Tankar kring Four Lions

Four Lions Betyg 4 Four Lions är en komedi om terrorism. Fem män i en brittisk stad vill göra ett terrordåd. Men de är rätt klantiga och när några av dem åker på terrorist-läger blir de utslängda därifrån. Den är regisserad av Chris Morris och han lyckas driva med fundamentalistisk islam utan att vara rasistisk. Four Lions och dess handling kom dock obehagligt nära svenska förhållanden före jul, när en självmordsbombare sprängde sig själv under julstressen i centrala Stockholm. Omar är desillusionerad inför hur muslimer behandlas i världen och vill bli muslimsk soldat. Kamraten Waj tycker det låter intressant och…

Fortsätt läsa…

9 februari, 2011

Filmrecension: Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult

Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult Betyg: 2 Jag erkänner, den här filmen var oerhörd svår att sätta ett betyg på. Åsa-Nisse-filmerna är av tradition en slags buskis, lite revy i långfilmsformat, lite tönt och kult, med värme och en hel del barnslighet och löjlighet. Filmen som vi tyckte var kul att se när vi var små, en slags svensk familjevänliga töntiga filmer. Nu har svenska succé-komikerna Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar fått sätta fingrarna i denna kultfigurs fortsatta öden på filmduken. De har satt ihop en galen historia och kryddat den med en lång rad svenska skådespelare och en och…

Fortsätt läsa…

Recension av Idol-Lars första album: Lars Eriksson – Rust & Golden Dust

Skribent:

Lars Eriksson – Rust & Golden Dust Betyg: 3 Det förefaller ganska tydligt att om man vill ha en karriär som musikartistisr, så äratt vinna tävlingen ett veritabelt självmord. Om man däremot vill få en skjuts i karriären så kan ett deltagande vara en värd investering. Lars Eriksson som var med på programmets femte säsong gjorde den kalkylen, men gjorde sig då också kontroversiell. Han skälldes ut av låtskrivaren Desmond Child och gjorde en så kallad kupp när han plojade sig igenom Det börjar verka kärlek under schlagerveckan. Det var uppenbart att favoriten bland alla indietjejer inte befann sig i…

Fortsätt läsa…

8 februari, 2011

Från Göteborgs Filmfestival: Recension av Udaan

Skribent:

Udaan Betyg: 4 Efter att ha smugit ut för att gå på bio med sina vänner blir Rohan (Rajat Barmecha) 16 år relegerad och tvingas flytta från internatet. Hem till sin familj. Familjen består av fadern (Ronit Roy), en man vars vardag delvis består av att jobba på industri samt att kontrollera den lilla familjen, bl.a. genom att bestämma vad Rohan ska bli. Rohan å sin sida vill inte läsa till ingenjör, utan han vill bli författare. Faderns ord är lag och han krossar snabbt Rohans drömmar, som tvingas in i en vuxenroll han inte vill ha. Det här är…

Fortsätt läsa…

31 januari, 2011

Skivrecension: Soul Manifest – White Season

Skribent:

Soul Manifest – White Season Betyg 4 Med ett par undantag som till exempel göteborgska Graveyard som släppte sin debut så sent som 2009 är Psykedelisk hårdrock en genre man inte blivit bortskämd med de senaste två-tre decennierna/sedan 70talet…men kan fenomenet äntligen vara på väg att brytas? Från ingenstans (eller rättare sagt Nord-Pas-de-Calais i Nice) dyker plötsligt Soul Manifest up i rampljuset med skivan White Season, och oj vad de levererar! Skivan har en av de starkaste öpningarna jag hört i öppningsspåret ”Dead Man”. Lyssnaren bjuds på en magisk musikupplevelse när man kastas från ren hårdrock till ballader som går…

Fortsätt läsa…

Göteborg: Peer Gynt på Stadsteatern

Skribent:

Foto: Ola Kjelbye Göteborgs Stadsteater visar nu Peer Gynt. Att följa Peer på hans resa från skrävlande, utstött och modersbunden till rik, självuppfylld och någonstans med en gnutta självinsikt är omtumlande på både gott och ont. Första delen förbluffar med snyggt ljus, suggestiv musik och coola scenlösningar. Samtidigt gör otydligt levererade repliker och förhållandevis platta rollprestationer, med Per Sandbergs Peer som undantag, att innehållet i texten kommer i skymundan. Det växlar mellan medömkan med Peers karaktär, som i jakten på att få vara med blir allt mer marginaliserad, och hisnande vacker scenografi, till tröghet i textläsandet och billiga fniss. Då…

Fortsätt läsa…

29 januari, 2011

Skivrecension: Magnum – The Visitation

Skribent:

Musikåret 2011 börjar starkt. Magnum med Tony Clarkin i spetsen återvänder med sin sextonde skiva. Trots ett uppehåll på sex år och flera bandmedlemsbyten har inte mycket förändrats i Magnums musik under de senaste 40 åren. Allt känns väldigt bekant och jag kan inte hjälpa att jag får en känsla av att jag har hört låtarna på den här skivan förut. Intressant nog lyckas skivan ändå överraska och låtarna på den här skivan varierar faktiskt ganska kraftigt. Det blir därmed svårt att skapa en generell åsikt om skivan då varje spår är speciellt och förmedlar sina egna unika speciella känslor.…

Fortsätt läsa…

17 januari, 2011

Skivrecension: Motörhead: The Wörld Is Yours

Skribent:

Artist: Motorhead Titel: The Wörld Is Yours Betyg: 4/5 Utgivningsdatum: 2010.12.13 Motörhead har gjort skivor i 35 år och stadigt hållit sig till samma recept, ”The Wörld is Yours” är inget undantag. Inte ens omslaget är en överraskning. Snabb och hård rock med Lemmys raspiga röst har vi hört för och det kan man väl säga om hela skivan. Inga överraskningar. Motörhead levererar vad alla förväntar sig, och varför ändra på ett vinnande koncept? Det är kanske som liveband som Motörhead skapat sitt rykte och eftersom jag har haft förmånen att se dem några gånger så kan jag förstå det.…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Christine Owman – Throwing Knives

Skribent:

Christine Owman – Throwing Knives Trots att hon har turnerat i ett antal länder (England, Kanada, Tyskland, Italien, Island och Ryssland) och varit förband åt ett så stort namn som Robert Plant har den ukulelespelande Malmösångerskan Christine Owman förblivit i mörkret och ännu inte nått några större framgångar i Sverige. Men nu, efter hela 7 år, har äntligen hennes nya skiva, Throwing Knives, blivit klar, vilken kanske kan ändra på det. Man kan tydligt höra hur mycket tid som lagts ner på finslipning och redigering av skivan i ett strävande efter perfektion. Trots det försvinner inte personligheten, vilket ofta fallet…

Fortsätt läsa…

6 december, 2010

Skivrecension: Small Black – New Chain

Skribent:

Small Black – New Chain Elektropop som stundvis blir väldigt mänsklig och djup men tyvärr inte håller kvalitén rakt igenom och faller ner i den där ytliga röran som gör sig mest passande som bakgrundsmusik. New Chain kämpar för att vara allt på samma gång men det rinner över och kvar blir bara lite av ingenting. Men även om skivan som helhet inte riktigt faller mig i smaken måste jag ändå erkänna att öppningsspåret ”camouflage” och tittelspåret faktiskt lyckas stå ganska bra på egna fötter. Small Black – Photojournalist Läs även andra bloggares åsikter om Small Black, skivrecension, recensioner, elektropop,…

Fortsätt läsa…

Filmrecension: Legends of the fall

Skribent:

Legends of the fall Dvd – 1994 Filmen tar sin början under sekelskiftet i ett Amerika där man kämpar med att få bort indianerna. Översten Ludlow (Anthony Hopkins) som dragit sig tillbaka efter tjänstgöring i armén, bor tillsammans med sina tre söner på en ranch. Åren går och sönerna växer till sig och banden mellan dem lika så. En dag kommer den yngste sonen, Samuel (Henry Thomas), hem med sin fästmö Susannah (Julia Ormond). De planerar att gifta sig men innan det kan ske vill Samuel åka till Europa och delta i det krig som råder, första världskriget. De båda…

Fortsätt läsa…

3 december, 2010

Recension Astrolites – Play for keeps

Skribent:

Rockabillyn har muterat flera gånger sedan den första storhetstiden på 50-talet med Elvis inspelningar för Sun records. Och artister som Carl Perkins och Charlie Feathers. Under det tidiga 80-talet gjorde ‘Stray cats’ rockabillyn populär igen efter en lång tid i glömska hos den stora publiken. Ungefär samtidigt dök Psychobillyn upp, en blandning av punk och rockabilly. Namnet var passande med tanke på att texterna ofta var skruvade och ibland rätt morbida. Några exempel i genren var ‘Meteors’ och ‘Demented are go’. Det svenska bandet Astrolites spelar en variant som de kallar för ‘Hi-speed rockabilly’, kanske vill man betona skillnaden mot…

Fortsätt läsa…

Tänk att Black Eyed Peas fick betyg 0 för ”The beginning”

Skribent:

Det första albumet som fått betyg 0 av Dagens Nyheter är Black Eyed Peas: ”The beginning”. Under resten av albumet använder Fergie och de andra den uttjatade autotune-effekten mer än man trodde var möjligt år 2010 och rappar eller bebissjunger infantila textrader på åtminstone tre språk. Det är, faktiskt, imponerande uselt. Jag fick själv tillgång till skivan som recensionsexemplar för några dagar sedan. Men eftersom recensionsexet var digitalt och enbart i streamingformat har jag inte hunnit lyssna på det. Streaming betyder att jag inte kan ladda ner filerna och lyssna i min Iphone eller Ipod utan måste sitta vid datorn…

Fortsätt läsa…

1 december, 2010

Recension: The Queen Symphony i Uppsala

Skribent:

The Queen Symphony av Tolga Kashif, i arrangemang för blåsorkester av Eric Somers. Uppsala Konsert & Kongress 28 november Någon lär ha sagt att de nya idéernas tid är förbi. Allt är reproducerat, duplicerat och till någonting annat refererat, inte minst inom musiken. Att tv-tablåerna fylls av program med unga idolaspiranter som framför andras låtar är bara symptomatiskt. Det gäller bara att välja rätt. Konstmusiken är också drabbad av liknande problem – endera har allting redan blivit gjort eller så blir det bara för knepigt för att kunna förmedla någon djupare innebörd. Oftast blir det bara konst-igt. Med detta sagt…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Divine – A Divine Christmas

Skribent:

Divine – A Divine Christmas Carpe Diem När de tre tenorerna José Carreras, Plácido Domingo och Luciano Pavarotti strålade samman i början av nittiotalet och körde arenaopera för fulla hus var det lite som att deras karriärer var lite på dekis. Visst, de var (och är i den mån de är i livet) fortfarande affischnamn på sina respektive operahus, men de stora prestationernas tid var över för deras del. Dock medförde de tre tenorerna att många fler fick möjligheten att ta del av operans stora schlagerlåtar i en betydligt folkligare kontext än Scalan och Mettan. Trion Divine som består av…

Fortsätt läsa…

Efter att ha sett tre julfilmer: A Muppets Christmas, En julsaga och Skönheten och Odjuret: Den Förtrollade Julen

Att se en julfilm kan vara mysigt dagarna före jul – och för den delen under julledigheten också. Kulturbloggen har kikar på tre sins emellan mycket olika julfilmer, mysiga på olika sätt. A Muppets Christmas: Letters to Santa När Gonzo glömmer att posta tre brev till Tomten, övertalar han Kermit och de andra mupparna att hjälpa honom att leverera breven till Nordpolen. Under resans gång, inser de att julen är den tid då man vill vara tillsammans med sina nära och kära. Snart sätter de full fart hemåt för att uppfylla en väns julönskan. För den som gillar mupparna är…

Fortsätt läsa…

30 november, 2010

Robyn Body Talk 3 och samlingsskivan har kommit nu

Skribent:

Robyn har gett ut tre skivor och en samlingsskiva under hösten. Och alla skivor har fått högt betyg. Det är rätt mäktigt. Albumen har varit minialbum, den tredje kanske mer ska kategoriseras som en EP. Det sista minialbumet samt samlingsskivan släpptes nu i dagarna. Samlingsskivan, ”Body talk”, innehåller de bästa låtarna från varje skiva samt de fem nya spåren från ”Body talk pt 3” och då är det också med en återfödd ”Indestructible”. DN ger högsta betyg: När vi nu har samtliga ”Body talk”-pusselbitar framför oss kan vi äntligen skönja helheten: 2010-talets första klassiker, såväl på ett svenskt plan som…

Fortsätt läsa…

24 november, 2010

Lady Gaga i Malmö: recensionerna och filmklippen

Skribent:

Det är inte ofta de största stjärnorna intar andra städer än den svenska huvudstaden. Någon gång är det andrastaden Göteborg, men tredjestaden Malmö är inte i fokus på nöjessidorna på de rikstäckande redaktionerna så ofta. Men nu har Lady Gaga gjort såväl malmöborna som riksredaktionerna mållösa: DN:s Nanushka Yeaman om Lady Gaga i Malmö: På två timmar sammanfattar hon New Yorks och Hollywoods populärkultur de senaste 70 åren – chockkryddat med rockharpa (underbart!), brinnande piano och bläckfiskmonster. Anfaller berömmelsebesten svarar Gaga med moteld från bröst och sköte. Går bilen sönder öppnar hon motorhuven och spelar piano. Och har någon ätit…

Fortsätt läsa…

21 november, 2010

Skivrecension: Twin Shadow – Forget

Skribent:

Twin Shadow – Forget Sällan blir man upprymd av ny musik – på sin höjd kanske lite glad eller åtminstone inte äcklad. Jag kan dock inte bärga mig från att ge mitt slutomdöme till Twin Shadows debutplatta: jag blir upprymd! Rent musikaliskt kan det beskrivas som elektronisk pop med några stänk 80-tal i stil med David Bowie och New Order. Frontmannen George Lewis Jr sjunger lite nasalt, lågmält och aldrig redundant. På YouTube-videon till låten Slow, som också är första singeln ut plattan, skriver en av kommentatorerna att han är ”som en svart Morrissey”. Träffande beskrivning, kanske inte röstmässigt, men…

Fortsätt läsa…

16 november, 2010

Håkan Hellström på Hovet 2010: kärlek, kärlek, kärlek … (med filmklipp)

Skribent:

”Håkan Hellström på Hovet 2010” – det är ett begrepp som kommer att gå till svensk musikhistoria och alla vi som var där kommer att minnas den för alltid. Kärlek, kärlek får jag säga det 5 gånger till? Kärlek, kärlek, kärlek,kärlek, kärlek. Egentligen kan man inte beskriva Håkans konserter i ord. Denna gång överöstes vi med en kavalkad utav hitlåtar. Det var ändå så guld som det bara kunde bli. Ett helt utsålt Hovet stämde upp i en makalös enorm allsång på ”Vi två, 17år”. Främre raden gråter jag gråter och sjunger med som alla andra gör. Man fick en…

Fortsätt läsa…

14 november, 2010
« Föregående sida Nästa sida »