River, Homeland och Bron: visar att människor med funktionshinder borde ha rätt till arbetsliv

river_stellanskarsgard

Vi är många som följer tv-serierna Homeland och Bron, två tv-serier som har var sin kvinna som huvudkaraktär. Inte vilken slags kvinna som helst utan en kvinna med ett stort psykiskt funktionshinder, men som inte hindrar henne från att vara mycket duktig. Fast viss möter hon mycket motstånd och många svårigheter på grund av sitt psykiska besvär. Detta gäller både huvudkaraktären Carrie i Homeland som Saga i Bron. Och det gäller också kommissarie River i den nya tv-serien River på Netflix, fast det nu är en man som har huvudrollen, Stellan Skarsgård spelar River. Alla dessa tre karaktärer har ett krävande arbete och samtidigt har de svåra psykiska funktionshinder eller sjukdomar/besvär. Kanske kan dessa serier öppna allmänhetens och arbetsgivarnas och arbetskamraternas ögon för att människor med olika psykiska besvär kan utföra arbetsuppgifter minst lika bra som de som inte har sådana besvär. Jag upplever att många bemöter människor som har hallucinationer eller Asperger som om de vore ”utvecklingsstörda”, vilket de inte på något sätt är. Att människor som är ”utvecklingsstörda” också kan klara av olika arbeten är också en viktig fråga i samhället. Men det jag just nu tar upp handlar om att den som har någon form av psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder mycket väl kan klara av ett arbetsliv, om vi bara vågar låta människor som inte är som medelmåttan komma in i samhället.

I dagens Sverige råder en svår och utbredd diskriminering. Då menar jag inte av människor av olika hudfärg (det är ett annat ämne): nu tänker jag på att kraven i Sverige är att passa in i mallen: att vara diplomatisk i alla lägen, leende, lättsam, inte på något sätt sticka ut, vara social och trevlig, ja helst ska alla vara snygga och välklädda också. Se dig omkring på din arbetsplats: hur beter ni er om någon inte följer mallen? Hur annorlunda får en människa vara mot medelmallen? Var ärlig nu. Är det OK med en arbetskamrat som ibland vill koncentrera sig på en arbetsuppgift och inte svara i telefon på en mängd andra frågor? Är det accepterat med en arbetskamrat som ibland talar till osynliga figurer? Vad händer om ni får en arbetskamrat som är väldigt upp i varv och envis?

Carrie i Homeland har vad som idag kallas bipolär sjukdom.
homelandseason5Homeland är en flerfaldigt prisbelönad dramathriller med Claire Danes i rollen som CIA-agenten Carrie Mathison. Serien är rafflande, mycket spännande och samhällskritisk. Carrie håller sin sjukdom under någorlunda kontroll med hjälp av mediciner. Samtidigt vet hon att om hon slutar ta medicinen kan hon tänka mycket snabbare och prestera mycket mer. Det vill säga tills det brister och hon går upp i maniskt tillstånd.

Saga Norén på länskrim i Malmö i Bron har svår Asperger. Ibland överdrivs väl hennes symptom, kan jag som känner många som har Asperger, tycka. Ibland tänker jag att serien kan försvåra för de som har Asperger eftersom Saga beskrivs rätt överdrivet.

Saga-norenSofia Helin som gör rollen som Saga Norén har i ett brev om Saga Norén till tittarna efter finalen i Bron III skrivit:
Saga Norén är annorlunda, jobbig, krävande och ganska otrevlig. Om hon fanns i verkligheten skulle inte så många tycka om henne. Många skulle inte förstå sig på henne. Dom skulle antagligen känna obehag och kanske rädsla inför någon som är och fungerar så annorlunda. Dom skulle inte orka med henne.

Inne i många av oss finns det en känsla av utanförskap, en känsla av ensamhet och av att inte riktigt höra hemma. Jag tror ytterst att det är den känslan som gör att så många sympatiserar med Saga. Att vi önskar att hon slapp undan sin stora ensamhet.

På ett sätt håller jag med Sofia Helin. Vi är alla på något sätt annorlunda – och dagens mall för hurdana vi ska vara stryper och kväver egenskaper i oss alla. Vi har ett ogeneröst sätt att se på varandra och detta grundläggs redan i skolan med ett betygssystem som är alltför krävande och inte tillåter barn vara barn – och inte tillåter människor att vara de unika individer de är.

Samtidigt lider både Saga, Carrie och River har svåra funktionshinder, hinder som idag är alltför höga för de flesta att ta sig över för att komma in i arbetsliv och sociala situationer.

Tv-serien River som nyligen släppts på Netflix har Stellan Skarsgård i huvudrollen som en kriminalpolis som har ett svårt psykiskt besvär. Han hör och ser hallucinationer. Ofta är de hallucinationer han har människor som avlidit. I början av serien är det lite svårt att riktigt veta ifall det han ser är verkliga manifestationer av döda människor, alltså huruvida River är medial och kan kommunicera med de som gått ur den fysiska existensen. Men rätt snart är det tydligt att det han har är hallucinationer. De personer som visar sig för honom och talar till honom vet bara det han själv vet i sitt undermedvetna, en del av dem vill honom väl, andra vill honom illa.

Han har lyckan nog att få en medarbetare som inte skräms av att River hög och ser vad andra inte ser.

Hur många skulle klara av att på sitt arbete ha en kollega som av och till talar till något som för dig är osynligt?

Där har nog de flesta av oss stora fördomar. Det är dags att vi får lära oss mer, att förstå mer, att acceptera mer. De som har hallucinationer behöver inte alls vara farliga och de är inte ointelligenta, de kan klara att arbete. Om vi bara inte vore så rädda utan vågade erbjuda dem att prata med oss istället.

Tänk om dessa tre tv-serier kan öppna lite på det som skymmer och hindrar oss att se medmänniskan också i den som inte passar in i dagens krävande mall för att duga på en arbetsplats. Tänk om vi kan börja få ett värld där var och en får vara unik. Där alla inte behöver vara likadana.

12 december, 2015

Det här inlägget har 2 kommentarer.

  1. Anna skriver:

    Inte är utvecklingsstörda och kan utföra arbetsuppgifter? Det var väl en väldigt korkad mening? Den tycker jag du ska ändra. Om det nu handlade om diskriminering. Jag slutade läsa.

  2. Rosemari Södergren skriver:

    Jag upplever att många bemöter människor som har hallucinationer eller Asperger som om de vore utvecklingsstörda. Hur vill du att jag ska uttrycka detta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *