Landat efter 24 timmar på Rockbåten – Gamla Höjdare, som jag tycker börjar få ett lite avslaget program. Visserligen väldigt trött under resan, men Sanna Carlstedt med Band, får mig alltid att vakna till, hennes scennärvaro, röst (tjatat om det tidigare Sveriges bästa kvinnliga röst eftersom den omfattar så otroligt många genrer). Förmågan att få med sig publiken, det lite småvulgära, som när hon ropar ”ligg med mig” och publiken kvinnor som män ropar ja därför att vi älskar henne. Men hennes texter som hämtas ur vardagen är starka, hennes förmåga att pendla mellan humor och djupaste allvar visar på en dimension som jag tycker om. När hon sedan mitt i programmet kan lägga in en kort blues, jazzlåt eller godspell, tja då är hon oslagbar. Jobbar på ny skiva, ser fram emot den.
Motsatsen men ändå likheten, Carolin Af Ugglas, som jag aldrig hört live, är en annan som jag tycker, lysande artist. Hennes röst, texter, scendrive är så grymt, mellansnacken personliga, mycket om Caroline, men förståeligt då många av texterna inrymmer henne själv. Jag har alltid funderat över beskrivningen ful människa, vilket många skriver eller tycker om Caroline Af Ugglas, själv tycker jag att hon strålar, drar till sig sin publik, får dem att vara närvarande. Publiken på Rockbåten, klockan halv två på dagen var då med på noterna.
Skönhet kommer inifrån, lyssna på låten ”Du tror att du är vacker” varje en som ser sig ful borde lyssna på den, det finns alltid någon som ser dig som vacker och någon för dig.
Caroline Af Ugglas Janis Joplinstolkningar fanns med på spellistan, tufft noterade jag när skivan släpptes att ens våga sig på denna legend, men som fixade det.
-Livet är inte alltid en räkmacka, säger hon från scenen, frågan är om jag velat ha det så tillägger hon och sjunger om ”En grusväg genom livet” och det är nog så det är för de flesta livet är mer grus än räkor.
”Gråt älskling, gråt” (Joplin) ger mig rysningar, i vissa stunder ser man Janis och Caroline i samma person, det är starkt, närvarande och ett engagemang till tusen procent. ”En ny dag i morgon”, från senaste skivan är lite lugnare mer dämpad.
Caroline Af Ugglas blir aldrig någon vis eller -jazzsångerska, men att hon har bluesen och rocken i sin själ kan ingen neka till och förlåt mig, Sanna och Caroline ni har likheter men är ändå så olika, men det gillar jag.
Ett urval av övriga line up, var John Holm, Motvind, Roffe Wikström (troligen den artist som spelat längst på Svenska Höjdare), Asoka, Kaipa da Capo, Ted Ström & sons och Fu*k.
De senare ”Fagersta Ukulele klubb” , scenklädsel kilt. Sju spelglada herrar i mitten av livet.
Beskrivs som ”ett gäng omogna män som spelar allt på Ukulele, på ditt bröllop, fest, garageinfart eller i ditt badkar. Från trallvänliga låtar av Rune Wallebom till Ukulele klassiker av kända grupper som Motörhead, Judas Priest, Pink Floyd, Bob Dylan, Neil Young mm.
Finns inte på skiva men väl på You Tube och de är väl värda att lyssna på.
Svenska Höjdare bjöd med andra ord mig väldigt lite av nytt, men att resa ett gäng tillsammans som vi gjort varje år, är en del av nöjet man inte vill missa.