• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Tommy Juto

NAO på Way Out West

14 augusti, 2016 by Tommy Juto

NAO på Way Out West
Lördag 13 augusti
Betyg 3

Av alla artister som bokats till årets Way Out West gladde ingen mig så mycket som när NAO blev klar, i mitt tycke ett av de mest spännande namnen inom alt-R&B just nu. På förhand kändes det lite svårbedömt hur stor publik hon skulle locka, många hördes samspråka om vem den där NAO är, men när brittiskan går på är Dungen faktiskt rätt packad med folk som vill höra fräsch, modern soul med inslag av rå funk.

Hon blir nästan överväldigad över den stora uppslutningen, som om hon inte räknat med att hon nått ut i så stor utsträckning här. Förvisso kom debutalbumet så sent som för två veckor sedan, men det föregicks av några EP:s och singlar som fastslog att det här är en artist att räkna med. Sångmässigt påminner hon om Janet Jackson och Kelela som försvann ur festivalens line-up lika fort som hon tillkom.

Hennes taktfasta låtar rycker igång dansnerverna hos många och i ett försök att få allas händer att vaja i takt med beatsen hoppar hon ner från scenen tills hon dråpligt nog och inser att hon inte kommer upp igen och får ta ett varv backstage för att sedan inför breda leenden leta sig bakvägen tillbaka upp. Kompet kommer från gitarrist, basist och trummis kompletterat av förinspelade syntslingor och körsång, vilket givetvis hade varit trevligare med äkta vara men man kan inte få allt.

NAO håller på att leta sig in i folks medvetande på riktigt och när till och med balladerna får folk att vilja dansa är man onekligen något på spåren.

Arkiverad under: Musik

Way Out West: The Libertines – ett kringresande spektakel

13 augusti, 2016 by Tommy Juto

TheLibertines_01

The Libertines på Way Out West
Fredag 12 augusti
Betyg 2

De klarade av första provet: de dök upp. Eller Pete Doherty dök upp, ett dygn senare.

The Libertines är ett kringresande spektakel som ibland bestämmer sig för att spela rock’n’roll om de kan hålla sams, om omgivningen har tillräckligt med tålamod och om nämnde Doherty klarar av att stå på benen en timme i sträck. Mytbildningen är stor, det heter att han tar heroin under kontrollerade former eller att han numera bara dricker alkohol och inte tar några tyngre grejer. Oavsett vad som är sant går han och dricker slattar redan efter första låten och när han vinglat runt ett tag är det inte svårt att föreställa sig honom med partyhatt på skallen och uppstoppad iller i näven.

Hatkärleken mellan Doherty och kumpanen Carl Barât är mest kärlek den här kvällen och det är lite gulligt när Barât både tillgivet kysser Doherty på kinden och återkommande ser till att han får ordning på grejerna. För det strular. Gitarrer är ostämda och låter inget bra, den akustiska åker ut i publiken så att bandets entourage får vädja om att få den tillbaka. Sladdrigt musicerande ingår i paketet såväl på skiva som levande, men Doherty spelar bitvis så risigt att det låter som att han inte ens kan synka anslagen i Guitar Hero.

Han meckar och håller på med reglagen på elgitarren så att den för en stund knappt hörs, såvida ljudteknikern inte medvetet drog ner volymen på den.

Om det är en prövning att försöka hantera intrycken under en Libertines-spelning lär det knappast matcha utmaningen att vara deras råddare/vårdare. Rytmsektionen gör allt de kan för att hålla något slags stadga och ögonblick av storhet flimrar förbi när de båda frontmännen möts i sångkyssar där deras läppar endast skiljs åt av mikrofonen och när alla kemikalier i receptet nästan hittar rätt i “Don’t Look Back Into The Sun” och “Can’t Stand Me Now”.

Att ett riktigt piano släpats upp på scenen enbart för “You’re My Waterloo” ger också några extra isbitar i groggen.

The Libertines skall vara oberäkneliga. Ett visst mått av ”men alltså …”-reaktioner är obligatoriska och ingenting är givet, men när tålamodet prövas i den här utsträckningen är det allt mer sorgset fingrarna undermedvetet letar efter ordet ”föredettingar” på tangentbordet. Och det är det väl ingen som vill redan nu?

Foto: Peter Birgerstam

TheLibertines_02

TheLibertines_03

TheLibertines_04

TheLibertines_05

Arkiverad under: Musik Taggad som: indiepop, Musik, Musikfestival, Popmusik, The Libertines, Way Out West

Stay Out West: Beach Slang – skyll er själva ni som inte kom

13 augusti, 2016 by Tommy Juto

beachslang1

Beach Slang på Stay Out West
Torsdag 11 augusti
Betyg 4

Det är inte svårt att tycka om ett band som Beach Slang. Människor som gör lite eller inget alls för att dölja sina influenser och dessutom ärofyllt förvaltar dem går alltid rakt in i folks hjärtan. Odiskutable ledaren James Alex gav fyllda fyrtio år sin karriär en andra chans när han startade bandet och på mindre än ett år snart har dundrat ut två album och lite till.

När de äntrar Hondurasscenen ute i Göta Älv är det med andan i halsen eftersom de, precis som rätt många framför dem, passade på att se Morrissey uppe i Slottsskogen. Till skillnad från dem själva som hade en rallyförare till turnéledare droppar folk in vartefter de hinner trassla sig från ena sidan av stan till den andra.

Oavsett antalet åskådare ger Alex precis allt han har och när han i mitten av spelningen börjar blöda från ovansidan av tummen efter några Pete Townshend-hyllande väderkvarnssvingar blir det ett vitalt bevis på att de som kommer sent borde ha masat sig hit tidigare. Mot slutet bildas till och med en mini-moshpit av fyra över genomsnittet exalterade herrar och Alex verkar uppriktigt förvånad över att deras fulländade garagerock faktiskt lockat så pass många att golvet är uppluckrat nästan ända bak till bardisken.

Sanningen är att det borde ha varit ännu fler. Skyll er själva, ni som inte kom.

beachslang2

beachslang3

Arkiverad under: Musik Taggad som: Beach Slang, Stay Out West

Way Out West: Anderson .Paak

13 augusti, 2016 by Tommy Juto

andersonwow

Anderson .Paak på Way Out West
Fredag 12 augusti
Betyg 4

Sist jag träffade Anderson .Paak i vintras satt han och gäspade sig igenom vårt samtal men var energisk som en speedad Pokemonjägare två timmar därpå när han uppträdde på Debaser Strand. Hur formen var i förmiddags är oklart, men energin på scen består. I samma ögonblick som stjärnskottet från Kalifornien i Milk N’ Honey rappar ”then she rolled me a spliff” börjar lukten av jazztobak ge sig till känna framför mig. Helt logiskt med tanke på att Anderson .Paak en gång försörjde sig genom att arbeta på en marijuanaodling, men den etiskt tveksamma professionen är nu ett minne blott. Karriären som underhållare har fått fart ordentligt och det hyllade albumet Malibu från i våras ligger till grund för större delen av scenframträdandet.

.Paak införlivar element från såväl disco, jazz, house, funk, spacerock (!) och soul och att begränsa honom till att beskrivas som hip-hop vore gravt missvisande. Visst, han rappar i mer eller mindre utsträckning på i stort sett varje låt, men allt det andra ger en sällsynt dynamik, särskilt som han behärskar både det och sång. När han dessutom sätter sig för att både spela trummor och rappa samtidigt serveras både sväng och en talang som inte kan underskattas.

Respekten för sin publik är ren klass och efter att först ha förmanat alla att inte lägga ut ut klipp på nätet vid en eventuell vurpa på den hala scenen bjuder han på en elegant, förmodat arrangerad bakåtkullerbytta. Ett album till och karln lär äntligen bli den världsstjärna han uppträder som.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anderson .Paak, Way Out West

Way Out West: Chvrches

12 augusti, 2016 by Tommy Juto

Chvrches_01

Chvrches på Way Out West
Torsdag 11 augusti
Betyg 3

Nog för att syntpopen fått en renässans senaste åren, men lika renodlade som skotska trion CHVRCHES är inte alla. Allt sedan snacket började gå runt 2013 om deras åttiotalsrötter har de stadigt byggt upp en större och större publik. Sångerskan och frontfiguren Lauren Mayberry har knappast Way Out Wests största kroppshydda men i gengäld en stor personlighet, kanske inte så att hon har den största svadan utan mer en utstrålning som lyser lika klart som hennes röda läppstift och nagellack där i motljuset denna tidiga torsdagkväll.

Skillnaden mellan deras två hitintills utgivna album är marginell, styrkan sitter istället i att de fortsatt med att skriva väldigt bra poplåtar. Refränger som suger sig fast och genom alla smattrande sequencers skär keyboardshookar. Mayberrys ljusa, nasala röst fungerar dessutom väldigt bra ihop med det artificiella.

När näst sista numret Clearest Blue når sitt klimax är det kanske en låt för tidigt, men att avsluta med debutsingeln The Mother We Share är inget dåligt sätt att sluta cirkeln.

Foto: Peter Birgerstam

Chvrches_02

Chvrches_03

Chvrches_04

Arkiverad under: Musik

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 8
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Lyssna: Van Morrison

Van Morrison har släppt första singeln … Läs mer om Lyssna: Van Morrison

Filmrecension: Erna i krig

Erna i krig Betyg 3 Svensk premiär - … Läs mer om Filmrecension: Erna i krig

Filmrecension: Raya och den sista draken

Raya och den sista draken Betyg … Läs mer om Filmrecension: Raya och den sista draken

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in