• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Linou Gertz

Recension av spel: Indiana Jones and the Great Circle

22 april, 2025 by Linou Gertz

Indiana Jones and the Great Circle
Betyg 4
Utvecklat av Machines Games
Ute nu till Xbox Series X|S, PC, Xbox Game Pass och Playstation 5 (testat)

Det håller på att ske ett paradigmskifte inom konsol- och spelindustrin. Från den tidigare strategin om att lansera konsoler och sedan exklusiva spel till den, eller köpa till sig tidsexklusiviteter så spelaren kan få tidigare tillgång till spelet om de väljer att spela på ett visst format, är på väg bort. Skenande utvecklingskostnader gör att utgivarna vill se spelen på så många plattformar som möjligt får ökade intäkter. Med Xbox Game Pass, med modellen att prenumerera på speltjänsten lite som med Netflix där ett stort utbud ges tillgång till istället för att köpa enstaka titlar var för sig, har Xbox gjort det viktigare för dem att få in spelaren i deras ekosystem snarare än sälja enstaka titlar och leva på det tills nästa spel är färdigt. Vi har sett detta på Playstation också, som släppt mer och mer spel till PC – dessutom snabbare och tidigare än förut då det kunde ta år innan steget gjordes från konsol till dator. Det tidigare så kallade konsolkriget är nästintill över och vinnarna är spelarna som kommer kunna ta del av nästan vad de vill på valfri enhet – konsol, dator eller till och med en smart tv som kan strömma Game Pass utan någon enhet inkopplad i sig ens.

Så när Microsoft lanserade Indiana Jones and the Great Circle I slutet av 2024 var det inte långt alls till det även skulle äventyra vidare på Playstation 5 blott några månader senare. Resultatet är lysande! Handlingen tar vid mellan Raiders of the Lost Ark och The Last Crusade och vad som börjar med ett inbrott tar oss runtom i världen via Vatikanstaten och precis som tidigare verk så tar det sig i avstamp från religiösa texter, symboler och allehanda myter. Att det är utvecklat av den svenska studion Machinegames som är baserade i Uppsala känns mycket roligt, och det märks att de är passionerade för filmerna och göra dem rättvisa både sett till handling och känsla. Sett ur förstapersonsperspektiv gör att du verkligen är Indiana Jones och att kasta ut piskan för att svinga dig mellan avsatser, eller snärta till en elak nazist, är precis så charmigt som sig bör. Det finns dock små störningsmoment som skaver något, som när du slår ner en vakt och den ramlar genom väggar eller objekt (som ett bord) så fysiken och buggarna lämnar små hål i det annars så välpolerade världsbygget. Det är dock inte så farligt i den lilla mängden jag märker av dem.

Grafiskt ser spelet förövrigt väldigt bra ut, och ännu bättre för dem som har tur att uppleva det på PS5 Pro där det körs native 4k i 60fps för otroligt flyt, och på baskonsolen är det ändå inlevelserikt och vackert i sig trots den något lägre upplösningen. Kontrollen är för det mesta tight men kan ibland svika vid exempelvis långa hopp eller när du under press måste göra någonting snabbt vilket gör att du ibland får börja om i vad som känns som i onödan då det inte helt och fullt beror på dig som spelare. Men för det mesta är den rättvis och stabil så det är småsaker som drar ned helhetsintrycket bara och ingenting som förstör spelet helt och hållet. Sett till handlingen är det mycket som känns igen: nazister, utgrävningar, skatter och historiska vingslag. Du möter fiender som sedan byter sida, och personer som känns som en hjälpreda men utvecklas till någonting helt annat. En dos av romans tycks anas också. Roligt är det att de slängt med en svensk karaktär som både har tydlig svensk accent och som även pratar både engelska och svenska. Och på tal om röster så är det Troy Baker som axlar rösten för Indy, och trots att ansiktet inte är scannat från Harrison Ford så är det ändå animerat nära nog så du får verkligen en känsla av klassiska Indiana Jones trots den nyare riktningen i karaktärsbygget. Men som sagt så ser du inte det egna ansiktet så mycket då du för det mesta ser från ögonen ändå, men det bidrar ändå till vidare känslan av att faktiskt vara Indiana Jones som reser runt för att lösa sitt mysterium.

Trots att spelet besitter sitt klassiska våldstema så är det ändå uppfräschande att se vilket pacifistiskt statement spelet i stort verkligen är. För det mesta när det kommer till att ta sig fram genom uppdragen och sidosysslorna så är våld sällan den bästa metoden då det mer än ofta slutar illa utan det är främst smygandet och det diskreta framförandet som leder till succé. Vilket är en fin poäng om att slå fienden med hjärnan snarare än knytnäven eller skjuta sig fram. Vilket gäller lika mycket i Himalaya som andra delar av världen du får resa runt omkring i. Och när den stora slutstriden är över och mysteriet löst, i en fantastisk upplösning, kan du alltid ta dig an mer äventyr och fortsätta med sidouppdrag för den som inte får nog. Vilket ger otroligt mervärde! Och kanske hintas det om en uppföljare också, eller kanske ett framtida DLC. Ett sug för mer finns trots allt!

Arkiverad under: Recension, Spel, Toppnytt

Filmrecension: Flickan med nålen – har en cineastisk storhet som många filmer saknar

28 januari, 2025 by Linou Gertz

Flickan med nålen
Betyg 5
Visas på Göteborg filmfestival, ordinarie biopremiär 21 februari 2025
Regi Magnus von Horn

Baserad på verkliga händelser är oftast någonting som skaver i en film, en ansats att kanske inte helt absolut visa sanningen – men ändå ge en tolkning av den. Saker läggs till, tas bort, ändras för att ge mer spänning (eller annan önskad effekt) och är sällan exakt vad som hände. Kanske hade den varit för nära dokumentären annars, om ens den kan helt ofiltrerat säga vad som hänt och varför. Så när Flickan med nålen säger att den baseras på verkliga händelser är det aldrig helt klart vad den baseras på – den säger aldrig så mycket, i alla fall inte i ord, utan målar långsamt och noggrant upp en fiktiv berättelse som senare broderas in i verklighetens narrativ.

Vi får följa Karoline, flickan med nålen, som jobbar på fabrik med att sy nödvändigheter till soldater (vi befinner oss i världskrigets slutskede 1919) och hon tycks ha förlorat sin man till krigets hemskheter. I sökandet efter svar kommer hon närmare och närmare fabrikschefen med vilken hon inleder ett förhållande med. Det ena leder till det andra och tillslut lyckas hon övertala honom till giftemål, vilket dock inte riktigt går hem med hans moders önskan. Det strama och bleka går därmed hand i hand mellan handling och estetik på ett högst konstnärligt fulländat uttryck. Det hårda och karga svartvita fotot är briljant och påminner om det i Netflix-serien Ripley där nästan varje bildruta är ett konstverk i sig; värd att skriva ut, rama in för upphängning. Att det dessutom blandas med lite avant gardistiskt filmade ansikten som tycks gå sönder, lida på gränsen till att deras själar ser ut att lämna deras kroppar är verkligen ett körsbär på tårtan.

Utkastad från sin dröm om ett bättre liv med direktören hamnar hon i ett rum där vattnet droppar in och toabesök görs i en hink. Klassperspektivet är sylvasst och penetrerande ärligt. Att hon är gravid och arbetslös gör hjälplösheten lika akut på bioduken som inom mig, jag kan inte låta bli att känna för henne och hennes kamp att hålla sig vid liv och samtidigt göra vad som är rätt. Så när hon försöker göra abort på ett badhus vrider det sig i hela kroppen. Hennes smärta är min. Men helt ensam förblir hon inte i sin situation, då hon träffar på Dagmar (spelad av danska skådespelaren Trine Dyrholm) som till en början tycks vilja hjälpa Karoline (spelad av Vic Carmen Sonne) med hennes situation och påstår sig kunna förmedla hennes barn till en adoptivfamilj av läkare eller andra välbärgade samhällsmedborgare som kan ge hennes barn ett bättre liv. Mot en kostnad så klart. Så när barnet är fött återvänder hon till Dagmar och lämnar över sitt barn. Och då hon inte kan betala hela summan hon blir skyldig stannar hon kvar och jobbar för henne. En vänskap bildas och de blir nästan som familj. Men det leder också till att Karoline får reda på hur Dagmar så snabbt lyckas bli av med barnen och det är först här vi kommer in i delen med hur filmen är baserad på verkliga händelser. Istället för att fokusera på Dagmar och hennes vidriga brott får vi möta och känna henne från ett annat perspektiv vilket resulterar i en mer nyanserad bild än bara monstruös barnamördare. Hon är snäll och omtänksam, men lindrar sina känslor och trasiga inre liv med droger, med vilka hon drar med sig Karoline till mörkret, men å andra sidan har hon mycket att fly och känslor att undvika vilket gör det svårt att döma henne. Vilket är en ytterligare styrka i filmen, hur den porträtterar utan att stigmatisera utan låter publiken själv avgöra vad den känner och tänker om vad som sker. Inga moraliska pekpinnar men likväl en påminnelse om hur trasigt livet kan vara och vad det kan få oss till. Men också hur långt vi kommit sen dess.

Filmen var uttagen till huvudtävlan i filmfestivalen i Cannes, men blev ruvad på sin Guldpalm – vilket jag så här i efterhand kan tycka är sorgligt och oförtjänt. Inte för att vinnaren Anora var dåligt, tvärtom var det en av fjolårets bästa filmer, men jag kan tycka att den inte riktigt har samma djup och konstnärliga touch. Istället känns det som Sean Baker vann med sin karriär, att gradvis ha jobbat sig uppåt och till slut förtjänat priset – snarare än ha varit bästa film. Men nu har filmen blivit nominerad både till European Film Awards och som Danmarks Oscarsbidrag så förhoppningsvis får Magnus med team upprättelse där. För den förtjänar att uppmärksammas mer och applådera sin absoluta högform av cineastisk storhet som mycket film saknar i övrigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Nintendo utannonserar nästa generation av sin hybridkonsol – det här är Nintendo Switch 2

16 januari, 2025 by Linou Gertz

Efter nästan åtta år på marknaden, och åratal av rykten och läckor, är det nu dags för Nintendo att gå vidare från sin nuvarande hybridkonsol Nintendo Switch – som både kan spelas bärbart men också sättas in i en docka som är kopplad till en TV eller monitor för stationärt mer traditionellt spelande som deras tidigare hemkonsoler som Snes, Gamecube och Wii – och idag utannonserade de sin nya konsol Nintendo Switch 2 – ett rakt och tydligt namn som visar att det är en ny generations konsol som inte riskerar att förvirra kunder (som Wii U gjorde efter succén Wii där många trodde det bara var ett onödigt dyrt tillbehör istället för en helt ny konsol) och i den första trailern visar de att det kommer med en större skärm (obekräftade uppgifter säger 8” LCD) och större joy cons som kommer med magnetiska fästen – vilket tillsammans med HAL effect motarbetar stick drift – ett problem som drabbat många Switch-spelare och varit en nagel i ögat på Nintendo under nästan hela denna konsolgenerationen. Men nu tycks det vara slut på det.

Klippet visar också att konsolen kommer med två USB C-ingångar: en på ovansidan, och en på undersidan. De har inte sagt vad de är till för, men en kan exempelvis användas för att ladda konsolen och samtidigt ha ett tillbehör inkopplat på ovansidan. Nytt är också den något tunnare men flexiblare u-formade kickstanden på baksidan av konsolen som gör att du kan ha skärmen ståendes på ett bord och spela med kontrollerna avtagna i så kallat table top mode. På själva joy-consen är knapparna sig lika, förutom på den högre varianten där en knapp lagts till under den vanliga hemknappen – som enligt rykten är en C-knapp för chat och kommunikation, men här har redigerats ut så det inte står någonting på den. Antagligen för att de inte är redo att prata om den än. I designen är det sleekt svart med inverterade röd och blå färg på insidan istället för att som när Switch släpptes ha hela joy-consen i de färgerna. Vilket ser väldigt sobert och snyggt ut!

Någonting som antyds men inte riktigt bekräftas är att det på insidan av joy-consen finns en optisk enhet, likt under en datormus, som gör att du kan använda ena joy-conen som en mus och glida med den i olika riktningar och sedan styra och kontrollera mer exakt med den andra. Om detta verkligen är fallet får tiden utvisa då det i trailern bara visas lite snabbt och inte hur det används i ett spel eller menyer. Men det skulle verkligen vara en unik vidareutveckling av originalets joy-con kontroller och ge Switch 2 en speciell gimmick som särskiljer den från marknadens allehanda alternativ. Vad som dock bekräftas i videon är att de fästes magnetiskt till konsolen istället för att monteras uppifrån och ned som originalet, och tas av mot sidorna. Vilket ger ett stabilare och mer lätthanterlig kontrollsituation för spelaren. Säkrare och mer hållbart är det också.

Tyvärr visades inte speciellt många spel till konsolen, men Nintendo har lovat att hålla en Nintendo Direct för att visa spel och mer ingående hur konsolen och bakåtkompatibilitet fungerar – även om de redan nu bekräftar att första generationens Switch-spel kommer vara spelbara på Switch 2, såväl digitalt som med fysiska spelkort – i ett uppkommande event den andra april i år. Men vad de visade upp nu med konsolen var ett nytt Mario Kart, än så länge icke namngett, som vittnar om större öppnare open world banor och upp till 24 spelare – vilket är dubbelt så många som tidigare. De har inte sagt om det är en releasetitel som släpps samtidigt som konsolen, eller när konsolen släpps och till vilket pris, men allt det förväntas avtäckas där i början av april. Utöver det kommer anordna Experience-events runtom i världen, som Paris och New York, innan konsolen lanseras skarpt vilket förväntas ske till Maj-juni någon gång. Om de har något event för att visa spel, både från sig själva och tredjepartsutvecklare, innan dess återstår också att se. Tills dess lever vi på drömmen om vad som stundar!

Arkiverad under: Spel, Toppnytt

Spelrecension: Astro Bot – årets bästa spel

18 december, 2024 by Linou Gertz

Astro Bot
Betyg 5
Utvecklare Team Asobi
Release September 6 2024
Format Playstation 5

I år firar Playstation 30 år som varumärke och som innovatör inom spelindustrin. Från den tidigare 3D-grafiken, spel lagrade på CD-skivor istället för kassetter (varpå konsolen även kunde spela upp musik från CD-album och därmed blev första konsolen att ha multimedia-funktionalitet) och minneskortens intåg på spelarenan slog den kommunalgråa konsolen ned som en bomb i spelvärlden när den lanserades 3e december 1994 i Japan. Sedan dess har flera generationer följt, med allehanda tillbehör och dessutom två handhållna konsoler – PSP och Playstation Vita – och inte minst har flertalet spelserier kommit och gått under åren.

Sprunget ur teknikdemonstrationen The Playroom for Playstation 4, och senare Playstation VR-spelet Astro Bot Rescue Mission till samma konsol, lanserades Playstation 5 med gratisspelet Astro’s Playroom som likt Nintendo Wii och Wii Sports användes för att smidigt och underhållande visa spelaren hur kontrollen och konsolen bäst kunde användas. Faktum är att det var ett så roligt och fantasifullt demo att det mycket väl hade kunnat vara ett fullt spel i sig. Men som underhållande demonstration av DualSense (Playstation 5:s medföljande handkontroll) där det visades på vilka kreativa och fantastiska sätt den kan användas på i olika situationer, var det helt klart en av de bästa teknikdemonstrationerna sedan just Wii Sports som Nintendo använde för att sälja in kontroll-viftande bowling och tennis-spelande i vardagsrummen. Faktum är att flera tekniker som användes på Wii-moten, som högtalare i kontrollen och möjligheten att blåsa i den för att påverkade spelupplevelsen, även har återanvänts i Sonys nya kontroll. Både då och nu.

I år kom då tillslut en fullfjädrad spelupplevelse som tar vara på tidigare spelens potential och kreativitet, men levererar någonting mer – någonting större – än tidigare demonstrationer. Och faktum är att det inte hade kunnat lanseras lägligare, då det i sig självt är ett stort firande av Playstation och dess historia, både sett till hårdvara men också spelen. Flertalet spelserier finns representerade här både sett till karaktärer och miljöer. Spelserier som Ape Escpar, God of War, Uncharted, LocoRoco och Horizon (Zero Dawn och Forbidden West) representerar spelserier från olika konsolgenerationer i olika temaplaneter du kan besöka under din speltid. Du reser nämligen runt i olika galaxer med olika planeter i sig som fungerar som egna plattformsäventyr i sig. Där används förmågor som både återanvänds från tidigare nämnda teknikdemo men också med nya variationer och möjligheter du inte stött på tidigare. Team Asobis kreativitet och lekfullhet kommer här till sin spets vilket resulterar i ett barnsligt roligt – men stundvis riktigt utmanande äventyr som för tankarna lika mycket till Sonys egna spelarv som det Nintendo lämnat efter sig i plattformsgenren i spelserier som Super Mario Bros och Donkey Kong Country – vilket spelet känns lika mycket en hyllning till, ett kärleksbrev till hela spelkulturen, och i den nya förmågan att bli en metallboll förs tankarna även till sci-fi-serien Metroid där hjältinnan Samus Aran kan förvandla sig till en morph-boll. Varje galax avslutas med en bosstrid som följs av de tidigare nämnda temaplaneterna där delar av Playstation 5:an i spelet som måste lagas räddas. På varje planet finns bots du måste leta reda på för att komma vidare, samt pusselbitar som används för att bygga upp nedslagsplatsen – en plats som används som bas där botsen du räddar samlas och pusselbitarna du hittar bygger upp saker som en klädbutik där du kan byta om till olika spelkaraktärer eller en spelautomat där föremål från olika spel kan vinnas och placeras ut på hemplaneten. Nedslagsplatsen har också olika områden där du kan använda dina funna bots till att besöka och låsa upp olika föremål runtom. Som ett minispel i spelet för extra nöje.

Spelet, fullt av spelglädje och fullständig kärlek, vann titeln årets spel – Game of the Year (GOTY) – på The Game Awards som firade tio år när det hölls i förra veckan och kan ses som spelindustrins motsvarighet till Oscars-galan – där prisutdelningar i olika kategorier varvas med utannonseringar och trailers av kommande spel – och förutom den tyngsta titeln vann den också Best action/adventure game samt Best family game. Det har även vunnit flertalet andra tunga spelpriser såhär när spelåret ska sammanfattas och jag kan bara hålla med – det är absolut ett av årets bästa spel. Om inte det bästa i år. Punkt! Den barnsliga glädjen och alla glimtningar till både egna och andras spel och den vackra avslutet på storyn med självuppoffringen och det fina i att gemensamt hjälpa och lyfta varandra bildar tillsammans en helhet som absolut förtjänar att applåderas och prisas.

Arkiverad under: Recension, Spel Taggad som: Astro Bot, Spel

Recension av spel: Lego Horizon Adventures

28 november, 2024 by Linou Gertz

Lego Horizon Adventures
Betyg 3
Utvecklare Studio Hobo, Guerilla Games
Release November 14 2024
Format Nintendo Switch, PC, Playstation 5 (testat)

Efter att den holländska utvecklarstudion Guerilla Games var klara med sin Killzone-serie ville de gå vidare och göra någonting helt annorlunda. Så från futuristisk förstapersonsskjutare gick de istället och skapade en apokalyptisk tredjeperssonsäventyr där efterdyningarna av spelets version av klimatförändringarna som helt förstört allt liv och natur och kvar finns ruiner och väldigt lite människor. Nytt är istället robotdinosaurier och en av sin stam utstött Aloy som inte bara måste rädda världen utan även ta reda på sitt förflutna och vem hennes mamma verkligen är. Resultatet blev Horizon Zero Dawn, ett av de bästa äventyrsspelen på Playstation 4 – och som nu släppts i remastrade version för Playstation 5 – som nu omtolkats i detta roliga Lego-äventyr.

Det finns många likheter i både handling och karaktärer och fiender, men också många skiljaktigheter. Så för den som redan har spelat igenom originalet kommer inte bara att spela om det men med Lego-grafik. Du får till en början välja om du vill prioritera grafisk kvalitet eller bilduppdatering. Sen får du välja svårighetsgrad, men det är ingen idé att lägga för stor vikt vid att välja rätt utan känner en att det är alldeles för lätt eller svårt kan detta ändras i spelets bas nästan när som helst. Och på tal om basen, Modershjärtat, så är det en raserad by som du måste bygga upp igen – genom att spela igenom spelets huvuduppdrag, samla klossar, men också genom att utföra sidouppdrag som tilldelats i modershjärtats anslagstavla. Det finns också flera saker som kan uppgraderas, som gruppens förmågor och klädval. Du kan spela med en vän, antingen genom att koppla till en andra handkontroll till din konsol lokalt eller genom att bjuda in online. Dock kan du inte spela med någon annan i spelets introduktion, vilket känns lite märkligt eftersom det är då en lär sig kontrollerna och hur allting fungerar. Visserligen är det inget avancerat spel så utan inlärningskurvan är låg ändå så är ni två kompisar eller så som spelar gör det kanske inte så mycket, men är du till exempel en förälder som spelar med mindre barn kunde det varit bra att visa dem från start.

