Säsong 5 av Game of Thrones är en mellansäsong, en säsong där pjäserna flyttas utan större dramatik, som en manege som krattas inför en föreställning. Det tog sju avsnitt innan något egentligen hände – och då blev det inte någon rejäl urladdning heller, för att vara ärlig. Framför allt är säsong 5 en säsong där karaktärer och förbindelser byggs upp inför en sista avgörande sammandrabbning och onödiga spelare plockas bort i sista avsnitten av säsongen.
Game of Thrones femte säsong har nu visats på HBO – och jag förmodar att den så småningom också ska visas på andra tv-kanaler. Vad jag känner efter att ha sett de tio avsnitten är att det var en stor mellansäsong som förhoppningsvis bygger upp för en mer händelserik sjätte säsong.
Först och främst tog de sju avsnitt innan något hände, nästan. Det var som sju avsnitt där allt sakta förbereddes för en stor sammandrabbning, som sedan aldrig riktigt kom till.
Ett intressant sidospår som utvecklas av säsong 5 ärförfattaren George R.R. Martins uppgörelse med religioners nackdelar och avigsidor. Vi har den religiösa fanatiska sekten Sparvarna som får makt i Kings Landing vilket nästan slutar med stor förskräckelse. Vi har den skumma sekten som jobbar för guden med tusen ansikten där Stark-dottern Arya hamnar och tränas upp och vi har den vedervärdiga rödhåriga häxan som med sin blodtörstande religion styr Stannis Baratheon, bror till Robert Baratheon, kungen som dog i den första säsongen. Rent juridiskt skulle Stannis vara den rätte efterträdaren, ifall det offentligt hade erkänts Cersei Lannisters tre barn inte är kungens barn.
OBS – liten spoilervarning nu. Om du inte sett hela säsong 5 ska du nog sluta att läsa här. Jag avslöjar inte allt men vissa saker berättar jag.
Att några karaktärer dog i sista avsnittet var väntat. I stort sett är det karaktärer som nu försvinner några personen som inte längre utvecklas, inte behövs längre för dramatiken skull och eftersom det är lite för många grupper och släkter som aspirerar på järntronen var det nödvändigt för dramaturgin att några av dessa försvann.
Vi kan konstatera att oäktingen Bolton vuxit till seriens värsta hatobjekt och vidriga kung Joffrey är en barnunge i jämförelse. Efter den religiösa sekten Sparvarnas behandling av tidigare drottning Cersei Lannister får hon nästan vår sympati framöver. Om hennes hämnd på Sparvarna blir grym i säsong 6 har hon vår sympati, vad hon än gör.
Ett stort frågetecken efter säsong 5 är: vart tog de minsta Stark-barnen vägen? De har inte synts till i hela säsongen.
Några andra frågetecken finns också: hur blir det med kung Tommen, hur sjuk har han blivit och kommer han fortsätta att vara så svag och feg och styras totalt av sin mamma? Vad händer med hans fru? Är hon kvar i Sparvarnas våld?
I nästa säsong hoppas jag att Arya Stark sliter sig från sekten hon hamnat i och jag hoppas att hennes syster Sansa äntligen blir lite tuffare. Ja även om säsong 5 var den långsammaste säsongen hittills ser jag fram emot april 2016 då säsong 6 kommer.
Och att Tyrion Lannister slagit sina påsar ihop med drakarnas moder Daenerys Targaryen är väl något vad många hoppats på och väntat. De två lär bli en stark kombination i kampen om järntronen. I synnerhet nu när Daenerys äntligen tagit kommandot över sina drakar och den försvunne draken kommit tillbaka.
Samtidigt som många intrigerar för att få makten kommer obönhörligen det stora hotet från norr, där vålnaderna närmar sig och väktarna där är rejält försvagade och kommer inte att kunna hålla vålnaderna borta. Kanske är denna världs enda räddning att alla människor samarbetar?