Bluebird – bland det bästa jag sett på film på länge

Bluebird starring John Slattery & Amy Morton

Bluebird
Betyd 5
Premiär på svenska biografer i januari 2014

”Bluebird” är en mycket speciell film. Den skildrar människor som kunde varit vem som helst och som drabbas av en tragedi. Den är så mjukt berättad, på ett sätt som ligger långt långt från de överdrivna Hollywood-maneren. Blue Bird är så stark att jag inte kan glömma den, fast den inte alls har några stora gester.

Handlingen kretsar kring Lesley, en medelålders kvinna som är busschaufför i ett område i Maine i USA och hennes man som arbetare på bygdens pappersbruk som är hotat av nedläggning. Det är vinter och kallt och mycket snö. Lesley (spelas av Amy Morton) kör skolbussen och på kvällen när hon kört sista turen och parkerar bussen i bussgaraget glömmer hon kvar en skolpojke på bussen. Eller gör hon det, egentligen? Pojken hittas nedkyld och medvetslös på grund av kylan nästa morgon.

Hela familjen drabbas när en i familjen blir utsatt. Skvallret går och dottern får höra i skolan att hennes mamma nästan dödat ett barn. Hur klarar en familj att leva vidare tillsammans när en sådan tragedi inträffar?

Mamman till skolpojke blir å sin sida utsatt för försök av advokater att stämma busschauffören. Det kanske inte är det bästa för mamman. Hon var ung när hon blev mamma och vill egentligen inte vara mamma. Pojken är den mesta tiden hos sin mormor och mamman hade glömt att hämta honom den kvällen då han blev så skadad av kylan. Mamman hade inte ens upptäckt att han inte kom hem till henne.

”Bluebird” är oerhört snyggt filmad och skådespelarna är så äkta, det känns som att jag själv är där, som om jag kände dem alla. Det är en stark film som visar livet och människor som vi är, inga änglar och inga djävlar, kapabla till kärlek och kapabla till hat och kapabla till misstag och i behov av kärlek.

bluebirdposter Lance Edmunds har skrivit manus och långfilmsdebuterar som regissör. Vi lär få se mer filmer av honom. Produktionsteamet har svensk anknytning också. Filmen är klippt av svenske Dino Jonsäter som klippt ”Tinker Tailor Soldier Spy”.

”Bluebird” är något av det bästa jag sett på film på länge och den dröjer sig kvar och jag kan inte sluta tänka på den. Den växer liksom också efter. Det är en ärlig film som visas oss människor som vi är och hur det kan vara att drabbas av tragedi och att vara den som åtalas för något vi aldrig skulle drömma om att göra med vilje. En film om att hålla ihop när det stormar, fast på ett trovärdigt sätt utan uppblåsta hollywoodschabloner.

23 november, 2013

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *