• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Kulturen får 1,28 miljarder kronor för kris- och stimulansstöd 2021

1 april, 2021 by Rosemari Södergren

Regeringen föreslår att kulturområdet tillförs ytterligare 1,28 miljarder kronor för kris- och stimulansstöd 2021 för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av spridningen av covid-19 och för att underlätta en återstart av verksamheten när läget så tillåter. Regeringen föreslår även ett krisstöd på 124,6 miljoner kronor för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna pga. kraftigt minskade intäkter till följd av spridningen av covid-19 till ett antal statlig finansierade kulturinstitutioner. Förslagen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna, skriver ett pressmeddelande från regeringskansliet.

Jag hoppas att detta inte är ett aprilskämt. För att kulturen drabbats hårt av restriktionerna kring pandemin av covid-19 är ett faktum. Ett obestridligt och i princip obegripligt faktum. Hur det kan vara riskfritt att åka till skidorter och festa under sportlov samtidigt som det inte få gå fler än åtta personer på en ishockeymatch i en arena för tiotusentals personer är ologiskt.
Det finns massor av teatersalonger och filmsalonger som skulle kunna ta emot fler än åtta personer och ändå ha säkerhet och avstånd. Nej att covid-19 skulle smitta mer i en teatersalong eller i en konserthall som Globen än trängsel i butiker, det köper jag inte.

Frågan är om restriktionerna visar på okunskap om hur viktig kulturen är och om det också visar att det är de kommersiella krafterna som styr regering och myndigheter som Folkhälsomyndigheten.

Nu kom i alla fall ett positivt påskbudskap från regeringen. Det hjälper givetvis inte alla, för reglerna för att få stöd täcker inte alla former av kulturarbete. Men ett positivt besked är det ändå.

Pressmeddelandet från regeringskansliet:
En förutsättning för att det ska finnas ett kulturliv i hela landet är att det finns livskraftiga aktörer som har möjlighet att skapa konst och planera föreställningar, konserter, utställningar och andra kulturevenemang. De restriktioner och allmänna råd som införts med anledning av covid-19 har medfört negativa ekonomiska konsekvenser för kultursektorn.

Regeringen vill därför dels förlänga det krisstöd som fördelas till allmän kulturverksamhet, konstnärer och andra aktörer inom kulturområdet som drabbats hårt, dels tilldela medel för aktörerna att starta upp sin verksamhet igen på ett smittsäkert sätt när situationen så medger. Stöd kommer även att fördelas genom den så kallade kultursamverkansmodellen till kulturverksamheter i hela landet.

Sammantaget föreslås kulturområdet tilldelas ytterligare 1,28 miljarder kronor för kris- och stimulansstöd 2021.

Huvuddelen av krisstöden kommer att fördelas av Statens kulturråd som även kommer att fördela stöd med syfte att möjliggöra för aktörerna att starta upp sin verksamhet igen. Övriga bidragsfördelande aktörer är Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Författarfonden och Sametinget. Regeringen och de stödgivande institutionerna återkommer med vidare information om detaljerna i stödens utformning.

Detta förslag innebär att regeringen i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna har föreslagit sammanlagt 2,78 miljarder kronor i kris- och stimulansstöd till det fria kulturlivet under 2021.

Dessa stöd är en förutsättning för att möjliggöra produktion inför en återstart. Dessutom presenterar regeringen ett stöd till arrangörer av evenemang som planeras genomföras under perioden juli–december 2021 men som inte kan genomföras eller måste begränsas i stor utsträckning till följd av restriktioner med anledning av spridningen av covid-19.

Regeringen föreslår även ett krisstöd på 124,6 miljoner kronor för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna pga. kraftigt minskade intäkter till följd av spridningen av covid-19 till ett antal statlig finansierade kulturinstitutioner.

Spridningen av covid-19 och de restriktioner och allmänna råd som införts med anledning av sjukdomen medför stora ekonomiska konsekvenser för kulturlivet. Museer och teatrar har behövt och behöver i många fall fortsatt hållas stängda och har därmed svårt att uppfylla sina samhällsnyttiga funktioner med att främja kulturupplevelser, kunskap och fri åsiktsbildning.

Statligt finansierade kulturinstitutioner är i varierande omfattning beroende av avgiftsintäkter. Trots omfattande besparingsåtgärder och tidigare erhållna statliga krisstöd har rådande situation lett till att vissa av dessa verksamheter befinner sig i ett mycket svårt ekonomiskt läge med akuta likviditetsproblem under våren och sommaren.

Därför föreslår regeringen att staten ekonomiskt stöttar vissa av dessa kulturinstitutioner så att de kan överleva krisen och finnas kvar den dag öppethållande åter blir möjligt.

Verksamheter som berörs: Vasamuseet, som är en del av myndigheten Statens maritima och transporthistoriska museer, Stiftelsen Skansen, Stiftelsen Tekniska museet, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde, Stiftelsen Dansmuseifonden för Dansmuseet, Nobelprismuseet, Stiftelsen Drottningholms slottsteater, Unga Klara och Voksenåsen AS.

Regeringen avser att överlämna dessa förslag i en kommande ändringsbudget till riksdagen.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Toppnytt

Filmrecension: Nomadland

25 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Nomadland
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 mars 2021
Regi och manus Chloé Zhao

En roadmovie om människor som kastats ut från det amerikanska samhället, ofta pensionärer som blivit utan bostad och nu väljer att ta sig runt längs amerikanska vägar med husbil. I centrum för filmen är den äldre kvinnan Fern, spelad av Frances McDormand, som nominerats för en Oscar för sin insats i rollen. För övrigt en av få roller som spelas av skådespelare. De flesta i filmen spelar sig själva. Det gör att filmen känns mer som dokumentär än drama.

Filmen saknar egentligt dramatisk handling. Fern kör runt på de amerikanska vägarna, stannar till och betraktar natur eller ödesmark, stannar till på campingplatser ibland och träffar likasinnade. De är som en slags egen klan eller stam, dessa karaktärer som är en mix av fattiga utslängda från samhället men samtidigt drivna av en rebellisk frihetslusta. Ibland strålar de samman med andra vägluffare i Bob Wells läger, som är en Vietnamveteran som har som livsverk att hjälpa människor från ett samhälle styrt av kapitalism.

Det är en poetisk vacker film, men jag hade föredragit att den antingen var renodlat dokumentär eller renodlat drama. Jag är rätt ensam om att inte se den som ett stort mästerverk. Många filmkritiker världen över hyller den och filmen har fått sex nomineringar till Oscarsgalan, bland annat för bästa film.

Jag tycker väl att det är lite synd om en sådan här film skulle vara årets bästa, det beror nog mycket på att pandemin gjort 2020 till ett svagt filmår. Nomadland är en långsam film där det som händer mer än inom människor än vad som syns utåt. Mer en inre resa inom Fern, en resa som för från att vara ensam till att vara ensam och accepter sin själv som ensamvarg.

Tänk att bara dra i väg. Bara ta det nödvändigaste med sig, inga bindande band. Where I lay my head is home, liksom, som James Hetfield sjunger. Klyschor. Men så är också den amerikanska frihetsmyten en livskraftig trop – som väl i och för sig inte alls är amerikansk, det är bara jänkarna som kidnappat den och införlemmat den i sin fordonskult. I Nomadland skimrar myten inte lika lockande, där är husbilen en sista rullande utväg för den fattige. Nöden nödtorftigt förvandlad till dröm om frihet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Fallet Göran Lambertz visar förfärande tydligt hur svenska medier sviker sin uppgift att granska makten

24 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Svenska medier har svikit sin roll som granskare av makten. Fallet Göran Lambertz visar förfärande tydligt hur svenska medier sviker sin uppgift att granska makten. Svenska publicister har blivit maktens megafoner.

I och med pandemin av covid-19 har journalistiken tagit ett rejält kliv tillbaka. Och detta blev extremt skrämmande tydligt i och med när toppjuristen Göran Lambertz fick livesända från sin trädgård och kalla den kanske våldtagna kvinnan för bedragare och andra fula påhopp. Detta fick han göra helt fritt, med hjälp av svenska redaktioner som livesände hans utspel.

Hur det gick till den julafton då den unga kvinnan (40 år yngre än Lambertz) hävdar sig ha blivit våldtagen kan jag inte ha någon uppfattning om. Det jag vet däremot är:
1. Mycket få av de våldtäkter som anmäls går vidare till åtal, det är svårt att bevisa
2. Mycket få av de våldtäkter som går till åtal innebär en fällande dom, det är svårt att bevisa
3. Processen att gå igenom en rättegång är oerhört påfrestande för den våldtagne, många avstår därför för att anmäla och gå hela vägen
4. Att ett fall som anmälan av Lambertz läggs ned betyder inte att han är oskyldig, det betyder endast att åklagaren inte hade tillräckligt med tunga bevis.

En fundering jag har är förstås: vilken åklagare vågar gå vidare med rättegång mot en så garvad jurist som Lambertz? För att ta den fajten misstänker jag att åklagaren måste ha starka, starka bevis som är omistliga. Jag undrar också om åklagaren hade lagt ner åtalet om det var en fattig arbetslös kriminell som misstänktes?
Ingen av dessa eller andra relevanta frågor ställdes av reportrar i Lambertz tillställning i sin trädgård. Istället fick han tala rakt ut. Som den makthavare han är.

Och det är här som den svenska journalistiken så tydligt och skrämmande förändrats under året av pandemin. Makthavare som myndigheter och regeringen har fått stå oemotsagda och utan att bli ifrågasatta. Utan att någon frågat vilken forskning ni stöder sina teorier på.

