Recension: Daphne på GöteborgsOperan – en själslig kullerbytta, vacker, hemsk, tragisk och se- och lyssnansvärd härifrån och hit

Skribent:

 

Daphne (av Richard Strauss) GöteborgsOperan 15 augusti 2014
DIRIGENT: Henrik Schaefer
KONSERTMÄSTARE: David Bergström

I år 2014 skulle Richard Strauss (1864-1949) ha fyllt 150 år och därför för GöteborgsOperan, för första gången, upp hans Daphne. Av totalt femton operor blev denna hans trettonde. En bukolisk opera som innebär att det har med herdeliv att göra. Uruppförandet skedde i Dresden 1938. Sången på tyska får en att tänka på Schiller och Goethe. En timme och fyrtiofem minuter känns inte alls som det.

Apollon är solens, intellektets och ljusets gud. Dionysos är vinets, extasens och drifternas gud. Myten om gudabröderna blir till en konflikt dem emellan, där Daphne, naturbarnet, hamnar i mitten. Hon älskar naturen, solen, ljuset och betraktar träden, blommorna och källorna som sina syskon. Dionysos finns egentligen aldrig med på scenen men tar gestalt i flöjtspelaren och herden Leukippos. Apollon och Leukippos blir rivaler om Daphne som alltid har önskat vara ett med naturen. Förklädd i kvinnokläder, för att komma henne nära, under en backanal till Dionysos ära, blir han avslöjad av Apollo, som dödar honom. Daphne känner djup egen skuld över detta. Apollon ångrar att han som gud låtit sig bli bemannad av mänskliga känslor och dessutom skridit över gränsen in på sin gudabror Dionysos område. Han befaller sin fader Zeus att förvandla henne till ett lagerträd från vars grenar framtida hjältar och vetenskapsmän alltid ska bekransas till ära och berömmelse. I slutscenen ser du förvandlingen (metamorfosen) av Daphne till ett lagerträd och den ordlösa sången som symboliserar löven som fladdrar för vinden (vinden är Daphnes andedräkt).

Det är en hisnande konsert, med magiska sångpartier, med professionell orkester, och imponerande instrumentpartier med harpor, valthorn, kontrabas, oräkneliga violiner, kornetter, trummor. En själslig kullerbytta, vacker, hemsk, tragisk och se- och lyssnansvärd härifrån och hit.
TEXT: Katarina Bredberg

MEDVERKANDE:
DAPHNE: Agneta Eichenholtz
PENEIOS, EN FISKARE, HENNES FAR: Anders Lorentzsson
GAEA, HENNES MOR: Maria Streijffert
LEUKIPPOS, EN HERDE: Tomas Lind
APOLLO: Stefan Vinke

FÖRSTE HERDE: Marco Stella
ANDRE HERDE: Ingemar Andersson
TREDJE HERDE: Peter Loguin
FJÄRDE HERDE: Herbjörn Thordarson
FÖRSTA TJÄNARINNA: Sofie Asplund
ANDRA TJÄNARINNA: Ann-Kristin Jones
DRAMATURG: Göran Gademan

16 augusti, 2014

Det här inlägget har 1 kommentar.

  1. […] Katarina Bredberg i Kulturbloggen […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *