Wienskt finlir av Strauss musik som gett inspiration till Hollywood

Skribent:
Rosenkavaljeren 2015

Rosenkavaljeren 2015

Rosenkavaljeren
Kungliga Operan
Premiär den 26 september 2015 (recenserad föreställning den 30 september)

Rosenkavaljeren är ett samarbete mellan tonsättaren Richard Strauss och författaren Hugo von Hoffmansthal, båda från dåtidens kulturmetropol Wien. Uruppsättningen av verket skedde i Dresden 1911. Sedan premiären i Sverige 1920 har Rosenkavaljeren spelats vid ett flertal tillfällen på Stockholmsoperan. Det här är en fyra och en halv timmes mastodontföreställning, regisserad av Christof Loy.

Historien i korthet: Fältmarsalkinnan Furstinnan Werdenberg har en kärleksaffär med den 17-årige greve Octavian. De blir nästan påkomna när baron von Ochs auf Lerchenau anländer på oväntat besök. Baronen blir direkt intresserad av Octavian som klätt sig i en tjänsteflickas kläder och kallar sig för ”Mariandel”. Fältmarsalkinnan ber Octavian att överräcka en silverros som är en symbolisk gåva från Baronen i sitt frieri till den unga Sophie. Rosenkavaljeren, Octavian, blir omedelbart förälskad i Sophie och ljuv musik uppstår. Baronen och Octavian hamnar i gräl och det slutar med att baronen får en rispa av Octavians värja. Skandalen är ett faktum men Sophies far von Faninal vill ändå tvinga sin dotter att gifta sig med den slokörade baronen. Octavian planerar en fälla för baronen där denne lockas till ett möte med Octavians alter ego Mariandel i en sidosalong på värdshuset. Under diverse sluga intriger kommer polisen till platsen och baronen blir avslöjad som en simpel sexköpare. Slutet är dramatisk när fältmarsalkinnan inser att hennes affär med den unge Octavian är oåterkalleligt över och Octavian och Sofie börjar ett nytt liv tillsammans.

Den komplicerade historien till trots är dock Strauss musik det som verkligen glänser i föreställningen. Det är ömsom smäktande valser om förlorad kärlek och dramatiska upptakter till ilska och hämnd. Hovkapellet gör sitt yttersta under ledning av dirigenten Lawrence Renes. En intressant iakttagelse är att Strauss musik inspirerat Hollywoodsk filmmusik. Bland annat känner man likheter till Bernard Herrmanns musik som man kan höra i ett flertal Hitchcock-filmer. Det visuella helhetsintrycket är också filmiskt, särskilt i första akten med sin mondäna våning och eleganta dräkter får man en tydlig känsla av att betrakta en tidig hollywoodfilm. Färgsättningen påminner inte så lite om Hollywoods Technicolor-era. Kostymerna är likaså elegant utförda, med en mix av olika tidsepoker: 1910, 1700-tal, 50-tals mode och moderna kläder blandas friskt. Sceneriet är smakfullt och som publik blir man förd mellan nämnda våning, en barockteater och en nutida suspekt klubbmiljö på ett nästan sömlöst sätt. I tredje akten rusar två spritt språngande nakna män genom scenen, måhända en blinkning till kollegorna på Folkoperan, vars La Traviata myllrade av nakna kvinnokroppar men med endast en naken man.

Denna uppsättning en riktig fullträff på alla plan: musikaliskt, sångligt och sceniskt, om man kunde önska sig något, så kanske humorn som finns i verket kunde få ta en något större roll.
Skrivet av Mats Johansson.

I rollerna:

Fältmarsalkinnan Furstinnan Werdenberg – Malin Byström

Sophie – Elin Rombo

Baron Ochs auf Lerchenau – Christof Fischesser

Text: Mats Johansson

4 oktober, 2015

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *