Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Shop

by

Shop
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 november 2021 och online 1 december 2021
Regi Jesper Klevenås
I rollerna bland andra Disa Östrand, Vanessa Knave och Alexander Salzberger

Att vara beroende av att shoppa och att handla så mycket att man tvingas till skuldsanering är nog ett av de beroenden som många kan uppleva oerhörts skamfyllt. Att vara fattig och inte ha råd att köpa vinterjacka åt sitt barn, att inte kunna betala skolresan för sitt barn – det kan kännas oerhört skamligt. Shop är en svart skildring av en ung kvinna, Linda, som på ytan ser ut att ha ett perfekt liv. Hon ser bra ut, hon har en fin dotter och bor tillsammans med en skötsam och bra pojkvän. Men Linda lider av ett okontrollerat shoppingmissbruk.

Denna film är stark och berörande – och den gör ont i magen. Linda är djupt beroende och kan glömma allt när hon shoppar. Hon kan lova sin pojkvän att aldrig shoppa utan att ha råd igen, men som alla missbrukare ljuger hon. Vid ett besök i en galleria glömmer Linda av sin dotter som väntar vid en rulltrappa. Dottern har diabetes och blir medvetslös medan hon väntar och måste föras till sjukhus i ambulans. Att missbrukare kan sälja ut sin egen mor är ett talesätt som sorgligt nog ofta stämmer. Att vara missbrukare är en sjukdom och det är något som många inte kan upphöra med utan stöd och hjälp.

Att ge människor hjälp vid missbruk är inte alltid lätt. Den som missbrukar kan vara lurig och på många sätt lura den som vill hjälpa. Det är inte enkelt att komma ur missbruk. Det går, det finns exempel på det, men det lyckas inte alltid. Det finns många exempel på. Ett viktigt skäl till att missbrukare misslyckas komma ur beroende har troligen att göra med hur de bemöts av omgivning och samhälle.

Denna film visar så starkt hur ett dåligt bemötande från omgivningen kan få förfärliga följder. Linda får hjälp på flera sätt men det räcker mer med att en person, i det här fallet en arbetsgivare, inte förstår situationen.

Jag tror denna film kommer att kännas i magen på de flesta och förhoppningsvis kan det sätta igång viktiga diskussioner. En viktig fråga är varför människor överhuvudtaget bygger sin självkänsla på att shoppa vackra kläder. Hur kan en människa bli lycklig av en dyr handväska? Vad är det för ideal som prackas på människor i dagens värld? Hur mycket ansvar har reklambyråer, hur mycket ansvar har influensers och modebloggare? Hur kan skolor ge unga människor självförtroende utan att bygga på ytliga saker som vackra kläder?

Intressant om regissören Jesper Klevenås. Han har arbetat som filmfotograf, bl a på Roy Anderssons Sånger från andra våningen, för vilken han 2001 belönades med en guldbagge för bästa foto (tillsammans med István Borbás). Sättet att filma och berätta på har likheter med Roy Anderssons underbara sätt att berätta med film. I Klevenås ser vi en värdig arvtagare av Roy Anderssons filmskapande. Klevenås har likheter med Roy Andersson men är helt klart på väg mot ett eget uttryck.

Klevenås debuterade som manusförfattare och regissör 2000 med novellfilmen Anja, som vann Stockholm filmfestivals stipendium 1 km film. Hans senaste kortfilm, Ett tyst barn, premiärvisades i Director’s Fortnight i Cannes 2010. Shop är hans långfilmsdebut.

Lyssna: Timbuktu – Koltrasten

by

Timbuktu har släppt singeln ”Koltrasten” från sitt senaste album tillsammans med en jazz-version av låten som görs tillsammans med MASAKA Trio och Esther Kirabo.

Tidigare under året släppte Timbuktu sitt tionde studioalbum ”Du Gamla, Du nya”. Albumet blev kritikerrosat av media och nu släpper Timbuktu den femte singeln ”Koltrasten” från albumet. I samband med singeln släpps även en jazz-version av låten som görs tillsammans med MASAKA Trio och Esther Kirabo. Utöver detta är även Timbuktu och MASAKA Trio aktuella med en Sverigeturné som börjar i Borås på Sagateatern den 22 november.

