Bilder: Malin Arnesson
Tankar från Lear på Malmö Opera
Det är inte ovanligt att jag ser om en operaföreställning en gång och ibland några gånger. Orsaken till detta är helt enkelt att flera uppsättningar ges med olika sångarlag och då blir det ju som en helt ny upplevelse.
Det är dock inte särskilt vanligt att jag ser om en föreställning med samma sångare produktionen igenom, men nu har det också hänt. Aribert Reimanns Lear ges sex gånger, utöver premiären och alltid på en onsdag.
I går upplevde jag föreställningen för tredje gången. Egentligen hade jag planerat att se sista föreställningen, men då är jag på säsongens sista operaresa till Oslo och deras Nasjonaloperaen.
Det är svårt att förklara vad som får mig att se samma föreställning just tre gånger och jag skulle förmodligen se den en gång till om det hade varit möjligt, men det handlar naturligtvis om olika samverkande faktorer. Det är ett gripande drama om människors avundsjuka, maktbegär, missunnsamhet, mänsklighet, och att ett förspillt liv kan vara nödvändigt bara man når sitt mål och på flera plan känns den tyvärr vara ytterst aktuell och modern även i dag.
Det är ett ensemblespel på allra högsta nivå och där det inte finns ett enda svagt kort även om jag kan konstatera att huvudpersonen Lear som sjöngs och gestaltas av Fredrik Zetterström får dra det tyngsta lasset. Alla sångare gör en mycket bra insats och de flesta är jag väl bekanta med sedan tidigare operaupplevelser på såväl Malmö Opera som andra scener.
En del av sångarna har jag kunnat följa på nära håll. Detta gäller till exempel tenoren Rickard Söderberg som jag nog har sett vid ett tjugotal tillfällen under årens lopp. Han är ju också parallellt, med Lear, aktuell som prästen i Trollflöjten. Han svarar för en utmärkt prestation såväl sceniskt som sångligt och det kan ju inte vara någon avundsvärd arbetsuppgift att ligga tyst på scengolvet i en timme eller så.
En annan sångare som utmärker sig är Daniel Hällström som har en mycket varm och fin barytonstämma som alltid är trevligt att uppleva.
Utöver Fredrik Zetterströms fullödiga insats vill jag särskilt omnämna den amerikanske countertenoren Matthew Shaw som gör en fantastisk fin och minnesvärd insats i sin dubbla parti såväl sceniskt som sångligt. Det kan inte vara lätt att bli buren runt på detta lilla scenutrymme.
Fina och utmärkta solistinsatser svarar de övriga herrarna för och det gäller de båda tenorer Stefan Dahlberg och Christian Juslin där särskilt den sistnämnde gjorde en bra insats speciellt i de två senaste föreställningarna.
Husets egen baryton Bengt Krantz sjöng utan anmärkning och han var ju klädmässigt den elegantaste av herrarna, men så var han ju också kung av Frankrike.
Lars Arvidson en återkommande kär gäst på Malmö Opera lämnade inte heller något i övrigt att önska. Han imponerar inte bara med sin längd.
Lars Humble, som till publikens förvåning, öppnar föreställningen imponerar med sin klara diktion, men så är han ju också en känd och erkänd skådespelare i huset.
De tre damerna AnnLouice Lögdlund, Elsebeth Dreisig och Karolina Andersson imponerar alla tre i sina olika partier och förenar det bästa bland sopranröster när det är som bäst. Det är en imponerande insats särskilt som de ju inte har särskilt stort stöd av musiken. För mig låter musiken effektfull, men knappast sångbart.
Malmö Operakör kanske skall jag kalla den för Malmö Operas Herrkör imponerar även om jag i sanningens namn har svårt att förstå deras sceniska uppgift, men med tiden kanske jag också förstår den delen.
En huvuduppgift, kanske den allra största, svarar Malmö Opera orkester under ledning av dirigenten Erik Nielsen. Det är en imponerande musikalisk insats och särskilt roligt är det att uppleva en stor orkester, ett åttiotal musiker placerade på stora scenen. Klangfullt expressivt och ibland t o m med en romantisk ådra.
Stefan Johansson har som regissör gjort en alldeles utmärkt insats och naturligtvis tillsammans med det övriga produktionsteamet. Det är onekligen en stark prestation som flyttar fram Malmö Opera i framkant och nu väntar jag på en tredje uppsättning signerad Stefan Johansson.
Nu återstår det ytterligare en föreställning, den sista onsdag den 29 maj. Missa inte detta unika tillfälle att uppleva en fantastiskt bra uppsättning!
Recensioner
Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet
Produktionsteam
Scenografi: Richard Andersson
Ljus: Torben Lendorph
Kostym: Dina Sandberg och Michael Glas
Regi: Stefan Johansson
Dirigent: Erik Nielsen
Medverkande
Lear: Fredrik Zetterström
Kungen av Frankrike: Bengt Krantz
Hertigen av Albany: Daniel Hällström
Hertigen av Cornwall: Rickard Söderberg
Greven av Gloster: Lars Arvidson
Edgar: Matthew Shaw
Edmund: Christian Juslin
Goneril: AnnLouice Lögdlund
Regan: Karolina Andersson
Cordelia: Elsebeth Dreisig
Narren: Lars Humble
Tjänare: Xhelal Bakraqi
Riddaren: Max Schöning
Malmö Operakör
Malmö Operaorkester