Krönika – Way Out West där Rebecca & Fiona lyckades överrösta Lemmy

Skribent:

På VIP-området tipsade jag i vimlet Leif Pagrotsky om bloggens bevakning, x-ministern som i första maj-tal ”skrytit” om WOW. Jag har ganska stor rutin, främst från jazz- och filmfestivaler. Var kritisk efter första festivalen och har sedan dess bara gjort ett besök för Kraftwerks skull. Premiäråret underpresterade majoriten av de medverkande (utbudet var på förhand spännande, lika attraktivt som Lollipop drygt tio år tidigare) Arrangörerna framstod som ovänliga jämfört med de många gånger jag varit på Skeppsholmen. Utan att ha prövat på att spela något instrument, grundlades mitt genuina musikintresse då jag blev tonåring. Hade samtidigt förmånen att få fribiljetter…

Fortsätt läsa…

12 augusti, 2014

Kulturbloggen möter Deafheaven

”Is it too loud?” frågar sångaren George Clarke en halvtimme in i Deafheavens spelning på Way Out West och möts av ett rungande nej. ”I didn’t think so”. San Francisco-gruppen, som bildades 2010 och släppte sitt andra fullängdsalbum Sunbather förra året, har ett melodiöst men aggressivt sound som ofta beskrivs som ett mellanting av shoegaze och black metal. Deras första svenska festivalspelning skulle egentligen ha skett på Stay Out West, men flyttades med kort varsel ut till Slottsskogen. – Det kändes lite udda, vi brukar inte spela så tidigt på dagen men publiken var närvarande och vi fick musiken att fungera,…

Fortsätt läsa…

11 augusti, 2014

Way Out West: Röyksopp & Robyn bjöd på ojämn maskinmusik med magnifik avslutning

Röyksopp & Robyn, Flamingo Way Out West 9 augusti 2014 Betyg: 3 Noterar att kvällstidningarna hyllar Robyn och ger henne epitet Sveriges popdrottning. Undrar dock hur många som sitter hemma och diggar varje ny fullängdare. Hennes kyliga men energifyllda hits passar i baren, i radion och i små portioner på nattklubb. Jag har bara hört den ständigt turnerande stjärnan en gång tidigare. 2005 på Bananpiren under Göteborgskalaset tyckte jag att det lät väldigt mekaniskt. Sedan dess har hon tillsammans med skiftande producenter och samarbetspartners förfinat sin formel. För att ta det från början måste jag markera att Röyksopp lirade så…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Slint en lyckad återförening

Skribent:

Slint, Linné  Way Out West 9 augusti 2014  Betyg: 4 I en intervju med Clash Magazine förklarade Slint nyligen att de inte specialanpassar sina spellistor för festivaler, utan hellre är trogna sina fans istället för att försöka flirta till sig ny publik. Enda gången de experimenterar med sin setlist är när de spelar i samma stad två dagar i rad. I vilket fall går dagens spellista hem bland publiken som för övrigt består av nyligen återutgivna Spiderland i sin helhet samt Rhoda från Tweez och lägligt kallade B-sidan Glenn. För exakt en timme fylls Linnétältet med post-rock av finaste kvalité.…

Fortsätt läsa…

10 augusti, 2014

Way Out West: Annika Norlin möts av oöverträffad respons

Skribent:

Annika Norlin, Linné Way Out West 9 augusti 2014 Betyg: 4 Arrangörerna fick å ena sidan krypa till korset för att Outkast utmanade den goda smaken när de var fånigt sexistiska. Å andra sidan hade man bokat en rad självständiga starka kvinnor, vars olika uttryckssätt bottnar i viljan att göra skillnad. Norlin med sina pseudonymer Säkert och Hallo Saferide har valt musiken som sin arena. Hennes signum är raffinerade arrangemang och inte minst intelligenta texter. Den forne journalisten från Östersund har erhållit utmärkelsen bästa svenska musiklyrik under 00-talet. I höst kommer bok med låttexterna. Nästan som Peter Le Marc på…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Jenny Wilson trollbinder med sin konstnärliga pondus

Skribent:

Jenny Wilson, Linné Way Out West 9 augusti 2014 Betyg: 4 Populärmusik som syftar till förändring av såväl musiklivet som världen förtjänar respekt. I bästa fall tas den numera på lika stort allvar av redaktörer, som de teaterpremiärer jag bedömer ibland annat i Kulturbloggen. Lite pinsamt att jag inte tidigare vandrat i Wilsons landskap. Tältet var tätt packat med mycket entusiastiska åhörare som liksom undertecknad, höll på att torka efter det skyfall som drabbade Göteborgstrakten under eftermiddagen. Den flerfaldigt grammyvinnande 39-åringen äntrar scen tillsammans med kvinnlig gitarrist och manlig slagverkare. Det första hon säger i sin skinnjacka över en guldfärgad…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Neutral Milk Hotel når inte upp till förväntningarna

Neutral Milk Hotel, Azalea Way Out West 9 augusti 2014 Betyg: 2 ”It’s very fun to be wet with you” säger multi-instrumentalisten Julian Koster ett par låtar in i den timmeslånga spelningen, efter en inledning då Jeff Magnum ensam med akustisk gitarr framfört Two Headed Boy. Regnet öste ner när den excentriska orkestern — i likhet med andra återförenade 90-talsband såsom Slowdive, Slint och OutKast — spelade på årets upplaga av Way Out West. Kanske sökte folk skydd från regnet för det var långtifrån trångt framför Azalea-scenen, vilket får en att undra om det inte hade passat bättre inne i Linnétältet istället.…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Mos Def är som OutKasts motsats på scen

Mos Def, Azalea Way Out West 9 augusti 2014 Betyg: 3 Inte ens Mos Def vill lyssna på Mos Def längre. Han har numera bytt namn till Yasiin Bey. Och det är som om han själv läst recensionerna, jag menar sågningarna, av OutKasts show på Flamingo igår. För istället för sexistisk smörja på en backdrop kommer Yasiin Bey in och strör rosenblad över hela scenen, talar om Palestina, berättar historier från sin bakgrund och om kärlek. Det behövs inte mycket mer för att få med publiken på noterna. Han känns hemtam men ändå oförutsägbar och är jämnbra utan några särskilda lyft…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Slowdive gav en lektion i hur shoegaze ska låta

Slowdive, Linné Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 4 För min del är höjdpunkten den episka finalen med Golden Hair; Syd Barrett-tolkningen som slutar med att Rachel Goswell går av scenen och låter de två andra gitarristerna Neil Halstead och Christian Savill mangla på i ett himmelskt crescendo. En perfekt avslutning på den timmeslånga spelningen. En lektion i hur shoegaze ska låta. Jämfört med spelningen på Roskildefestivalen för några veckor sedan har volymen förvisso dragits ner en aning, det känns bitvis som att det saknas lite spets vilket kan bero på att originalbasisten Nick Chaplin till följd av en njurinfektion precis…

Fortsätt läsa…

Bildgalleri: Veronica Maggio på Way Out West

Med sitt fjärde studioalbum Handen i fickan fast jag bryr mig i bagaget intog Veronica Maggio under lördagen Flamingo-scenen på Way Out West. Här är Kulturbloggens fotograf Emma Anderssons bilder från spelningen:

Way Out West: Mapei lika perfekt som en stänkare i krysset

Skribent:

Mapei, Linné Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 5 I sommar har en kritikerdebatt rasat i kvällspressen, vars bakgrund är att Kjell Häglund reagerade på vad han ansåg vara oberättigat höga betyg till nyproducerad svensk populärmusik. Trots att jag kan instämma i hans huvudtes, går jag på instinkt och delar ut en fullpoängare till en förmåga vars karrär ännu är i sin knoppning. Inför ett fullsmockat ljublande tält bjöd Mapei — med två otroligt duktiga musiker samt två expressiva dansare — på en fulländad intensiv orgie. Fick vara med om ett soulparty som golvade mig som är född på…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Deafheaven stenhårt men vackert

Skribent:

Deafheaven, Linné Way Out West 9 augusti 2014 Betyg:4 Är Deafheaven ett black metal-band som klippt sig, bytt ut nitarna och grisblodet till tighta jeans, skjortor och en Drake-tröja, eller är de ett shoegaze-band som skruvat upp tempot en aning och börjat vråla ut texterna? Sanningen ligger nog någonstans däremellan. Det enda vi vet för givet är att om det finns en festival Deafheaven hör hemma på så är det Way Out West. Ja, till och med mer än de skulle passa vid Glasklockorna i Gävle. Kalifornska Deafheaven är nog det hårdaste vi hört och förmodligen någonsin kommer att få…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Jungle ett band i mängden trots potential

Skribent:

Jungle, Trägår’n  Way Out West 9 augusti 2014 Betyg:2 Den mystiska electrosoul-duon från London säkrade sitt snabba genombrott genom att låta sexåriga breakdance-sensationen B-Girl Terra marknadsföra första singeln Platoon i en YouTube-video. Tidigare i år var det dags för skivsläpp och nu, drygt ett år efter Platoon-videon, står de på Göteborgsklubben Trädgår’n som del av Stay Out West-konceptet. Cirka tio i två, tjugo minuter efter utsatt tid, uppenbarar de sig från röken ackompanjerade av djungelljud för sin första spelning någonsin på svensk mark. Publiken är med på noterna och charmeras av duon som deklarerar att de redan efter sju timmar…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Bill Callahans delikata lo- fi en välgörande kontrast

Skribent:

Bill Callaha, Azalea Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 4 En vän på radio Göteborg blev lite förvånad över att jag tidigare missat ett för finsmakare så aktat namn som Callahan från USA. Denne sparsmakade singer songwriter fick mig att associera till T Bone Bunett, både vad beträffar utseende och musikaliskt hantverk. Men han är absolut unik, har autentisk framtoning och vet hur man gör bärkraftiga låtar. Han och övriga tre i bandet gör en väldigt stillsam entré på Azalea-scenen i eftermiddagssolen. Att framträda tidigt på dagen är en otacksam uppgift eftersom ytan framför scen är ganska glest befolkad.…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Mac DeMarcos tokigheter går hem hos publiken

Mac DeMarco, Liseberg (Polketten) Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 4 Senast Mac DeMarco spelade på svensk mark var på Lilla Hotellbarens scen som bara sträcker sig ett par centimetrar över golvet. Det har hänt mycket sedan dess — bland annat släpptes hans andra fullängdare Salad Days tidigare i år — och över tusen personer hade tagit sig ut till Lisebergs hamnområde för att se den kanadensiska låtskrivarens spelning på Stay Out West. Det är nog inte bara hans genialiska låtskrivarförmåga och sinne för melodier som lockar. På scen har han en karisma som få, det är alltid underhållande…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Sharon Van Etten visar upp en förvånansvärt underhållande sida

Sharon Van Etten, Linné Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 4 En tidig speltid resulterade i att Sharon Van Etten inte riktigt fick den publik hon förtjänade. Klockan ett på förmiddagen är det många som ännu inte hunnit ta sig in till Slottsskogen. Ändå kändes den ofta brutalt självutlämnande singer-songwritern från Brooklyn som en passande öppning på festivaldagen. Mellan de mörka och personliga låtarna bjöds det på betydligt mer leenden, charm och humor än senast jag såg henne för två år sedan. Baserat på låtarnas innehåll är det ju annars lätt att ta Van Etten för en rätt surmulen…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Les Ambassadeurs – Västafrikansk bastant och rytmisk ljudvägg

Skribent:

Les Ambassadeurs på Way Out West 8 augusti 2014 Betyg 4 Med tanke på storleken och mångfalden kan man fråga sig om det är vettigt med en term som afrikansk musik. Finns det ett specifikt afrikansk temperament? Jag vet bara att tonspråket är annorlunda i jämförelse med den afroamerikanska musik vi är vana vid. För mig har radions Lennart Wretlind haft stor påverkan. Var antagligen via honom jag upptäckte Fela Kuti, King Sunny Adé och Mory Kante. Och albinoprinsen Salif Keita från Mali såg jag spela i Göteborg för cirka tjugo år sedan. Denna gång sjunger den fransktalande, kortväxta, svartklädda…

Fortsätt läsa…

Way Out West: OutKast lyfter bara i hitsen

OutKast, Flamingo Way Out West 8 augusti 2014 Betyg: 2 Jag förväntade mig verkligen så mycket mer från återförenade Outkast ikväll. Det är en efterlängtad återförening, men tyvärr lever de inte upp till förväntningarna. Tyvärr känns det bara långsamt, långtråkigt och gubbigt. Big Boi och André 3000 går ganska så trött fram och tillbaka över Flamingo-scenen. Publiken gör sitt bästa för att gunga med i musiken och det lyfter en aning i hitsen som Ms. Jackson, Hey Ya och Roses. Men det är det lilla. På backdroppen pumpas bilder på kvinnor som twerkar, grindar och gnider sina kön mot kameran. Hallå?…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Poliça – kluriga kompositioner men obefintlig publikkontakt

Skribent:

Poliça, Linné Way Out West 7 augusti 2014 Betyg: 3 En syntduo med polsklingande namn från Minneapolis, verksamma sedan 2011, fick äran att inleda årets festival. På scen i Linnétältet som badade i rött och grönt, var de förstärkta med elbas och dubbel uppsättning trumslagare. De inleder drömskt och släpande, adjektiv som också kännetecknar Channy Leaneaghs sätt att sjunga. För att ge er en uppfattning om hur hennes röst lät droppar jag namnet Elisabeth Fraser från Cocteau Twins. Basisten Chris Bierden var en föjsam duktig instrumentalist, efterhand blev hans pumpande bas alltmer påtaglig. Men vad som var anmärkningsvärt, lite lyxigt…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Rebecca & Fiona – konsekvent hantverk men ack så själlöst

Skribent:

Rebecca & Fiona, Linné Way Out West 7 augusti 2014 Betyg: 2 Låt mig först positionera mig. Jag har hört tjejernas berömda farsor, de som rimligen gett den tajta duon dragningskraften till musiken. Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med under discoeran då eminenta Chic dominerade dansgolven. Hela kroppen har gått igång på oemotståndlig funk från James Brown, George Clinton och Prince. Dessutom har många houseklubbar besökts ända sedan Wag Club i London då genren var alldeles färsk. DJ:s som har förmågan att bygga upp stämningar fascinerar mig som musikälskare. Så jag sympatiserar med de hårt yrkesarbetande kvinnornas…

Fortsätt läsa…

Nästa sida »