Bokrecension: Två pistoler av Klas Östergren

by

Två pistoler Det är en order, Käre vän, en order
Författare Klas Östergren
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Bokförlaget Polaris
Medarbetare Sokcic, Miroslav (form)
ISBN 9789177954781
ebok ISBN 9789177954798

Att denna underbara roman av Klas Östergren inte Augustprisnominerades i år är för mig en gåta. Det enda skälet jag kan tänka mig är att Östergren redan varit nominerad flera gånger och juryn bakom priset strävar efter att lyfta fram flera olika författare och gärna debutanter.

Två pistoler utspelas under kung Gustav III:s tid och är helt fantastiskt väl skriven. Vi får följa tidigare hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som är till åren och flytt och gömt sig i Italien. Utanför sitt fönster ser han människor drabbade av koleran som härjar. Det finns tydliga paralleller till vår tid då många författare, som Klas Östergren, levt isolerade och hållit avstånd på samma sätt som Munck gör.

Munck har stått nära kungen, ja så nära att han till och med hjälpte Gustav III att ha samlag med sin hustru, drottning Sofia Magdalena. I boken berättar Munck för sin trotjänare Ytterberg om tiden vid hovet.

Östergren växlar skickligt i rytm mellan dessa två tidsperioder. Då han skildrar Munck som åldrad förmedlar språket en gammal mans eftertänksamhet i lugn takt – medan berättelserna om Munck som ung och företagsam man förmedlas med en helt annan snabbare grundrytm.

Året då Munch har bosatt sig i ett hus vid Toscanas kust är 1831 och han är åttiotvå år. I Asien och Europa härjar en koleraepidemi som lett till massdöd i vars fotspår upplopp. Adolf Fredrik Munck har bestämt sig för att stanna inomhus resten av livet. Trots att han är utkastad ur sitt eget land och tvingats fly och levt gömd i närmare fyrtio år är han ändå ganska nöjd med vad han upplevt i sitt liv. Han har bott i Tyskland, Österrike, Pisa, Neapel och slutligen Massa. Nu väntar han mer eller mindre på att gå ur tiden. De som jagar honom har hunnit dö men för säkerhets skulle har han ändå två pistoler i ett fack i sitt rum. Fast huruvida de två pistolerna verkligen fungerar, det är han inte säker på.

Det är en mästerlig roman, rolig och som väcker många tankar om livet, om åldrandet, om författandet, om berättandet, om människors villkor och att också en kung kan vara osäker.

Ett plus för den som helst tillägnar sig litteratur som ljudbok: Romanens inläsare är författaren Klas Östergren själv.

Gustav III hade anledning att vara tacksam mot Munck, inte minst för att den erotiskt kunnige hovstallmästaren handgripligen hjälpt den tafatte kungen när en avkomma skulle bli till. Men det ledde också till illasinnade rykten om det verkliga faderskapet, som förpestade både Gustavs och Munckens tillvaro. Kungens nåd förbyttes småningom i bedrägeri och svek.

Fakta om författaren: Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila och har sedan dess givit ut tjugotalet romaner och novellsamlingar. Han har dessutom skrivit för film och tv, och varit verksam som översättare av både prosa och dramatik, framför allt av Henrik Ibsen. 2020 gav Polaris ut hans senaste roman Renegater, den sista och avslutande delen i trilogin om Henry Morgan, tillsammans med de tidigare delarna Gentlemen och Gangsters.
Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien, men deltog sedan 6 april 2018 inte längre i dess möten och utträdde formellt den 7 maj samma år.

Filmrecension: I koltrastens land – jag hoppas många ser denna film

by

I koltrastens land
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 november 2021
Regissör Blerta Basholli
Medverkande Yllka Gashi, Çun Lajçi, Aurita Agushi, med flera

Att starta en mindre affärsverksamhet i en patriarkalisk bygd i Europa kan möta stort motstånd. Denna film skildrar några kvinnor som vågade stå upp för sin rätt att ta hand om sin familj och samtidigt för vi se hur människor i Kosovo lever med en stor fråga: var är deras försvunna män, pappor och bröder? Tusentals män försvann under det krig som härjade i Kosovo. De kvinnor som tar ansvar för sina familjers ekonomi utmanar patriarkala krafter.

I fokus för denna skildring står Fahrije, en kvinna vars man varit försvunnen sedan kriget i Kosovo. Utan man i huset har familjen svårt att få ekonomin att fungera. Hennes svärfar, mannens pappa bor med dem men han är gammal och rullstolsbunden och kan inte bidra med så mycket. För att få pengar att överleva startar Fahrije en affärsverksamhet genom att sälja hemmagjord ajvar. Hon tar körkort och startar affärsprojektet tillsammans med andra kvinnor vilket inte ses med blida ögon. Hon blir hotad och utsatt och hennes barn får möta elaka kommentarer.

