Tankar kring Enfant av Boris Charmatz

Skribent:

Enfant av Boris Charmatz
Dansens hus
30 oktober 2014

Kaos bor granne med kosmos i Boris Charmatz Enfant. Ett myller av dansare springer, ramlar och famlar på scen. Panikslagna. Livrädda. Vilsna och bortkomna. Det är kaos. Kaos i strukturerad form- uttänkt ner i minsta detalj.

Nio dansare äntrar scenen bärandes livlösa barnkroppar. De slänger runt med dem, släpar dem utefter marken, böjer på knäna, påtvingar buggningar och gör hastiga rörelser med benen.
Likt hjälplösa dockor följer barnen minsta rörelse. Enfant handlar om vuxnas makt över barn- om sårbarheten, utsattheten, men också om barnens kraft.

I slutscenen skiftas perspektivet och barnen tar kontroll över de vuxna. Ett 40-tal dansare – barn och vuxna- medverkar. Att koreografera detta sammelsurium av rörelsemönster och improviserade dansformer är utmanande. Men Boris lyckas. Är det slumpmässigt, frågar min stolsgranne? Nej, det är för snyggt för att vara slumpmässigt och för exakt för att enbart basera sig på improvisation. Boris bringar struktur i kaoset. Tematiken är genomtänk och framställningen originell. Enfant tar dansen till nya verkshöjder.
Text: Petter Stjernstedt

 

31 oktober, 2014

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *