Skivrecension: The Flaming Lips – The Flaming Lips and Heady Fwends

Skribent:

Artist: The Flaming Lips Titel: The Flaming Lips and Heady Fwends Betyg: 3 Släpps juli 2012 Det här albumet av experimentella psykedelikainspirerade The Flaming Lips släpptes från början som limiterad vinylutgåva till Record Store Day i april. I Sverige har det inte fått direkt översvallande mottagande, men i England och USA desto bättre. Exempelvis gav Pitchfork betyget 8,2 av 10. Var ligger då sanningen? Närmare det svenska mottagandet skulle jag säga. Albumet är ojämnt. Det märks att gästartisterna är många och att det inte är tänkt som ett sammanhängande album från början. Det är lite hopplock och ibland får bandets…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Anna Von Hausswolff – Ceremony

Skribent:

Artist: Anna Von Hausswolff Album: Ceremony Betyg: 5 Släpps 18 juli 2012 Det är omöjligt att inte bli djup när man lyssnar på Anna Von Hausswolf mäktiga och gripande musik. Sedan debutplattan 2010 har de redan abstrakta frekvenser och ljudeffekter ökat och blomstrat ut till en fantastisk våg av ljudeffekter i en parallell värld till den vi stressat lever i. Jag tycker att Anna Von Hausswolffs musik är just avstressande och liksom som ett slags öppnande för nya möjligheter och sett att se livet på. Ja, man blir som sagt otroligt djup av att bara lyssna en endaste gång på…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: The Tallest Man on Earth – There´s No Leaving Now

Artist The Tallest Man on Earth Titel There´s No Leaving Now Betyg 4 Release 13 juni 2012 The Tallest Man on Earth, alias Kristian Matsson, har en egen röst som påminner om David Gray blandat med Bob Dylan. Nu i sitt tredje album har han tagit ett stort kliv framåt. Hans röst och hans underbara gitarrspel är fortfarande två pelare för musik men nu använder han också orgel och trummor. Det vinner musiken på. För oss som inte är stora fans av Bob Dylan är det till Kristian Matssons fördel. Han låter inte alls längre som en Bob Dylan-härmare. Musiken…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Smashing Pumpkins – Oceania

Skribent:

Artist: Smashing Pumpkins Album: Oceania Betyg 3 Release 20 juni 2012 Oceania är Smashing Pumpkins första album sedan ”Zeitgeist” 2007. Det är bandets nionde album och ingår i det 44 låtar långa projektet ”Teargarden by kaleidyscope”. Eller bandet förresten, det är bara Billy Corgan kvar av ursprungsmedlemmarna. Musiken är inte omedelbart tillgänglig. Den kräver tid och en viss ansträngning för att komma till sin rätt. Ger man den det upptäcker man att det finns både en och två pärlor här (tex The Celestials och The Chimera). Trots detta är det osäkert om ett okänt band ens fått skivkontrakt i dag…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Regina Spektor – “What We Saw from the Cheap Seats”

Skribent:

Artist: Regina Spektor Titel: “What We Saw from the Cheap Seats” Betyg: 4 Release 29 maj 2012 Första gången jag stötte på Regina Spektor var 2005, när jag fick en hemmakopierat cd-skiva med ett handskrivet “Soviet Kitsch” och blomtapet som omslag av en klasskamrat, någon “amerikansk sångerska” som hennes bror hade hittat på nätet. Utan att då förstå vilket fenomen jag fick ta del av, blev skivan snabbt en av klenoderna i min skivhylla. Och jag förvänades vid varje skivsläpp om och om hur allt denna kvinna gör, oftast med bara röst och piano, är ap-bra – och ändå aldrig…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Sigur Rós – Valtari

Skribent:

Band: Sigur Rós Album: Valtari Betyg: 5 Release: 28 maj Sigur Rós ville uppleva albumet tillsammans med sina fans, alla skulle lyssna samtidigt, och vi skulle visa vad vi tyckte, men hur subjektivt musikerfarenhet än är, så är Valtari bergfast, hur ledsen eller sönder du än är, så skiner topparnas brand lika intensivt för dig som för den skrattande lekande älskande. Det är omöjligt att ta emot himmelriket med bitterhet även om det är brännande nära. Så j-a nära att ljuset biter i dig. Sigur Rós är inte medvetna om deras egen storhet, detta framkommer av intervjuer, för de är…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Joe Bonamassa – Driving Towards The Daylight

Artist: Joe Bonamassa Titel: Driving Towards The Daylight Betyg 4 Släpps 23 maj Joe Bonamassa är född i maj 1977. Jag kan knappt fatta att han inte är född på 50- eller 60-talet. Hans bluesröst är så fylld av livserfarenhet. Det är äkta klassisk blues med så mycket känsla i som kommer ur hans gitarr och hans röst. Nya albumet är mycket väl komponerat och sammansatt. Där är några rivigare, rockigare spår och där är underbara balladen ”Driving Towards The Daylight” och där är vemodiga ”A Place In My Heart” som rymmer så mycket äkta blues att det knappt går…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Beach House – Bloom

Skribent:

Artist: Beach House Album: Bloom Betyg: 4. Alltså. Jag orkar inte. Det är ingen idé att låtsas om något annat. Det här är så satans bra att jag bara kapitulerar. Den drömska popens okrönta regenter, Victoria Legrand och Alex Scally, tar sitt alldeles säregna och sammansatta sound vidare till album nummer fyra, som om inget har hänt. För det är fortfarande dovt, uppdämt och förtrollande, där deras närmast hypnotiska kompositioner tuffar på i ett skönt, långsamt, men ack på ett så effektivt och drabbande sätt. Men skenet bedrar. För även om utvecklingen inte slår en i pannan med en stekpanna,…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Joel Alme – A Tender Trap

Skribent:

Artist: Joel Alme Album: A Tender Trap Betyg: 4 Release 9 maj 2012 Joel Alme, Göteborgaren som inte är Göteborgare längre, är tillbaka med sitt tredje album “A Tender Trap” som släpptes i veckan. Musik från Göteborg, har jag alltid tyckt, är sällan avantgarde; nytänkande och pretentioner får lämna plats för mer gitarr, känslor, sårbarhet, lite ilska och igenkänning, ända sedan nittiotalet. Joel Alme hoppade på det tåget många år senare, och har varit både arg och sårbar. År 2012 är han sig trogen, men mest av allt känslig. Själv har Joel Alme tidigare sagt att albumet kommer handla om…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Damon Albarn – Dr Dee

Skribent:

Artist: Damon Albarn Album: Dr Dee Betyg: 1 Release 9 maj 2012 Nu ska ni få höra sanningen om Damon Albarns ”opera” Dr. Dee. Jag bestämmer mig för att öppna mitt sinne. För ordet ”opera” ger mig inte rätt inställning kan jag säga. Operans sångstil är konstlad, konstig och låter illa. Rockopera tänker jag förhoppningsfullt. Jag anstränger mig för att verkligen lyssna med öppet sinne. Jag hör akustisk gitarr. Damons röst som sjunger mjukt. Det läggs på en cello, och det funkar, stämningen känns. Då hoppar det fram en faun och spelar hobbit-flöjt. Sedan byts Damons röst ut mot Luciano…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Barr – Atlantic Ocean Blues

Skribent:

Band: Barr Album: Atlantic Ocean Blues Betyg: 3 Release: 25 april 2012 Många gånger har jag upprörts över recensenter som ägnar en halv A4 åt att totalsåga en skiva för att sedan konstatera att “… men egentligen så ogillar jag ju all sorts [infoga valfri musikgenre]”. Idag ska jag själv försöka ge rättvisa åt en skiva som inte riktigt är min genre, men inslag av country och psychedelica, men som jag allt tyckte förtjänade en chans. “Barr” är ett kvartett, fyra män som är yngre än jag hade föreställt mig, från Stockholm och Finspång. Patrik Andersson, sång, gitarr och låtskriveri,…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Jack White – Blunderbuss

Artist: Jack White Album: Blunderbuss Betyg: 4 Släpps 25 april 2012 När jag tänker på Jack White, ser jag honom framför mig på en konsert på Cirkus i Stockholm. Det jag minns är hans extremt skabbiga scenkläder, en tajt svartröd sparkdräkt som hittad i en gammal cirkuslåda. Den var tillräckligt tajt för att framhäva hans tydliga pth, eller om det var ptv, jag minns inte så exakt. Antingen hade han fattat något om mode (rockmode, förvisso) som jag inte hade en aning om, eller så brydde han sig helt enkelt inte. Jag tror det sista, för jag drar en parallell…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Patrick Watson – Adventures in your own backyard

Skribent:

Band: Patrick Watson Album: Adventures in your own backyard Betyg: 4 Efter nästintill sedvanliga tre år släppte Peter Watson med band förra veckan sin fjärde skiva Adventures in your own backyard. Redan har albumet fått en omfattande Wikipedia-artikel där det i sidans bästa anda deklareras att skivan är ”enklare och mer emotionell” än sin Polaris Music Prize-nominerade föregångare Wooden arms. Efter sjunde genomlyssningen kan jag i grund och botten hålla med, även om jag nästan vill byta ut ”mer emotionell” mot ”lite granna feelgood” – på gott och ont. Den experimentelle Peter Watson, där det läggs lager på lager och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: The Soundtrack of Our Lives – Throw it to the universe

Skribent:

Artist: The Soundtrack of Our Lives Album: Throw it to the universe Betyg: 4 Det här är ingen vanlig skivrecension. Det här är tack och hej till ett av Sveriges bästa och största band. Det är den sista skivan med The Soundtrack of Our Lives, vilka har blivit en institution i svensk musikhistoria. Men det finns ingen sorg över det, kanske en aning sentimentalitet bara. Bandmedlemmarna själva uttrycker det ganska ärligt när de säger att de helt enkelt är klara nu. Och det gör att min respekt för dem växer än mer. Och skivan låter faktiskt som ett fint och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: We were born Canaries – We were born Canaries

Skribent:

Artist: We were born Canaries Album: We were born Canaries Betyg: 3 Betyget 3 är egentligen ett fegisbetyg. Men vad ska man sätta när det är rätt bra, fast det varken är nydanande eller överväldigande? Skivan växer med flera lyssningar, vilket i och för sig brukar vara ett gott tecken. We Were Born Canaries är ett nytt danskt band, bestående av Stine Grøn och Jakob Steen. De har kamperat ihop i drygt ett år, och den 23 april släpps deras debutalbum. Det handlar om drömsk välproducerad pop med inslag av gamla goda Cardigans och Massive Attack, samt av nyare band…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Maskinen – Framgång & efterfrågan

Artist: Maskinen Album: Framgång & efterfrågan Betyg: 5 Släpps 27 mars 2012 Förväntningarna var skyhöga inför Maskinens efterfrågade album då de spelat samma framgångsfulla låtar live under tre års tid (framgång och efterfrågan). Med undantag för Psykopat, den där nya låten med Maskinen, oj, en ny låt med Maskinen, det var annorlunda, ja, en ny otrolig låt som bara fanns på live-inspelningar vilket gjorde den lite mystisk och spännande på något sätt. Denna underbara låt som inledde alla Maskinens spelningar sommaren 2011 och fick oss alla i publiken att tvivla på om vi skulle lämna konserten levande eller bli nedtrampad…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Markus Krunegård – Mänsklig värme

Artist: Markus Krunegård Album: Mänsklig värme Betyg: 4 Det känns som att Hela livet var ett disco-Markus nu efter flera förvirrade år av Hets där han sjunger att Älskad är inget jag vill bli och Laakso där han upplever Worst Case Scenario och skriker att han är en Dropout and never finished anything in my life nu, sorgligt nog, är över. Markus Krunegård har växt upp och hans musik har gjort detsamma. Enligt han själv är Mänsklig värme ett resultat av mycket möda och att ”det är första gången en teckning av mig inte är fullkladdad av utsmetad blyerts”. Det…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Miike Snow – Happy to you

Skribent:

Artist: Miike Snow Albumtitel: Happy to you Betyg: 3 Jag är inte frälst av genren indieelektronisk pop. Det finns något inbyggt kortlivat i det. Ett tag i slutet av förra decenniet poppade det upp många sådana indieelektroniska dagsländor. Det verkade Brooklyn-fräscht ett tag, men växte snart som en gröt i munnen. Miike Snow däremot, de verkar hålla lite längre. Deras senaste album Happy to you visar att konceptet, med två svenska producenter och en amerikansk indiesångare, är mer än ett koncept. Som prisbelönta hitmakare åt bland annat Britney Spears blev jag både skeptisk och intresserad, för det är något speciellt…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern – En dans på knivens egg

Skribent:

Artist: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern Titel: En dans på knivens egg Betyg: 4 Release mars 2012 Egentligen var det en omöjlig korsning. Thorsten Flincks egensinnighet och dramatiska närvaro kontra schlagersmetens jämtjocka öststatsdiscospekulation. Det mesta lät likartat och en Kate Bush-imitation ”vann” eländet. Men det som lyste upp var svensk dramatiks och teaters Gossen Ruda: Thorsten Flinck med en självutlämnade text av Ted Ström: ”Jag reser mig igen”. Men till mångas häpnad fick Flincks ”Jag reser mig igen” en tredjeplats av de svenska rösterna. En seger och ett tecken på att Thorsten Flinck är tillbaka i folkets ögon på nytt. ”En…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: The Magnetic Fields – Love at the Bottom of the Sea

Artist: The Magnetic Fields Titel: Love at the Bottom of the Sea Betyg: 4 Skivbolag: Merge Records Release: 5 Mars 2012 Magnetic Fields har funnits med ett tag, sedan 1989, och nya skivan ”Love at the Bottom of the Sea” som släpptes i mars blir den nionde i ordningen (elfte om man räknar 69 ”Love Songs” som tre). Magnetic Fields musik har över snart tjugotre års tid hunnit byta skepnad en hel massa gånger. Musiken har rört sig mellan indie-/synth- och noise pop med mer eller mindre inslag av stråkar, syntar, akustiska gitarrer, elgitarrer och småhumoristiska texter. Den nya skivan…

Fortsätt läsa…

« Föregående sida Nästa sida »