Det är till och med så at tom någon journalist dristat sig till att vara kritisk har Folkhälsomyndighetens kommunikationschef talat med journalistens chef. Jag får ont i magen när jag tänker på att chefer på svenska redaktioner accepterat detta av FHM:s kommunikationschef utan att det blivit protester eller ramaskrin av detta tydliga styrande av mediers yttrandefrihet.

Från Dagens Media: Christer Janson, presschef på FHM, är nöjd med mediernas insatser under pandemin, samtidigt som han konstaterar att det inte varit friktionsfritt. ”Flera av våra medarbetare har mött arga reportrar. En del har sagt att vi är inkompetenta. Då har jag talat med deras chefer och det har alltid löst sig. Journalisterna verkar ha tuffa arbetsförhållanden”, säger han.

Journalistikens stora uppgift är att kritiskt granska makten. Inte att vara en megafon åt makthavare. Detta uppdrag har svenska redaktioner svikit under pandemin och denna svaga journalistik tycks ha blivit en rutin. Nu får alla makthavare talar fritt rakt till svenska folket på SVT, på Expressen och så vidare, och så vidare. Var brukar det gå till så? I totalitära stater som Nordkorea, Kina …

I Expressen skriver Irena Polar:
Han är en av Sveriges absolut mest framstående jurister. Han vet in i minsta detalj vad han gör. De ”integritetsjobbiga” detaljerna är väl avvägda.
Lambertz utnyttjar sin gedigna kunskap och särskilda ställning till att fullständigt förgöra en målsägande. Och det sker inte i en rättssal.
Det pågår live, framför ögonen på hela Sverige, i SVT:s sändning där den även ligger kvar i efterhand och live till delar på en rad nyhetssajter, däribland Expressen.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Toppnytt

Filmrecension: Sällskapsspelet

19 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Sällskapsspelet
Betyg 3
Biopremiär på Zita Folkets Bio den 18 mars 2021
Regi Jenni Toivoniemi
I rollerna: Emmi Parviainen, Laura Birn, Samuli Niittymäki, Eero Milonoff, Christian Hillborg, Iida-Maria Heinonen, Paula Vesala och Paavo Kinnunen

En tankeväckande film som undersöker hur vi spelar våra roller och anpassar vårt beteende efter den grupp vi är med i. Framför allt fokuserar filmen på hur unga vuxna kan falla tillbaka i en roll de haft tio år tidigare i ett kompisgäng när gänget återförenas. Regissören berättar i en pressträff att hon haft filmen i sina tankar i många år, ända sedan hon gick sin filmutbildning.

Jag tänker att det filmen tar upp förmodligen talar framför allt till människor i trettio- trettiofem-årsåldern. För oss som hunnit en bra bit över det 35 år faller nog inte tillbaka i gamla roller på det sättet. Dessutom ser de vi svärmade för som tonåringar inte likadant idag – de har med tiden blivit överviktiga skalliga gubbar eller sura rynkiga vresiga pensionärer. Ok, lite överdrivet. Men vad jag menar är att när decennier går hinner vi ofta få ny vyer i livet och erfarenheter förändrar oss och vi behöver inte alls vara samma personligheter och om vi har en återträff med vårt tonårsgäng är jag inte alls säker på att vi skulle falla in i samma roller som vi hade då.

Hur som helst, Sällskapsresan är intressant och fängslande – fast alltid när det handlar om flera olika karaktärer är en långfilm alldeles för kort för att karaktärerna ska fördjupas. Men regissörens tanke är mer att jobba med stereotyper och det fungerar bra, även om jag nog hade föredragit tv-serie-format och mer fördjupade realistiska karaktärer.

Filmen utgår från några unga kvinnor i trettioårsåldern som är på väg ut till en stuga i skärgården där de ska tillbringa helgen. Vad en av dessa kvinnor, Mitzi, inte vet är att hennes väninnor i hemlighet bjudit in kompisar från deras gamla gäng för att fira att Mitzi fyller 35 år. Tanken är att det ska bli en nostalgitripp då de firade hennes födelsedag där ute på ön tio år tidigare och nu är samma gamla gäng inbjuden. Mitzi blir inte alls glad över denna överraskningsfest. Tvärtom. Hon blir arg och jättesur. Hon är inte alls på humör för att festa.

Som en extra överraskning dyker Mitzis syster Veronika upp med en helikopter. Veronika har med sig sin nya pojkvän som är en känd Hollywood-skådespelare. Det blir en del roliga scener då han som svensk och vältränad blir en undermedveten utmaning för de finska männen. Det blir en mängd förvecklingar, både mellan den nytillkomna och det gamla gänget. Gamla kärlekar och relationer ifrågasätts och nya relationer kan få fart. Filmen har sina poäng, absolut, även om jag känner att den mest talar till trettioåringar och karaktärerna är stereotyper. Men den är rolig och absolut intressant. Fast en liten outnyttjad detalj: en bit in i filmen bestämmer de att de alla ska lägga undan sina mobiltelefoner och de ska enbart fokusera på att vara i nuet och strunta helt i det digitala. Detta skulle kunna utvecklas mycket mer.

Filmens distributör skriver om filmen: Sällskapsspelet är en dramakomedi regisserad av prisbelönta Jenni Toivoniemi. Filmen tar upp stereotyper (bl.a. mellan svenska och finska män) på ett roligt sätt och utforskar samtidigt konflikten mellan självbilden och andras perception om oss med hög precision. Filmen fick åtta Jussi nomineringar (Finlands motsvarighet till Guldbaggen), bl.a. för bästa film, regissör och manus.

Arkiverad under: Scen

Filmrecension: The Dissident – hårresande väl genomförd skildring av världens största problem

17 mars, 2021 by Rosemari Södergren

The Dissident
Betyg 5
Svensk biopremoär 19 mars 2021
Regi Bryan Fogel

En hårresande och skrämmande, väl genomförd skildring av mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi. Det som både gör mig rädd är hur tydligt det blir att pengarna styr över vem som får begå mord och andra övergrepp och samtidigt ger mig hopp är att det ändå finns människor som vågar stå upp för sanning och frihet. De bästa dokumentärerna är de som inte bara skildrar en person eller en händelse utan sätter in den i ett sammanhang som berör oss alla, var och en. Det gör denna skildring av det saudiska mordet på Washington Post-journalisten Jamal Khashoggi.

Det finns så många övertygande bevis att bakom mordet ligger kronprins Mohammed Bin Salman, en av Saudiarabiens mäktigaste prinsar. Trots att detta bestialiska mord utfördes på order av ohammed Bin Salman fortsätter USA att sälja vapen till Saudiarabien och världens storföretag fortsätter göra affärer med detta stenrika land där medborgarna är totalt utan mänskliga rättigheter. Den saudiska monarken är stenrik och mäktig och tillåter ingen yttrandefrihet och förföljer protesterande saudier utomlands. Det är oerhört skrämmande att för att tyska kritiker fängslas släktingar och familj till dissidenter utan att ens få rätt till en rättegång.

Den 2 oktober 2018 gick Washington Post-journalisten Jamal Khashoggi in på det aaudiska konsulatet i Istanbul för att hämta sina vigselpapper. Utanför konsulatet väntade hans fästmö, Hatice Cengiz, förgäves. Han kom aldrig ut igen. Turkiets säkerhetstjänst har inspelningar som avslöjar hur mordet gick till inne i konsulatet. Världens medier uppmärksammade denna fruktansvärd komplott. Ändå kan Mohammed Bin Salman bjuda in världens rikaste och mäktigaste företagare och länder till konferenser utan att någon bojkott sker av Saudiarabien. Detta lands flagranta övergrepp gentemot mänskliga rättigheter borde få stora följer. Det är tyvärr uppenbart att pengarna styr. Så länge Saudiarabiens elit är så enormt rika kommer de att kunna fortsätta begå övergrepp utan att världens ledare på allvar säger ifrån. Detta gör att denna dokumentär handlar om mycket mer än det vidriga mordet. Filmen sätter fingret på ett världens största problem: att de mäktiga i världen inte behöver följa lagar och etik utan kan begå mord och kränka mänskliga rättigheter utan någon påföljd.

Ett pressmeddelande beskriver filmen: THE DISSIDENT är Oscarsbelönade Ikaros-regissören Bryan Fogels hårresande skildring av ett brutalt mord – och avslöjar den grymma diktaturens taktiker för att tysta dissidenter världen över, genom såväl cyberattacker som lönnmord.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 1011
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Filmrecension: Yung Lean In My Head – om hybris och jakten efter det sanna jaget

Yung Lean - In my head Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Yung Lean In My Head – om hybris och jakten efter det sanna jaget

Lyssna: Zikai – You Can Call Me Al

Zikai är Grammisnominerad i kategorin … Läs mer om Lyssna: Zikai – You Can Call Me Al

Lyssna: Roffe Wikström – Ballader och bröl

Nu har Roffe Wikström släppt sitt … Läs mer om Lyssna: Roffe Wikström – Ballader och bröl

Hanya Yanagiharas nya roman kommer på svenska

Albert Bonniers Förlag ger ut Hanya … Läs mer om Hanya Yanagiharas nya roman kommer på svenska

Hela ensemblen medverkar i nytt scenkonstverk på Dramaten

'Hela ensemblen på Dramaten medverkar i … Läs mer om Hela ensemblen medverkar i nytt scenkonstverk på Dramaten

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in