PSYK – projekt N06AF07
Manus Linn Renström
Koreografi Tina Lindberg&Wictoria Mayer i samarbete med dansarna
Teater Alma, Stockholm
Överläkaren Maria (Kerstin Ramström) har forskat fram ett undermedel, N06AF07, för att hjälpa människor med olika former av psykisk ohälsa. Medlet har underkänts som oetiskt. I desperation över att ingen av hennes unga patienter (självskadeflickor) blir bättre på den rättspsykiatriska avdelningen tar hon beslut att ändå testa.
“Psyk” är en annorlunda teater med inslag av starka dansscener. Danserna är vackra och kompletterar de starka dialogerna i pjäsen. Danserna är också dramatiska, våldsamma och kryper in under skinnet på publiken.
Pjäsen utspelar sig kring 18-åriga Malin som kommer till rättspsyk efter ett antal misslyckade självmordsförsök. Där blandas självskadepatienter i unga år tillsammans med mördare och pedofiler. Personalen på avdelningen har minimum utbildning, ingen av dem förstår egentligen varför de här tjejerna ska finnas där och ger dem en massa arbete.
Malin lär sig att vara på avdelningen genom Alice och lär sig att överleva där. Minsta övertramp innebär isolering vilket personalen använder frekvent.
– Är du inte rädd ..jag menar de är ju galna här, säger Malin.
– Det är alla i någon form, du och jag är inte annorlunda från Fredrik eller Cecilia eller någon annan här inne. Och vårdarna är inte annorlunda heller – fast de gör sitt bästa för att bevisa att de är det.
Rättspsykiatrisk så kallad vård är till för dömda brottslingar, mördare, men också människor som sjukvården säger sig inte klara av. Det gäller bland annat. unga tjejer med självskadebeteende. Inne på avdelningen förvaras patienterna i en sluten passiv värld. Vård, samtal, traumabearbetning finns inte.
Det är alldeles för liten personalstyrka och många ur personalgruppen har psykiska problem som är närbesläktade med de problem de intagna har. Malin ritar hela dagarna. Hon fyller sitt skissblock med meningslöst klotter i väntan på att få komma ut.
Överläkaren Maria är trött på att ingen blir frisk och när hon i ren desperation testar sin medicin på patienterna för att få dem att möta sina upplevelser, blir konsekvenserna förödande. Läkaren orkar inte bry sig utan säger bara, de blir bättre.
Malin klarar sig hon registrerar det som hander de andra. Hon ställer frågor och läkaren friskförklarar henne plötsligt för att slippa frågorna.
– Men de andra då, ropar Maria, vad hände med Cecilia, Fredrik?
“Psyk” ger inget happy end, i en dramatisk ensembledanse möter vi Malin som “frisk” ute i samhället. Smärtan är större och djupare än någonsin och en ritualliknande dödsförklaring av sina medpatienter slutar med att hon tar livet av sig själv.
Att göra teater på temat psykisk ohälsa är svårt och inte minst att begränsa området. Genom att fokusera på de unga tjejer som i brist på resurser inom psykiatrin hamnar på Rättspsyk, har man begränsat och tydliggjort ett allvarligt problem.
Det är två timmars teater där det känns som att tiden inte finns, stämningen är tät, skådespelare och dansare oerhört skickliga.
Pjäsen vill lyfta medvetandet om psykisk ohälsa och hur människor med självskadebeteende behandlas. Föreställningen vill väcka frågor hos publiken om varför det är så svårt att prata om psykisk ohälsa. Varför behandlas människor med ångest och självskadebeteende som kriminella? Föreställningen förmedlar känslor och tankar, som vi publiken bär med oss utan att få svaren.
“Psyk” sattes upp på Teater Alma, tre föreställningar. Mer finns inte resurser för. Jag skulle dock önska att den kunde visas fler gånger inte minst för anställda inom psykiatrin, politiker och andra beslutsfattare.
Det var mycket bra teater i ett litet format med små resurser och skicklig kombination av dans- och talteater.
Manuset till “Psyk” är skrivet av Linn Renström och bygger på faktauppgifter och autentiska berättelser. Skådespelarna är en sammansättning av elever från Kalle Flygares Teaterskola och proffs. Dansarna kommer bland annat från FEJM, ABFs dans och scenskola i Botkyrka, där Tina Lindberg är en av lärarna.
Text: Anne Skånér