• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

4 november, 2021 by Rosemari Södergren

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Mordet på Olof Palme, Netflix, Recension av tv-serie, Robert Gustafsson, TV-serie

Recension av tv-serie: Furia på Viaplay – ruskigt spännande

11 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Furia
Betyg 4
Premiär på Viaplay 26 september 2021
Skapad av Gjermund Stenberg Eriksen
Regi Magnus Martens

Furia är en högexplosivt spännande thriller, en slags politisk thriller med mycket action, inspirerad av den ameriska tv-serie-succén Homeland. Furia utspelas i Norge och i Tyskland. Den är riktigt, riktigt actionladdad, både med fart och långsam smygande spänning. Däremot har jag svårt att tro på karaktärerna, i alla fall de som ska vara bovarna.

De två huvudkaraktärerna är Ragna (spelas av Ine Marie Wilmann) och polisen Asgeir (spelas av Pål Sverre Hagen). Ragna arbetar på det vackra turistmålet Romsdalen i Ådalsness men i hemlighet är hon en norsk säkerhetsagent som infiltration en högerextrem cell som misstänks planera ett terrorbrott. Polisen Asgeir anländer till denna förväntade lugna norska bygd tillsammans med sin dotter. Asgeir och hans dotter förväntas hålla en låg profil eftersom han är eftersökt av den ryska maffian. Men Asgeir lyckas inte hålla sig särskild dold utan drar blickarna tillsäg rätt snabbt. Ragna och Asgeir dras in i hotfulla miljöer för att försöka förhindra en hemsk terrorattack.

Hotet kommer från högerextrema krafter som växer sig allt starkare i Europa. I jakten på att avslöja terroristerna och förhindra attacken får vi följa Ragna och Asgeir till Berlin där attacken planeras att genomföras.

Seriens regissör Magnus Martens säger:
– Extremister lever som vanliga människor och ser ut som vanliga människor, de rakar inte huvudet och går inte på gatorna i uniform. Det här är ett oerhört viktigt tema som präglar Norge, Europa och hela världen. Vi använder spänningselement för att berätta en mycket viktig historia med Furia. Det kan ibland uppfattas som brutalt, men genom allt vi har gjort har vi velat förmedla något viktigt och verkligt.

Nja, jag håller inte riktigt med om att jag upplever terroristerna som särskilt verkliga eller trovärdiga. Det är sant att Norge har en av världens hemskaste högerextrema terrorist, Breivik, så att det finns högerextrema fundamentalister som är beredda att begå vidriga brott, det är en sant. Men att de skulle bete sig så hemskt mot varandra som de gör i denna serie, det är långt ifrån vad jag uppfattar som realistiskt. Jag undrar lite varför det är viktigt att framställa islamistiska fundamentalister som offer. Det är rätt svårt att tro på att dessa högerextrema terrorister är så tekniskt avancerade också. Men det gör inte serien sämre. Den är väldigt spännande i vilket fall som helst.

Vad jag förstått är en säsong två redan planerad och jag ser fram emot att återse denna norska skådespelar-duo, Ine Marie Wilmann och Pål Sverre Hagen, kända från succéserien Exit, som har huvudrollerna i Furia.

Bakgrundsfakta om serien:
Furia är Viaplays nästa norska produktion efter tittarfavoriterna Delete Me, Pørni, Wisting och Maskineriet. Furia har spelats in i Åndalsnes, Oslo och Berlin. Redan innan premiär är Furia hyllad och har utsetts till en av åtta finalister i The Series Mania Festival, en av Europas viktigaste och ledande festivaler för dramaserier.

Martens och Erikson är passionerade i projektet och har höga ambitioner men betonar att budskapet är ännu viktigare. Som självutnämnda ”bybor” vill de skildra att farliga ideologier kan växa på vackra platser, osynliga för alla omkring dem.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt Taggad som: Furia, högerextremism, Norsk tv-serie, Recension av tv-serie, terrorister, TV-serie

Recension av Tv-serie: Squid Game -koreanskt, bloddrypande Hungerspel som engagerar

7 oktober, 2021 by Petter Stjernstedt



Squid Game 

Betyg 4
Premiär på Netflix 17 september
Skapare Dong-hyuk Hwang
Medverkande Lee Jung-jae, Greg Chu, Stephen Fu

Som en sydkoreansk Hungespelen, med blod och naket som självklara element, där barnlekar görs om till mordisk teater med livet som insats.

Det är offer för systemet, utsatta skuldsatta och desperata. De är människor i nöd som gör allt som står i deras makt för att göra sig skuldfria. Notera: Absolut allt, något som utnyttjas till fullo av maskerade män i rött. Huvudpersonen Seong Gi-hun har skulder upp till knäna och som frånskild pappa med en tioårig dotter kämpar han för fullt med att få vardagen att gå runt.

Minsta chans till arbete tjabblar han bort och de få kronor han lyckas skrapa ihop går oavkortat till giriga våldsamma män i kostym som inte tvekar att höja skuldräntan för en desperat arbetslös utan rättigheter eller makt att förändra ett hopplöst läge. De är alla slavar under kapitalismens klor. Seong ser bara mörker på sin väg framåt, tills en dag då en inbjudan skjuts under dörrfarstun. Det blir början på ett mastigt äventyr, en lek på blodigt allvar där ens smarthet och styrka sätts på prov.

Med Squid Game ser vi hur icke-amerikanska serier idag från ingenstans kan via portaler som Netflix segla upp och bli de största hitar. Just nu ligger Squid Game på topp 1 på Netflix lista över mest sedda serier/filmer på streamingsajten. Det är inte svårt att förstå fascinationen. Spoiler-varning! Att ta etablerade Hungerspelet-konceptet där män och kvinnor tävlar mot varandra och låta barnlekar få vara det centrala stoffet är i sig ett mycket smart upplägg. Psykologin och de moraliska dilemman som uppstår. Band som binds för att sedan fullständigt krossas, kniven som ständigt huggs i ryggen på bästa vännen. Fängslande är Dong hyuk-Hwangs Bläckfiskspel, hans motsvarighet till den amerikanska Hungerspelen. Men Squid Game står stadigt på egna ben och överraskar ständigt i sitt berättande . Det är oförutsägbart, snyggt och mystiskt. Seriens politiska dimension som utgår från klass, pengar och ekonomiska hierarkier ger extra tyngd till berättelsen.

Lee Jung-jae som vår huvudman Seong är utmärkt i rollen. Han kan konsten att spela på mannens desperation och vilsenhet. Möjligen är karaktären i sin utformning väl änglalik och klipsk mot övriga i gänget. Oh Young-soo gestaltar med bravur Ill Nam, den gamle mannen. Ill Nam som spelar på sin sista vers vågar satsa allt då han inte har något att förlora. Hans rädsla och bräcklighet syns i varje sekvens där Oh Young-soos skapelse närvarar.

Jag hänförs av Bläckfiskens luriga spel ända fram till sluttampen. Förutsägbar och fantasilös är slutknorren på denna saga. Men det förtar inte den upplevelse som är Squid Game, årets stora TV-händelse. Trotsa dina fördomar om sydkoreansk vålds-romanisticism och galenpanna-tendenser och sträckse alla nio avsnitt redan ikväll. Tro mig – du kommer inte att ångra dig.





Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Recension av TV-serier, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Kastanjemannen

28 september, 2021 by Rosemari Södergren

Kastanjemannen
Betyg 3
Premiär på Netflix 29 september 2021
Skapare Søren Sveistrup, Dorte W. Høgh, David Sandreuter, Mikkel Serup
Medverkande David Dencik, Danica Curcic, Mikkel Boe Følsgaard, Iben Dorner

En dansk kriminalserie som det surrats en del kring inför premiären. Den är absolut välgjord med duktiga skådespelare och spännande, in i minsta detalj. Men jag svårt att tro på lösningen, svårt att tro på orsaken bakom morden. Jag tycker kriminalhistorier kan vara ett effektivt sätt att berätta om samhället, orättvisor eller om psykologiska och mentala processer inom människor. För att en kriminalserie ska bli riktigt mästerlig måste den berätta något som jag kan tro på eller relatera till, den måste berätta något som är intressant att det blir berättat. Enbart spänning och välgjorda klipp och skickligt arbete med ljud och ljus räcker inte. Kastanjemannen är skickligt gjord men jag kan upplever deckarhistorien i sig som oerhört orealistisk även om det förstås finns delar av hur människor agerar och ljuger och döljer saker som berättar en del om hur människor fungerar.

Vid ett bestialiskt kvinnomord hittar en utredare en liten figur gjord av kastanjer på mordplatsen. Det mystiska är att fingeravtrycken på figuren passar in på ett försvunnet barn, som förmodas vara mördat. En person sitter fängslad och har erkänt mordet på barnet, även om kroppen inte hittats.

Krafter inom polisen motarbetar utredningen kring kastanjefigurer och hävdar bestämt att det måste vara en ren slump. När ytterligare en kastanjefigur med fingeravtryck från samma försvunna barn hittas vid ytterligare ett hemskt kvinnomord hårdnar kampen mellan de poliser som vill utreda barnets försvinnande och de poliser som anser försvinnandet vara löst i och med att en man erkänt mordet.

Det är intressant med maktspelet mellan olika grupper inom polisväsendet. Frågan tar sig ända till regeringen, eftersom det försvunna barnets mor är en populär minister. Spelet mellan det försvunna barnets föräldrar och deras olika sätt att hantera sorgen och försvinnandet och det förmodade mordet är en av de intressanta delarna i serien. Mamman vill inte få tillbaka hoppet om att barnet är vid liv medan pappan menar att han känner på sig att barnet lever. Bådas reaktioner går att begripa och känna med. Jag tänker att den delen av berättelsen är den som mest berör mig.

Kastanjemannen bygger på romanen med samma namn och skapad av Søren Sveistrup (The Killing/Brottet). Jag har inte läst den så jag kan inte säga huruvida boken är bättre. Serien är absolut värd att ägna tid åt att se, även om den inte är årets bästa kriminalserie är den ändå i hög grad godkänd.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: David Dencik, Deckare, Netflix, Recension av tv-serie, TV-serie

Recension av tv-serie: Midnight Mass – hade vunnit på att dra ned på övertydlighet och skräck

22 september, 2021 by Rosemari Södergren

Midnight Mass
Betyg 3
Premiär på Netflix 24 september 2021
Regi Mike Flanagan

En fascinerande tv-serie av skaparen av skräckserien The Haunting of Hill House. Midnight Mass är en serie som tar upp de djupaste existentiella frågorna om liv och död, om evighet och tiden, om religion och andlighet. Detta gör serien bra men något övertydligt. Det som drar ned betyget är det övertydliga och inblandningen av traditionella skräckmoment som vampyrer.

Seriens olika karaktärer representerar olika sätt att se på liv och död. Det fungerar delvis bra men delvis är det övertydligt. Regissören låter flera av karaktärerna hålla för långa monologer där de utvecklar sin syn på de stora frågorna, om vad som finns efter döden. Slutmonologen skriver oss på näsan vad vi ska tänka, där känns det som att seriens skapare inte kan hålla tyst om sin egen inställning. Serieskaparen är bra på att skapa skräck-serier – men jag är kluven till de moment av skräck som kommer in i denna serie. Det går förstås att tolka dessa moment på olika sätt men delvis känns den delen som påklistrad, onödig. Visst går dessa skräckscener och hemskheter att tolka metaforiskt.

Handlingen utspelar sig i ett samhälle på en ö som drabbats hårt av ett stort oljeutsläpp. Eftersom en stor del av befolkningen livnär sig inom fiske får oljekatastrofen svåra följder. En ung man, Riley Flynn (spelas av Zach Gilford) återvänder till ön efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för att ha dödat en flicka då han körde rattfull. Riley tyngs av skuldkänslor och har svårt att ta itu med sitt liv, han känner hur orättvist det är att han överlevde medan den unga oskyldiga flickan dog. Samtidigt som Riley återvänder dyker en ung präst, Paul (spelas så bra av Hamish Linklater), upp i samhällets katolska kyrka. Paul berättar att han blivit ditsänd för att vikariera för församlingens gamla präst som rest iväg på en pilgrimsresa till Jerusalem.

Ganska snart efter att den unge prästen dykt upp sker mirakler vilket gör att kyrkan drar allt fler besökare. Men mirakler kan ha ett pris.

De första två avsnitten av seriens sju avsnitt är suggestiva, spännande och så bra. Eftersom jag läst om serien innan jag började titta på den visste jag att mirakler skulle ske. Det tar regissören drygt två avsnitt innan miraklerna hände och det är suggestivt och spännande att komma närmare personerna men inte vet vad som ska hända, bara att något ska hända.

Den kanske mest intressanta frågeställningen som serien väcker är frågan om vad evighet är. Vi som är varelser bundna till tid: kan vi ens föreställa oss vad evighet är. Vad skulle det kosta att existera i evighet?

Tv-serien tar upp de stora existentiella frågorna, men som helhet hade serien vunnit på att dra ned på övertydliga monologer och minska skräckelementen i de senare avsnitten.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 29
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Göran Strandberg … Läs mer om Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in