Filmskaparen har valt att berätta med bilder som fotograferade för att ge en stark känsla av realism, av autenticitet. Det känns som om att det är verkligheten, nästan som en dokumentär, som att jag är med där på plats.

Det är väldigt bra filmat och berättat, i en lugn takt där mycket händer under ytan. Vi ser hur en del av karaktärerna växer och utvecklas. Samtidigt som de utstår en hård kamp och Fahrije och övriga kvinnor måste stå på sig och våga tro på sig själva ser vi hur de stärks av sin gemenskap. Filmen är en ögonöppnare och ger hopp.

Filmen bygger på verkliga händelser. Inte bara att den utspelas i ett land och en bygd som påverkats av kriget och där människor fortfarande söker försvunna män utan också berättelsen om Fahrije och de andra kvinnorna bygger på verkligheten.

För mig var detta en vacker, stark, berörande ögonöppnare. Jag hoppas många ser denna film. Ibland känns det som att vi i Sverige som inte kommer från länder som drabbats av krig under senaste femtio åren inte inser vilken verklighet många i Europa lever i.

Filmbolaget berättar:
Denna feministiska filmpärla blev en sensation på filmfestivalen i Sundance där den hade sin världspremiär tidigare i år och kammade hem tre av festivalens tyngsta priser: det stora jurypriset, bästa regissör och publikpriset. I koltrastens land är även Kosovs Oscarsbidrag.

Filmrecension: Flag Day – domineras av familjen Sean Penn

by

Flag Day
Betyg 3
Regi Sean Penn
Visas på Stockholms filmfestival

En film som domineras av familjen Penn. Sean Penn spelar den ena huvudrollen och han är också filmens regissör. Hans dotter Dylan Penn spelar den andra huvudrollen och hennes bror Hopper spelar hennes bror Nick.

Filmen skildrar en dysfunktionell familj med en dotter som älskar sin pappa och den bygger på verkliga händelser. Pappa John Vogel var kriminell och definitivt en person utan gränser och med någon slags storhetsvansinne, med ett sjukligt behov att framställa sig själv som så mycket bättre och mer lyckad och framför allt rikare än han var. Dotter, Jennifer Vogel, älskade sin pappa och som barn förstod hon inte att han var kriminell. Frågan är hur mycket hon överhuvudtaget någonsin förstod det, trots att han fick långt fängelsestraff för ett bankrån. Som en annan kvinna i filmen vars far också svek henne uttryckte: ”Vi förlåter dem och tror på dem om och om igen”.

Handlingen bygger på en berättelse skriven av dottern, Jennifer Vogel, och allt skildras sett ur hennes ögon – och det är välgjort och konsekvent genomfört. Det är detta tillsammans med att det är skickliga skådespelare och en berättelse som berör som ger betyget. Men det är samtidigt en typisk Hollywood-produkt, för melodramatiskt, för känslofyllt patetiskt, för mycket hollywood-drama över filmen för att bli ett mästerverk. Det är synd, eftersom det är av värde att se att också kriminella män har finare och svagare sidor. Att de kan älska någon som John älskar sin dotter, att de inte är alltigenom onda. Alla människor har olika sidor inom sig, vilket tyvärr ofta glöms bort i vårt västerländska samhälle där människor kategoriseras i onda eller goda.

Sveriges Television skrev att filmen fick stående ovationer då den visades på filmfestivalen i Cannes:
Senast Sean Penn tävlade i Cannes blev hans The last face utbuad. I helgen var det premiär för hans nya film Flag day och enligt alla rapporter ska han ha fått stående ovationer i flera minuter.

Jag blir lite förvånad över det mottagandet. Publiken i Cannes borde ha lite mer krav på vad som anses så mästerligt att det blir stående ovationer. Visst spelar Sean Penn och hans barn Dylan och Hopper bra. Inte så konstigt att Dylan och Hopper är duktiga med två världsstjärnor till föräldrar. Deras mamma är skådespelerskan Robin Wright, känd bland annat från tv-serien House of Cards och för sin hyllade roll i Forrest Gump.

Kanske hade filmen blivit riktigt bra om inte huvudrollerna spelats av regissören och hans dotter. De har ett samspel som fungerar bra men också blir för mycket, för övertydligt. Men det är fascinerande hur skickligt Sean Penns karaktär John Vogel gestaltats både som ung man och åldrad man av Sean Penn.