”Leif Ekenberg, polis” är författaren Ingemar EL Göranssons andra bok om Leif Ekenberg. Författaren skriver här själv om bakgrunden till den nya romanen, som tar upp filosofiska funderingar och existentiella frågor.
För nästan tre år sedan påbörjade jag arbetet med min debutroman ”I skuggan vilar mörkret”. Det var en historia som har direkt länk till min nya bok ”Leif Ekenberg, polis”. Huvudpersonen Ekenberg fanns och spelade en viktig roll i den första boken. Han bar på en skuld och var en plågad, men samtidigt empatisk människa. Att han var polis gav möjligheten att skildra dagens samhälle utifrån ett socialt perspektiv och brottet som en social företeelse.
”Hans samvete hade kommit i direkt konflikt med hans yrkesetik och hade valt sitt samvete. Bara att han gjort det utgjorde grogrunden för och skapat en mental och existentialistisk konflikt.” Ovanstående citat från den nya boken där Ekenberg spelar huvudrollen är central för berättelsen eller snarare berättelserna. Ekenberg bär på en skuld som plågar honom och är det bärande temat i boken. Det som började som en lek med novellen som format för berättande blev istället ett romanbygge av ett annorlunda slag; tio noveller som bildar en kedja med en egen logik.
Jag ville skildra vardagen mer precist än vad en vanlig roman gör. Där har man närmast med obegränsat utrymme, men novellen handlar om tio-femton sidor som skall koka ner berättelsen till ett minimalistisk berättande. Detta utan att det blir ytligt och futilt. När den första novellen var skriven så kom den ena idén efter den andra. Visst, det handlar om brott men är inte en deckare utan en berättelse om centrala existentialistiska frågor; skuld, samvete, moral, gott och ont. Varför gör vi som vi gör och hur kan vanliga hyggliga människor bli giriga, onda och beräknande varelser.
Det är det jag vill skildra i ”Leif Ekenberg, polis”. När jag registrerade den på Bokrondellen upptäckte jag att det fanns inget tema som den passade in i. Innebär det att vi inte i våra liv inte diskuterar existentiella frågor eller ens funderar över dem. Självklart inte, de flesta av oss gör det men vi talar inte om det. Det är inte ett samtalsämne för middagsbordet då ytligheten hyllas av nuets kommersialism.
Boken ”Leif Ekenberg, polis” borde kanske borde i stå i hyllan för filosofi istället för deckare där den hamnar i dåligt sällskap. Att använda kriminalromanen som format för samhällskritik är naturligt idag då vi lever i ett kriminellt samhälle där medmänsklighet och empati är frånvarande.
PS: Vill påpeka att den fantastiska framsidan har Sira Jokinen Lisse och Danko Lisse Cruz gjort. Två konstnärer från Motala.