Sweden Rock Festival har faktiskt något för alla och de har ganska mycket för alla. Här samsas Dödsmetall med melodiös eller tungt malande metal men det finns också ett starkt spår av progressiv hård rock. Så även i år. Utbudet är faktiskt riktigt bra i år för de av oss som gillar neoprogressiv, symfoniskt mellotronisk rockmusik. Det finns dessutom en spännvidd mellan banden som gör att alla säkert inte gillas av alla, men några av banden kan absolut fungera till och med som bryggor mellan helt andra genrer inom metalsfären. Ta ett band som Katatonina som spelar ett slags depressiv melankolisk metal och med en sångare som growlar. Men jag menar att de absolut kan klassas som ett modernt progressivt metalband i det sätt de hanterar musiken, instrumenten och variationsrikedomens vindlingar. Jag misstänker att en del ganska konservativa fans inom genren tycker jag hädar, men vad är det för progressivt i att vara konservativ?
De mer konservativa får också sin dos genom exempelvis 10CC som utöver sin medverkan i Bingolotto de senaste åren, är still going strong som ett av de större banden som överlevt sedan 70-talet. De nyare (90-tal) svenska banden Flower Kings och Änglagård ansluter också till ett mer ursprungligt sound samtidigt som de förnyat sin genre på ett högst påtagligt sätt.
Symphony X och Adrenaline Mob är två andra band som spelar en tekniskt skicklig och tydligt progressiv metal. För den sant progressive borde det inte vara svårt att ta till sig den musiken. Jag kan förstå om en del tycker det är för hårt, för mycket heavy metal, men det här är band som är väl värda att lyssna noga på.
Slutligen presenterar Sweden Rock Festival i år en verklig storhet inom genren progressiv, symfonisk rockmusik. Derek William Dick, eller Fish som han är mer känd som. Ursprunglig sångare i det brittiska neoprogressiva bandet Marillion men sedan 1988 soloartist. Marillion är ett av de band som betytt allra mest för mig personligen och det berodde nästan uteslutande på scenpersonligheten Fish, hans röst, hans teatrala scennärvaro och uttryck samt hans fantastiska texter. De två första klippen här är liveupptagningar med låtar från första soloskivan “Vigil in the wilderness of mirrors” och det sista klippet är min absoluta favoritlåt med Marillion. Enligt vad Fish delger på sin sida på Facebook finns den låten med i setlistan på den turné han just påbörjat och som når Sweden Rock den 9 juni. Senast jag hörde låten live var på Liseberg i Göteborg för 26 år sedan. Då hade vi först sett soundchecken och medan vi satt och drack en pilsner gick bandet förbi utanför. Springade tog vi oss ut från ölhaket för att följa efter. Det visade sig att de skulle åka den beryktade Loopen (numer borttagen berg- o dalbana) så vi ställde oss bakom dem i kön. Det slumpade sig så att när man ska åka två och två i vagnarna så hamnade jag (genom taktisk överläggning, list och trampande på de andras fötter) i samma vagn som Fish. Skräckslagen, ihopträngd (vi är ganska stora gossar han och jag) och fullständigt salig är det vad jag minns allra bäst från den dagen på Liseberg. Men showen var naturligtvis fantastisk. Fantastisk. Jag ser oerhört mycket fram emot att höra Fish igen och om vi har lite tur här på Kulturbloggen kommer vi kunna presentera en intervju med honom efter festivalen.
Speltider för omnämnda band är: 10CC – 7 juni kl 13:30 | Adrenaline Mob – 8 juni kl 12:00 | Änglagård – 8 juni kl 15:15 | The Flower Kings – 8 juni kl 21:45 | Katatonia – 8 juni kl 00:00 | Fish – 9 juni kl 15:00 | Symphony X – 9 juni kl 18:15
Och nästa år kommer Rush till Sweden Rock!
Läs även andra bloggares åsikter om sweden rock festival
Du har väl inte missat våra tidigare nedräkningar inför Sweden Rock Festival?
Cannibal Corpse
Soundgarden
Motörhead
Mikael Rickfors
