Film Redaktionen

6 mars 2023 startar årets Tempo Dokumentärfestival.
Som alltid är det ett digert och spännande utbud av dokumentärer som visas.

Under rubriken Digitala speglingar botaniserar festivalen bland dokumentärer som på olika sätt reflekterar en värld som präglas av en digital verklighet.

I samband med årets fokus har Tempo bjudit in flera olika skribenter att formulera sig på temat.

Ett pressmeddelande skriver:
Det har gått trettiotre år sedan den första digitalkameran och World Wide Web introducerades för världen. Konsekvensen är att de gångna tre decennierna har präglats av att bilder och information överförs med stigande intensitet.

Stig Björkman skriver om årets invigningsfilm And the King Said, What a Fantastic Machine!:
– Jag antar att du som läser det här har en kamera. Årets invigningsfilm And the King Said, What a Fantastic Machine! berättar om fotografiets utveckling och det digitala livets påverkan på vår mänskliga självbild.

Susanne Regina Meures film Girl Gang är den första djuplodande inifrånskildringen av en influencers arbetsliv och vardag. Kaly Halkawt skriver om filmen:
– Det är lätt att klanka ner på unga tjejer som säljer smink och ännu mer på de som konsumerar det. Girl Gang blundar inte för den kritiken, men istället för att ställa influencern till svars för hur hennes kanaler bidrar till en destruktiv konsumtionskultur så visar filmen hur vuxenvärlden uppmuntrar den.

I årets fokus utmanas och kompliceras bilden av den digitala persona vi presenterar på sociala medier. Här kan man bland annat se Manifesto som vann pris för bästa film i Envision Competition på filmfestivalen IDFA. Regissören Angie Vinchito har i sin formförnyande kollagefilm sammanställt videos som ryska barn och ungdomar publicerat på YouTube som visar upp det förtryckande samhället inifrån med helt nya bilder. Filmen visas i samarbete med DIA lördag 11 mars med efterföljande panelsamtal om våld, barnkultur och dokumentära metoder.

I Theo Montoyas debutfilm Anhell69 skildras en ung queer generation i Medellín, Colombia. Här rör sig relationerna mellan liv och död och filmens namn är taget från den bortgångne vännens instagramnamn som flimrar förbi som ett digitalt spöke. Som förfilm visas Palmer Lydebrants Stockholm, 1982. Visningen görs i samarbete med Cinema Queer som efteråt gör en av sina klassiska bar-takeovers torsdag 9 mars.

Alma Gonzalez-Campo gestaltar med kortfilmen Blå lagunen 2017 sommarkvällsminnen med vänner och fest. Den rappa klippningen mellan suddiga stillbilder och rörliga videos har en ny och experimentell rytm som motsvarar känslan av att scrolla genom mobilens bildbibliotek.

Den underbart urblekta 00-talsestetiken i ryska Marusya Syroechkovskayas How To Save a Dead Friend är antitesen till det polerade uttrycket som dominerar på sociala medier. Här presenteras en film som tack vare de billiga digitalkamerorna har kunnat filma en vänskapsrelation över tolv års tid och återge den med vibrerande närvaro.

2013 vann Mia Engberg Tempo Documentary Award för Belleville Baby. Filmen följdes upp med Lucky One och bildar nu en trilogi med den avslutande delen Hypermoon! Engbergs Secrets of the Sun som är med i forskningsprojektet premiärvisas också under festivalen. Här formas ett filmiskt berättande som möter åskådaren på egna villkor i visuell tystnad, med utrymme att fylla i med egna bilder och narrativ. Filmerna visas tillsammans med kortfilmen The Last Name of John Cage av Margaux Guillemard som Engberg samarbetat med över flera år.

Om invigningsfilmen
Hyllningskörerna regnar över Axel Danielsons och Maximilien van Aertrycks film And the king said what a FANTASTIC MACHINE när den har visats på filmfestivalerna i Sundance och på Berlinale. Vad kan väl vara bättre att öppna dokumentärfestivalen med än en film om människans relation till kameran? Filmen får svensk premiär när den inviger Tempos 24:e festival måndag 6 mars på Rivals anrika biograf.

Einari Paakkanens finska feelgood-pärla Karaoke Paradise berättar om hur karaoken blev Finlands nationalklenod och visas på Finlandsinstitutet, en sann kulturhuspärla som bjuder in till film- och barkväll fredag 10 mars. Efter filmen bjuder Tempo in till fest med karaokesång! Biljetterna har redan börjat gå åt så passa på att köp din biljett redan idag!

Film och samtal
För den som är intresserad av en lättsam film om något som är svårt vill vi särskilt tipsa om danska regissören Sanne This An Eternity of You and Me (bilden) som visas onsdag 8 mars och söndag 12 mars. Ett kammarspel i mjukisbyxor, så beskriver regissören filmen om sin och partnerns svårighet med att skaffa barn. Aldrig förr har man sett processen med infertilitetsbehandlingar, ett vanligt problem som få pratar om, skildrat med så mycket värme, humor, kärlek och hopp. Efter visningen 8 mars samtalar regissören om filmen på Årsta Folkets Hus Bio.

Nyligen hade Karin af Klintbergs dokumentär om Carl XIV Gustaf Kungen premiär och filmen mottogs med lysande recensioner! Filmen specialvisas på Tempo lördag 11 mars och på torsdag 9 mars håller af Klintberg i ett samtal på Teater Tre som diskuterar Hur gör man en icke förutsägbar film om kungen, och varför?

I Staffans Juléns Kärlek på svenska reser regissören över hela Sverige för att intervjua människor om det vackraste och svåraste som finns, kärleken till en annan människa. Intervjuerna är utgångspunkten för författaren Marit Kaplas bok med samma namn som filmen. I samband med visningen söndag 12 mars läser Kapla ur boken, ackompanjerat av specialskriven filmmusik komponerad av Philippe Boix-Vives och framförd av Anders Lagerqvist, violin, och Philippe Boix-Vives, elektronik. Efteråt följer ett samtal med Staffan Julén och Marit Kapla om deras dokumentära samarbete, modererat av Folke Tersman, professor i filosofi och ställföreträdande VD för Institutet för Framtidsstudier. Kärlek på svenska är den första filmen i dseminarieserien Jakten på det autentiska som arrangeras av Kulturhuset Stadsteatern och Institutet för framtidsstudier, i samarbete med Tempo Dokumentärfestival.

Internationella festivalfavoriter i årets program
Årets internationella program innehåller dokumentärer från det gångna året, som ger en spännande utblick i världen. De flesta av dessa internationella filmer saknar svensk distribution. Här är några guldkorn:

Jumana Mannas film Foragers är en dokuthriller om natur och politik. Örterna akkoub och za’atar växer vilt i Palestina men att plocka örterna har förbjudits av de israeliska myndigheterna. I filmen möter vi några av de människor som gör motstånd mot förbudet. Genom torr humor och en blandning mellan dokumentära och iscensatta scener blir filmen en skarp samhällskritik som nästan kan betraktas som en satir över försöken att reglera naturen. Den 10 mars visas filmen i samarbete med Filmklubben Moderna Museet med ett efterföljande samtal med regissören Jumana Manna.

Anhell69 av Theo Montoya tar sin början inne i en likbil som cirkulerar i Medellín, Colombia – en stad utan fäder, härjad av fattigdom och drogkonflikter. Regissören castar sina vänner i vad som skulle bli en erotisk spökfilm men som istället blir en grym inblick i en hemlig värld utan framtidstro, men där man tycks fri att leva ut sina innersta lustar. En väldigt mörk och personlig film, som vann finaste priset på Dok Leipzig i höstas. Filmen visas med förfilmen Stockholm, 1982 av Palmer Lydebrant. Efter filmvisningen den 9 mars bjuder Cinema Queer in till en bar take-over på Holly Bush, Götgatan 82.

Four Journeys av Louis Hothothot var öppningsfilm på IDFA förra året, och jag blev helt knockad när jag var där och såg den. Den handlar om att vara barn nummer två under Kinas enbarnspolitik. Ämnet är politiskt intressant, men framför allt är det regissörens brutala uppgörelse med sin egen familjehistoria och sitt eget liv, samt hans personliga sätt att berätta, som gör filmen omöjlig att värja sig mot.

Lo que queda en el camino av Jakob Krese och Danilo Do Carmo handlar om Lilian som flyr från Guatemala tillsammans med sina barn, och gör den långa, farliga färden mot USA:s gräns. Det är fascinerande hur filmskaparna lyckas skapa ett så intimt och nyanserat porträtt i ett så extremt utsatta läge. I takt med att Lilian och hennes barn kommer närmre sitt mål, öppnar hon också upp mer och mer kring varför hon egentligen flyr och om vem hon är.

Årets festival får besök av flera internationella regissörer – danska Sanne This (An Eternity of You and Me), tjeckiska Veronika Lišková (The Visitors) och schweiziska Susanne Regina Meures (Girl Gang) som alla deltar i samtal efter visningarna av sina filmer. I samarbetar med det vandrande dokumentärfilmsprogrammet DIA visas Angie Vinchitos film Manifesto på Biblioteket Live den 11 mars. Efter visningen följer ett panelsamtal med inbjudna gäster på temat rysk ungdomskultur, rädslans praktik och dokumentära montage mellan Stefan Ingvarsson, analytiker på Centrum för Östeuropastudier, Helena Hörnfeldt, docent i etnologi och Rebecka Bülow, filmkritiker.

För den som är sugen på något utöver rekommenderas visningen av den finska feelgood-pärlan Karaoke Paradise av Einari Paakkanen, där festivalen efter filmen bjuder in till fest med karaokesång på Finlandsinstitutet.

Tempo är en festival för dokumentära uttryck, det betyder att förutom film finns flera spännande konstformer i programmet, som radio och dokumentär scenkonst.

Lördag 11 mars är en dag full av aktiviteter! På Biblioteket Live visas ryske regissören Angie Vinchitos film Manifesto med efterföljande panelsamtal om rysk ungdomskultur, rädslans praktik och dokumentära montage mellan Stefan Ingvarsson, analytiker på Centrum för Östeuropastudier, Helena Hörnfeldt, docent i etnologi och Rebecka Bülow, filmkritiker.

På kvällen visas Tell Aulins Ola Magnell – Den motvillige rockpoeten på Reflexen, följt av regissörssamtal och livemusik med spännande hemliga gäster.