för ofta är det pekfingeraktigt. Som tittare är jag för medveten om upplägget.

En tredje sak som stör mig i serien är den femtonårige Jonas som spelas av Louis Hofmann, född 3 juni 1997. När inspelningen gjordes var Louis Hofmann några år äldre än femton men han ser mycket äldre ut. Det blir helt fel när han ser ut som en vuxen man. Alldeles speciellt blir det löjeväckande i början av första avsnittet där han sitter i köket och skriker på sin mamma för att elen har gått. En man som sitter och skriker på sin mamma? Mamman är förresten upptagen med att ha sex med en annan familjs pappa och hon har varken tid eller lust att hjälpa sin femtonårige son att rosta bröd just då.

Serien är fascinerande och den får en stark trea som närmar sig betyg 4. Hade vissa scener inte klippts ihop så övertydligt och hade den varit något mindre rörig hade den varit en av årets bästa serier. Den första säsongen släpptes i sin helhet för den svenska publiken på Netflix den 1 december 2017. Det är som en tidig julklapp för alla som älskar mystik. Utan tvekan värd att ägna några mellandagar åt att sjunka in i.

Det har också kommit besked om att säsong 2 ska spelas in.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Recension, TV-serie, Tyskland

Recension av tv-serie: Godless – svindlande vacker och spännande västernserie

9 december, 2017 by Rosemari Södergren

Godless

Godless
Betyg 4
Hela säsong 1 finns på Netflix
Streamingpremiär den 22 november 2017

Har du saknat en bra västern-serie? Godless lär fylla det hålet. Den är mäktig med starka, svindlande vackra bilder och är både spännande, snygg och dramatisk. Denna miniserie i sju avsnitt är skapad av cott Frank och Steven Soderbergh och har i rollistan bland andra Jack O’Connell, Michelle Dockery, Jeff Daniels, Scoot McNairy och Merritt Wever.

Michelle Dockery känner vi igen från Downton Abbey där hon har rollen som godsets arvtagare Lady Mary Crawley. Nu spelar hon Alice Fletcher, en tuff änka som bor med sin son och sin makes mor utanför staden La Belle i New Mexico. I staden La Belle bor nästan bara kvinnor då stadens arbetsföra män män dog då de arbetade i en gruva som rasade igen. Kvinnorna har fått lära sig att ta hand om staden och alla sysslor själva då nästan alla män dog. Kvar finns mest gamlingar och unga pojkar plus en sheriff som omgivningen bedömer som feg då han undviker eldstrider.

Det är intressant att se hur olika kvinnor tacklar situationen att överleva utan män i en annars oerhört patriarkal värld. För Alice Fletcher är situationen ännu krångligare. Hon är änka för andra gången och hennes andra make var indian. Hennes charmige son Truckee (spelas av Samuel Marty) är så kallat halvblod och det gör varken honom eller hennes mamma populär. Dessutom är Alice Fletcher i konflikt med staden sedan tidigare.

I filmens början dyker en skadad man upp på natten hos Alice Fletcher. Hon skjuter honom, men han överlever och blir därför omskött av henne och hennes svärmor. Mannan vill inte säga sitt namn men visar sig ha fantastisk hand med hästar. Eftersom Alice Fletcher har en stor flock vildhästar som behöver tämjas får den okända mannen stanna där. Efter ett tag blir hon dock klar över vem mannen är. Han är Roy Goode (spelas av Jack O’Connell) som är jagad av den totalt hänsynslösa skurken Frank Griffin som lovat att ingen som skyddar Roy Goode ska överleva.

Jeff Daniels spelar Frank Griffin som är en skum bandit som terroriserade Amerika under 1880-talet. Han har ett trettiotal män som följer honom och som lyder honom blint. Frank Griffin är en kluven person, han kan ge sina män order att utplåna befolkningen i en hel stad samtidigt som han bär en prästskjorta, gärna predikar och också kan måna om svaga och kunna stanna till och hjälpa svårt sjuka.

Serien har flera intressanta karaktärer och fotot är enastående och jag förflyttas dit och glömmer att jag ser på serien via min surfplatta.

Det är en riktig västerserie med allt vi kan önska oss: med vackra vyer, muskulösa hästar, hotfull stämning, laglösa banditer, hjältar och puffror som krutröken stiger från och fantastiska tuffa kvinnor.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Recension, Recension av tv-serie, TV-serie

Recension av tv-serie: Vår tid är nu

8 december, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid är nu
Betyg 4
Hela säsongen 1 finns på SVT Play

Den svenska tv-serien ”Vår tid är nu” har en imponerande roll-lista med många av de intressanta svenska skådespelarna, både de mer etablerade som Suzanne Reuter och Peter Dalle men också många av de yngre som definitivt har presenterat sig för de breda folklagren nu. Att ha många duktiga skådespelare hjälper inte alltid men i ”Vår tid är nu” är skådespelarna enastående och dramat engagerar tittarna. Seriens första säsong slog väl i princip knockout på den svenska publiken och många som ser på tv den traditionella vägen satt som klistrade framför SVT på måndagskvällar.

Serien som är en familjekrönika om kärlek, konflikter och framtidshopp sträcker sig från fredsdagen 1945 och många år framåt och har allt det som engagerar och berör tittare.

Suzanne Reuter är en av våra folkära skådespelare med många roller i bagaget. Hon är ju redan folkkär men har förankrat detta ännu mer i rollen som Helga Löwander, överhuvud för familjen Löwander som äger en fin anrik restaurang, Djurgårdskällaren. Äldste sonen Gustaf driver restaurangen medan yngste sonen studerar juridik och ska bli advokat. Yngsta barnen, dottern Nina, är en livfull ung kvinna men bortskämd. Av en slump får hon ett kärleksförhållande med Calle, som är kökspojke på familjens restaurang.

Människorna är mångsidigt skildrade, ingen är perfekt och ingen är enbart ond, de är mänskliga och det är ett av skälen till att serien fängslar tittarna så. Seriens styrka ligger inte bara på det mänskliga och om relationer utan också att det är en skildring av tiden, av kvinnors situation, om facklig kamp, om hur livet var i Sverige och i Stockholm efter andra världskriget.

En säsong två är inspelad och en säsong tre är på väg att spelas in.

Seriens regissör Harald Hamrell är en av de mest intressanta svenska regissörerna nu och har bland mycket annat regisserat serien ”Äkta människor”, som också den var en stor succé.

Han är en intressant person som började sin filmkarriär som skådespelare 1974 i Vilgot Sjömans En handfull kärlek (han var då 14 år). Han blev tidigt känd för sin huvudroll i barnprogrammet Pojken med guldbyxorna, som spelades in när han var 15 år. Då han var 16 år gammal arbetade han som regiassistent åt Bo Widerberg, vilket han har beskrivit som ”en väg in”.

Han regidebuterade med 1978 års kortfilm Läcka vid reaktor 4. Han har därefter regisserat flertalet filmer och TV-serier, däribland Storstad (1990), Snoken (1993–1995), Om Stig Petrés hemlighet (2004), Arne Dahl: Misterioso (2011) och Äkta människor (2012–2013). Han har även regisserat elva filmer om Martin Beck mellan 1998 och 2009.

I rollerna: Suzanne Reuter, Peter Dalle, Adam Lundgren, Hedda Stiernstedt, Mattias Nordkvist, Charlie Gustafsson, Josefin Neldén, Hedda Rehnberg m fl. Manus: Ulf Kvensler. Regi: Harald Hamrell.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Recension, tv-serier

Recension av tv-serie: The Garden of Bronze

31 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

The Garden of Bronze
Betyg 4
Visas på HBO Nordic, tio avsnitt
Serien är en originalproduktion från HBO Latin America/Argentina.

En thriller som kryper under skinnet på mig. The Garden of Bronze är något så ovanligt som en tv-serie från Argentina. Den utspelar sig till stor del i Buenos Aires men i de senare avsnitten beger sig huvudpersonen också iväg ut i djungel-liknande områden vid havet.

Serien handlar om Fabián Danubios, en argentinsk arkitekt, var liv förändras för alltid när han fyraåriga dotter försvinner i tunnelbanan i Buenos Aires tillsammans med barnflickan som passar henne. Dottern och barnflickan är på väg till ett barnkalas när de spårlöst försvinner.

Fabián och hans fru känner sig maktlösa. Det finns inget motiv, inga spår och inga vittnen. Det verkar dessutom som att polisen inte söker särskilt seriöst. Finns det korruption inom polisen som hindrar sökandet? Argentina har en lång historia av maktmissbruk inom militären och polismyndigheten.

César Doberti, en privatdetektiv med stort hjärta dyker upp. Han söker och lyckas hitta fler ledtrådar än polisen och han börjar söka tillsammans med Fabián. I brist på engagemang från polisen tar Fabian och privatdetektiven saken i egna händer och hans sökande blir hans livsmål och mening.

Serien är filmad på ett sätt som gör att den blir spännande på ett krypande sätt – och en av dess styrkor är karaktärernas trovärdighet. Fabián flippar ut ibland och är ilsken och slåss, precis som vi kan förvänta oss av en människa som förlorar så mycket i livet som han gör.

En bit in i serien var det en del som var lite oförklarligt och tycktes hänga i luften, men allt vävs samman på ett skickligt sätt i slutet. Det är en stark och också skrämmande berättelse.

Gustavo Malajovich har skrivit boken som serien baseras på.

MEDVERKANDE
Gerardo Romano
Julieta Zylberberg
Joaquín Furriel
Luis Luque
Norma Aleandro

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Argentina, The Garden of Bronze, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 17
  • Gå till sida 18
  • Gå till sida 19
  • Gå till sida 20
  • Gå till sida 21
  • Gå till sida 22
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Maestro

Maestro Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: Maestro

For A Better Day – högsta klass på alla sätt

Aviciii Arena: ”For A Better Day” - … Läs mer om For A Better Day – högsta klass på alla sätt

Filmrecension: En sommar – sätter igång många tankar

En sommar Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: En sommar – sätter igång många tankar

Titta: Premiär för Jesper Lindells video till One of These Rainy Days

Nu har Jesper Lindell släppt videon till … Läs mer om Titta: Premiär för Jesper Lindells video till One of These Rainy Days

Stilsäkra alster i fulländat utförande – Alternative Source Of Energy med Klas Lindquist Nonet

Klas Lindquist Nonet Alternative … Läs mer om Stilsäkra alster i fulländat utförande – Alternative Source Of Energy med Klas Lindquist Nonet

Filmrecension: Poor Things – fulländad, hänförande

Poor Things Betyg 5 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Poor Things – fulländad, hänförande

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Tolvskillingsoperan Regi Sofia Adrian … Läs mer om Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna … Läs mer om Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Matilda The Musical Av Roald Dahl Manus … Läs mer om Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Reality Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in