Pierrette och Jacquot – operett om flyktingmottagning efter 2:a världskrigets slut med referens till dagens ensamkommande barn.

pierretteochjacquotkvartetten

Bild: Cesare Righetti

Operettpremiär på Verkstan, Malmö Opera 7/3 2014

Musik: Jacques Offenbach|Libretto: Jules Noriac & Philippe Gille

I dag har jag varit på operett premiär- Offenbachs Pierrette och Jacquot, på scenen för barn och unga, Verkstan, på baksidan av Malmö Opera. Det är ett verk som jag inte tidigare har hört talas om och regissören Dan Turdén har förlagt handlingen till under och efter andra världskrigets slut eller därom kring. 

I centrum för handlingen står två ungdomar som har kommit till Swedjemark från Brodermark  men egentligen kommer de från ett okänt land, och har alltså egentligen inte har rätt att vara här. De omhändertas av herr Durand, som själv har kommit hit som flykting, men nu arbetar som byråkrat på byrån för utlänningsförvaltning. De två ungdomarna är förälskade i varandra och planerar att gifta sig, men herr Durand missförstår situationen och tror att Perrette vill gifta sig med honom.

I samma hus som Durand bor också en änka, fru Månsson, som har ett gott öga till herr Durand och gärna vill gifta sig med honom. Det är alltså en förväxlings komedi med fars inslag som behandlar ett aktuellt politiskt problem – flyktingmottagning i form av ensam kommande barn inte minst här i den mångkulturella staden Malmö.

Personligen är jag tveksam till detta upplägg inte minst på grund av att jag uppfattar ett politiskt budskap, som jag anser inte hör hemma i gruppen tio-åriga barn, men främst för att jag får intrycket att uppsättningen försvarar den rådande negativa synen på barn och ungdomar som kommer hit efter att  ha flytt och lämnat kvar sina anhöriga i sina hemländer. Visserligen kanske det sker  i  en satirisk form, men om det är rätt form för målgruppen – är jag uppriktigt tveksam till.

Sett som en timmes underhållning fungerar uppsättningen alldeles utmärkt och jag är djupt imponerad av det utmärkta sceniska ensemblespelet och av det rent sångliga där framförallt Leif Aruhn-Solén imponerar.  Att använda en saxofonkvartett förstärkt med slagverk för det musikaliska genomförandet får väl närmast betraktas som ett snilledrag.

Scenbilden upptas av en radio modell äldre och bakom framsidan ser man skuggfigurerna som utgörs av musikerna. Kostymerna är tidstypiska och för dessa och scenografin svarar Nina Fransson.

Sammanfattningsvis var det en utmärkt musikalisk upplevelse, men i grunden är jag skeptiskt till hur ungdomarna skall motta detta verk. Premiärpubliken som i princip bestod av den tilltänkta målgruppen verkade inte vara särskilt entusiastisk och de enda uttryck på uppskattning kom i slutet av föreställningen och utöver en och annan vuxenreaktion kunde man höra en knappnål falla.För den operett intresserade Malmö-publiken väntar dock ett trevligt återseende.

Produktionsteam

Musikalisk bearbetning: Jonas Forsell

Svensk dialog & dramaturgisk bearbetning: Dan Turdén

Svenska sångtexter: Dan Turdén & Jonas Forsell

Scenografi & Kostym: Nina Fransson

Ljus: Ilkka Häikiö

Rörelseinstruktion: Sara Ekman

Regi: Dan Turdén

Roller

Pierrette: Natalie Hernborg

Jacquot: Leif Aruhn-Solén

Herr Durand: Johan Hallsten

Fru Månsson: Miriam Treichl

Musiker

Charlotte H Andersson: sopansaxofon

Stefan Baur: altsaxofon

Anders Banke: tenorsaxofon

Maret Petersen: barytonsaxofon

Anna-Karin Henrell: slagverk

7 mars, 2014

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *