Opera: Dido och Aeneas . Offend the Gods and Love Obey 19/1 2014
När BBC för några år sedan frågade publiken vilken opera de tyckte bäst om blev svaret Dido och Aeneas. När samma fråga ställdes till kritikerna blev det samma svar.
Just nu är Henry Purcell´s Dido och Aeneas aktuell i en uppsättning på Konsthallen Röda Sten beläget nästan under brofästet till Nya Älvsborgsbron i Göteborg. Det är de i Göteborg välkända grupperna Utomjordiska och Göteborg Baroque som tillsammans med solister och kör svarar för uppsättningen.
Vanligtvis handlar historian om kärleken mellan drottning Dido och prins Aeneas och dessa partier sjöngs då av en mezzosopran och tenor, men i denna uppsättning har regissören valt att låta roller sjungas av två män.Här sjöngs Dido av tenoren Leif Aruhn-Solén och Aeneas sjöngs av barytonisten Karl Peter Eriksson.
Uppsättningar har fått mycket medial uppmärksamhet bl a med intervjuer i TV och Radio, men också i tidningar och magasin. QX hade till exempel som rubrik Premiär Homoopera . Men mer korrekt blir det om man kallar det för en kärleksopera. På lördag uppmärksammas Dido och Aenas i Ella Peterssons radioprogram Bänkad med Ella i P2.
Det var en fantastiskt fin operaupplevelse, även om jag har ett par smärre invändningar eller kanske snarare reflektioner att komma med. Ensemblen och scenografi var allt i vitt och även om kostymer och dräkter alla var eleganta och påkostade, så hade min operaupplevelse blivit än starkare och större om kören hade haft en annan färg på sina dresser.
Verket sjöngs naturligtvis på engelska och det är ett självklart plus och ur min utgångspunkt är det att föredra att ett operaverk sjöngs på originalspråk. Ibland hade jag dock svårt att hänga med i texten, men räddades kanske av att jag har upplevt verket tidigare och därför har handlingen/synopsis aktuell i minnet.
Hursomhelst var det som tidigare konstaterats en mycket fin operaupplevelse där både solister och kör svarade för en mycket fin insats såväl sångligt som sceniskt. Enligt min mening svarade alla för ett ensemblespel på allra bästa nivå.
Till föreställningens höjdpunkter räknar jag Karl Peter Eriksson soloinsatser som den förtvivlade Aeneas, men också för ett vackert sceniskt uttryck som den unge älskaren som med varsamhet, kärlek, omsorg och ömhet tog hand om sin älskade Dido.
Leif Aruhn-Solén svarade framförallt för en mycket fin sånglig insats och i sina bästa stunder också för en utmärkt scenisk insats.
Belinda sjöngs utmärkt av en sopran. Anna Jobrant, som jag hörde för första gången, men henne vill jag gärna höra mer av.
Den lilla kören svarade också för en välsjungen och sceniskt fin insats, som ibland förstärktes av musikerna i Göteborg Baroque och särskilt fint blev det när de vände ryggen till publiken när de vid ett tillfälle förstärkte kören.
Göteborgs Baroque svarade för en alldeles utmärkt men ingen nämnd och ingen glömd.En musikalisk höjdpunkt!
Avslutningsvis var det alltså en stimulerande operaupplevelse som fick avsluta denna årets andra operaresa, men jag hade ju kunnat besparats fotvandringen över Älvsborgsbron , men i denna del är ju ansvaret Göteborgs Lokaltrafik.
Recensioner
Medverkande:
Dido: Leif Aruhn-Solén
Aeneas: Karl-Peter Eriksson
Belinda: Anna Jobrant
Övriga sångare: Mia Edvardson, Amanda Flodin, Matts Johansson och Martin Thörnqvist.
Dans: Olof Persson
Musikalisk ledning: Magnus Kjellson
Musiker: Marie-Louise Marming, Sara Uneback, Elin Sydhagen, Christian Berg och Olof Wendel.
Produktionsteam
Regi och videoprojektioner: Per T Buhre
Kostym och Scenografi: Aleksandar Sekara
Ljusdesign: Beate Persdotter Løken