Med tanke på den ganska enkla humorn, tillsammans med det enklare spelupplägget, passar det väldigt bra att spela med ett barn. Eller spela hela familjen och turas om mellan uppdragen. Gör en det kan kanske ett pluspoäng läggas på i betyget ovan. Humorn är ganska låg och nördig, så det passar bra för barnfamiljer eller bara den med barnasinnet kvar. Vilket också gäller den största skillnaden i speldesignen, att det inte längre är något avancerat open world spel utan väljer banor som sedan är uppdelade i segment där striderna och det lilla utforskandet tar vid. Ser en silvriga legoknoppar gör en bäst att följa dem för belöning, men annars är det ganska rättfram och svårt att gå fel. Skulle en inte hitta vart en ska finns snabb en indikator som vägleder dig eller er rätt. Spellängden är ganska kort, mellan fem-sju timmar, vilket gör det perfekt att dela upp under en helg eller så, och det är främst huvuduppdragen för sedan finns det som sagt en hel del annat att göra – speciellt för den som vill klara allt och maxa spelupplevelsen och kanske även få alla trophys (spelbelöningar). Dock är de ganska simpla och repetitiva efter att huvudberättelsen spelats igenom, vilket gör att känslan av att vilja fortsätta spela avtar rätt kraftigt och omspelningsvärdet inte riktigt infinner sig. Men det är heller aldrig tråkigt så det är helt klart ett äventyr värt att bege sig ut på.

Arkiverad under: Spel, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 10
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: När man låter hjärtat va’ me’ – då kan inget stoppa Ronneby folkteaters revy

Titel: Låt hjärtat va' me' Premiär 23 … Läs mer om Recension: När man låter hjärtat va’ me’ – då kan inget stoppa Ronneby folkteaters revy

Filmrecension: Christy – filmen hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt

Christy Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Filmrecension: Christy – filmen hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt

Filmrecension: Father Mother Sister Brother – poänglöst ibland men med visuell tyngd

Father Mother Sister Brother Betyg … Läs mer om Filmrecension: Father Mother Sister Brother – poänglöst ibland men med visuell tyngd

Progressive- pop formelns svepande sound behärskas om än stundtals med lånta fjädrar – Cautionary Tales av Last Plane Out

Cautionary Tales 3 Producent: … Läs mer om Progressive- pop formelns svepande sound behärskas om än stundtals med lånta fjädrar – Cautionary Tales av Last Plane Out

Filmrecension: Rental Family – en underbart varm, engagerade och rolig film

Rental Family Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Rental Family – en underbart varm, engagerade och rolig film

Filmrecension: Primate – en obeskrivligt brutal historia som vältrar sig i närgånget våld

Primate Betyg 1 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Primate – en obeskrivligt brutal historia som vältrar sig i närgånget våld

Filmrecension: Mercy – ställer en del intressanta frågor

Mercy Betyg 3 Svensk biopremiär 23 … Läs mer om Filmrecension: Mercy – ställer en del intressanta frågor

Filmrecension: Die My Love – hopplöst slarvig insats

Die My Love Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Die My Love – hopplöst slarvig insats

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

De sju uren Betyg 4 Premiär på Netflix … Läs mer om Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

Folkoperan firar 50 med två urpremiärer; Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche i … Läs mer om Folkoperan firar 50 med två urpremiärer; Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

Filmbranschen är i uppror: Det skånska filmupproret blir nationellt

Filmbranschen är i nationellt uppror: Ny … Läs mer om Filmbranschen är i uppror: Det skånska filmupproret blir nationellt

Publikrekord 2025 på Kulturhuset Stadsteatern

Lonely Together på Kulturhuset … Läs mer om Publikrekord 2025 på Kulturhuset Stadsteatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in