Pain & Gain
Betyg: 2
Premiär: 13 september
Michael Bay. Det finns få filmälskare som inte har starka åsikter om denna regissör. Efter några musikvideos inledde han en filmkarriär som om man tittar enbart på siffrorna har gått alldeles utmärkt. Vi pratar Bad Boys, Armageddon, Pearl Harbor och Transformers-serien. Snabbt uppenbarar sig ett mönster. Det är stort, högljutt och sentimentalt. Mannen går definitivt efter mottot: More is more. Kritiken mot honom är nästan alltid likadan. En hel film känns som en gimmick. Yta är viktigare än substans. Bilar exploderar i slow motion och kvinnorna ska helst vara lättklädda. Slutresultatet blir ofta något som liknar en dyr musikvideo.
Dock vill jag tillägga att jag faktiskt kan uppskatta hjärndöd action. Många av mina favoritfilmer tillhör just den genren, men problemet med Michael Bay är att väldigt ofta lämnar hans filmer en dålig smak i munnen. Och så var fallet även med Pain & Gain.
Det här är en film som bygger på riktiga händelser i Miami 1994. Tre muskelbyggare ledda av Daniel Lugo (Mark Wahlberg) bestämmer sig för att jaga den amerikanska drömmen. Detta gör de genom att kidnappa rika människor och ta över deras liv. De flyttar in i deras hus, kör deras bilar och försöker smälta in i samhället. Självklart spårar allt fort ut och det slutar med att de behöver mörda och hacka sina offer i småbitar.
Storyn i sig är ju egentligen ganska intressant, men problemet här är att Michael Bay tyckte att det hela passade bäst som en komedi. Slutresultatet blev i mina ögon ganska smaklöst. Första halvan är helt okej. Där funkar det komiska, men när våldet sedan i den andra halvan tar nästan absurda proportioner är det helt enkelt inte roligt längre. Bay stiger in i en värld där extremt få regissörer klarar av att röra sig. Tarantino lyckades alldels utmärkt med Reservoir dogs och Pulp fiction att kombinera våld och komik, men Bay får inte alls ihop det. Är man också medveten om att det hela bygger på en sann historia blir känslan ännu värre.
Framför allt har jag problem med att klura ut vilken målgrupp filmen ska tilltala. Ena sekunden klär de ut sig till ninjor, samtidigt blir vi serverade penisskämt, för att sedan bevittna när de hackar upp några kroppar. Slutresultatet känns bara tragiskt och hjärndött.
Nej, Michael Bay är helt fel regissör för denna film. Även om skådespelarinsatserna var bra och stundvis funkade filmen på vissa nivåer föll den ganska platt.
Det smakade helt enkelt ganska illa i munnen när jag lämnade biografen.