Recension av novellsamlingen Brinnande livet av Alice Munro

Titel: Brinnande livet
Författare: Alice Munro
Förlag: Atlas
Utgiven: 201303
ISBN: 978-91-7389-421-0

Jag har knappt läst Alice Munro förut, några spridda noveller i olika antologier, ingenting som fastnat. Jag har kategoriserat henne som en av alla dessa författare som är skickliga men som ändå inte är något för mig. När jag börjar läsa hennes senaste novellsamling Brinnande livet så tänker jag att jag haft rätt. Det är skickligt skrivet men lämnar mig ganska oberörd. Men jag fortsätter läsa, novell efter novell, och när jag är inne i den fjärde novellen så inser jag att jag fastnat totalt. Utan att jag riktigt tänkt på det så har jag fastnat i Alice Munros speciella universum, i hennes berättelser och karaktärer.

Novellerna i Brinnande livet utspelar sig för det mesta i ett gårdagens Kanada, ofta under tiden kring och efter andra världskriget. Människorna som berättelserna handlar om är helt vanliga människor, mycket realistiskt beskrivna. Deras problem är ofta vardagliga, men ibland mycket mer dramatiska, mycket större. Nästan alla berättelser är mörka, sorgliga på ett sätt som känns väldigt verklighetsnära. Novellerna är öppna på ett intressant sätt, dom slingrar sig på ett sätt som gör att man aldrig kan förutse hur dom kommer utvecklas. Berättelserna cirklar kring vissa teman, som t.ex. lögner och kommunikationsluckor, synen på manligt och kvinnligt, omgivningens förväntningar och livets slumpmässighet. Språket är ofta väldigt konkret men innehåller också poetiska drag som när Munro skriver om ett ”lättjefullt, retsamt, nästan trögflytande vansinne som tycktes ha legat länge och väntat”.

Boken avslutas med fyra delvis självbiografiska texter (Munro skriver att dom är självbiografiska ”till känslan”). Texterna påminner mycket om resten av novellerna, i grund och botten är det samma sorts mörka berättelser, samma sorts inblickar i människors liv. Också människorna hon beskriver känns igen, vilket får mig att fundera på hur många självbiografiska detaljer hon arbetat in i dom andra novellerna.

Efter att ha läst Brinnande livet så förstår jag varför Alice Munro brukar omnämnas i nobelprissammanhang. Det är en fascinerande novellsamling, skickligt skriven och skickligt berättad, full av berättelser och karaktärer som fastnar i minnet.

Text: Felix Lindén