Film Redaktionen

Creation Stories
Betyg 2
Svensk biopremiär 30 juli 2021
Regi Nick Moran
Huvudrollen Ewan Bremner

En tillrättalagd film, lite töntigt gjord och med missvisande mytbildning om Alan McGee, mannen som grundade Creation Records, det numer legendariska skivbolaget som gett ut The Jesus and Mary Chain, Primal Scream, My Bloody Valentine och Oasis, med flera. Vill man se berättelsen om Alan McGee rekommenderar jag dokumentären Upside Down: The Creation Records Story istället.

I Creation Stories får vi mest korta snuttar och berättelsen känns tillrättalagd. Alan McGee framställs som väldigt mer rebellisk än han var i verkligheten. Det är en dålig kopia av trainspotting-estetiken.

Alan McGee hade en bitvis tuff uppväxt i Glasgow innan han hittade sin miljö i London där han grundade Creation Records, det numer legendariska skivbolaget, välkänt för alla som älskar mer independent musik. Filmen är en dramafilm där vi får följa McGee i dagar och nätter, fyllda av sprid och droger. Många skrönor och många myter. Spelfilmen bygger på hans självbiografi med ett manus av Irvine Welsh författaren som skrev Trainspotting. Welsh har definitivt satt sin prägel på filmen.

För mig är denna spelfilm långt ifrån lika intressant som dokumentären. I dokumentären tas musik upp mycket mer, vilket säkert är mer intressant för de flesta som fastnat för denna musikgenre. I dokumentären får man mer känslan av att McGee har rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt och inte alls så utflippat rebellisk.

Lite fakta: För regi står Nick Moran som slog igenom i Lock, Stock and Two Smoking Barrells. Musikspåret innehåller exempelvis Oasis, Primal Scream, My Bloody Valentine, The Boo Radleys, The Jesus and Mary Chain, Sex Pistols, David Bowie, D-Ream, Dido, m.fl.

Space Jam: A New Legacy
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juli 2021
Regi Malcolm D. Lee

En bekännelse: vad som lockade mig till att se Space Jam 2 var både nostalgi och ironi. Nostalgi eftersom den tidigare Space Jam-filmen kom när jag var barn. Ironi eftersom det känns som en typiskt dålig film som ändå har kultfilms-kvaliteter. Originalhemsidan har till exempel funnits kvar från 1990-talet, en kvarleva från tidigare Internet.

En professionell basketspelare som spelar basket med en seriefigur känns ju sådär seriöst, men man tar till sig filmen på ett lättsamt sätt. Man har inte förväntningar på att den ska ha något allvarligt att säga.

Till skillnad från förra filmen som bygger på Michael Jordan får vi nu följa NBA-mästaren LeBron James och hans familj. Handlingen bygger på att filmbolaget Warner har en algoritm (Al G. Rytm) som vill att LeBron James ska bli en del av deras universum med filmer som Batman, Casablanca och Matrix, för att nämna några. Al G. Rytm vill att man ska kunna se LeBron James i alla deras världar, från Harry Potter till Game of Thrones, att han ska synas tillsammans med alla varumärken i deras portfolio. LeBron James tycker det är en jättedålig idé, han vill ju bara spela basket.

Ett annat spår i handlingen handlar om LeBron James relation till sina två söner, den ena vill gå i hans fotspår och spela basket men den andra, Dom, vill hellre programmera datorspel. LeBron kan inte riktigt gå med på att låta Dom få göra som han vill utan han tvingar honom att gå på ett basketläger, trots att Dom är duktig programmerare och redan skapat ett eget hyperverkligt basketspel.

LeBron tackar nej till Warners erbjudande, men algoritmen ger sig inte utan suger åt sig honom och Dom. LeBron måste samla ihop ett lag som utmanar algoritmen i en basketmatch och denna match äger rum just i sonens datorprogram. LeBron förkastas till Snurre Sprätt som är den enda som är kvar i den tecknade världen, en nostalgins spöklika kvarleva i vår digitala tidsålder. LeBron och Snurre Sprätt måste tillsammans besöka Warners assemblage av olika världar för att locka tillbaka andra klassiska karaktärer (som Hjulben, Sylvester och Speedy Gonzalez vilka lämnat den tecknade världen) för att de ska kunna delta i basketmatchen. När de samlat ihop hela gänget mynnar det ut i en episk basketmatch som får mycket större betydelse och betydligt fler konsekvenser än någon annat.

En rolig detalj är att bland publiken till matchen finns massor av karaktärer från Warners filmer, som Fred Flinta, Pingvinen och bråkstakarna i A Clockwork Orange. Det är kul för oss vuxna som känner igen dessa karaktärer. Det är en mängd referenser till deras många olika filmer och karaktärer.

Filmens budskap är i slutändan att LeBron måste lära sig att acceptera att hans söner har egna val i livet som de måste få göra.

Filmen är underhållande och sevärd även om jag inte hade så höga förväntningar. Inför filmen tänkte jag mer att den skulle vara lite tramsig. Så Space Jam 2 överträffade mina förväntningar och betyget 4 är faktiskt inte i överkant.