Father John Misty till Sverige i november

Efter spelningen på Way Out West står det nu klart att Josh Tillman återvänder till Sverige med sitt Father John Misty i höst. Den 15 november intar han Berns i Stockholm. Så här skriver Luger i ett pressmeddelande: ”När den tidigare Fleet Foxes-trummisen Joshua Tillman skar sig loss från Fleet Foxes kunde kanske ingen ana exakt vad han skulle göra och hur bra det faktiskt skulle komma att bli. Hans alter ego Father John Misty ger oss något vi tidigare inte vetat hur mycket vi egentligen har saknat. En slags folkpop draperad i sammet, blodigt allvar och humoristisk sarkasm. Mångsidighetens…

Fortsätt läsa…

17 augusti, 2015

Way Out West: Patti Smith bjöd på ett magnifikt jubileumsfirande

Skribent:

Sent på natten cyklade jag hem utmattad och belåten. Sista kvällen blev det också onödigt nog en sväng till Stay Out West på Hisingen. I mitt omtöcknade tillstånd hade ett crescendo naglat sig fast inuti huvudet. Det var Patti Smiths röst i Break It Up, från den platta hon hade bestämt skulle rekonstrueras på Way Out West fyrtio år efter att den släpptes. Angående Horses skrev Pop i sitt specialnummer som 1994 rankande de mest betydelsefulla albumen i historien: ”Smith förklarade det användbara i kombinationen ilska, storstadsdekadens och poetisk skärpa.” Skribenten menade att debutsuccén, vars producent var bångstyrige John Cale,…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Chic och Nile Rodgers en perfekt partyhöjare

Skribent:

Chic feat. Nile Rodgers, Flamingo 15 augusti 2015 Betyg: 5 En yngre kvinna fick i pressavdelningen förklarat för sig vilka Chic var. Egendomligt! Jag å andra sidan var spänt förväntansfull, beredd att ta emot kärleken från Nile Rodgers och den grupp han återskapat i omgångar. Var i min ungdom sent 70-tal absorberad av den bejakande discokulturen och shakade loss så gott jag förmådde. Musiken, vars främsta arena annars är dansgolv är perfekt partyhöjare. Och vad vi är delaktiga i med sällsynt snäll ljudåtergivning är ett nästan intimt party med mästaren och hans ensemble. Enda störningsmoment: ett elakt regn. Försöker att…

Fortsätt läsa…

16 augusti, 2015

Way Out West: Som tiden stått still för shoegazens flaggskepp Ride

Skribent:

Ride, Linné 15 augusti 2015 Betyg: 3 I fjol på Way Out West hörde jag kanske en halvtimme på Slowdive. I år fick en likasinnad återförenad kvartett från Oxford förtroendet att vara sist ut. Var långt ifrån fullt i tältet när Ride drog igång sitt inåtvända kompakta gig. Detta är bandet som i indiekretsar satt på tronen åren före Britpop blev ett begrepp och rivaliteten mellan de två stora blev en följetong. Vi snackar Creation Records och tidigt 90-tal. Man öppnade angenämt med Leave Them All Behind. Vad man ljudmässigt associerar till en synt, torde i själva verket vara ett…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Ought är ett namn att lägga på minnet

Ought, Pusterviks lilla scen 15 augusti 2015 Betyg: 5 Ought är ett av festivalens stora utropstecken. Ute öser regnet ner, men det är svettigt inne på Pustervik när den kanadensiska kvartetten Ought intar den lilla scenen på övervåningen för sin första Sverigespelning någonsin. De får bara spela i en halvtimme, men under denna halvtimme lyckas de imponera stort. Det är den sista, men också den bästa spelningen jag hinner med att se under årets Way Out West. Framför allt rör det sig om postpunk-influerade, rytmiskt malande låtar som byggs upp dynamiskt, där det är den upptrappande energin som får refrängerna…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Alt-J lämnar ett svalt avtryck

Skribent:

Alt-J, Flamingo 15 augusti 2015 Betyg: 2 Med de två succéalbumen An Awesome Wave och This is all Yours har de fått en engagerad publik på halsen. Mestadels media och hipsters som vill vara först med att hylla det obskyra. Det är visserligen en väldigt passande publikskara här på Way Out West som till största del består utav just den målgruppen. Även om de är kända för att sälja ut sina spelningar känns de ändå malplacerade på den största scenen. Publikhavet är allt annat än kompakt under konserten och eftersom de själva mest står stilla och inte gör så mycket…

Fortsätt läsa…

15 augusti, 2015

Way Out West: Högintensiv R&B med för lite groove

Skribent:

Lauryn Hill, Flamingo 14 augusti 2015 Betyg: 4 Som förmodat är jag dagen efter kluven till detta framträdande. När det begav sig på 90- talet var Fugees det mest trendiga som kunde uppbringas inom neosoul och hip hop. Efter splittringen turnerade damen med divarykte med sin hyllade albumdebut, en skiva jag förstås införskaffade. Hörde Hill på Skeppsholmen, vars spelning den gången dränktes av alltför fet bas. På grund av att basen återigen var ett aber för åhörare och andra av de tolv på scen, är mitt omdöme snubblande nära att hamna snäppet lägre. Som kombinerad support och utdraget intro använder…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Mark Kozelek är på glatt humör

Sun Kil Moon, Linné 15 augusti 2015 Betyg: 4 Mark Kozelek har ett rykte av att vara en grinig gubbe, men på Way Out West är han på strålande humör. Europaturnén var egentligen avklarad, men i sista minuten bokades Sun Kil Moon till Way Out West. Således har Mark Kozelek bara kunnat ta med en gitarrist att backa upp honom när han intar Linnétältet som första akt under festivalens sista dag. Själv sjunger han bara och slår han på en trumma ibland. Material hämtas framför allt från de två senaste albumen, Benji och Universal Themes, men det bjuds även på…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Polarpristagaren Emmulou Harris bjöd på fulländande harmonier

Skribent:

Emmylou Harris & Rodney Crowell, Flamingo 14 augusti 2015 Betyg: 5 Kvällen före hade bandet varit i London, utgår från att de gjorde folk saliga. Råkade notera att några facebookvänner var lyriska efter denna avskalade föreställning i Göteborg. Ljudet var osedvanligt sympatiskt, låg på sådan nivå att undertecknad vågade sig nära, klanger utkristalliserades oklanderligt. Och då jag inte finner något att anmärka på utdelas högsta betyg. En får ta i beaktande att jag inte är någon riktig kännare av crossover-country, vilket innebär att jag bara ibland blev så rörd som jag hoppats på. Huvupersonen själv var, om inte rörd, så…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken

Flying Lotus, Linné 14 augusti 2015 Betyg: 4 Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken ”Okay my friends, you’re dead!” Efter att ha sagt de orden — som blinkar till titeln på förra årets hyllade album You’re Dead — bjuder Flying Lotus, eller Steven Ellison som han egentligen heter, på en nästintill fulländad festivalspelning där snygga 3D-animationer hjälper till att ge musiken ytterligare dimensioner. Att basen får hela kroppen att darra bidrar också till den sinnesutvidgande upplevelsen. Trots att det krockar med Florence + the Machine är det många som lockats till Linnétältet — och alla…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Pet Shop Boys bjöd på audiovisuell elektronikfest

Skribent:

Pet Shop Boys, Flamingo 14 augusti 2015 Betyg: 4 Jag är inte dagligdags någon som grottar ner mig i populära Londonduons produktion. En gång tidigare har jag hört dem live, vilket var på Liseberg 2002. I längden är de för mycket av glamour och underhållning, emellanåt finns fog för schlagervarning och somligt de gjort bör rubriceras som kitsch. Hade jag varit ett fan skulle emellertid deras imponerande show varit en fullpoängare. I sina riktigt ljusa stunder har de en släng av Yello i sig, medan det vore orättvist att dra paralleller till de kalla kalkylerande konstnärerna i Kraftwerk. Övervägande materialet…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Little Jinder gästades av Zara Larsson och Rebecca & Fiona

Skribent:

Little Jinder, Linné 14 augusti 2015 Betyg: 4 Till en början framstod dagens första höjdpunkt i och med Little Jinder-konserten i Linné-tältet som något oorganiserad och direkt klumpig; efter att en av bandmedlemmarna har hållit tal om ”fuck rasism, fuck sexism, men framförallt: FUCK SD!!!” och fått publikhavet att explodera i applåder och hurrarop hade det varit mest logiskt för Josefine att ta vid där – men istället kommer hon in med en knippe ballonger som lämnas på scenen men sedan går hon ut igen. Den eld som startats i publiken hinner släckas innan hon återvänder. Vilket känns som ett…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Father John Misty har karisma likt ingen annan

Father John Misty, Azalea 14 augusti 2015 Betyg: 4 Underhållande sarkasm. Father John Misty har en karisma likt ingen annan. När bandet kliver ut på scen känner jag fortfarande hur solen får mig att känna mig rätt matt, men så fort han kliver på, med mickstativet hängandes över nacken, förtränger jag all tröttnad. Josh Tillman aka Father John Misty har en karisma likt ingen annan; en känsla för att artikulera sig lika pricksäkert som med sarkastisk humor. Publikkontakten etableras direkt och det bjuds på flera roliga mellansnack, till exempel om Max Martin: “Jag skrev den här låten helt själv i…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Florence + the Machines energi är gränslös

Skribent:

Florence + the Machine, Azalea 14 augusti 2015 Betyg: 3 Beväpnad med sin starka röst och sitt band intar Florence Welch festivalens nästa största scen, men lyckas fylla publikhavet på både bredden och längden. Vilket inte är så konstigt; hennes hippie-personlighet passar tämligen bra på en festival som försöker plocka PK-poäng på att inte sälja mjölk. (Har dock aldrig sett någon annan festival göra det? Vem dricker ens mjölk på festival?) I mellansnacken är hon snällare, eller snarare mjukare, men ändå varmare i rösten. Hon pratar om att bli förälskad, inte i någon specifik person, utan hela världen, innan hon…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Tove Lo övervinner inte värmen

Skribent:

Tove Lo, Azalea 14 augusti 2015 Betyg: 2 Klättrandes på den svenska musikscenen har nu Tove Lo gjort sig förtjänt av en plats på Way Out West-festivalens näst största scen, och som hon visar det också! Flängandes fram och tillbaka fyller hon nästan själv scenen – trots att hon har fullt band i ryggen. Och trots att sommarvärmen ligger på som värst lyckas hon höja temperaturen något ytterligare. Vilket är en bedrift i sig. Och inte är det bara artisten som är på festhumör – publiken är det också. Inte för att den stod slumrandes innan, men när hon sträcker armarna…

Fortsätt läsa…

Way Out West: FKA twigs möts av stående ovationer

Skribent:

FKA twigs, Linné-scenen 13 augusti 2015 Betyg: 3 Jag har aldrig riktigt lyckats se storheten i den brittiska artisten FKA twigs som tycks vinna allt större hype vart hon än sig i världen vänder. Inte för att hon sjunger dåligt, eller inte erbjuder en intresseväckande show med sin unika dans. Men jag får ändå lite känslan av att hon borde fokusera på det sistnämnda när hon uppträder, att musiken lika gärna kunde framföras av en DJ så hon kunde fokusera helhjärtat på sin dans. Som det är nu får hon avbryta den lite titt som tätt för att den inte…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Inte helt frälst av Kindness soullektion

Skribent:

Kindness, Azalea 13 augusti 2015 Betyg: 3 Genren är för mig mycket välkänd, däremot inte Kindness aka Adam Bainbridge. Då jag hade noll koll på denne musikskapare gjordes research på nätet, där låter hans musik för det mesta riktigt tilltalande vill jag påstå. Några fakta: Britten har uppgett att han varit DJ i närmare tjugo år, släppt två fullängdare senaste åren, producerat för Black Orange, remixat Röyksopp & Robin och spelat på åtskilliga festivaler. Men det är ganska störande, rent av patetiskt, att programansvariga kallar honom en av världens främsta liveartister. Denna långhåriga man går på i blå kostym när…

Fortsätt läsa…

14 augusti, 2015

Way Out West: Foxygen är roliga på bekostnad av musiken

Foxygen, Azalea 13 augusti 2015 Betyg: 4 Underhållande galenskap på musikens bekostnad. På förra årets …And Star Power, som med sin längd på tjugofyra låtar tenderade att bli lite spretig, kändes det som att de gamla skolkompisarna Sam France och Jonathan Rado med sitt Foxygen medvetet försökte sätta krokben på sig själva. Några riktigt bra spår — souliga Coulda Been My Love är ju en av förra årets allra bästa låtar — fick plats bland låtidéer som fortfarande tycktes vara i något slags skisstadium. Likaså på scen prioriteras några flummiga låtar framför deras mest spelade låtar på Spotify; How Can You…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Mestadels maffig och läckert genomförd show av Beck

Skribent:

Beck, Flamingo 13 augusti 2015 Betyg: 4 Är uppfylld av det lyckorus vars tillkomst är precis det jag vill ha ut av livemusik. Och ändå renderar det inte i högsta betyg, vilket förstås tarvar en ingående förklaring. Vi tar det från början. Lyssnade i likhet med många andra på den originelle låtskrivaren och sångaren från LA, då han slog igenom med dunder och brak för omkring tjugo år sedan. Singeln Loser och albumet Odelay med sin sjaviga slängiga stil fick igång mig. Tyvärr råkade han uppträda på Lollipop just det år då jag inte besökte denna högklassiga festival utanför Stockholm.…

Fortsätt läsa…

Way Out West: The War on Drugs är som tripp

Skribent:

The War on Drugs, Flamingo 13 augusti 2015 Betyg: 5 Trots en ganska ljummen start för de lovordade War on Drugs, som tycks fått ganska bra fotfäste här i Skandinavien, lyckas de efter bara några få låtar komma igen. Om de till en början känns ganska energilösa och tama börjar de ganska snart gnistra till och det stillastående gitarronanerandet går över till elegant dans i rytmisk perfektion. Trummisen vaknar till liv ungefär samtidigt. Fastän frontfiguren Adam Granduciel inte direkt är känd för att vara någon gladlynt Chris Martin – utan snarare jämföras med Bob Dylan – lyckas han bryta sig…

Fortsätt läsa…

13 augusti, 2015
Nästa sida »