Jag vaknade måndagen den fjortonde april vid den mogna tiden 07:30 av att barn sprang i hallen utanför mitt rum och önskade att tamburen skulle öppna upp sig och svälja krabaterna. När inget sådant mirakel inträffade begav jag mig till köket för att dämpa frustrationen med att konsumera kopiösa mängder kaffe, och det var då det slog mig att jag skulle utföra en intervju med en av Sverige mest aktuella och populära band. ”Shit, aldrig att jag orkar detta” tänkte jag för mig själv. ”Bäst att gå och lägga sig igen…”, men den groteska magkänslan höll mig vaken, så jag satte mig ned och försökte känna meningen med tystnaden.
Som min personliga fotograf hade jag hyrt in min tvillingbror, utan att ha förvarnat bandets pressagent eller min arbetsgivare. Om det skulle uppstå problem fick jag ta det då helt enkelt. Jag mötte min ”fotograf”, som bara dagen innan intervjun bekantat sig med att hantera en systemkamera, utanför en av Gamla Stans tunnelbaneuppgångar. Själva intervjun tog rum på det vackra vandrarhemmet, Den Röda Båten.
Så snabbt vi passerat den tjocka svarta dörren till hotellet bemötts vi av sex ivriga blickar från ett sällskap till höger om oss och det tog mig ett bra par sekunder för att förstå vilka de var.
Varför håller ni er så mystiska?
– Det existerar helt enkelt inget intresse för någon individualist inom gruppen, utan det är helheten som spelar roll.
Jag noterade även att bandmedlemmarna var lugna och sansade individer, som inte behöver bevisa sin existens genom att uppföra sig illa eller väcka uppståndelse.
Är ni taggade inför släppet av ert nya album?
– Väldigt. Vi har jobbat på duktigt under de senaste månaderna och längtar nu efter att få komma ut och vara kreativa. Man blir även taggad av att släppa ett album efter att ha fått en hel del positiv feedback från vänner.
Vem eller vilka är era influenser?
– Alla inom gruppen har mer eller mindre olika musiksmak och det är en av de många sakerna som återspeglas inom musiken. Vi har inget definitivt svar. Om man var tvungen att sätta oss inom någon genre så skulle vi luta oss mot hip-hop hållet. Några av oss har lyssnat en del på Noice.
I övrigt vågade ingen av medlemmarna ge sin synpunkt och påstod det var en en klurig fråga, vilket det säkert var annars skulle jag inte ha ställt den.
Hur är det att bo på ett kollektivt på landet i Norrköping?
– Det började först med att vi inom bandet flyttande in hos min lägenhet, sa Klas. Sedan urartade det och vi behövde mer utrymme, så vi bosatte oss i Norrköpings konsthall. Efter ett tag revs dock fasaden och vi var naturligtvis tvungna att flytta ut, och in i en ett nytt hus. Vilket i sin tur blev kollektivet ute på landet.
Men varför just ett kollektiv?
– Eftersom vi trivs bra där helt enkelt och det är billigt. Det är en lugn plats där man kan lägga stort fokus på musiken och den kreativa processen. Kollektivet stärker även gemensamheten inom gruppen, speciellt eftersom vi måste upprätthålla den rätta stamkänslan.
Hur skapades Den Svenska Björnstammen?
– Det började med att alla gick till samma ölhak och det urartade sig till att vi ville hitta på något kreativt projekt tillsammans. Alla dessa idéer och strävan efter att skapa ackumulerades till en drift som hade sin output inom musiken.
Hur har ni musikaliskt utvecklats, jämfört med ert första album?
– Rent tekniskt har vi blivit mycket bättre. 75 föreställningar har gett oss mycket kött på benen. Erfarenhet är viktigt inom musik. Vi anser även att vi i nu läget lutar oss ännu mer mot hip-hop än innan.
En av medlemmarna ansåg även att bandet var lite jazz influerade också, vilket resten av medlemmarna skrattade åt.
Klas, jag läste att du gillar att måla med oljefärg. Har du någonsin tänkt på att måla omslaget till en av era album?
– Det tar tyvärr väldigt lång tid att måla. Förresten så målar jag inte med olja, utan akvarell. Dock håller jag på att måla en backdrop (en sorts bakgrund) och jag har utvecklats mycket på sistone i samband med att jag flyttat ut till landet.
Hur kom ni på bandnamnet?
– Vi tog det första bästa vi kom på. Klas skulle lämna in en demoversion av en låt och var tvungen att ange ett bandnamn, ett namn som inte existerade för tillfället. Så då tog han helt enkelt Den Svenska Björnstammen, utan vidare eftertanke.
Så bandnamnet är ingen metafor för att ni är sju individer och håller ihop som en björnstam?
– Haha, nej tyvärr.
Många kända musiker härstammar från Norrköping som till exempel Eldkvarn och Slagsmålsklubben. Har ni på något sätt influerats av deras musik?
– Absolut, tre av medlemmarna från Slagsmålsklubben bor ju på kollektivet med oss och vi har lärt oss mycket från dem. Men även Eldkvarn och Markus Krunegård har varit våra inspirationer.
Ni har ett nytt album på G, en bok på G och en ny turné på G. Är det något annat ni önskar ha på G just nu? Eller rullar det på bra för tillfället?
– En av våra medlemmar har även gjort en film. Han sitter nere i Göteborg och klipper dokumentären just nu, som antagligen går ut på att hur gruvsamhällena i Sverige och Afrika skiljer sig. Vi är inte riktigt säkra på vad den egentligen handlar om, men vi är väldigt taggade på att få se slutresultatet.
Vad är det med er fetisch att bygga saker?
– Det började med att vi först byggde om ett fallfärdigt hus som behövdes rustas upp, sedan är själva skapandet, som kommer från byggandet väldigt skönt och vi gillar att hålla på med det.
Hur långt vill ni gå?
– Till någon plats som vi inte har någon aning vart den ligger. Det är just att inte veta, vart man kommer att sluta upp, som gör det så spännande.
Skribent: Tamas Szabo
Fotograf: Miklos Szabo