Beethovens räddningsopera Fidelio i DDR-miljö på Årsta teater

Skribent:

Fidelio
Fidelio
Kamraterna på Årsta Teater
Premiär den 28 jun i2014
Föreställning som recenseras: den 1 juli 2014

Beethovens opera Fidelio utspelar sig i ett statsfängelse utanför staden Sevilla på 1600-talet där Florestan hålls som politisk fånge. I Kamraternas förkortade uppsättning är handlingen förlagt till DDR strax före murens fall.

Här har oppositionsledaren Florestans hustru Leonore, utklädd till ynglingen Fidelio, tagit tjänst på fängelset för att hitta och rädda den fängslade maken. På väggen sitter ett porträtt av partisekreteraren Erich Honecker och kontorsmiljön och uniformerna förflyttar oss till gamla Östtyskland. Fångvaktaren Roccos och byråadministratören Jaquinos överdimensionerade peruker ger möjligen en vink om 80-talet.

Roccos dotter Marzelline är förälskad i Fidelio och förenklar hans/hennes väg in i fängelset. Elsa Ridderstedt som Marzelline och Natalie Hernborg som Leonore framför några fina duetter tillsammans. Linus Flogell spelar den maktkorrumperade fängelsedirektören Pizarro, som hunsar Rocco och säger åt honom att döda Florestan. Efter murens fall vänder Pizarro dock snabbt kappan efter vinden och blir västvänlig.

I andra akten dyker den döende Florestan upp i sin cell, där han suttit i två år och de senaste veckorna utan mat. Med Daniel Ralphssons sång försvinner första aktens ironi och humor och handlingens allvar kommer närmare.

Sången i operan kompletteras på ett utmärkt av en kvintett som sitter på scenens vänstra del.

Den 200 år gamla Fidelio fungerar även i 80-talsmiljö och kanske skulle den ha varit ännu hetare om man hade förlagt handlingen till nutid – eller i en möjlig framtid.

Fidelio av Ludwig van Beethoven

Regi: Dan Turdén
Musikalisk ledning: Anna Christensson
Scenografi: Nina Fransson
Kostym: Åsa Norman och Evelina Hedin
I rollerna:
Leonore/Fidelio – Natalie Hernborg
Florestan – Daniel Ralphsson
Rocco – Anders Nyström
Marzelline – Elsa Ridderstedt
Pizarro – Linus Flogell
Jacquino – Jens Palmqvist
Fernando – Anton Ljungqvist

Foto: Maximilian Mellfors

Relaterat: recension i SvD och Expressen.

2 juli, 2014

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *