Utvandrarna på Dramaten – precis så välgjort som vi kunde förvänta oss

utvandrarna

Utvandrarna
Av Vilhelm Moberg
Dramatisering Irena Kraus
Regi och koreografi Mats Ek
Scenografi och kostym Aida Chehrehgosha
Ljus Erik Berglund
Musikarrangemang Niko Röhlcke
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Linda Hyllengren
Premiär: 27 april 2014, Stora scenen, Dramaten

Den svenska kungen och drottningen, Benny Andersson, Stefan Löfven och Jan Malmsjö var några av de många kända svenskar som var på premiären. Och alla stod upp och applåderade när föreställningen var klar. Det svenska nationaleposet ”Utvandrarna” i regi av Mats Ek fick rejäla stående ovationer.

Att det är ett välgjort drama var väntat. Mats Ek är en erfaren, säker regissör och hans många år från danskonsten sätter tydliga spår. Dramat berättas både med klasssisk teater och med dans och rörelse – och mycket musik.

Dessutom har regissören tillgång till skickliga skådespelare. Rolf Lassgård och Stina Ekblad i de två bärande rollerna som Karl-Oskar och Kristina är en precis så lyckad kombination som förväntat. Rolf Lassgård gör en kraftfull Karl-Oskar, i mitt tycke en mer livlig och blodrik Karl-Oskar än Max von Sydows mer stela, träaktiga i de klassiska filmerna. Trots att såväl Rolf Lassgård som Stina Ekblad är flera decennier äldre än sina rollkaraktärer fungerar det bra, till och med i inledningsscenen där de är tonåringar.

Till och med barnrollerna spelas av vuxna. Det är roligt och lätt absurt men det har en klar poäng att betrakta barndomen spelad i en vuxenkropp. I barnen kan vi tyvärr alltför ofta se den vuxne som växer fram.

utvandrarna3Den skådespelarkonstellation som imponerade allra mest på mig var för dock Christoffer Svensson som Karl-Oskars yngre bror Robert och Andreas Rothlin Svensson som den storvuxne och mobbade drängen Arvid. Båda är skickliga skådespelare och deras samspel är varmt.

Per Mattsson som Danjel som får en uppenbarelse och startar en frikyrka är viktig för berättelsen och skildringen av 1800-talets Sverige då frikyrkligheten växte fram och många utvandrade just för att få mer utrymme för sin tro. Per Mattsson gör Danjel bra, han växlar mellan det mer komiska/löjliga och det ömsinta. Danjel är stark i sin tro men ser inte att det världsliga också måste utföras och lämnar över allt sådant ansvar åt sin fru samtidigt som han verkligen brinner för allas värde och ingen som söker hjälp stängs ute.

Självklart blir det en sevärd och bra föreställning när en så skicklig regissör som Mats Ek har taktpinnen och rollistan är så gedigen. Att visa delar av en del scener i närbild på storbild är ett grepp som fungerar mycket bra. Den enkla scendekoren är effektiv och ger utrymme för skådespelarna och vår egen medsläpande fantasi. Föreställningen är dock drygt tre och en halv timme och några äldre damer som satt på raden framför mig viskade rätt högt sinsemellan flera gånger till varandra: Det är segt … Det är lite långsamt.

Det lustiga är att dessa damer stod upp och applåderade för fullt när föreställningen var över, samtidigt som de för idogt sneglade upp till första raden där kungen, drottningen och Benny Andersson stod upp och applåderade.

Utvandrarna är en av den svenska litteraturens stora klassiker och en hörnsten i historieskrivningen om den stora svenska utvandringen under 1800-talet. För att förstå Sverige idag kan det vara bra att se hur livet var för hundrafemtio år sedan, att möta detta förindustriella Sverige där de flesta är bönder, fasta i strikta hierarkier, där kyrkans ord är lag, psalmboken används flitigt och Darwin har ännu inte publicerat sina idéer. Att människor ville bort från detta karga och fattiga Sverige var inte konstigt. Att minnas detta kanske gör oss öppnare för att människor idag vill fly från länder där de far illa.

Mats Eks föreställning är stark och snygg – och jag håller inte med de gamla damerna på raden framför mig, jag tycker inte den var seg alls, trots att den var lång. Berättelsen i sig är fängslande. Däremot tycker jag att böckerna är både större och bättre. Vissa böcker är helt enkelt omöjliga att göra rättvisa på scen. Det är dock en helt annan diskussion.

I rollerna
Kristina Stina Ekblad
Karl Oskar Rolf Lassgård
Anna Malin Ek
Lill-Märta/Brit-Stafva Lotta Tejle
Johan/Aron Pierre Wilkner
Harald/Jonas-Petter Yvan Auzely
Robert Christoffer Svensson
Arvid Andreas Rothlin Svensson
Ulrika Kristina Törnqvist
Elin Ellen Jelinek
Danjel Per Mattsson
Inga-Lena Inga-Lill Andersson
Brusander/Kapten Pontus Gustafsson
Lönnegren/Tysken Carl Magnus Dellow
Nils Niklas Ek

utvandrarna2

28 april, 2014

Det här inlägget har 3 kommentarer.

  1. […] som du kan beskåda på teatrarnas teater – Dramaten. Uppsättningen har fått fantastiska recensioner. Om du reser med barn finns det också många fina föreställningar som passar även de yngre, […]

  1. Elin skriver:

    Såg den igår. Fantastisk uppsättning. Fantastisk.

    http://eliniver.wordpress.com/2014/05/09/utvandrarna-pa-dramaten/

  2. Sissel skriver:

    Efter Kristina från Duvemåla på cirkus var den här ren besvikelse… Äldre sladespelarna som är typ sextio år ska inte spela sjuttonåringar. Inte heller små barn. En man fick ska spela en kvinna! Har Dramaten brist på skådespelare? Dem skådespelarna är säker talangfulla! Men regisören borde välja rätt skådespelare till rätt personage.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *