Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Av Simon Stephens efter en roman av Mark Haddon
Översättning Ulf Peter Hallberg
Regi: Moqi Simon Trollin
Premiär på Helsingborgs Stadsteater 23 januari 2015
Christoffer Boone, 15 år, hittar en natt en högaffel i sin trädgård. Klockan är sju minuter över tolv, det är ingenting märkvärdigt med högaffeln förutom det faktum att den har spetsat grannens hund Wellington. Christoffer bestämmer sig för att hitta hundens baneperson.
Pjäsens titel är ett citat från Sir Arthur Conan Doyles bok Silverbläsen från 1892. En Polis frågar Holmes: ”Är det något annat ni tycker jag borde undersöka”? ”Ja, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten”, svarar Holmes.
Sökandet efter sanningen om de döda hunden tar Christoffer ut på en resa där han tvingas upptäcka sanningar och lögner son involverar honom och hans familj. Trots titeln, trots inledningen, trots hänvisningen till Holmes är detta ingen deckare – det är en pjäs om Christoffer och hans syn på världen, samt världens syn på honom.
Christoffers är speciell. Han kan alla världens länder utantill, alla huvudstäder och alla primtal upp till 7507. Han förstår inte metaforer, men blir lugn av tanken på universums oändlighet. Han hatar beröring och han talar alltid sanning. Pjäsens regissör Moqi Simon Trollin beskriver honom som ”lättare autist”. Överbegåvad inom vissa områden, men med stora sociala begränsningar.
Christoffer har fram tills nu levt ett rätt skyddat liv, han har knappt aldrig lämnat sitt kvarter och sin skola, han hat aldrig interagerat med okända. Hans oförmåga att hantera metaforer, vardagens små vita lögner och hans enorma intresse för de små detaljer andra anser vara ointressanta gör att han upplever världen som kaotisk och oförståelig. Omgivningen å andra sidan upplever honom som konstig, aggressiv och otrevlig.
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten visar hur svårt det kan vara att förstå en annan individ. Trots att pjäsen behandlat ett allvarligt ämne lockar den ofta till skratt. Vi, publiken, pendlar mellan att såväl sympatisera med Christoffer som att tycka att han är en dryg påträngande individ som vi i vår vardag förmodligen skulle undvika.
Samtliga skådespelare gör en mycket bra insats, men jag vill framhålla Gustav Berg i rollen Christoffer. Han är lysande.
Dekoren är rörlig. Diverse vardagsföremål åker in och ut från scenen på rörliga plattformar. Dekorens rörlighet gör scenen rörig, och det används strategiskt för att placera publiken i Christoffers huvud. Så upplever han den värld vi andra anser vara logisk.
Scenkläderna är vardagskläder med undantag för de scener då Christoffer ensam skall använda offentliga transportmedel. Genom heltäckande ljusbruna kroppsstrumpor och ansiktsmasker anonymiseras de personer han möter. Det är ett effektivt grepp för att visa hur han ser okända.
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är en välskriven, välspelad pjäs med ett viktigt syfte och budskap. Ska jag rikta någon negativ kritik mot pjäsen är det faktum att de scener som ska illustrera Christoffers upplevelse av en för honom kaotisk omgivning är för många och för långa.
Text: Peter Johansson
I rollerna: Gustav Berg, Evamaria Björk, Eva Ekengren, Michalis Koutsogiannakis, Torbjörn Lindberg, Sonja Lindblom, Jan Vesala, Pia Örjansdotter
Foto: David Skoog